Divemaster, köttbullar och hajattacker

När Lena var här så tog hon med sig nått som jag verkligen saknat.....lingon. Så en kväll tog jag över köket från Adam och gjorde swedish meatballs med lingon. Det blev en succe, Adam åt som om han inte ätit på väldigt länge. Dem såg för jäkliga ut men smakade riktigt gott :). Så tack för lingonen Lena!!!

Ni flesta vet redan om det, men förra veckan blev vi äntligen klara med vår divemasterutbildning. Vi hade en räddningsövning att göra och jag hade min utrustningsutbytte kvar som jag så länge fasat för, vilket nog mest handlade om mitt kontrollbehov. Gillade inte tanken att ta av mig masken och samtidigt ge bort min regulator och inte kunna se när jag skulle få tillbaka den. Men efter att gjort hålla andan övning i vattnet och jag förstod att jag var den som bäst kunna hålla andan och övade även på att plocka bort masken så kände jag mig tillslut redo. Varför denna oro???? Hade inga som helst problem att göra denna övning. Så den sista tiden vi har kvar nu är det bara dyka med kunder som gäller.
Gemoterisk murana:

Nu får vi ta hand om dem alla, bra som dåliga. Njuter väll mest när jag har duktiga dykare för då kan jag ägna mig åt att hitta spännande saker. Samtidigt är det väll mer lärorikt att få dem allra dåligaste, man vet verkligen aldrig vad som kan hända. Ena sekunden ser de ut att ha någerlunda kontroll medans nästa kontroll håller de på att skjuta upp mot ytan eller rasa ner mot korallerna. Och all den information man ger alla dykare i båten är som bortblåst så fort vi äntrar vattnet. Men jag försöker dyka så mkt jag bara kan nu, medans andra av oss har tröttnat.
Semicircleangelfish:

Batfish:

Jag har nu dessutom hittat min talang och det är att hitta dem väl kamoflerade skorpionfiskarna. Jag ser dem överallt hela tiden. Överhuvudtaget har vissa av oss blivit väldigt duktiga på att hitta dem allra minsta nakensnäckorna till dem välgömda bläckfiskarna vilket gör dyken extra roliga nu även om vi börjar tröttna på vissa dyksajter.
Just det....jag har även blivit djupdyksspecialist :).
Lejonfisk:

Clownfish:

Det har ju varit två hajattacker här, men det är inget vi märker av i dykshopen. Däremot är det ju många som frågar om attackerna. Vi vet tyvärr inte så mycket om dem. De har stängt stranden på Praslin och jag vet att de stoppat all dykning på Curieuse där jag ska jobba i oktober-december. Det gick först rykten att det var tjurhaj men nu verkar det som att det är den berömda och fruktade vithajen som simmat vilse och verkar hungrig. Som alltid när detta händer skapas det panik bland folk och fiskare har nu fått en ursäkt att plocka upp hajar från havet :(. Vi har nu sett ett par gånger hur det ligger högar med dödade hajar:( i hamnen. Sorgligt! Det mest sorgliga är att det i flesta fall beror på mänskligt beteende att en haj attackerar. I detta fall är det troligtvis fiskare som slängt fiskrester som lockat till sig hajen.

Dagen vi alla fruktat är snart här. Dagen då vi jobbat vår sista dag i dykshopen och vi alla skiljs åt. Nick åkte hem ett par veckor tidigare. Vi bodde inte ihop och vi jobbade inte ihop. Men han besökte oss ofta och han underhöll oss mitt alla sina strul. Simon åker hem nu på söndag, ett par dagar senare åker Vic hem. Jag kommer verkligen sakna Simon. Han är min absoluta favorit att dyka med. Han är bra på att hitta saker och är fotointresserad som jag. Dessutom är han en bra dykare som jag känner mig trygg med. Men han har även blivit en god vän.

Nakensnacka:

Adam får jag ju träffa ett tag till och han har blivit en vän för livet. Vi har otroligt kul ihop och jag ser verkligen framemot att åka till Sri Lanka med honom och jag misstänker att vi nog kommer göra resor ihop i framtiden. Jag är hur som helst välkommen till Australien.
Superhero Adam:

Jag kommer dock sakna våra kvällar ihop. Trots att vi umgås hela dagarna så har vi alltid käkat mat ihop på kvällarna, haft filmkvällar ihop, varit på restaurang, bakat kakor suttit i ring med vars en sked och frossat, åkt till Victoria och gått på bio, haft fester.....den här helgen gick jag, Simon och adam ut själva och dansade hela natten lång och hade skitkul.

Nick frossar chokladkaka:

Mina rumskamrater och kollegor men mest av allt vanner:

Har inte blivit sa mycket foton......

Jag inser att jag varit valdigt dalig bade pa att ta foton sen jag flyttade till Beau Vallon vilket aven gjort att jag ar kass pa att lagga in bilder pa min blogg. Sa har kommer lite foton:

Curieuse island

Så i torsdags fick jag ju veta att jag ska jobba 10 veckor på samma ställe där jag gjorde mitt volontärarbete. Men det har blivit lite ändrade planer. Chris ringde mig dagen efter. Han berättade att personalen läst alla ansökningar och att de verkligen gillat mitt personliga brev och att de helst ville ha mig:).

