Nytt land, Bolivia

Så det är dags att lämna Argentina för sista gången och åka till ett nytt land, bolivia. Nu får vi även känna på höjden. Vi ska upp på 4000m. Vi kör upp och ner för bergen på slingrande vägar. Det märks att det är syrefattigt, så fort vi rör oss kommer pulsen igång ochvi flämtar för ingenting. Men vilar jag lite mår jag bra igen. Har bara haft lite huvudvärk, det kan jag leva med. Märker också av höjden när jag lagar mat, det tar lite längre tid. Efter många timmar vid gränsen, bushcamp och många mil på höjd och slingrande vägar kom vi fram till gruvstaden Potosi. Nu börjar gänget känna av höjden med illamående, huvudvärk, hjärtklappningar och må allmänt konstigt. Gänget åkte på en tur till en gruva medans jag stannade på hotellet och spenderade hela dagen med att söka jobb.

Ridning i Salta

Sista dagen i Salta följde jag med gruppen för att rida. Jag har knappt suttit på en häst och ärinte förtjust i dessa djur så lite rädd var jag allt i början. Men kunde efter ett tag slappna av lite. Vi red genom tobak och majsfält, förbi hus och in i en skog. Trevlig runda. I slutet fick vi prova på att galoppera, tydligen skulle man hoppa mindre i sadeln då. Men det gjorde inte jag. Hoppade så jag nästan tappade andan. Efter 2.5 timmes ridning fick jag äntligen joppa av hästen med smärtande ljumskar. Vi satt oss i trädgården och fick lokalt vin som var otroligt gott. Sedan bjöds det på grillat och en massatillbehör. En av resans bästa middag, SÅ gott!! På bussen tillbaka till stan var stämningen väldigt god. Ännu en bra dag!

Mendoza

Efter lite sömn åkte vi vidare mot Mendoza och äntligen flöt det på och vi var framme lagom till lunch. Sen åkte gruppen på vinprovning och jag och Marco fixade istället mat till en grillfest. Blev en kul kväll och gruppen är kanon. Har stort tålamod och glada trots allt strul. Eftersom vi hade en dag extra i Santiago blev vi av med en dag i Mendoza. Så vi kompenserade med att lämna stan på eftermiddagen och köra långt in på natten och ha en tidig morgon dagen efter så att vi skulle hinna fram till Salta tidig kväll. Men så blev det förstås inte. Dåliga vägar och mycket felkörningar gjorde att tiden rusade iväg. Åter igen missade vi vacker natur för vi anländer när det mörknar. Men vi hann se lite av dem vackra färgglada bergen vid middagsstoppet. På eftermiddagen. och kvällen börjar folk bli dåliga så det blir många kräkpauser längst vägen och vi nådde inte Salta förrän två på natten. Ganska sliten efter alla problem och alldeles för lite sömn sen vi lämnade Santiago så jag tog direkt beslut att ta sovmorgon och tyvärr skippa ridningen imorgon.

Resan kan börja

Ingen drömstart på den här resan. Först försening, sen har vi inbrott i Trisse och de snodde vår stereo, all frukost jag handlat och låset på bussen var väck. Vi kommer inte alls långt då vähen upp på serpentinvägen upp till argentinska gränsen är avstängd. Vi kom dit vid halv elva tiden på förmiddagen och de ska öppna vägen åtta på kvällen. Jag fixade lite lunch sen körde vi tillbaka till närmsta by och spenderade dagen där och jag kunde handla ny frukostmat. Men inte öppnade dem vägen vid åtta utan snarare vid halvtio. Då började klättringen uppför ett berg på riktiga serpentinvägar. Pga vägbyggen var det enkelriktat. Våra gamla bussar är inte snabba så man såg alla billyktor bakom oss, jättekö. Men det var coolt att se hela serpentinvägen som ett pärlband av billyktor och sen en svart himmel full av stjärnor. På toppen hade vi gränsen och det tog tid. Klockan var väll halvtvå när vi åter var på argentinsk mark och istället för att vara framme i Mendoza blev det en bushcamp strax efter gränsen och våra nya resplaner åter igen spruckit.

Förseningar

Fick veta att gruppen aldrig lämnade Arlanda för planet var inställt, lite rörigt och dåligt med info vad som händer. Men fick tillslut veta att de kommer en dag senare. Ingen bra start på nya resan. Endast ett par från Norge kom rätt dag fast de blev då istället av medsina bagage. Så en dag senare kom gruppen i olika omgångar. Så hela vår planering har redan sats ur spel. Bestämde att vi stannar i Santiago en extra dag så den nya gruppen får en chans att se en glimt av staden.

