måndag 4 juli 2011

Är det alltid ett paradis att bo i ett paradis....

nej självklart inte. Men bekymren är nog allt mindre. Det som irriterar oss är ständigt skällande hundar. Verkar som att skällande är en god sak här. De skäller givetvis som mest när vi går och lägger oss. Sen vaknar vi tidigt på morgonen av grannens tupp som galer något fruktansvärt. Första natten i huset trodde jag det var någon som höll på att stypas. Och är det inte tuppen som väcker oss så är det Victoria som går upp onödigt tidigt varje morgon och sen ställer sig mellan mitt och adams fönster och knäcker kokosnötter.

Alkohol och bilkörning verkar vara två saker som hör ihop i detta land. Vilket jag som svensk tycker är livsfarligt. Det gäller att passa sig när man är ute och går på gatorna när det är mörkt, man syns inte och många av förarna är fulla. Till och med poliserna här är fulla.

En annan sak som är störigt i detta kärleksparadis är att Adam och Simon kan stirra på den ena snygga bruden efter den andra. Medans jag och Vic bara ser fula gubbar med ett par storlekar för små speedos, bläää. Så hur lyckas dessa fula gubbar få dessa snygga brudar???

Ett annat bekymmer är vatten som jag nämnt tidigare. Gäller att planera sina vattenflaskor så man alltid har dricksvatten. Men det jobbigtaste är toabesöken, vi spolar med vatten från flaskor och det är inte den bästa spolningen så det är ofta överraskningar i toaletten när man går dit.

Storre bekymmer an sa har jag inte :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar