Dag 68 – St Lucia

Tidig frukost och färd mot kusten och förhoppningsvis värmen igen. Fina vägar och inte allt för mycket stopp gjorde att vi körde våra mil ganska så snabbt och kom till St Lucia tidigt förmiddag. Här ska vi överge bussarna ett par nätter och sova på en lodge. Kul att höra allas ”Åhhh, vad fint här är” så fort de såg stället och husen vi bor i. Poolen gjorde inte heller saken sämre. Tog en liten tur i byn, inte så stort men ganska mysigt. Här är det wetland och hit kommer man för att ta båttur i wetlands för att titta på krokodiler och flodhästar. Efter all safari jag gjort tidigare så känner jag inte att det är ett måste. Jag hade planerat att dyka för det ligger fina rev i en bukt sex mil härifrån, så jag var säker på att det fanns en dykshop här. Men det gjorde det tyvärr inte. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Skulle kunna gå till stranden imorrn, men det är så starka strömmar så man får inte gå ut mer än till typ knähöjd. Idag gick de flesta till poolen och hängde där. Jag hann inte mer än dit förrän jag blev i slängd med kläderna på. På kvällen gick vi alla och åt på samma restaurang och det gick oförskämt snabbt trots vi var så många. Gick sedan vidare till den lokala puben och dansade hela natten lång.

Dag 67 – Med andan i halsen

Vi hann inte prata så mycket med familjen vi bodde hos vilket är lite synd tycker jag. Men vi blev hämtade tidigare än de sagt tillbaka till samma by vi var på igår där vi mötte upp alla dem andra och vi fick vår frukost. Sen gick några by vandring andra satte sig på en häst och red upp på ett berg. Jag och några andra åkte iväg till en annan by där det fanns en tant som tillverkad skålar. Sen gick jag och tre andra tjejer till shamanen vi besökte igår för att få en privat session med henne. Jag gjorde det bara för jag var så nyfiken på hur det går till och lite roligt att se vad hon säger. Hon och hennes dotter började sjunga. Hon satt eld på några örter och slängde askan på pengar. Hennes dotter tog en flaska vatten och satte den på mitt huvud och under tiden sjöng de hela tiden. Hon sa att jag var frisk som en nötkärna. Men jag borde ta hand om mina ögon lite bättre och skydda dem mot solen. Sen fick jag också veta (hon är tydligen även lite spåkvinna) att jag var bra på mitt jobb vilket kommer ge mig en ljus framtid. Jag kommer att gifta mig och skaffa tre barn. Mannen jag ska gifta mig vet redan vem jag är (jag har alltså en hemlig beundrare) men jag vet fortfarande inte vem han är?! Haha, det var faktiskt ganska kul att vara där inne. Skulle kanske frågat henne mer saker om mitt liv, men vill man verkligen veta?

Glömde att säg att jag blev jagad av en tupp igår. Han flaxade ut sina vingar och hoppade mot mig och då sprang jag och den efter. Måste sett väldigt kul ut.

Efter lunchen började färden tillbaka till sanipass och sydafrika. Även idag blev det väderombyte. Fint väder på morgonen men när vi började köra tillbaka kom det en rejäl dimma och det började regna. Vi tog en paus på afrikas världens högst belägna pub där vi drack glögg eller varm chokladmjölk. Sen började en hyfsad otäck färd ner för dem dåliga vägarna ner för berget. Regnet och dimman gjorde det knappast lättare. Jag hade äran att sitta längst fram så jag såg eländet lite mer än andra. Kanske bra för stackars Lotta satt längst bak och blundade och var livrädd. Såg att chauffören var djupt koncentrerad och gillade inte riktigt läget. Men vi kom helskinnade ner och jag och Danne kunde så fort vi kom till campingen ta en taxi till staden Underberg för lite matshopping. Vi kom alldeles för sent till middagen de bjöds på, på vår camping men de var snälla och sparade lite till oss med.

Dag 66 – Lesotho

Dags för ännu en stämpel i passet som börjar bli överfyllt vid det här laget. Vi hoppade in i obekväma jeepar och började vår färd upp på berget på extremt dåliga grusvägar. Skulle knappt vilja kalla det väg ibland. Men vår chaufför Dane kändes som en van och duktig chaufför så jag kände ingen direkt oro när jag såg stupen rakt ner. Här är väldigt grönt och berget ser ut som böljande vågor, otroligt vackert. Vi gjorde väldigt många fotostopp på vägen upp för berget.

Innan klättring uppför stämplade vi ut oss från sydafrika och 8 km längre upp (2800 möh) stämplade vi in i ett nytt land. Här uppe var det lite plattare och vi såg bara ödemark så långt ögat nådde. Körde förbi enstaka fårherdar som gick med sina väldigt ulliga och gulliga får. Vi körde förbi andra som red på sina åsnor eller hästar.

Lokalbefolkningen här går i gummistövlar, har en stor värmande filt och en rånarluva på huvudet. Verkligen alla gick så, såg nästan lite läskiga ut. Jag tror vi var som högst upp på 3400 möh.

Fram mot eftermiddagen kom vi fram till vår lilla by med små runda hus. Halva gruppen gick på en byvandring och vi andra stannade kvar, låg på gräsmattan och bara njöt av den vackra naturen runt om oss. Vi tog ett litet besök hos byns shaman, en kvinnlig doktor som direkt kan känna om du har några problem genom att prata med personens förfäders andar. Hon sjöng för oss och vi fick ställa frågor.

Här uppe i bergen kan ju klimatet ändras snabbt vilket det gjorde. Från soligt till ösregn. Efter en god middag splittrades vi upp i tre olika grupper för att sova i olika byar. Jag och sju andra åkte upp till grannbyn där vi bodde i ett hus med stampat lergolv och madrasser på golvet. Jag sov fantastiskt bra, inga snarkare, varma filtar....kan det bli bättre.

Dag 65 – Ännu en bussdag

Nu har man rest ett tag med den nya gruppen och jag börjar lära känna folket iallfall på min buss. Medelåldern är ganska hög på Bill, medans det finns lite mer yngre på Bull. Så här blir det inga bussfester, vilket är ganska skönt. Idag körde vi till Sani pass vilket ligger precis vid gränsen till Lesotho. Vi har nu kommit upp på lite höjder och det känns på kvällen. Det är väldigt kallt och jag frös ganska så mycket när jag försökte sova på taket mellan två storsnarkare. Blev inte mycket sömn. Vi ligger alltså nära Drakensberg som har fått sitt namn för att ser man berget uppifrån så slingrar sig berget fram som en drake och så brukar det vara dimmigt vilket givetvis är röken från draken.

Dag 64 – Slappedag

På det här stället kan man surfa eller bara hänga på stranden. Jag tycker fortfarande att det är för kallt i vattnet för att bada så bara ligga rakt upp och ner och sola på stranden lockade inte. Så jag satt på min balkong och läste hela dagen. Jag och Danne hade ett rum i ett hus där det fanns två andra rum med främmande människor. Det ena engelska paret var väldigt trevliga så dem satt jag och pratade med ganska länge.

Dag 63 – Bussdag

Idag har det inte hänt så mycket. Det blev en väldigt lång bussdag. Vi stannade i Port Elisabeth över lunchen. Jag och Nicke stack som vanligt iväg för att handla och det visade sig vara väldigt långt iväg. Vi gick och gick och gick och tillslut hittade vi Spar som är den afrikanska varianten av Ica.
Med två stora kundvagnar fulla med mat var vi inte sugna att gå tillbaka till bussarna så vi beställde en taxi. I vanliga fall i afrika går man utt på vägen och det tar ett par sekunder så har man en taxi, fast nu är vi fortfarande i civiliserade ställen så är det istället omöjligt att få en taxi. Dem ringde efter en och det tog en evighet innan den kom. Sen åkte vi vidare mot East London eller snarare tre mil utanför. Vi kom fram till campingen när det var kolsvart och det var trångt, så det tog lång tid innan vi stod på rätt plats. Var grymt imponerad av våra chaufförer som kunde backa in i dessa trånga småvägar, men det gick bra, förutom en lite bro som fick sig en törn. Det blev en väldigt sen middag, men humöret hölls uppe ändå. Sen firade vi Nickes födelsedag.

Dag 62 – Vandring

Ja det man kan göra här är att vandra runt på dem olika lederna som finns. Eller ta en taxi och hoppa världens högsta bungy som är över 200 m. Jag har ingen dödslängtan så jag och ett litet gäng tog den långa promenaden som gick längst havet och slutade vid ett högt fint vattenfall.

Det var ingen vanlig promenadstig utan vi fick mer eller mindre klättra över sten och stock. Men det var kul att faktiskt få röra lite på sig, det har jag tyvärr inte gjort för mycket av här. Vi såg en lekfull säl som simmade runt i dem höga vågorna. Hade tänkt att ta en vandringsled till men vi blev så trötta när vi kom tillbaka så det blev ingen mer promenad. Tog en lunch istället, hängde lite vid bussarna och hörde vad de andra hade upplevt.

Dag 61 – Mot tsitsikama

Idag kan man säga att det börjar en ny resa för mig. Allt utom Viktoriafallen kommer vara helt okända och nya marker för mig. Idag kör vi till Tsitsikama vilket är en nationalpark som ligger vid havet. Vi körde som vanligt genom vacker natur och vi kom fram till den finaste campingen hittills. Vi låg precis nere vid havet där det slog in enorma vågor, men det var väldigt mysigt.

Dag 60 – Afrikas sydligaste punkt för tredje gången

Idag var det dags för mig att sätta igång med matlagning. Hade ett matlag som varit med förr så det gick väldigt snabbt. Har vissa personer som har lite koll på mig så att jag kokar vattnet tillräckligt länge. Vi packade ihop och körde mot Hermanus där man kan se valar, men det är tyvärr inte säsong så vi såg inga. Sen körde vi vidare till Cape Agulhas där haven möts och det är afrikas sydligaste punkt. Har nu varit här tre gånger så jag orkade inte gå ner till stenen. Jag hade en fin utsikt vid bussarna och fick svara på lite frågor när det kom nyfikna människor och tittade på våra bussar med stor ögon. Inatt stannade vi på campingen nära havet så det är lite kyligt. Nu är även första middagen tillagad för denna grupp. Blev en kycklingwok med nudlar och alla verkade nöjda. Är lite nervös för här finns några stycken som jobbar i matbranschen.

Dag 59 – tillbaka på Bill

Äntligen är det dags att hoppa på Billbussen igen, fast nu med nya resenärer då. Den här gruppen är totalt olika den förra och ska jag vara helt ärlig saknar jag andra gruppen. Det var så glada och lätta att ha med att göra. Alla här verkar trevliga men det är inte riktigt samma stämning.....än. Men det är bra att vi är på bussen, då är det lite lättare att börja lära känna folket. De första dagarna på bussen kommer ungefär bli samma som sista dagarna med det andra gänget. Vi körde ner till godahoppsudden och Cape point. Hade lite otur med vädret, det blåste och regnade rejält och var molnigt så vi såg knappt bergen. Det var bara 8 tappra av 40 som promonerade. Vi andra höll oss i bussen. Men efter en timme sprack det upp lite. Sen åkte vi vidare till Simons town där de kan titta på pingvinerna. Men även här otur, det fanns endast tre att titta på. Vi avslutade dagen på campingen i Fish Hoek. Där åkte vi i personalen hem till en kvinna som tidigare hade campingen men som idag hjälper rosa bussarna med viktiga papper och annat vi behöver hjälp med. Där blev det en rejäl bbq, med en massa kött. Jättegott och ännu en trevlig kväll.

Dag 58 – Gratismiddag och vinprovningen

På förmiddagen gick jag till alla våras favoritaffär Mr Price för att köpa lite kläder som jag behöver. Kläderna slits hårt på dessa resor och blir dessutom inte särskilt rena efter tvätt. Sen träffade jag en gäng killar från gruppen och vi åkte till Camp Bay för en sista dag på stranden. Jag, Tomas och Ivar stannade kvar längst. Tog en taxi hem för en dusch och ombytte och sen åkte vi + Linn ner till Waterfront för att äta en liten finare middag sista kvällen i Kapstaden. Vi gick som sagt på en finare restaurang så jag blev lite förvånad hur denna kväll slutade. Vi fick alla in vår mat men jag och Ivar fick in potatisklyftor och vi hade beställt deras goda örtpotatis. Jag sa till och vår servitör gick tillbaka till köket men kom tillbaka utan mos. Kocken var inte nöjd så vi kunde få potatisklyftor istället. Hur svårt kan det vara att göra mos, vilket jag sa. Så de skulle försöka igen och det tog tid. De andra hann att äta upp och vi hade fortfarande inte fått nån mat. Så då sa jag till dem att de fick bjuda oss på vin för våra glas var slut. Det gjorde de med besked. Det blev värsta vinprovningen. De korkade upp den ena efter den andra och jag fick smaka och mitt sällskap fick sig några glas de med. När vi tillslut fick maten var det väldigt gott. Struts med örtmos och rödlöksmarmelad. Dessutom var det schyssta mot mig och ivar och satt inte vår mat på notan. Sen åkte vi tillbaka och planen hade ju varit att ut och äta sen hem och sova. Men nu var vi lite lulliga under fötterna så vi gick in på den irländska baren och tog ett par öl och dansade lite. Gick sen vidare till Long street café där jag och Tomas satt en bra stund och snacka skit. Han är jäkla rolig, synd att han inte rest med oss och ska hem imorrn.

