Jag anländer i Turkmenistan tidigt på morgonen och där väntar Ullis. Efter en kort vila beger oss på en stadsvandring i huvudstaden Ashgabat. Oaserna i Turkmenistan var länge kända som viktiga anhalter längs den legendariska Sidenvägen. Ashgabat är inget undantag och ett blomstrande samhälle har funnits på samma plats där Turkmenistans huvudstad idag ligger. Men staden vi möter är i högsta grad en nutida konstruktion där landets närhistoria avspeglas i nya monument och bostadområden. Antingen är husen täckta av vit marmor eller så är det skrytbyggen som liknar böcker, tändare osv. Väldigt tråkig stad.
Dagens Turkmenistan har en levande nomadkultur med starka klanlojaliteter. Landets moderna historia är förknippad med första presidenten Niyazovs bisarra personkult. Hans arv har satt sin prägel på landet, det syns i arkitekturen, valutasedlar, lokalproducerad vodka och gyllene statyer. Niyazov döpte om sig till Turkmenbasji som översatt till svenska betyder ledare för alla turkmener. Boken Rukhnama lanserades som en sorts rättesnöre som Niyazov skapat. Textsnuttar från Rukhnama har till och med blandats ut med koranen i en del av landets moskéer.
Det mest märkvärdiga av alla monument var Neutralitetsbågen, som fram till nyligen, reste sig högt över den övriga staden, har monterats bort och den gamle presidentens personkult har ersatts av något nedtonad sådan med nuvarande presidenten i centrum. Turkmenbasjis bok citeras inte längre och de bisarra dragen är borta. Det fortfarande är ett mycket auktoritärt samhälle vi möter.
Vi gör en stadsvandring i huvudstaden och blir snabbt utråkade över alla de monument, statyer och porträtt som landets tidigare ledare låtit uppföra av sig själv. Vi besöker även lämningar av Nissa – huvudstaden i det gamla partiska riket; ruinerna ligger pittoreskt på en kulle strax utanför Ashgabats stadscentrum. De ockrafärgade ruinerna och det lätt att föreställa hur gamla kulturer och olika folkslag avlöste varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar