Queen Elisabeth park

Dags för lite safari igen, det är ju alltid skoj. Fast resan dit tog mer tid än beräknat så vi hann meden ca 30 min safari på kvällen. Men hann ändå se massor med elefanter och en vilsen flodhäst som sprang långt ifrån vattnet.

Vi sov inne i parken och fick ha en ranger som följde oss om vi skulle på toa på natten pga flodhästar och lejon. Alla överlevde natten och vi körde till en anna sida i parken för attförsöka hitta dem trädklätrande lejonen, men hittade förstås inga. Däremot kom vi in ien by mitt i parken oc möttes av förvånande människor. Vi körde tillbaka till campingområdet och såg fler elefanter och flodhästar. Vi avslutade vår vistelse med enflodtur. Vilken tur sen. På samma plats såg vi många flodhästar, massor med elefanter och bufflar. Såg två elefanter som badade allt vi såg iblandvar deras snablar som stack upp som periskop. Hur coolt som helst. Det var djur överallt. Vi såg en miniflodhäst med sin mamma och massvis med fåglar. Jag tror alla var väldigt nöjda.

lake bunyoni

Vår camping ligger på en slänt ner till sjön, där det finns brygger att slappa på. En mysig trädgård med en fin uteservering. En oas som är härlig att komma till och bara läsa sin bok eller lyssna på grodornas sång och getternas bräkande. Titta på lokalborna som sakta paddla förbi. Vi hade några entusiastiska resenärer. som provade paddlingen som var väldigt. underhållande, nu vet jag varför kanoten kallas för den vita korkskruven. Tre nätter har vi haft här och jag har mest sutit på bryggan i skuggan och läst bok och njutit av lugnet.

Sista dagen åkte jag in till närmaste stadför att handla lite. Det var så skönt för vifick gå i lugn och ro och handla på marknaden utan att det var tjugo barn som rycker i mina påsar och vill hjälpa mig att bära och hjälpa mig att handla. Så äntligen kunde jag gå i lugnoch ro och titta på alla fina grönsaker och frukter. Även i affärer var de endast väldigt hjälpsamma och så tacksamma för allt vi köpte så våra personliga saker vi handla fick vi gratis. Nu har alla blivit friska och glada igen och ser nu framemot att åka till Queen elisabeth parkoch få se lite djur.

Inga bra dagar

När jag fixat frukosten med mitt matlag halv sex på morgonen var jag själv inte sugen på att äta!? Gick istället och la mig igen. Hade bestämt att gå in till stan vid tio med Anders för att handla. Kände att jag mådde illa och hade redan varit på toa med lös mage. Men det är bara att bita ihop. Sämsta shoppingstad jag varit i. Hittade bröd, ost och grönsaker. Ingen skinka eller salami och ingen is. Försökte förklara is för dem på hotellet samtidigt som jag försökte stå på benen och inte spy. Efter mycket missförstånd och diskussioner fick jag låna deras kylskåp och kunde gå tillbaka till rummet då helvete bröt ut. Frös så jag skakade och det var fontäner från båda hållen. Så jag blev säng och toaliggandes hela eftermiddagen och natten. Edvin och Andreas var snällaoch fixade frukosten. Mådde bättre på morgonen men inte toppen, men hoppade snällt in i bussen och vi åkte in i Uganda och var på väg till Lake bunyoni. På vägen dit började även resenärer bli dåliga. Den ena efter den andre. När vi kom fram var det inte många som var med på middagen.

gorillor iRuhengeri

Vi lämnade staden och åkte upp i bergen till Ruhengeri där våra släktingar gorillorna bor. Runt byn ligger fem ståtliga vulkaner och det är någonstans där vi ska hälsa på våra håriga släktingar. Jag fick följa med grupperna första dagen. Åtta i varje grupp och jag valde den lätta vandringen. En tant hade astma känningar så hon betalade för bärare, vi andra ville gå. Men vi hann väll 500 m så tog orken slut för en annan tant och då gick det inte ens uppför. Så de fick springa iväg och hämta fler bärare. Borde man inte i vuxen ålder veta sina begränsningar?

Efter två timmars lätt vandring kom vi fram till gorillorna och den berömda gruppen Sabyinyo. Det första vi får se är världens tyngsta och äldsta silverrygen som finns. Han var stor! Sen var där två små som lekte runt. Den minsta klättrade och ramlade hela tiden, himla kul att titta på. Vi gick vidare och kom nära den andre silveryggen. Han satt med armarna i kors och bara tittade på oss plötsligt vänder han sig om och lägger sig på magen och fiser och skiter, haha. En skallig apa som heter big ben busar med en yngre apa och de visar upp sina rejäla tänder. Då får silverryggen nog och reser sig, bankar på bröstet, sliter loss grenar och rusar in i buskaget. Shit, pulsen höjdes rejält kan jag säga. Vi gick vidare in i buskaget och såg den allra minsta leka i buskarna. Han klättrade och rullade runt och sög på tummen, så söt! Den äldsta silveryggen var tydligen nyfiken på oss och kom närmare, så vi satt och tittade på Guhonda som han heter och betyder att jag gillar att slå mig på bröstet som han tydligen gjorde när han var liten. Big ben fortsatte busa runt med småttingarna och ibland gick han till Guhonda och plockade löss. Det gulligaste var när småttingarna försökte stå på två ben och slå sig på bröstet. De är verkligen mänskliga. En hona låg på rygg med benen i kors. Reglerna är att vi får gå 7 meter från dem, det vet ju vi men inte aporna. Agneta såg tydling intressant ut så Big ben gick fram och tog på henne. Vi kom alla hem väldigt lyckliga!

Historiska utflykter

Vi började med att köra ut till två kyrkor där det år 94 skedde otäcka massmord. Tutsiefolket gömde sig i tro att de var säkra. De blev slaktade, spettade, hugna med machetes eller skjutna. I kyrkorna fick vi se kistor, kläder och skelett. I ett kranie satt det fortfarande kvar en spjutspets och i andra kunde man se hur de skadats, väldigt otäckt. Lite surrealistisk att från dessa ställen åka till lyxhotell och äta lunch. Vi åt på det berömda hotell rwanda efter filmen. Sen åkte vi till museumet och fick ännu mer information om det som hände för endast 19 år sedan. Mycket information att ta in. På tre månader dödas 2 miljoner människor. Fick se otäcka bilder hur det ligger lik på gator. Belgare och tyskar kom till rwanda och började studera dem tre folkslagen här med väldigt olikt utseende. Det fanns en grupp som hade små näsor och var långa (tutsi), ett folkslag med breda näsor och något kortare (hutu) och pygmeer. Det blev motsättningar mellan tutsi och huturna. Det var tutsifolket som drog kortaste strået. Är det inte konstigt att vi i modern tid med mycket kunskap erfarenheter låter detta ske? Är det inte konstigt att vi lär oss från tidigare utrotningar och massmord? Ja det var ingen glädjens dag, men en lärorik.

gänget anländer

Som matansvarig på tidigare resor har jag haft det ganska lätt, några vegetarianer, laktosallergiker och andra lätta allergier. Men när jag satt i bussen och fick se listor på det nya gänget blev jag förskräckt. Vi är totalt 45 personer. I detta gäng har vi sju vegetarianer, en vegan, en laktosallergiker, en bönallergiker, en nöt och soyaallergiker och värst av allt en glutenallerkier. Skjut mig!!!!! Hur ska jag reda detta med två gasolkök och ingen möjlighet att köpa specialvaror? Min räddning är att det är få luncher och middagar. Innan gruppen anlände, städade vi andra bussen och åkte till en biltvätt för att få dem rena även på utsidan. Har aldrig sett afrikaner bli så glada att jobba, de jublade när vi körde in bussarna och de skimrade rosa när de var klara. Sen var det dags att hämta våra nya resenärer på flygplatsen och hälsa dem välkomna. Vi tog dem till ett shoppingcenter så de kan växla pengar och köpa vatten. Jag och Anders shoppade lite mat och åkte till stans största grönsaksmarknad där det var kaos. Hade tio pojkar efter oss som ville bära våra kassar. Var helt slut när vi var klara. På kvällen hade vi en välkomstmiddag och information om de närmsta dagarna av Christoffer som är svensk men bott här i sju år och fixar våra gorillatillstånd.

Rwanda inte som resten av afrika

När vi körde över gränsen in till Rwanda var det som att köra in i en annan kontinent. Vilket fördöme till andra alla länder. Du ser inget skräp någonstans. Plastpåsar är förbjudna här och sista söndagen varje månad är det allmän städdag då alla går ut och städar. Här är fina hela vägar och man ser folk överallt som jobbar......som sagt, så olikt afrika det bara kan bli. Det var så härliga känsla att inte se skräp precis överallt utan bara njuta av det vackra landskapet. Vi kom in i en dal där det odlades te och längst bersväggarna såg vi majsodlingar, banan och potatis. Fantastiskt vackert. Så en allmän städdag, kanske nått vi i sverige borde börja med?

På väg mot rwanda

Sex på morgonen började Trisse och Bill rulla med personal och två resenärer som gjort långa afrika med mig tidigare och nu även ska göra gorillaresan. Vårt mål var att komma till Jinja i Uganda, vilket vi lyckades även om det var mörkt när vi kom fram. Kände inte riktigt igen mig fast så var det nio år sedan jag var här sist. På vägen lyckades vi även åka på fortkörning. Edvin och Andreas blev arresterade, vi trodde först de skämtade men det var på fullaste allvar. De fick ett datum som de ska in på rättegång. Det brukar gå att muta sig ur kniviga situationer men inte denna gång. Så när de kommer tillbaka till Kenya ska de på rättegång, haha. Nästa dag var vårt mål lake bunyoni som är ganska när gränsen till rwanda. Vi åkte först och tittade på nilens källla och i kampala åt vi frukost. När vi skulle köra vidare fick andreas soppatorsk, hehe. Men vi kom till slut till sjön och här kände jag igen mig. Uganda är så himla fint. Bergigt och mycket odlad mark. Barnen springer efter bussarna och vinkar febrilt.

Sista resdagen till Kigali som är rwandas huvudstad. Kom fram tidig efter middag och körde direkt till ett fint hotel för lunchbuffe. Visade sig vara mittemot svenska ambassaden. Vi han inte mer än parkera bussarna innan vi mötte vår första svensk. Han jobba på rikskrim och är med i rättegångarna här nere. Även under middagen kom det fram svenskar. En jobbade med trädprojekt. Skogen skövlas så folket kan odla mat istället. Här är mycket folk. Tänk er 11 miljoner människor på en yta stor som småland. Vi hittade campingen, som snarare var en parkeringsplats utanför ett hotell. Lite svårt att bli förståd på engelska här, även om det är det officiella språket sen två år tillbaka. Detta bestämdes över en natt och blev lite chockartat för lärarna som tidigare lärde ut franska som var tidigare modersmål. Efter en hel del grusvägskörning var bussarna dammiga, så det var bara att börja städa tills det blev mörkt.

Mellan två resor

Hade ett par dagar innan gorillaresan började som jag ska köra med mekanikern och busschaffis Edvin som redan var i Nairobi och reseledare och chaffis Andreas som kommer kvällen innan vi kör våra två gamla militärbussar Tisse och Bill till Kigali, Rwanda där vi ska hämta gruppen. Dessa två dagar fick jag först gå på krismöte pga av det som hände i masai mara med chaufförerna, sen fick jag en guidad tur av Edvin på mina nya bussar och blivande hem. Hmmm, mycket mindre och inte alls mycket plats för min mat, men det ska nog gå bra. Fick åka och storhandla. Det var mycket rosabussar personal. Fick träffa Jonte och Angelica som jag rest med förr, Stefan och Anders och är också gamla bekantskaper. Vi hade en trevlig personal middag. Sista kvällen kom då även Andreas som verkar rolig.

