Vi börjar morgonen med att se en berkutchi – jägare som bedriver jakt med rovfåglar, ofta falk eller örn. Vi får se hur hans örn jagar byten och givetvis fick vi även hålla hans fågel som var både stor och tung. Och man förstår verkligen att det är ett rovdjur när man ser hur den sliter sönder köttet han bli matad med.
Sen åker vi en liten bit bort där vi får vi en unik chans att se kirgizerna visa upp sin ryttarkonst under ett traditionellt hästspel. Det började ganska lugnt. Dem brottades ridandes på hästar, de hade tävlingar vem som kunde plocka upp saker från marken snabbast från hästryggen. Sen blev det lite makabert när de slaktade en get, skar av huvudet och klövarna och sen använde dem kroppen som en rugbyboll som kastades och slungades och trampades när de spelade nån typ av bollsport där de skulle göra mål. Det är nog det sjukaste jag sett.
Fortsatt färd mot den lilla staden Karakol, som var en av ryssarnas första utposter vid Tien Shan bergen. Innan vi anländer i Karakol gör vi ett uppehåll och kort vandring i dalgången Djeti Oguz på ca 2 000 m öh. Det finns bra stigar och du går i egen takt. Utsikten är hissnande. Vi äter en medhavd picknik lunch.
Vi kommer till Karakol på eftermiddagen. Med sina gator kantade av låga trähus med blå fönsterkarmar och köksträdgårdar bär fortfarande staden en tydlig rysk prägel. Befolkningen i Karakol är blandad. Förutom ryssar och kirgizer finns det en betydlig närvaro av dungankineser. Vi besöker dunganmoskén byggd vid förra sekelskiftet med typiska detaljer och fint trädsnideri, samt den ortodoxa Treenighetskyrkan.
Sen åker vi en liten bit bort där vi får vi en unik chans att se kirgizerna visa upp sin ryttarkonst under ett traditionellt hästspel. Det började ganska lugnt. Dem brottades ridandes på hästar, de hade tävlingar vem som kunde plocka upp saker från marken snabbast från hästryggen. Sen blev det lite makabert när de slaktade en get, skar av huvudet och klövarna och sen använde dem kroppen som en rugbyboll som kastades och slungades och trampades när de spelade nån typ av bollsport där de skulle göra mål. Det är nog det sjukaste jag sett.
Fortsatt färd mot den lilla staden Karakol, som var en av ryssarnas första utposter vid Tien Shan bergen. Innan vi anländer i Karakol gör vi ett uppehåll och kort vandring i dalgången Djeti Oguz på ca 2 000 m öh. Det finns bra stigar och du går i egen takt. Utsikten är hissnande. Vi äter en medhavd picknik lunch.
Vi kommer till Karakol på eftermiddagen. Med sina gator kantade av låga trähus med blå fönsterkarmar och köksträdgårdar bär fortfarande staden en tydlig rysk prägel. Befolkningen i Karakol är blandad. Förutom ryssar och kirgizer finns det en betydlig närvaro av dungankineser. Vi besöker dunganmoskén byggd vid förra sekelskiftet med typiska detaljer och fint trädsnideri, samt den ortodoxa Treenighetskyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar