torsdag 29 november 2012

Pinkparty


Personalen är redo för pinkparty
Snyggagsre chaffisarna i stan
Serverades taco som de rosaklädda resenärerna glupst tuggade i sig
Kvällens självklara vinnare var lars

onsdag 28 november 2012

ska man verkligen hoppa ut från ett fullt fungerande plan?


Så var det dags för mitt tredje fallskrämshopp här i Swakop, jag fick tom hoppa med samma kille som i våras. Jag kom medi morgongruppen men fick hoppa i sist ut ihop med minakollegor Kerstin och Mats. Men det var kul att vänta och se hur nervösa våra resenrer var och hur de var i extas när de hoppat. Tror alla tyckte det var häftigt. Mest imponeradevar jag av dem äldre som utan fruktan lätt sig kastas ut på 3000 m och föll fritt i 30 sek. Jag sa till min kille att han var välkommen att hitta på alla möjliga galenskaper i fria fallet. Går inte att beskriva fallet när man åker ner mot jorden 220 km/h. När skärmen veklades ut fick jag själv styra och jag drog snabbt i högra så vi snurraderunt många varv och sen andra hållet. Kittlar gått och kistan, men jag blev faktiskt för första gången yr och lätt illamående. Vi i personalen blev filmade hfick sedan enfilm av dem, man är inte vacker i detfria fallet. Tillbaka i stan gick jag och Kerstin på en shoppingtur för att hitta rosa kläder till pink partyt imorrn. Men blev störd när Danne och Mats komoch sa att jag ska vara medi tv. Ett hollänsk tvbolag som gör reseprogram har hittat oss och vill göra ett reportage om rosabussarna. Blev skitnervös, helt i onödan visade sig. Danne fixade intervjun galant på egen hand. Så i januari kommer bussarna visas i hollänsk tv. Resten av kvällen satt vi i en baroch tittade på varandras fallskärmshoppfilmer. Vissa var mer underhållande än andra.

Sanddyna 45


Idag slapp jag gå upp först av alla för att fixa frukost. Fast nån sovmorgon blev det inte direkt, halv fem gick vi upp när det fortfarande var mörkt. Stjärnhimmlen var helt magisk och jag såg ett stjärnfall och önskade mig nått kvickt. Vid femtiden försökte vi ta oss ut från campingen men körde lite vilse, haha. Men tog oss sen dem 45 km ut till dynan där våra resenärer klättrade upp för att titta på soluppgången. Jag stannade där nere för att fixa frukost, tänkte överraska dem med ägg och kaviar. Men vi i personalen hanmedlite bus också. Danne ville ta ett foto som vi ska skicka till chefen till jul. Så vi gick ut i öknen, chaffisarna plockade av sig kläderna, täckte det heligaste med ett rosa bussenklistermärke och jag fotade dem med sanddynan i bakgrunden. Efter frukost hade vi 35 mil grusväg till Swakopmund. Vi tog ett tankstopp i solitaire som är ett mack mitt ute i öknen med gamla rostiga bilar och kaktusar, häftigt ställe med ett bageri som man kan köpa god äpplekaka. Framme i swakop åkte gruppen till ett ställe som säljer äventyrmedans jag och Mats fixade hotelrum och nyklar. På kvällen gick vi i peronalen ochåt god middag utepå piren innan vi trötta kröp i säng.

Bushcamp i Namibia


Vi kom snabbt och smidigt genom gränsen till Namibia, sen började vår långa resa till Sessriem. Vi stannade till i en liten stad för jag skulle bunkra mat inför vår ökenvistilse. Men det blir ju aldrig som man tänkt sig i afrika. Afrikas motsvar till vårt Ica som heter spar var stängt. Så det blev shopping i en liten närbutik iställetHela min menyplanering gi åtskogen ochjag fick ta va dehade. Rensade nästan alla deras hyller med mat, haha. Detfår helt enkelt bli vegmat de närmsta dagarna. Vi körde vidare och kom på skumpiga grusvägar, men en öken är faktiskt väldigt vackert. Vi mötte inte mycket bilar så ett tag körde bill och bull sida vid sida. Putte överskade oss i andra bussen med att dra ner brallorna och sätta bakdelen mot rutan, vi flesta blev så överraskade att vi missad två bara rumpor till längre bak i bussen. Det roligaste med mooningen var att Putte spräckte rutan med sin fasta rumpa, haha. På kvällen hittade Danne ett fint ställe somvi kunde hålla vår bushcamp. Vi hade fantastisk utsikt med en otroligt vacker rosa solnedgång. Finare kök att laga middag vid har jag knappt haft. Det här blev den kallaste natten någonsin, tror de flesta frös inklusive jag. Låg vaken flera timmar och skakade av sköld. Men på morgonen dröjde inte länge förrän det blev svettigt varmt igen. Vi forsatte att köra på skumpiga grusvägar och vid lunch kom vi fram till Sessriem som ligger nära sanddyna 45. De flesta sprang till poolen, själv la jag mig i skuggan med min bok. Igår frös vi på natten idag svettades vi.