Sista dagen med gänget

Så har den långa resan gått mot sitt slut. Till avskedmiddag blev det tacobuffe, tacktal och sång. Jesper och Niklas skrev en fin sång till oss i personalen. Från ett gäng fick vi presenter, en rosa tangatrosa med fluff haha. Det blev en lång natt men väldigt roligt. Stämningen var väll inte lika kul dagen efter när vi körde ut gänget och hade kramkalas och sa hejdå. Tillbaka till campingen i dem tomma bussarna gick luften ur oss allihopa i personalen. Feber och hosta bröt ut. Vi satt och tänkte på våra åtta veckor. Vi har rest med ett bra gäng och allt flöt på fram till Malawi. Kanske för bra för sen började problemen hopa sig. Hjärnskakning, njurstensanfall, påkörd gris, massa böter, nytt njurstensanfall som innebar sjukhusvistelse i tre dagar så hela julen försvann för stackars Ullis och mig, två backspeglar åt skogen, en liten krock, nästan alla blev väldigt magsjuka på zanzibar, körde ner elstolpe för Kenyas presidents syster.......har säkert glömt en massa annat elände. Men trots allt som hänt har det hela tiden varit glada miner, skratt och alla har tagit hand om varandra.....precis så som det ska vara. Tack alla underbara resenärer. Även tack till världens bästa chaufförer Danne och Mats som varit fantastiska att jobba med. Har haft så himla kul!!!! Kommer sakna alla....

Ballongflygning

Klockan fyra på morgonen ringde väckarklockan. Det var bara att gnugga gruset ur ögonen och tyst gå upp och gå ut till dem väntande safaribilarna. När jag öppnade dörren och tittade upp mot himlen tappade jag nästan andan. Det var en av de absolut finaste stjärnhimlar jag sett. Det var en stjärnexplosion. Vi hade ca en timmes körning i mörkret in i parken. Började bra, vi såg en Serval (kattdjur) som jag aldrig tidigare sett. När vi kom fram till ballongerna bjöds det på varma drycker och vi fick se hur de fyllde upp ballongerna och vi blev indelade i två grupper. Varje ballong rymde 16 pers plus pilot. Så i självaste soluppgången lyfte båda ballonger och sen svävade vi över dem stora slätterna och såg djur under oss. Alldels tyst och bara helt underbart. Enda ljudet som kom var när vår pilot fyllde på gas i ballong och vi kände hur vi åkte högre upp. Vi såg gaseller, babianer, hyenor, elefanter och nån enstaka såg ett lejon. Men det var tystnaden och det mäktiga landskapet som gav mig ro som var det bästa. Aldrig har en timme gått så snabbt, när det var dags att landa mitt inne i parken där ett stort frukostbord dukats upp. Vi välkomnades med en varm handduk och champagne. Vi blev behandlade som kungligheter. Det bjöds på nypressat kaffe,nybakat bröd och muffins. Det stod kockar och tillagade ägg och pannkakor enligt våra önskemål. Ja, där fanns allt vi kunde önska. Pannkakor med nutella och bacon var höjdpunkten. Alla var överens att detta var bästa frukosten.

Efter frukosten åkte vi tillbaks till campingen och fick då mer safaris på köpet. Fick återigen se två geparder och lite elefanter. När vi kom till campen var alla borta som inte följt med på ballongflygning och skulle till massajbyn. Visade sig att de blivit sura när hövdingen bestämt sig för att ta mer betalt för turen, så de valde att åka tillbaka till Nairobi för shopping istället. Vi åt lite lunch, dock fortfarande mätta efter vår jumbofrukost. Vi satt oss i bilarna och undrade varför chaffisarna inte kom. De strejkade, de ville ha pengar från ballongflygningen trots att de inte ens var inblande?! De var otrevliga och hotfulla mot Danne och de krävdes lång samtal med respektive chefer som tog tid innan de tomhänta och arga körde hem oss.