Mellandagar

Dagarna mellan ena gruppen lämnat oss och den nya ska komma spenderade vi mkt tid för att förberedda bussarna. Spenderade en hel dag på Scania för att putsa och göra dem fina. Jag och Marco sprang runt i hela stan och letade en wok till mig utan framgång. Spenderade en hel dag att handla mat. Så det är inte mkt spännande som hänt.

ger upp foton

Nu har jag gett upp att få hit bilder, men jag har lagt in några stycken på min resdagbok. Så gå in där och kolla. Www.resdagboken.se/m/Susse77/rosa-buss-afrika-och-sydamerika-440354/

Val paraiso

Vi har sagt hej då till dem som åkt hem och vi i personalen har en dags hopp och lek. Då passar jag och mina tre kollegor ( busschaffisar) Bettan, Andreas och Bosse på att ta bussen till Val Paraiso som vi hört så mycket gott om. Hade lite dålig koll på vart vi skulle gå så vi traskade bara runt för att se om vi hittade nått spännande. Efter en promenad upp för 160 trappor möte vi lokalbefolkning som blev förskräckta att se turister i denna del av staden och sa att vi genast måste vända. Tydligen var vi, maffiakvarteren där man lätt kan få halsen avskuren som de visade tydligt med att köra handen snett över halsen. Så vi fick ta trapporna ner igen och hittade tillslut kvarteret där alla färgglada hus och husmålningar finns. Satt oss på en restaurang med utsikt över hela stan och et såg ut som Pippis hus. Tog en lunch och njöt av värmen. När vi traskade vidare så gick vi på en balkonliknande trottoar och såg en kullerstensgata sex-sju meter under oss. Där låg det en tjej på gatan med folk omkring henneoch fullt med blod på gatan. Andreas som är ambulansförare gick det. Det visae sigvara en svensk tjej som på nått sätt ramlat ner från balkongen och landat på huvudet och axeln. Så vi tog hand om henne tills ambulansen kom. Stackaren, hennes huvud var ingen vacker syn och axlen var blå och hon hade ett fullt sår på benet. Hoppas hon klarat sig hyffsat. Efter det mådde man litekonstigt och tappade suget att leka turist. Så vi traskade tillbaka yill busstationen och var redo att åka hem. Vi var nog alla lite besvikna på stan. Jag får lite flashback från Marsailles som också är en hamnstad. Det är smutsigt och mycket folk och inte alls mysigt.

Det är ok att inte göra nått

Jag och mina kära rumskamrater var som sagt inte överförtjusta i stan och ganska trötta efter fem veckor bussåkande så vi passade på att ligga kvar i våra sköna sängar och satt på tvn och kollade på massa kriminalserier på tvhela dagen. Det var jätteskönt att integöra nått. På kvällen fick vi dock pallra oss ur sängen och vara med på avskedsmiddagen som vi hade på ännu en temarestaurang som var häftig. Den var uppbyggd som om man befann sig inne på en gammal båt eller ubåt.

sista anhalten

Efter frukost styrde vi kosan mot Santiago med ett stopp på vägen. Dax för en riktig busstädning. Skinande rena och alla färdigpackade åkte vi dem sista milen till Santiago och checkade in på ett hotell. Vi stack direkt ut på stan och hittade tillslut gågatan och en kall öl. Kan inte påstå att jag tycker det är en mysig stad och gillar man inte konst eller kultur så finns det inte så mycket att göra förutom att gå på roliga restauranger. På lunchen var vi på ett ställe som var fylld med propeller och bomber och på kvällen gick vi på en vikingrestaurang. Vår servitörblev av eld och lågor när vi berättade att vi kom från Sverige och är riktiga vikingar. Han sprang glatt iväg och kom tillbaka med vikingahjälmar, svärd och yxor.

Bussrest, vinprovning och taco

Vid frukosten ficvk alla vi i Pellebussen en inbjudan till bussfest på Trissebussen efter lunch. Blev som roligt kul. Så när vi kom fram till vingården i San Javier var alla på glatt humörnär vi gick en guidad tur och gick på vinprovning. Tyvärr var vinerna inte särskillt goda, vi har väll helt enkelt blivit bortskämda med gott vin. På kvällen hade vi vår sista bussmiddag och det bjöds på tacos vilket alla uppskattade.