Dag 57 – Hembesök

Börjar känna mig lite mätt på Kapstaden nu även om jag tycker om stan. Så jag gör kanske inte så mycket på dagarna nu. Hänger på balkongen och snackar med folk, sitter på caféet med fritt internet och tar en liten promenad. Denna dag var inte annorlunda. På kvällen var vi i personalen hembjuden till Kenneth. En svensk som bor i Kapstaden och fixar alla våra utflykter. Han bodde väldigt nära long street (centralt) och hade ett väldigt fint hus. Så vi satt ute vid hans pool och åt pizza och drack lite öl och snacka en massa skit.

Dag 56 – Leka turist

Vad trevligt det var idag att komma ut på balkongen och äntligen få träffa lite folk igen. Också kul att se hur våra nya resenärer är fulla av energi och ska ut och se allt. Så de var alla redo att se stan och åkte iväg på olika turer. Jag och ett gäng killar ville leka riktiga turister och tog därför den blåa linjen på hop on hop off bussarna. Vi satt på taket och åkte genom hela kapstaden och förorter utanför och fick en guidad tur. Vi hoppade av vid botaniska trädgården vilket killarna tyckte var ganska pinsamt och höga vuxen poäng, haha.

Så det blev en kort promenad därinne innan vi hoppade på bussarna igen. Här är verkligen otroligt vackert överallt. Bergen och havet och vinodlingar, kan det bli bättre? I Camps bay hoppade vi av igen och intog den kritvita stranden. Vissa var modiga nog (eller korkade?!) att ta ett snabbdopp i det iskalla vattnet, jag var förståndig att stanna kvar på stranden. Har knappt legat på en strand här i Afrika så det var ganska trevligt att få sola lite även om jag efter en kvart blev ganska rastlös.

Men vi spenderade hela eftermiddagen där och det blev mycket färg på kroppen. Sen var det bara att åka sista biten på var busstur och sen hem och duscha och göra sig i ordning för välkomstmiddagen. Dags att mingla och lära känna dem nya. Fast det blev inte riktigt så. Pratade mycket med dem gamla som är kvar och en kille som är vän till Martin och rest på egen hand och han hade mycket att berätta om sin resa. Men nu har jag lärt mig många fler namn. Alltid nått.

Dag 55 – Krocka med en haj

Fem i morse ringde väckarklockan. Ganska trött tog jag min packning och mötte Jesper och vi gick ut på gatan och väntade på vår skjuts till simons town. Där mötte vi även Jamie och vi hoppade på en båt som tog oss längst kusten ner till Cape ppoint och sen rakt ut i ingenstans. Tror vi satt på båten i tre timmar innan vi kom fram. Här mitt ute i ingenstans med ett djup på 500m simmar det blåhaj och makohaj. Färden ut gick på ganska höga vågor vilket är okej, men så fort båten stanna och det gungar annorlunda så blir jag lite sjösjuk och det var jag inte ensam om. Två gubbar matade fiskar ganska omgående. Men vi fick snällt vänta på båten och vänta på hajar skulle dyka upp. Det dröjde inte länge förrän två blåhajar simmade runt båten. Så vi gjorde oss alla i ordning för att hoppa i. Men det tog lång tid och de första som hoppade i strulade lite och det skrämde tillslut bort hajarna. Så när jag hoppade i det kalla vattnet var dem väck. Vi fick alla hoppa upp i båten igen och vänta. Kände mig ganska illamående och ville bara hoppa i igen. Efter en tio minuter var hajarna tillbaka och nu var jag en av de första i och hajen var allt annat än blyg. Den cirkulerade runt mig och de andra dykarna gång på gång. Wow, vad häftigt.