masai mara

Tidigt på morgonen hoppade vi in i safari bilar och åkte ca fyra timmar till Masai Mara, varav sista två timmarna var på en extremt skumpig väg. Men vi kom fram och fick lite lunh och vila innan vi åter hoppade in i bilarna för att åka in i parken och förhoppningsvis se lite djur. Vi hann knappt in i parken förrän det började regna, lite synd. I början såg vi zebror, gnu, topi, gaseller och vårtsvin. Men det dröjde inte allt för länge innan vi fick se två leoparder i ösregnet, något senare en stor lejonfamilj. Sen hade min bil turen att komma i tid för att se en leopard. Jag satt i bilen med en chaffis som verkade vara lite boss och tydligen hade ansvar att ta hand om alla bilar som körde fast och gick sönder, vilket hände stup i kvarten. Fick tom bogsera utan en rishög till verkstaden. Nästa dag hade vi en heldag i parken. Vi började ganska tidigt, som vanligt såg vi gaseller, topi, zebror och gnuer. Men efter en liten tur hittade vi en grupp tonårs lejon. Kändes nästan som kattsafari för vi hade fortfarande inte få se elefanter och giraffer, nä mesta tiden även idag handlade om att ta hand om söndriga bilar vilket blev ett irritationsmoment så klart. Här är verkligen vackert. Eftersom det regnat mycket var det väldigt grönt. Ett böljande landskap som aldrig tar slut. På väg till lunchstoppet fick vi se en elefantfamilj som hade en pytteliten bebiselefant, jättesöt. De kom väldigt nära och visade upp sig. Fick se dem bada i lera. Inte långt efter fick vi även se giraffer. Vi stannde vid en flod för lunchstopp som är hem både för flodhästar och krokodiler. När vi satt och åt torr kyckling med god coleslaw kom blåpungsapor och de var snabba att norpa åt sig mat dem rackarna.

Direkt efter lunch såg vi en lejonhona, väldigt nära vårt lunchstopp. Körde tillbaka mot vår camping och jag tror de flesta slumra. Finns inte så mycket djur att se mitt på dagen så vi missade inte mycket. Precis innan vi åkte ur parken fick vi se två geparder.

Efter middagen var det den traditionella massajdansuppvisningen, då gick jag och la mig eftersom jag skulle upp fyra nästa morgon för nya äventyr.

Sista landet, Kenya

Vi lämnade Tanzania och åkte in i Kenya till Nairobi. Här fick vi en heldag att hitta på vad vi ville. Jag och Anna åkte till Hilton hotel för att slappa vid deras pool, vilket vi gjorde. Tyvärr var poolen stängd för renovering. På kvällen åkte vi till en japansk restaurang och åt en nio rätters middag. Vi satt runt en stekhäll där en kock stod och tillagade vår mat. Det blev lax, jätteräkor, struts, lobster och andra smaksiga saker. Det var väll bara efterrätten som var sisådär. Glass på grönt te som smakade hö. Mycket gott, men vi hade nog alla matkoma efteråt.

arusha

Sex timmars körning till Arusha och jag och Anna blev avsläppta i stan för att handla lite, när vi kom till campingen var bara en buss parkerad och den var dessutom kört fast i det mjuka blöta gräset. Danne stod och förhandlade med arg afrikan och vi blev uppdaterade att de kört och krockat och båda skyller på varandra, men eftermycket förhandling kom de överens. Hade en heldag i arusha vilket kanske inte är helt logiskt för det finns inget att göra, men det fanns en pool att hänga vid. Märks att vi verkligen är i afrika. Skulle få köttbullar med sås och potatis på kvällen, middagen kom en timme för sent och såsen fick vi vänta ytterligare 45 min på. Folk fick tillbaka sina tvättade kläder helt förstörda utan ens en ursäkt men krävdes däremot på betalning för de använde för mycket toapapper. Gruppen åkte till ngorogoro medans jag och mats stannade. Hade ett dygn på egen hand utan gruppen som jag tror vi båda såg framemot. Läste och sov middag innan två nya rosa bussar rullade in på campingen. Det var en 50 + resa med välbekanta ansiktet. Daniel och hans föräldrar var med, kul att träffas. På kvällen försökte mats, daniel och niklas få loss vår buss utan framgång. Så mats var uppe med tuppen nästa morgon för att få loss den. Det tog flera timmar, mycket grävande (har blåsa i handen som bevis) och vi fick ta vår lastbil till hjälp och vinscha upp den, vilket jublel det blev. Resten av eftermiddagen satt vi i lugn och ro och förberedde middag som vi hade klar när gruppen kom. Ännu ett jubel när jag bjöd på biffstek, potatis, cole slaw och bea. Så uppskattat att jag fick en puss på munnen av Birk.

bshcamp

Jag, Mats och vår nytillkomna extra chaufför tomas tog en taxi fem på morgonen för att ta första flyget tillbaka till Dar. Som vanligt strular chaffisen och kräver mer pengar, suck. Haha, han ville ha 40 dollar extra för att skriva ett kvitto. I Dar hämtades bussarna på scania och jag storhandlade innan vi åkte till hamnen och hämtade våra resenärer och körde senmot Arusha. På en kvart lyckades tomas köra sönder två backspeglar. Dessutom var mer än hälften av resenärerna magsjuka, ingen höjdardag direkt. Så vi gjorde en buschcamp på en camping nära toaletterna.