Sa har ser campen ut dar jag ska bo denna gang, hehe:

Wow, jag lyckades alltså charma dem med min knackliga engelska. I min ansökan skrev jag ju att jag helst ville till Curieuse island, så det var kanske det som de gillade. Hur som helst så undrade Chris om jag fortfarande ville dit. Så nu ska flytta till en helt annan ö.
Sa har ser duschen ut:

Många undrar säkert varför jag väljer den mest primitiva base camp som varken har rinnande vatten eller el. Har man bott på en rosa buss tidigare utan dessa lyxigheter så är det inget som skrämmer.
Sa har ser naturen ut:

Jag tror jag hellre ville dit för att helt enkelt få en annan upplevelse med en annan personal, dykplatser och boende. Jag var ju där på besök och även om campen är liten och inte så ”lyxigt” som där jag bodde innan så gillade jag stället. Det är en liten ö och det finns absolut ingenting där mer än natur. Vi behöver ta en båt till grannön Praslin för att handla.
Lite info om ön. Det är den femte största ön, 3.5 km lång och 1.6 bred. För i tiden skickade man hit folk som hade spetälska idag är det en nationalpark där det inte bor folk mer än volontärer. I Seychellerna finns det en speciell sort av koksnötter och dem finns endast på Praslin och Curieuse som kallas Coco de mer. Man kan säga att det är två koksnötter som sitter ihop. Det ser ut som en rumpa om vi ska vara helt ärliga, haha. Sen bor även dem stora landsköldpaddorna på denna ö.

Ett regnigt paradis

ingen vet riktigt vad som hänt men vädret har inte varit det bästa dem sista veckorna, nästan regnat varje dag. Så tyvärr har Lena fått uppleva lite tropiskt regn, som tur är brukar det inte regna hela dagar. Men idag skulle bli min första dag att äntligen få dyka igen efter nästan två veckors uppehåll pga av min förkylning och öronproblem. Jag såg verkligen framemot att få hoppa i stora blå igen. Vi packade båten och begav oss till marinparken när himlen öppnade sig och värsta stormen kom. Dessutom är vågorna rejält höga tydligen pga av jordbävning som skett nånstans i närheten. Så vi fick helt enkelt ta båten tillbaka till hamnen och det blev inga dyk idag utan vi fick gå hem istället. Jag får alltså vänta ytterligare en dag på att göra mitt 200:a dyk :(.

Lena har nu åkt hem, hennes sista dag hyrde vi en bil och körde runt på ön. Vi tog oss ner till den sydligaste udden och körde runt på dem flesta vägar som finns på ön.
Utsikt fran tefabriken:

Vi besökte tefabriken och fick en snabb guidadtur och tog en kopp kaffe efter den turen.
Lite kaffe efter var terunda:

Vi gjorde ett besök på öns rumdestilleri. Guiden var inte där så vi gjorde ett stopp vid deras bar istället.
Har gors den gyllene drycken:

En fodelsedagsdrink ibaren:

Vi åkte hem till huset och hämtade upp Simon och Vic som jobbat och begav oss till Cap Terney dvs vårt gamla base camp för att hälsa på och vara med på deras 5-veckors barbecuefest.
Vi åt en massa god mat och kvällen blev låååååång. Inte förrän fem på morgonen körde Vic oss hem med ett stopp vid flygplatsen för det var dags för Lena att åka hem. Behöver jag ens säga att det inte blev mycket gjort nästa dag som råkade vara min födelsedag. Jag spenderade hela dan med att titta på film.

Inte riktigt vad man forvantar sig att hitta pa en tropisk o:

Gick till internetkafeet och läste alla min gratulationer, tack ska ni ha för dem!!! På kvällen tog mina snälla rumskamrater ut mig till en fin restaurang och bjöd mig på middag. På vägen hem ringde mobilen och det var GVI chefen Chris som berättade att glömt att ge mig ett paket som väntade på mig. Fast det var inte huvudanledningen han ringde. Jag sökte ju scholarshipet för några dagar sen. Jag sökte främst till den andra ön för jag trodde det var lättast att få en tjänst där för jag har inte hört nån som vill dit. Dessutom kan det ju vara kul att prova nått nytt. Han pratade länge och det enda jag ville höra var om jag fått det eller inte. Tillslut sa han orden. Välkommen till Cap terney vi vill ha med dig i personalstyrkan. Jag fick det!!!!!!! Jag trodde verkligen inte att jag skulle få det, jag är nog den enda som inte fjäskat. Så nu får jag ändra lite på mina planer. Jag kommer att följa med Adam till Sri Lanka i två veckor sen har jag 1.5 vecka till att hitta på nått innan jag åker tillbaka till Mahe.
Pratade en del med personalen när vi besökte base campen och dem har sett en valhaj. De gör ju vecko prov på planktonen och tyvärr är planktonen inte bra så det finns en viss risk att dem inte kommer :(. Inte riktigt vad vi vill höra. Däremot händer det saker på hajfronten. Vet inte vilka men en tjurhaj och en tigerhaj har upptäckts utanför marinparken. Det vore ju hur spännande som helst att få se dessa bestar som är med på tio i topp listan över farligaste hajar. Dessutom har det varit en hajattack på Praslin island. En fransmän blev attackerad och han överlevde inte. Trist när sånt här händer, ger ju bara hajarna ännu mer dåligt rykte än vad de redan har.