Dem är så vackra!!! Jag såg tre stycken av dem och dem kom verkligen ända fram till oss. Blir de för närgågna skulle vi bara putta till dem lite i sidan. Det behövde jag aldrig. Däremot såg jag att mitt kamerahus började läcka in, så jag simmade upp till båten och stannade där. Mådde inget vidare, illamåendet hängde i sig och även gett mig huvudvärk. Så jag la mig ner i båten och vilade lite. Såg ett gäng sälar som lekte i vattnet. Hade ju varit skoj att få dyka med dem med. Jaja, genom att stanna på båten så missade jag ytterligare fem hajar. Men jag simmade så mycket med dem när jag var i så jag var nöjd ändå.

När all dykt färdigt sov jag dem två timmar det tog att åka tillbaka mot Simons town. Precis innan stannade vi till ganska nära land och det var dags för andra dyket i ännu kallare vatten. Brrrrrr. Istället för att dyka i öppet djup klart hav skulle vi nu dyka 10 m djupt vatten med dålig sikt i en kelpskog full med sjugällade hajar ( de har vanligen fem gälar). De här är ett av min absoluta favoritdyk. Vi hann inte mer än ner på botten bland tät kelpskog förrän de simmade flera hajar runt omkring oss. Min buddie visade att han hade problem med luften och jag kollade att tuben verkligen var helt öppen vilket den var. Sen bara simmade han rakt upp till ytan för han fick ingen luft alls. Simmade upp med honom och lämnade av han vid båten och dök sen ner igen. Det vimmlade av hajar. Tyvärr kunde jag inte ta ner min kamera men fick Jespers så när han mailar över bilderna ska ni få se dem också. Vart man än vände sig var det en haj bredvid mig. Höll på att skratta ihjäl mig när en haj simmade rakt in i mitt huvud. Dem var allt ifrån 1.5 m upp till 2.5 skulle jag tro. De verkade inte alls bry sig att vi var där. Efter 40 minuter så var jag så kall så jag skakade och det verkade som jag inte var ensam. Så fast vi hade mycket luft kvar fick vi efter 50 minuter ge oss och gå upp till båten igen för vi var så kalla.

Kom inte tillbaka till Cape towm förrän åtta på kvällen så jag missade färden ut till flygplatsen för att hämta dem nya. Men det hade vi anat innan och det var klartecken från Martin att det var ok. Så en kvart efter vi kom till hotellet kom dem nya. Den nya gruppen består av mycket fler äldre människor. Jag hälsade på de flesta och minns kanske ett namn av hela gruppen. Jag gick sen och la mig med en sprängande huvudvärk och helt slut i kroppen. Har sex veckor att umgåas med dem nya så jag ska nog hinna lära känna dem.

Dag 54 – Ännu ett kärt återseende

Halv nio gick jag ut på Bloem street och där stod en blå Nissan Micra och väntade på mig. Föraren vinkar febrilt för att jag ska se henne. Det är Julia som jag var volontär med på Seychellerna som bor i stan. Var jättekul att se hennes alltid så glada ansikte igen. Hon hade även en surfarkompis med sig. Stackaren fick sitta bak i bilen och höra oss kackla på. Det var så mycket vi hade att berätta för varandra. Julia skulle ta mig till en strand där jag skulle få surfarlektioner av henne och hennes vän. Hon körde en bit ur staden vilket inte var så himla lätt för de flesta gator var avsttängda pga en stor cykeltävling. Vi kom till en fin lång strand med utsikt över hela kaptstaden, bergen och Robben island. Nu blev det ingen surfing för Julia blev snål och ville inte pröjsa så mkt för en bräda, sen var det väldigt höga vågor nära stranden som hade varit farligt för en nybörjare som mig. Så vi tog en strandpromenad och en fika istället. Så jag hade en väldigt trevlig förmiddag.

Eftermiddagen spenderades på ett café med chaufförerna för att planera nästa resa.

Dag 53 – Dags för att säga hej då

Visst är det kul att bo centralt, men att bo på long street har också sina nackdelar. Har nog inte sovit mer än ett par timmar utan hållts vaken av allt dunkadunka musik från krogarna runtom och av någon konstig anledning så tutar alla som kör på gatorna här mitt i natten. Vågade inte sätta i öronproppar för då hade jag kanske missat väckarklockan och jag ville följa med till flygplatsen och säga hejdå till alla trots att det var väldigt tidigt. Vissa kommer jag sakna jättemycket andra inte alls. Men det blev ett stort kramkalas och vissa hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Ja man kommer ju varandra ganska nära när man bor på bussarna i två månader. Det verkar som de flesta varit nöjda.