stoppljusfest


Efter härliga dagar i Kapstaden började vi köra nordväst mot Namibia. Vi stannade till i Paarl för lite vin och ostprovning, själv fick jag fixa lite lunch under tiden. Sen körde viv vidare mot Clan William där vi campade vid en flod. Dagen efter körde vi till namibiska gränsen och campade vid orange river där det väntades en helgrillad gris och vi hade stoppljusfest. Vilket betyder att dem som är singlar bär vita kläder, dem som är upptagna har rött. Dem som bär gult har ett förhållande men öppen för att hitta nått bättre. Det blev en glad och rolig fest. Dagen efter blev det något lugnare, vet inte om det berodde på baksmällan eller att det var 40 grader varmt. Det var bara jag och mitt duktiga matlag som lagade en massa mat. Vi slog på stort och bjöd på fattiga riddare till frukost, pastasallad med korv och en kycklingwok till middag.

tisdag 20 november 2012

Water front


Första dagen gick jag och Kerstin ner tillWaterfront och bara fika och kollade på folk. En lugn och mysig dag. Jag upptäckte även en säl som lekte runt i hamnen och verkade njuta av livet.

Lions head


vaknar upp till klar blå himmel och vi snörar på oss vandringsskorna. Tar en taxi upp till lions head berget och börjar vandringen upp till toppen som ligger ca 700 m öh. Man går runt hela berget när man ska upp på toppen så vi får 360 graders utsikt. Vi ser hela kapstaden under oss, taffelberget, havet och dem fina stränderna. Det blommar överallt så den ganska torra marken pryds av gult och rosa överallt. Det var verkligen en härlig promenad med fantastisk utsikt och vandringen i sig var rolig när den blandades med vanlig promenadstig till rena klättringen i slutet.
Uppe på toppen satt vi oss på en klippa och dinglade med benen och bara njöt av utsikten tills den kalla luften fick oss till att vilja röra på oss igen. När vi kommit ner en bit och tittade upp såg vi inte toppen längre som gömdes av molnen. Det tog verkligen bara ett par sekunder från klarblå himmel till molnigt värre. Fast lika snabbt försvann dem igen. Benen kändes pigga så vi skippade taxin och tog promenaden tillbaka till long street. Dödshungriga satt vi oss på en uteservering och hällde i oss vatten och gluffsade hungrigt i oss ännu en god middag. Nöjda med dagen vilade vi sedan ut på hotellets fina balkong och hörde dagens historier från våra resenärer.

söndag 18 november 2012

Goda hopp och Cape point


Idag är hela gänget samlat och vi tar kustvägen till mons town där vi tittar på pingviner som gömmer sig mellan klippblocken. Fast en visade sig vara värsta linslusen och kom fram och simmade, gick upp på stranden och poserade fint. Sen fortsatte vi kustvägen och släppte av våra resenärer vid Goddahoppsudden. Våra bussar fick mycket uppmärksamhet här för det kom in busslass både från Tema resor och Jambo tours. Kändes nästan som man var i Sverige igen när vi hörde så mycket svenska överallt. Resenärerna gick på bergen längst havet upp till Cape point där vi stod och väntade.
Men jag och chaffisarna hann med att gå upp till fyren och njuta av utsikten där. Efter detta härliga lunchstopp åkte vi vidare mot Kapstaden. Gjorde ett stopp på en strutsfarm, vi ville köpa strutsägg och göra äggröra, men de hade inga och när vi skulle köra därifrån vägrade Billbussen att starta. Vilket misslyckat stopp, haha. Tur att chaffisarna är duktiga på laga och fick igång den. Kom till Kapstaden på eftermiddagen, härligt att vara tillbaka på long street. Gillar verkligen Kapstaden, det ligger så vackert och här finns en hel del att hitta på. Vårt hotell ligger mitt i smeten och här kryllar av fik, restauranger och barer. Men bäst av allt, hotellet har en superb balkong där vi har en finutsikt över taffelberget. På kvällen träffades hela gruppen på baren mittemot och det blev ett bra drag. Var kul att se hur dem äldre i vår grupp fick igång dansgolvet och de dansade nog natten lång. Själv var jag trött efter allt arbete sista veckan och gav upp vidhalv ett och bara druckit en cider. Skönt att kunna vakna upp och må bra.

hermanus


När jag vaknade vid sjutiden var bussarna nästan tomma. Alla utom tio stycken åkte iväg fyra på morgonen för att bada med vithaj. Så det blev enkelt att fixa en frukost till tio pers och när vi började köra var det så mycket plats i bussen att vi nästan fick beslutsångest vart man skulle sitta. Vi körde till Hermanus som är motsvarande Båstad. En mysig liten stad vid vattnet med många mysiga restauranger.
Är kännt för sina valar. Har man tur kan man se dem, fast sån tur hade inte jag, men det fanns dem som påstått sett flera stycken. Efter lunchstoppen gick färden till Fish Hoek. Vi körde längst kusten och det är otroligt vackert med bergen som går ner i havet där stora vågor slår in. Jag tror faktiskt att jag såg en val när jag tittade ut från bussfönstret.