dykning

Har dykt här förr ochinte varit så imponerad av dykshopen, även denna gång var det kaos när vi kom eftersom en av instruktörerna sagt upp sig på morgonen. De gtog oss till stället med sämst sikt, fsadt jag fick se två sköldpaddor, en cuttlefish ochfina nakensnäckor. Jag var mest nöjd att bara få dyka och slappna av efter mina tidigare jobbiga dagar. På kvällen hade vi personalmiddag på en fin restaurang vid havet och fick en smaskig middag. Fint avslut på Zanzibar vistelsen.

zanzibar

Ååååå, vad härligt att vara på Zanzibar. Jag missade stone town vilket inte gjorde så mycket det var Nugwe beach jagsett framemot. Var väldigt trött första dagen så jag tog det lugnt, badade i det varma turkosa vattnet och bara njöt. På kvällen hadevi en gemmensam buffemiddag och sen lite fest. Danne, Mats och Jesper bjöd på ballongdans och Danne lyckades med att dansa in i takfläkten. Annars var det en koreanska som bjöd på bäst underhållning när hon blev helt danstokig när de spelade en koreansk låt.

En jul jag aldrig kommer glömma

Började morgonen med att koka risgrynsgröt, koka ägg till sillen och dukade upp en liten julfrukost där vi även fixat julost Började morgonen med att koka risgrynsgröt, koka ägg till sillen och dukade upp en liten julfrukost där vi även fixat julost och julknäcke. Blev väldigt populärt. Vet inte hur mycket senapssill jag fick i mig. Medans vi lagade och åt vräkte regnet ner så det kändes mer som en svensk midsommar än jul. Men när frukosten var klar kom solskenet. Så vi flesta traskade ner till stranden och bada och sola. På kvällen hade vi glöggmys med pepparkakor och tomteskum. Sen fick jag och Putte packa våra väskor lite snabbt, kasta i oss mat och ta taxi till sjukhuset. En av våra resenärer fick njursten och fick åka in på morgonen ihop med chaffismats och dr lars (resenär). Så jag spenderade julaftonskväll på dares salams finaste sjukhus, det visade sig sen att jag fick stanna ytterligare tre dagar till. För att vara det finaste sjukhuset i landet var jag inte särskillt imponerad. Vi var på akuten i 24 timmar innan vi blev flyttade till en vårdavdelning. På golvet hittade man både kanyler, glas och använda gummihandskar. Varje gång Ullis behövde medicin fick jag springa iväg till apoteket och handla så att sköterskorna sedan kunde ge henne det hon behövde. Hoppas aldrig jag blir sjuk i afrika och är ensam, för jag fick verkligen springa alla ärenden och ordna det mesta själv. Det blev många samtal med försäkringsbolag, läkare och administrationspersonal. Ullis operation blev inställd för maskinen de behövde var sönder. Tog en hel dag att komma fram till plan b och planen ändrades många gånger. Vi var inställda på ambulansflyg till nairobi men den lokala föräkringsagenten lyckades tillslut köpa ut utrustningen från ett annat sjukhus. Sen blev saker och ting inte lättare av att det var julhelg och allt var stäng. Jag lyckades inte få tag på så mycket mat. Så efter tre dar på sjukhus var jag nästan mer sliten än ullis efter knappt fått i mig mat, jagat personer och hjälp och knappt fått sovit, fick dela säng med stackars ullis. Sista dan trodde läkarna att det var jag som var patient, haha. Det tog en hel dag att få henne utskriven och vi var överlyckliga när vi satt i taxin på väg till flyget till zanzibar för att möta upp gruppen. Skulle kunna skriva en hel bok om alla galenskaper vi var med om dessa dagar, blir trött bara att tänka på det. julknäcke. Blev väldigt populärt. Vet inte hur mycket senapssill jag fick i mig. Medans vi lagade och åt vräkte regnet ner så det kändes mer som en svensk midsommar än jul. Men när frukosten var klar kom solskenet. Så vi flesta traskade ner till stranden och bada och sola. På kvällen hade vi glöggmys med pepparkakor och tomteskum. Sen fick jag och Putte packa våra väskor lite snabbt, kasta i oss mat och ta taxi till sjukhuset. En av våra resenärer fick njursten och fick åka in på morgonen ihop med chaffismats och dr lars (resenär). Så jag spenderade julaftonskväll på dares salams finaste sjukhus, det visade sig sen att jag fick stanna ytterligare tre dagar till. För att vara det finaste sjukhuset i landet var jag inte särskillt imponerad. Vi var på akuten i 24 timmar innan vi blev flyttade till en vårdavdelning. På golvet hittade man både kanyler, glas och använda gummihandskar. Varje gång Ullis behövde medicin fick jag springa iväg till apoteket och handla så att sköterskorna sedan kunde ge henne det hon behövde. Hoppas aldrig jag blir sjuk i afrika och är ensam, för jag fick verkligen springa alla ärenden och ordna det mesta själv. Det blev många samtal med försäkringsbolag, läkare och administrationspersonal. Ullis operation blev inställd för maskinen de behövde var sönder. Tog en hel dag att komma fram till plan b och planen ändrades många gånger. Vi var inställda på ambulansflyg till nairobi men den lokala föräkringsagenten lyckades tillslut köpa ut utrustningen från ett annat sjukhus. Sen blev saker och ting inte lättare av att det var julhelg och allt var stäng. Jag lyckades inte få tag på så mycket mat. Så efter tre dar på sjukhus var jag nästan mer sliten än ullis efter knappt fått i mig mat, jagat personer och hjälp och knappt fått sovit, fick dela säng med stackars ullis. Sista dan trodde läkarna att det var jag som var patient, haha. Det tog en hel dag att få henne utskriven och vi var överlyckliga när vi satt i taxin på väg till flyget till zanzibar för att möta upp gruppen. Skulle kunna skriva en hel bok om alla galenskaper vi var med om dessa dagar, blir trött bara att tänka på det.