Vi som är lyckligt lottade och får stanna i Afrika åkte tillbaka till hotellet och jag tog faktiskt en tupplur innan vi gick till bussarna för en rejäl städning, Fy f-n vad skitigt det var. Känns väldigt konstigt på hotellet utan allt folk. Men måndag kväll kommer nästa grupp ner och vi börjar på sydöstafrikaresan, ser jag framemot.

Dag 52 – Sista dan med gänget

Idag blev det inte mycket gjort. Tror många var trötta efter gårdagens fest och sen börjar folk bli lite ledsna för att det imorrn är dags att åka hem så stämningen är inte helt på topp för alla. Andra tycker kanske det är skönt att komma ifrån den här kriminella stan. Många har blivit rånade både vid bankomater, mitt på trottoaren och till och med inne på våra rum har de varit inne och snott pengar. Trist men tur att ingen har blivit skadad iallafall.

Dag 51 – Avskedsmiddag

Har inte gjort så himla mycket idag. Satt och fikade med några stycken. Tog det mest lugnt.
På kvällen hade vi vår avskedsmiddag som vi hade på ett backpackerhostel nära där vi bor. Där vi grillade på balkongen. Maten var god men den tog slut innan alla hunnit äta, så det var ju lite dåligt.Men alla verkade glada och det blev en bra fest. Vi i personalen fick lite roliga presenter. Fick en tröja där det stod att jag var resans ”feeder”. På Martin stod det diktator, på Dannes assistent och på Robbans reservdelen. Det var lite kul faktiskt, haha. Fick även en flaska vin och två räliga shots. Var gulligt av alla att ge oss presenter. Sedan fortsatte festen på ”The Dubliners” en bar alldeles bredvid. Ska försöka få tag på fotot på oss i personalen med våra fina tröjor.

Dag 50 – shopping och ett kärt återseende

På morgonen gick jag med dem tjejer som valt att stanna i stan istället för att simma med vithajar. Kollade in shoppinggatorna och marknaden. Hittade inget och tycker inte shopping varit sådär jättebra. Roligare affärer finns det på den gatan vi bor på. Lite udda kläder som är kul att titta på men kanske inte att ha på sig. Vid lunchtid stack jag återigen ner till Waterfront där jag bestämt möte med Jamie. En kille från USA som jag lärde känna lite på Seychellerna. Lite kul att vi råkar befinna oss i samma stad samtidigt, liten värld. Vi traskade lite rundor och fick i oss lite mat.

Dag 49 – Taffelberget

Idag åkte jag och ett killgäng upp till Faffelberget. Missade det sist jag var här och idag var det perfekt väder att åka upp. Vissa var hurtiga och klättrade upp jag var mer lat och tog linbanan upp. Tog en promenad upp på berget och njöt av den otrligt vackra utsikten. Här ser man hela kapstaden, Robben Island och de andra bergen lionshead och Devils peak.

Vi spenderade ett par timmar där och tog sedan en taxi ner till Waterfront där vi har hittat en mysig balkong mitt i hamnen och de har gott och billigt vin där. Sen provade vi lite öl på ölbryggeriet och deras goda korv.

Sitter här med Anton (hö, Emil och Robban

Dag 48 – Goda hopps udden och slutdestinationen, Kapstaden

Äntligen min sista måltid på denna resa. Nu kan jag se framemot lite ledighet i Kapstaden vilket jag verkligen ser framemot. Skönt att slippa behöva tänka på mat ett par dar. Efter lite busstädningen började vi dagen med att åka till Simons town och titta på pingviner som höll till där.

Var kul, man kom dem riktigt nära. Sedan åkte vi kustvägen ner till Goda hoppsudden där vi släppte av gruppen så fick de gå till Cape point. Jag satt och njöt en timme i solen och bara titta på havet och de höga klipporna. Men när mer och mer folk kom och åt lunch lockade det till sig aggressiva babianer som kom och snodde all mat dem kunde hitta. Otäckt. Jag har ju blivit jagad av en sån här best en gång i tiden så jag flyttade mig kvickt in bakom en betryggande dörr.

Efter detta åkte vi då till vår slutdestination Kapstaden och mötte upp dem tre killar som lämnade oss ett par dar sedan för de ville spendera fler dagar här. Fick höra att en av dem blivit rånad vid en bankomat och blivit bestulen på 18000 kr, suck.

Vi bor väldigt centralt och jag och fyra killar började promenera runt och vi hade waterfront i sikte. På väg dit kom en kille och började snacka med Emil. Jag gick snabbt vidare och Robban sa till honom att inte lyssna utan bara gå. Mycket riktigt ville han ha pengar och hotade till sist att slå Emil om han inte fick pengar.....detta i en grupp på sex personer mitt på ljusa dan.

