Karakol - Bisjkek

Vi börjar dagen med besök på Przjevalskijmuseet. Den store ryske upptäcksresande som gjorde otaliga expeditioner till inre Asien och Tibet ligger begravd här utanför museet som bevarar del av hans samlingar. Det var just här vid Issyk-Kulsjön det avslutande kapitlet av hans liv utspelades när han insjuknade i tyfoid och dog.

Buss till Bishkek dit vi kommer efter lunch. Vi gör en stadsrundtur i Bishkek. Under Sovjettiden hette staden Frunze efter en revolutionär ledare, men 1992 återtog man det gamla kirgiziska namnet Bishkek. Även om de flesta statyer av Lenin plockats ner så finns det mycket i stadens utseende som minner om tiden som republik inom Sovjetunionen. Efter Sovjetunionens uppbrott 1991 blev Kirgizistan i likhet med sina centralasiatiska grannar för första gången i historien en nation. På kvällen samlades vi för en gemensam avskedsmiddag där det bjöds på mängder med mat.

Karakol - fårslakt

Vi börjar morgonen med  att se en berkutchi – jägare som bedriver jakt med rovfåglar, ofta falk eller örn. Vi får se hur hans örn jagar byten och givetvis fick vi även hålla hans fågel som var både stor och tung. Och man förstår verkligen att det är ett rovdjur när man ser hur den sliter sönder köttet han bli matad med.
Sen åker vi en liten bit bort  där vi får vi en unik chans att se kirgizerna visa upp sin ryttarkonst under ett traditionellt hästspel. Det började ganska lugnt. Dem brottades ridandes på hästar, de hade tävlingar vem som kunde plocka upp saker från marken snabbast från hästryggen. Sen blev det lite makabert när de slaktade en get, skar av huvudet och klövarna och sen använde dem kroppen som en rugbyboll som kastades och slungades och trampades när de spelade nån typ av bollsport där de skulle göra mål. Det är nog det sjukaste jag sett.


Fortsatt färd mot den lilla staden Karakol, som var en av ryssarnas första utposter vid Tien Shan bergen. Innan vi anländer i Karakol gör vi ett uppehåll och kort vandring i dalgången Djeti Oguz på ca 2 000 m öh. Det finns bra stigar och du går i egen takt. Utsikten är hissnande. Vi äter en medhavd picknik lunch.

Vi kommer till Karakol på eftermiddagen. Med sina gator kantade av låga trähus med blå fönsterkarmar och köksträdgårdar bär fortfarande staden en tydlig rysk prägel. Befolkningen i Karakol är blandad. Förutom ryssar och kirgizer finns det en betydlig närvaro av dungankineser. Vi besöker dunganmoskén byggd vid förra sekelskiftet med typiska detaljer och fint trädsnideri, samt den ortodoxa Treenighetskyrkan.

Mitt hundrade land

Vi börjar vår färd mot Kirgizistan, resans femte och sista land, tidigt på morgonen. Målet är den högbelägna Issyk Kulsjön i bergsmassiven i centrala Tian Shan.
Dalgångarna i Tien Shan är rika på växter och djurliv. Här växer gran, enbär, björk, lönn och rönn. Marken är rik på mineraler och uppe i bergen finns varma källor.
Kirgizerna är traditionellt ett nomadiserande folk. Under Sovjettiden tvingades man dock att bli bofasta och bedriva boskapsskötsel på statliga storjordbruk. I bergen och på slättlandet bor man under sommartid i jurtor, ett hem som man flyttar med sig när det är dags att byta betesmark.

Vi fortsätter till Issyk Kulsjön där över en natt provar vi på att bo som nomader och övernattar i ett jurtläger.
När vi packat in våra grejor I våra jurtor så kommer Bernt och kompani och sjunger för mig och korkar upp champagne och firar att jag kommit till mitt hundrade land :-)

Stadstur i Almaty

Förmiddagen ägnas åt en utflykt till Medeo, den högbelägna idrottsarenan som har sett många världsrekord.

 Almaty är landets största metropol som Kazakstans ekonomiska framgång är mest påtagligt. Almaty ligger med bergsmassiven Zailsky Alatau i bakgrunden. Staden har sin dos av sovjetisk arkitektur, men med sina gröna parker, fontäner, sköna promenadstråk och festlig atmosfär skapas här en känsla av välbefinnande. Almaty har alla förutsättningar för att lyckas som Centralasiens ekonomiska nav. Bortom dagens idyll finns det minnen av Kazakstans eget Tiananmen; året 1986, efter lanseringen av glasnost politiken krossades protesterna mot dåvarande partifunktionären Kunaevs styre skoningslöst.