Väldigt mycket buss

Från chitimba i malawi till campingen utanför dar es salam i tanzania tog det två dar. Gränsen tog väldigt mycket tid och sen är det mycket stopp på vägen, bussarna ska vägas, poliser vill titta på papper och snacka lite med mzungus (vitingar) mm. Har väll även blivit lite böter längst vägen. Alla mil som vi låglåg back tog våra chaufförer igen på kvällen, vi gjorde ett middagsstopp innan det blev mörkt, sen gick de flesta och la sig medans bussarna fortsatte att rulla till ett på natten då vi gjorde en bushcamp. Tidig morgon för att komma till Dar es salam och möta våra nya medresenärer som väntade på oss. Men när vi närmade oss storstaden var det trafikstockning och kaos så vi rullade inganska sent. Men imorrn är det julafton och den ska spenderas på en strand.

Malawi

Jag gillar Malawis gröna berg, fukt och grönsaksodlingar. Väldigt vackert, speciellt vid Malawisjön. Bara stan Mzuzu jag inte gillar eftersom jag blir förföföljd av grönsakshandlare som vet att jag står för inköpen och dem låter mig inte vara ifred.

I Malawi spenderar vi två dar i kande beach och ytterligare två i chitimba, båda ligger vid sjön. Inte mycket att göra, läsa, bada ( dock risk för billharzia och farliga krokodiler i chitimba), byturer. I kande kan man dyka och jag tog ett dyk mest för att bara dyka, för själva dykningen är inte den bästa.

Ja....äntligen fått in några inlägg, börjar komma ifatt...

zambia

Zambia kan man väll säga mest är ett land vi kör igenom för att ta oss till Malawi och vi lämnade dessutom av 20 personer som åkte hem, så vi hade en avskedsmiddag på campingen. Annars var det mest körning. Lanskapet har ändrats lite, blvit mer bergigt och betydligt grönare, väldigt vackert. Just det, på ena campingen i Lusaka gick det zebror runt på campingen, när jag vaknade på morgonen och drog tillbaka gardinerna stod det tre zebror precis utanför mitt fönster, en trevlig start på dagen.