Vi gick en runda i shoppingcentert och killarna tyckte det var kul att de ville shoppa och jag var uttråkad och ointresserad. Efter en jättegod middag (struts) tog vi en taxi tillbaka till hotellet. Tyckte det var säkrast så.

Dag 47 – Vinprovning och såg två hav mötas

Klockan nio åkte gänget till vingården Fairway som tillverkar både vin och ost. Själv åkte jag och handlade till mina sista måltider på denna resan. Men jag hann faktiskt med slutet på vinprovningen och fick smaka ett vitt och ett rött vin och sex olika ostar. Sen blev det några timmar på buss ner till Cape Agulhas bara för att se hur indiska oceanen slår in i Atlanten. Sen ytterligare fyra timmar på buss till Fish hoek som är en mysig liten stad inte så långt från Kapstaden. Vi körde förbi vackert landskap. Bara njöt av att ligga i en säng i bussen och titta ut och beundra vyerna. Fantastiskt vackert land, åk hit om ni aldrig varit här förr!!!!!

Dag 46 – Bussdag

Det har varit lite gnäll att vi bor på ställen där det inte finns nått att göra och att tre dagar är för lite i Kapstaden. Så Martin ändrade vår resrutt så idag åkte vi ända nertill Paarl istället för att spendera en nat i Clanwilliam där det inte heller fanns nått att göra. Så det blev en lång bussdag men jag tror de fölesta tyckte det var värt det så vi tjänade in en dag.

Dag 45 – Tjuvar på bull

Slog på stort denna morgon och knäckte 120 ägg i wokpannan och gjorde en stor äggröra. Hade ett segt matlag. Vissa var fortfarande fulla andra bakis, haha. Sen gick de väll inte lättare heller när termometern visar 41 grader.Det är otroligt varmt. Så de flesta gick till floden och bada och sola. Jag vägrar att bada efter jag hört att de simmar ormar.
Som sagt en olycka kommer sällan ensam och oturen för Bullbussen fortsätter. Det visar sig att vi haft besök på natten när folk låg och sov som smugit in och snott Danne och Robbans väskor. De har klippt upp staketet och antagligen legat på lur till kusten är kvar. Men det är lite imponerande, här tog de 20 minuter till polisen kom, hemma hade de inte ens brytt sig att åka ut. Medans polisen fråga ut folk om inbrottet åkte jag istället i en Landrover från 68:a och fick åka tillbaka till gränsen för att försöka få tag på lite grönsaker och bröd. Hitta bröd men inte en grönsak. Hur kan folk leva här utan att ha tillgång till nått?! När jag kom tillbaka en timme senare var polisen fortfarande där och de enda resenärerna pratar om är inbrottet.
Nån timme senare kommer polisbilen tillbaka och bak i bilen sitter det en svart man som de tror är tjuven. Han får följa med ut och de kollar fot avtryck. Hela situationen känns bisarr. Några väskor hittas dock inte.

Dag- 44 Grisfest i Sydafrika

Vi körde vidare och vid lunchtid kom vi till gränsen. Fick vår stämpel för att komma ut från Namibia och äntligen kom vi till ett land där man inte behöver fylla i en massa papper för att komma in i landet. Så det gick otroligt smidigt. Precis innan gränsen stannade vi till och gömde all mat och grönsaker för det får man inte förra över gränsen. Så vi satt på helspänn när vi skulle igenom tullen och de började öppna våra luckor. Men när han såg alla våra resväskor och röran inne i bussen så blev han trött och orkade inte kolla särskilt noggrant, så vi fick behålla vår mat. Efter gränsen hade vi bara ca en mil till campingen vid orange river. Där de grillade vår gris för fullt när vi kom. Martin hörde av våra andra chaffisar som vi lämnat vid bullbussen.. Bussen var lagad och de var på väg till campingen. De kom lagom till grisen var färdiggrillad. Jättegod mat. Den här grisen var betydligt godare än den vi fick i Malawi. Sen forsatte kvällen i alkoholens tecken som så många andra kvällar.