Vulkanvandring i Pucon

Dax för ännu en vandring, men något annorlunda. Vi ska upp till den aktiva vulkanen Villarrica. Vi fuskade lite, vilket jag är glad för. Vi tog en skidlift upp en bit på berget och tjänade in en timmes vandring. Vi gick alla i underställ, väldigt sexigt. Vi fick skor, byxor och jacka som var för varma i början, vantar, broddar, ishacka och en skägglapp (pulka). Det blev en tung väska att bära på. Det var först en timmes vandring i lösgrus, kändes som att gå i en tjockmatta uppför. Ganska tungt, men jag gick i min egen takt. Sen kom vi till isen och nu började äventyret. Man gick i andras fotspår som nån hackat ut och ishackan hade man redo om ifall man skulle ramla ner. Det blev bara brantare och brantare och jag fick nästan svindel när vi stannande och tittade ner på den vackra utsikten. Vi såg sjöar, berg, vulkaner, staden Pucon men också hur högt upp vi var på det branta berget. Vandringen var tuff och lite läskig men vi kom alla upp och fick titta ner i vulkanens hål i toppen. Vi hade ännu en gång otrolig tur med vädret, strålande sol. Fast vulkanen spottade ut rök i dag så vi kunde inte se lavan nere i hålet. Men fortfarande. en häftig upplevelse. Även om jag inte fått se en häftig vulkan var det värt promenaden upp med tanke på hur vi tog oss ner. Vi tog på oss kläderna vi fått våra guider och en extra grej till rumpan ochvi satt fast vår rumppulka. Yes, vi åkte pulka ner för isberget. Som sagt var det brant och i toppen hade de byggt nått som såg ut som en rodelbana. Vi använde vår ishacka som broms. Det var hysteriskt kul. Önskar de hade linbana ända upp till toppen så man kunde åkt pulka hela dagen. När vi kom till den grusiga delen var även det kul. Det var så löst att man på nått sett kunde springa ner snabbt. Vilken underbar dag vi haft!

Bariloche

Första stället på länge som vi inte gjorde en vandring. Bariloche var en ganska mysig liten stad som var influerat av Österike eller Schweiz. Det fanns tom sankt bernardshundar med konjaktunnor på halsen. Husen ser ut som alpstugor. Hela stan kryllar av choklad och kakaffärer och souverniraffärer. Så vi spenderade mesta avtiden att äta fondue, chokladfondue, chokladbakverk....mycket mat blev det. Vi hade även pinkparty en kväll. Det grillades lamm och det skålades och dansades. Ännu en rolig fest.

Fitz Roy

Jag och Sofi tog den långa vandringen idag upp till det berömda berget eller toppen Fitz roy. Det var en timme uppför innan vi kom till första utsiktspunkten och där såg vi dem berömda topparna och även en mindre glaciär. Sen gick vi vidare på vandringsstigen. Det var himla skönt att vandra och dessutom gick vi i ett raskt tempo i fyra timmar utan att jag blev särskillt trött. Ännu en jättevacker vandring. Vad som v mindre kul var när jag tog upp min kamera och skulle ta kort och förstod att mitt minneskort inte satt i kamera, så det blev inte så mkt kort. När vi gått klart så gick vi direkt in i våffelcafeet och åt en god våffla med calafateglass och sylt, mums.

El chalten

Ingen lång dag på bussen idag men ändå han vi få igång en bussfest. Eller rättare sagt kom folk på Trissebussen in till vår Pelle buss med en massa sprit efter vår lunchstopp. Vad vi inte räknat med var att vi bara hade en halvtimme kvar till hotellet i El chalten. Så vad gör vi då, jo vi fortsätter festen i bussen när dem står parkerade. Det är nog en av de absolut roligaste bussfest jag varit med på. Det var nog inte många som gick på någon vandring dagen efter. Utan tog det lugnt och strosade runt i lilla stan. Mina rumskamrater bestämde att vi skulle laga mat ihop på kvällen och ville ha min baconröra (de flesta av dem åkte med mig i afrika och vet vad jag lagar). Det blev väldigt gott.

Nu var det ett tag sen.....

....jag har lagt in nya inlägg vilket beror på kass uppkoppling men framförallt att det strulat jättemycket att få med bilder till mina inlägg vilket jag helst vill för det är ju helt fantastisk natur som jag vill att ni ska få se. Men jag fick ge upp, kanske senare men nu har jag lagt in lite inlägg iaf. Ska nu vara i Santiago ganska länge så jag ska skriva ifatt och förhoppningsvis få in lite bilder också.

Glaciär Moreno

Just nu känns det som vi åker från den ena vackra platsen till den andra. Man tror inte det kan bli finare men blir överbevisad på nästa plats. Denna gången är det glaciär Moreno som får oss att tappa andan. Efter Arktis och Grönland är Moreno tredje största glaciär. Från El Calafate en mysig turistig by vi bor i är det en 1.5 timmes bussväg till glaciären. Vi börjar med en båttur ända fram till glaciären som är hög som en femvåningshus. Det är en vägg som reser sig ur sjön. Isen skimrar i alla möjliga nyanser av blå. Man ser den oändliga glaciären som försvinner in bakom bergen och horisonten och verkar aldrig ta slut. Vi hör åskknallar och förstår snart att det inte är åska utan isen som kalvar. Vi ser hur isklumpar rasar ner i vattnet och ger svallvågor. Efter båtturen bli vi avsläppta på ett ställe mittemot glaciären där man kan vandra runt och stanna på många utsiktplatser. Vi vandrade runt och stod ganska länge och bara njöt av utsikten och lyssnade på åskknallarna som kom med jämna mellanrum och vi försökte se vart isen ramlade ner. Ja, ännu en fantastisk dag. Det enda jag kan klaga på är väll campingen som verkar vara en festcamping. Det spelas hög musik och sjöngs hela natten ända fram till vi åt frukost. Tack och lov för öronproppar!

Torres del paine

Vi vaknade upp till en solig morgon, perfekt dag för vandring. Vi började med det närmaste berget där kondorerna trivs. När vi var halvvägs upp började det blåsa och det blev bara värre ju längre upp vi kom. Kunde tillslut knappt stå upprätt så det började bli obehagligt på dem smala stigarna. Vi beslutade tillsist att vända om. Vi gick istället till ett vattenfall vilket var en stig i lä och vi slapp vinden och kunde njuta av värmen. På eftermiddagen gick vi till en liten ö som låg i sjön där det fanns en restaurang med utsikt över bergen och glaciär. Dag två hade vi planerat en längre vandring men vaknade upp till svarta moln så vi la dem planerna på is. Vi följde istället med personalen till den närmsta staden. (15 mil) där de skulle till polisen och fixa tillbaka sin pass som polisen tagit dagen innan utan någon särskilld anledning.

På väg till chile

Sista dagen i Ushuaia tog vi det ganska lugn. Småpromenader i stan och lite fika på vägen. På kvällen provade vi den irlänska puben. Vi lämnade argentina och åkte in i Chile och var på väg till en av de mest kända nationalparker i sydamerika, Torres del paine. Men det krävdes en buschcamp på vägen dit. Det var skumpiga, dammiga grusvägar dem sista timmarna men en fantastisk utsikt. Utanför fönstret sprang det lamadjur och rävar och stora berg pekar upp mot sky och är betäckta med snö. Jag trodde inget kunde bli vackrare än laguna esmeralda, men när vi parkerar bussarna på campingen i hjärtat av parken tappar jag nästan andan av vår utsikt. En turkos sjö med spetsiga snöbeklädda berg i bakgrunden. Men vädret skiftar snabbt här. När vi kom var det soligt och bergen syntes. Men bara lite senare blåste det och regna och vi kunde inte se skymten av molnen genom molnen.

Lagun Esmeralda

När vi var på glaciären igår gick de flesta till lagunen och de kom hem blöta och väldigt leriga. Så när jag, Joan och Anton åkte dit idag var vi beredda på det värsta. I början var det lite småfuktigt men inte alls farligt. Vi kollade efter bäver men såg bara deras bon. Vi fick korsa en myr och där var det blött, men planerade man sina steg gick det bra. Vi gick igenom en fin skog med rolig vandring och kom sen åter fram till öppet landskap och våt mark. Här gällde det att sätta foten rätt vilket var svårt för det var svårt att slita blicken från dem vyer vi hade här. Jag måste säga att det är det vackraste landskap jag sett. Vi hade tur idag att solen sken och alla färger kom fram. Myren var blandat i gula och röda färger, bergen skiftade med kalla bergsidor, gröna skogar och vita snöbetäckta toppar. Det rann en å med turkost vatten. Ja, det går inte att beskriva hru vackert det är. Efter två timmar kom vi då fram till lagun emseralda. Enturkos sjö som ligger mellan höga berg, väldigt vackert. Men inte så vackert som promenaden dit. Även om det var blött och lerigt undrar vi hur alla de andra igår gick för vi var inte leriga upptill knäna bara lite blöta om fötterna. När vi efter fyra timmars vandring kom tillbaka till stan firade vi semesterns bästa dag med en brownie bonbon, bästa kakan i stan.

glaciär martial

Jag Joan, Kerstin och Agneta tog en taxi till ett berg inte så långt från stan för att göra en vandring tillen glaciär. Vi hann precis sätta oss i taxin så började det att regna så klart. Så viväntade ut regnet under en kopp kaffe och när vi var klara hade det slutat. Vi tog en linbana upp till 500 möh och fick sen gå på en hal och brant änt upp till 1000 möh. Det blev många pauser så vi kunde njuta av den otroliga utsikten över beaglekanalen. Men kunde inte stå still alltför länge eftersom det blåste kallt. Vilken besvikelse när vi kom upp ill glaciären, det var ju bara en liten snöhög det vi såg. Inga stora blåa isblock som på NZ som jag såg där. Men det var iaf en trevlig promenad. På eftermiddagen utforskade vi stan som har lite alpkänsla över sig. Gick i alla affärer och avslutade dagen med att smaka på kungskrabba, ljuvligt gott.