Vic falls

Fjärde gången jag kommer till Victoriafallen och jag har ju gjort det mesta här redan så jag såg framemot att få slappa några dagar och lära känna dem nio nya medresenärer som kom. Det enda som jag bokade var den ökända sunset cruisen även kallad booze cruise och lejonpromenad. Booze cruisen var precis som vanligt, börjar lugnt och sansat men i sluttampen kommer alla igång och när vi åker till baren shoestring är festen igång på riktigt. Även denna gång hamnade jag och många med mig i poolen. Tror vi alla hade roligt. Lejonpromenaden är nått jag velat göra de två sista gångerna men aldrig kommit med, men nu äntligen. Vi är en grupp på ca tio personer som promenerar med två lejon. En hane och hona på 17 månader. Vi såg hur de busade och sen fick vi en och en promenera själva med en av lejonen. Sen blev lejonen trötta och la sig ner, då fick jag dra upp hans bakdel och klia han på magen. Nästan lite overkligt att gå och klappa ett stort lejon, hanen hade tom börjat få man.

Sen fick vi komma nära två stycken tiomånaders lejonungar. Jättesöta men lite oberäkneliga. Dessa lejon vi gick med kommer vid 18månaders ålder släppas ut i ett stort in hägn där de sen får leva lite mer normalt liv och jaga själva och förhoppningsvis hitta en partner och få ungar. Dessa ungar i sin tur kommer sedan släppas ut i det vilda, vilket är hela deras projekt går ut på, att öka lejonbeståndet som minskat radikalt dem sista åren. Lite turistigt men mysigt. Annars var det mycket bokläsning och jag hann med en trevlig tre rätters på den gamla och fina Vic falls hotell där vi hade utsikt över bron till zambia och Zambezi floden även vattnet som kommer upp från vattenfallet.

botswana

Vi lämnade Namibia och åkte in till Botswana och åkte till Maun. Två heldagar med utflykter till okavanga deltat stod på schemat. Här var otroligt varmt så jag passade på att njuta av lyxigheter som AC och tv. Det jag inte kommer glömma i Maun är vår sista frukost när jag och matlaget började göra frukost, himlen öppnade sig. På bara några sekunder flöt salamin och osten ochvi var dyngsyra. Fick snabbt skicka in frukosten i ena bussen och försöka få plats att äta. Jag trodde inte att jag kunde bli blötare men när jagskulle sätta in gasolen passade taklaget på att tömma preseningen på taket på vattnet och där stod jag under fick mig en rejäl dusch, haha. Vi körde till en ny plats för mig, Chobe. På morgonen åkte vi ut på floden för att titta på djur. Vi såg massor av krokodiler och flodhästar. Vi såg två flodisar som slogs, som sket, som tog tupplur, som betade och som sprang hur lätt som helst ivattnet. En blev nog lite irriterad och sprang efter båten, ser nästan ut som de springer på ytan. Pricken över iet var när det kom tjugo elefanter som kom ner till vattnet för att dricka. Alla var väldigt nöjda med vår morgontripp. Jag var tacksam att chaffisen hoppade in som matansvarig så jag kunde följa med.

Ngepi - toaletternas paradis

Äntligen åker vi till Ngepi campsite, min favorit camping i hela världen. En camping som blivit utnämnd till afrikas bästa camping. Man kan säga att campingen hittat sin nisch och det är badrum och roliga skyltar. Alla toaletter är utomhus i olika trädgårdar, de har olika namn. tex kungatronen sitter man högt upp och har utsikt över floden. Sen har de en hippopool, dvs en pool i floden som är inhägnad och utanför gallret simmar det både flodhästar och krokodiler. Vi somnar alla till ljudet av grodor och flodhästar. Sista natten fick jag. och Kerstin en stuga vid vattnet. Sängarna står under tak men resten ärsom en stor veranda, så från sängarna såg vi floden och betande flodhästar. Jag vaknade tidigt på morgonen när solen gick upp och såg en vacker soluppgång liggandes i sängen, helt magiskt.

Även denna campingen handlar det om att ta det lugnt, sola, bada och titta på djuren. vi överraskade med en glöggkväll och pepparkakor. Känns lite konstigt att sitta i tretti graders värme på kvällen och sjunga julsånger och äta pepparkakor, men kul hade vi långt in på natten.