Dag 43 - Katastrofdag

Vi börjar morgonen med att köra till en affär så jag kan handla på mig mat för fyra dagar framåt. Blir ganska ledsen när jag kommer in i affären och ser att de har nästan ingenting. Så det blir att tänka om och vara lite kreativ igen. Lyckades iaf fylla fyra kundvagnar med mat. Packade bussen full med mat och åkte till spökstaden som låg lite utanför Lüderitz. Där fick gruppen en guidad tur bland tomma hus och sist fick de titta på diamanter. Under tiden var det meningen att jag skulle fixa lunch men så fort jag tagit ut gasolköket kom nån från personalen springandes och sa att jag absolut inte fick använda gasol. Vi fick inte ens ta ut stolar och bänkar och absolut inte äta och sedan hänvisade de oss till deras restaurang. Så det slutade med att jag fick duka upp mackor och flingor inne i bussen och där fick sedan trängas och äta lite lätt lunch. Under t iden körde Martin och Robban tillbaka till Lüderitz för att få tag på gasol till mig. Fick även veta senare att de åkt fast för felparkering och blev tvungen att gå på en rättegång och erkänna att de brutit mot lagen och fick sen böter. Sen var det nått fel med några papper och de var ett himla besvär.
Efter lunch börjar färden mot sydafrika. Vi kom ca 10 mil när vi hörde Robbans röst i komradion att Bull har gått sönder. Så vi får vända om och se vad som var fel. Mitt ute i ingenstans var vi plötsligt strandade. Våra chaffisar försökte i ett par timmar hitta felet men lyckades inte. Jag tog fram köket och lagade lite mat medans chaffisarna pratade med kunnigt folk.

En trafikpolis stannade och vi trodde vi skulle få lite hjälp men han stannade bara för att skälla ut oss att vi parkerat dåligt och inte kunde stå där. Det är ju inte s¨å att vi stannade för att vi tycker det är kul. Tillslut kom nån mekaniker och kollade in bullbussen. Martin tog tillslut beslutet att alla i Bullbussen flyttar in i vår Billbuss och vi kör vidare mot sydafrika och Danne och Robban får stanna med Bullbussen mitt ute i ingenstans och försöka laga bussen nästa dag och sen köra ikapp oss. Vi var alltså 42 stycken i en buss. Kan säga att det var trångt, riktigt trångt. Men så gott som alla hade gott humör och ser det som ett äventyr. Vid tiotiden stannar vi och har bushcamp. Vi fick se en otroligt vacker stjärnhimmel och trots att vi låg väldigt trångt så fick vi iallafall lite sömn.

Dag 42 – Världens högsta sanddyna

Fem ringer väckarklockan och vi klär på oss och kör till gaten som öppnar vid halv sex. Fyra mil kör vi snabbt på den tomma vägen och innan solen ens stigit upp går alla upp för den enorma sanddyna dör att titta på soluppgången. Själv stannar jag kvar och gör i ordning en frukost. Har varit uppe på dynan innan så det gör ju inte så mycket att jag missar det. Det är väldigt vackert även nere. Den röda sanden mot den gula växtligheten är väldigt vackert när solen dyker upp och ger oss ljus. Alla är väldigt hungriga när de kommer ner och slänger i sig frallorna. Sen kör vi vidare mot diamantstaden Lûderitz som ligger nere vid havet vilket gör att det blåser halvstorm när vi parkerar ett par meter från havet. Väldigt vackert med kalla stenar och det blåa havet. Ser nästan ut som västkusten hemma. Vi promenerar in i stan och hittar en trevlig fiskrestraurang och beställer in mat. En lång stund senare får vi in fisk och skaldjur.

Dag 41 - Ut i ödemarker igen

Vi lämnade Swakopmund väldigt nöjda och såg framemot nya äventyr. Vi körde ut i ödemarker på väg till en av världens största sanddyner. Så med andra ord ännu en ganska lång bussdag då vi bara ligger och slöar i bussen. Ja, vi flesta ligger ner. Vi har blivit så lata så vi bäddar inte ens upp längre utan har kvar sängarna så vi kan ligga ner och ser hur landskapet utanför svischar förbi. Precis innan campingen mitt ute i öknen stannade vi till på en mack för att tanka och såg en skylt att det fanns ett bageri. Gick förstås in och såg en massa ljuvligheter som äppelkaka och blåbärsstrudel. Ägaren var väldigt stolt över sitt fik och sa att han var väldigt känd och visade genast böcker där han är nämnd. När vi tillslut kommer till campingen var det dags för matlagning vilket inte var så enkelt när de blåste storm och ösregnade. Men mat måste man ju ha, Blöt och kall kunde jag tillslut servera en biffgryta.