 Vi åker tillbaka till stan och gick på museum och sen ett besök till Panfilovparken med monument till andra världskriget och tittar på Zenkovkyrkan, som med sina polkagriskupoler ser ut som en avlägsen släkt till Vasilijkatedralen i Moska. Hade sen egentid, blev lite shopping. Till Ullis glädje fick vi se en brand och uttryckning.

Flyg till Kazakstan

Transfer till flygplatsen och flyg till Almaty i Kazakstan. Trodde att det skulle vara ett gammalt skruttigt aeroflot plan vilket det som tur var inte var. Däremot en halvtimme efter avgång var vi fortfarande kvar på marken. Vi fick istället beskedet att ta vår packning och gå ut ur planet. Det cirkulerade många rykten om varför. Men vi tror att en passagerare lämna planet och hans bagage var kvar. Så vi blev något försenad till Almaty i Kaszakstan. Känns som vi lämnat centralasien och kommit tillEuropa. Så idag hanns det bara med en middag och sen natti natti.

Stadstur i Dusanjbe

Dag 15/Dusjanbe Ännu en Stadsvandring och nu i Dusjanbe med besök på etnografiska museet. Vi utforskar området vidare och besöker Hissar komplexet som ligger utanför Dusjanbe. Här finns intressanta lämningar från medeltiden, vi ser en borg med ett mausoleum, medresse (islamisk skola) och karavanserai.

 

 

Mot huvudstaden Dusanjbe via Iskanderkulsjön

Med fyrhjulsdrivna fordon mot Dusjanbe gör vi ett stopp vid den natursköna Iskanderkulsjön längs vägen. Äntligen slipper vi stadsturer och får komma ut i naturen. Vi kör uppför karga berg och ser vackra berg med snötoppar.

 

 

Vägarna är kanske inte dem bästa vilket bara är skoj. Sjön är vackert turkos och björkarna gula och fina.

Vi kör genom långa mörka tunnlar och den sista som inte ens är klar var lite läskig. I Dusanjbe checkar vi in på inte mindre än flotta Sheraton.
 

Nytt land, Tadjikiztan

Tidig avresa mot gränsen, som gick ganska snabbt och smidigt. Ankomst till Khudjand i Tadzjikistan på eftermiddag. Strövtåg i Khujand inklusive besök av citadellen som härstammar från 300-talet f Kr. Det sägs att det var Alexander den store som grundade en grekisk bosättning nära platsen där dagens Khujand ligger.

Grekerna lät bygga citadellen för att skydda sig från skyterna som attackerade från områden norr om Syr Darya och så småningom blev bosättningen en viktig anhalt längs Sidenvägen. Under stora delen av sin historia var Khujand precis som andra delar av Centralasien en del av det persiska riket och några av de berömda persiska vetenskapsmännen och diktare kommer från denna stad. Har hört att av alla länder så har detta land sämst mat och det är bara att säga att det är sant. Vi fick mikrad mat och ingen öl.

Tåg till Tasjkent

Vi lämnar Samarkand med tidigt morgontåg som är väldigt likt det transibiriska jag åkt. Färden går snabbt trots det tar fem timmar men vi sov mest tack vare sovkupen. Vi anländer i Tasjkent innan lunch. Tasjkent som är huvudstaden drabbades av jordbävning som demolerade stora delar av staden 1966 vilket vi fick se ett monument som påminner dem om detta.

Sen blev det ytterligare en moské. och koranskola. I övrigt är Tasjkent en modern stad och med sina drygt två miljoner invånare börjar bli en riktig metropol och vi bor på ett riktigt fint hotell.

På egen hand i Samarkand

Eftersom våra magar inte mår nått vidare bestämde vi oss för att bara ta det lugnt hela förmiddagen. Läste en bok istället för att turista. Men på eftermiddagen gick vi till det judiska kvarteret och gick återigen på Hamam. Stället var så mycket fräschare än förra stället men tyvärr var massagen så mycket sämre. Min massör gick mest och spolade sig i kallvatten och verkade inte må så bra.

 Efteråt gick vi på basar och köpte olika inlagda grönsaker, salami,ost och bröd och hittade även en petflaska med öl på hemvägen och skippade restaurang ikväll och åt våra inköpta läckerheter på hotellet istället. Maten här är ingen jättehöjdare. Alla restauranger erbjuder samma fem olika rätter vilket vi nu är trötta på. Smaklöst och ger oss dåliga magar.

Stadstur i Samarkand

Vi börjar med att besöka Gur Emir-mausoléet där Timur Lenk ligger begraven.

Kreativt att öppna en "kiosk" från sitt lägenhetsfönster

 Vi går vidare till stadens givna centrum, Registan. Här sammanfattas landets historia mycket väl eftersom Samarkand från antiken och fram till medeltiden varit en medelpunkt i världshistorien. Alexander den Store var här och Samarkand var en viktig plats på Sidenvägen.

Många av de mest berömda persiska vetenskapsmännen, poeterna och filosoferna höll till här. Djingis Khan kom och skövlade Samarkand. Timur Lenk byggde upp staden igen och hade den som bas för att ge sig ut på erövringståg till Moskva, Delhi och Bagdad innan han stupade på väg till Beijing. Timur Lenks ättlingar kastades ut och stack till Indien för att skapa Moguldynastin och Taj Mahal.

 

 

Uzbekistan är fortfarande svårtillgängligt, men mängder av historie- och arkitekturintresserade resenärer börjar hitta dit. Det är få platser på jorden som kan visa upp en sådan praktfull historisk arkitektur. Mosaiken som ger färg åt de karga, sandfärgade minareterna och moskéerna är makalösa. Det är lite som att besöka ett Taj Mahal varenda dag. Ingenstans sammanfattas detta bättre än vid Registantorget med sina moskéer och minareter.

Mot Samarkand

Färden går vidare mot Samarkand vilket tar en fem timmar. Vi besöker vi Bibi Khanum-moskéen med sina turkosblå kupoler och Ulug Begs observatorium från 1500-talet under rundvandringen.

Jättefin moské men vi börjar bli småtrötta på alla moskeer och koranskolor som vi ser varje dag. Det finns inte så mycket annat att se känns det som.

Khiva och Bukhara var trots allt små mysiga städer, Samarkand som jag trodde skulle vara höjdpunkten har nästan blivit en besvikelse.

Bukhara

Det finns över 140 byggnader som är kulturmärkta och det är en härlig stad att riktigt förlora sig i. Vi besöker Kalonminareten som stått sedan 1100-talet och moskén intill.

Moskén är också ett riktigt praktverk och fullt jämförbar med den mer kända Registan i Samarkand. Här som där finns det mängder av fin mosaik. Vi gör en heldags rundvandring i den gamla staden.

Vi utgår ifrån Labi Hauz, ett fint torg med en av stadens många bassänger. Fram till för hundra år sedan fanns det över 200 bassänger i staden.

Stadens ungar brukar fly värmen med ett dopp i bassängen. Den ovanliga Char Minar med minareter, Ismail Samanis mausoleum och något karavanserai (ställen som folk i karavanerna bodde på) hann vi också med.

 

 

Bussdag till Bukhara

Med en lång buss fortsätter vi genom Kyzylkumöknen till nästa mytomspunna sagostad, nämligen Bukhara, som är en verklig pärla. På väg dit ser vi stora fält med bomull som plockas för fullt. Meloner ligger i högar längst vägen och säljs.

Det är stort nog att inte bli ett museum och välbevarat nog för att känna sig som man har lämnat detta århundrade. Hela stadskärnan är intakt och det finns inget bättre ställe i hela regionen för att uppleva hur städerna kan ha sett ut under tiden som Sidenvägen var i bruk. Vi bor centralt i gamla stadsdelen och får ett utmärkt tillfälle att insupa atmosfären i det mest levande av Centralasiens gamla karavanstäder. Men det får vi göra imorgon för nu är det kväll och allt vi hinner med är middag.

khiva

Khiva blev huvudstad i Khorezm efter Konye-Urgench föll. Den gamla staden är delvis intakt och omgärdas av en fantastisk mur.

De flesta byggnaderna är välbevarade exempel av klassisk centralasiatisk arkitektur från 1700-talet. Moskéernas kupoler, minareter och byggnader är generöst utsmyckade med mosaik i turkosa och blåa färger.

Vi har en hel dag på oss att bli guidad i denna unika stad. På eftermiddagen när vi får egen tid får vi strosa rund på egen hand och insupa atmosfären. Gick upp i ett torn och fick en vy över den intakta staden som ligger innanför murarna. Otroligt mysig  och vacker liten stad.