resenärerna har kommit


Resenärerna kom ner igår ganska sent på kvällen. Jag bjöd dem på lite köttfärs innan de gick och lade sig. Idag delade vi in dem i bussarna och gav dem all info de behöver vilket tog ett tag. Jag åker i billbussen ihop med Daniel och 21 resenärer och i den andra bussen har vi 20 resenärer. Vid lunch var vi redo att börja vår resa ner mot afrikas sydligaste spets där dem båda haven möts i Cape Agulhas. Jag som varit där två gånger redan fick hoppa av vid campingen och fixa lite inför bussarnas ankomst. Det verkar vara ett härligt gäng vi ska resa med, blandade åldrar från 20 upp til 78.

Förberedelser


En vecka har vi haft på oss att fixa allt som ska fixas innan resenärerna kommer. Kan ju tyckas mycket tid men så är det inte. Det är mycket som ska göras, bussarna lämnas in på Scania för underhåll, de ska städas och det ska handlas. Bara min mat tog flera timmar att handla. Jag fyllde tio stora kundvagnar. Vid kassan var det sju personer som hjälpte till att slå in varorna och packade, en kvinna stod och kolla att alla varor slogs in ikassan, fast hon gav upp efter ett tag. Sen hade vi fem man som tog ut det till bussarna. Ja, vi höll på att städa och dona ända fram till timmen innan resenärerna skulle hämtas. Fast lite skoj hann vi med. Vi hade en grillkväll eller brai som det heter i sydafrika, ihop med familjen vi bodde hos.
De har en fin stor trädgård med en mysig grillhörna där vi åt och drack gott vin. Vi hann även med att provsmaka god ost på vingården Fairview och en vin och chokladprovning på Spiece route vingården.

Resan


Bokade en flygbiljett från Ängelholm till Arlanda och skulle ha tre timmar på mig till nästa flyg. Men bara dagarna efter jag bokat flyttade dem flyget arlanda till Addis en timme tidigare så jag blev något orolig att det skulle bli tajt att hinna ta ut sin väska springa till en annan terminal och checka in. Men det visade sig vara minsta problemet. Planet kom i tid och jag kunde i lugn och ro gå till terminal 5 och möta upp mina medarbetare Danne, Mats och Kerstin. Vi checkade in på Etiopien airline och första problemet kom. Jag fanns inte med i systemet och fick ingen biljett. Danne ringde kontoret och nån snubbe från arlanda kollade på sitt håll. Tillslut fick även jag följa med. Flygningen gick till Kairo där vi mellanlanda och fick fler resenärer på flyget. Hade lyxigt dit och kunde sova över tre säten. Från Kairo till Addis Abbeba blev det inte mycket sömn. I addis står flygplatspersonal och väntar och hänvisar vart man ska gå. Det blev mycket väntan och plötsligt stod vi själva i nån källare och hörde hur de ropade efter Daniel i högtalarna. Vi rusade upp på andra våningen och hittade gaten som de höll på att stänga, men vi kom med. Nästa flyg tog oss till Johannesburg där vi hade en timme på oss att hämta ut våra väskor, springa till inrikes och checka in våra väskor och hitta vår gate. Det sket sig direkt. Våra väskor kom aldrig, så det var bara att anmäla dem saknade. Men vi hann iallafall med flyget. I Kapstaden hyrde vi bil och körde till en familj i Paarl där bussarna står och väntar på oss.

tisdag 6 november 2012

Väskan är packad...

....och jag är åter redo att säga hej då. Snart kommer mamma hem från jobbet och ska köra mig till Ängelholms flygplats där jag tar ett litet plan till Arlanda. Skulle haft gott om tid men Etiopien airlines bestämde sig för att skjuta fram flygtiden en timme så nu är jag lite nervös att jag har för lite tid mellan flygningarna. Hoppas verkligen inte jag missar flyget från Arlanda, vad gör jag då?!?!?!

Mina sex veckor hemma har gått fort och jag är väldigt glad att jag hann träffa så många som jag gjorde. Har nu laddat om mina batterier och ser framemot nya äventyr. So long....

lördag 3 november 2012

Lokalkändis

Jaha, så har man blivit lite av en lokalkändis. Min fula nuna prydde framsidan på lokaltidningen och sedan ett reportage om mig om man bläddrade några sidor. Bilderna skiljer sig lite mellan papperstidningen och webtidningen men innehållet är det samma.

http://bjuv.lokaltidningen.se/jag-har-inte-angrat-mig-en-gang-/20121028/artikler/710319938