Burundi

Trots lite sömn och mat var vi pigga på morgonen och väldigt redo att besöka ett nytt land. En timmes körning till gränsen och där var det så gott som tomt. Vi mötte en kvinna som bor i Burundi och den närmsta staden Kirundo som vi tänkte åka till. Hon berättade att det egentligen inte fanns så mycket att göra där. Möjligtvis åka ner till sjön…..men tittade på Bill bussen och riste på huvudet att det var omöjligt att köra ner med det stora åbäket. Det avskräckte dock inte Edvin utan snarare triggade igång hans äventyrskänslor och blev fast besluten att ta bussen till sjön så klart. Tanten hade ett pensionat i byn och erbjöd sig att ringa sina anställda att laga mat till oss och vi var varmt välkomna till hennes trädgård trots att hon själv var på väg till Kigali.

 

Louise och Edvin 

Burundi var ganska likt Rwanda. Väldigt rent och fint, bra vägar och lite mer organiserat än resten av afrika. Vi fick mycket mat och god mat i den fina trädgården och vi njöt av lite semester och en kall öl. Vi åkte ner till sjön och det var ju verkligen inga problem. Folket här har nog aldrig sett en rosa buss för barnen sprang efter oss. Tanken på att bada när det står hundra svarta människor och tittar på oss, avskräckte oss att hoppa i. Vi tittade på utsikten och körde sen tillbaka till Kigali. Barnen sprang efter oss och hängde sig på stegen. På väg tillbaka till Kigali mötte vi kvinnan igen och kunde tacka henne för hennes gästvänlighet och hon skrattade när vi sa att vi tagit bussen ner till sjön.

Mycket nöjda med dagens utflykt och var nu redo att möta vår nya grupp. Konstigt nog är jag inte så nervös inför mina nya arbetsuppgifter som reseledare. Jag kan ju resan och Edvin har också bra koll. Det kommer gå bra det här.