Vecka 7

I helgen åkte vi som vanligt in till Victoria för att ha lite kontakt med resten av världen. SEn åkte vi till Beau Vallon och
vi passade på att hälsa på dykshopen där jag ska jobba. Det är en lite dykshop som ligger på stranden och jag kommer att stormtrivas där.
Båten kör ända in till stranden så vi behöver inte bära tunga tuber särskillt långt. Deras kompressor är en nyare och smidigare varient än vi har så det kommer
bli så lätt att fylla tuber. Eftersom vi dykshopen ligger på stranden så har de tydligen många kunder och jag kan se framemot 3 dyk om dagen.
Vi slappade lite på stranden och drak en drink och tittade på solnedgången fick i oss en god pizza och världens äckligaste drink som
bestod av någon sprit gjord av rödbetor och potatis, blääää. Sen fick jag då äntligen se hur nattlivet är där jag ska bo de sista 3 månaderna.
Gick först till LaFaya och roligare har jag haft. Dansgolvet var tomt. Så vi gick in till stället brevid, Tequila Boom. De spelade bra
musik hade ett trevligt dansgolv och vi betalade ca 15 spänn för en stor Rom & Cola. Jag hade skitkul. När jag kom upp i morse vid halv nio satt
en del och drack fortfarande. fattar inte hur de orkar. Det roligaste är att vi denna vecka har haft nån högre chef från Tanzania
på besök och personalen här har sagt att vi måste skärpa oss och de har surat lite för bossen här på campen fyllde år i helgen, därför vi stack ut, men de trodde inte
att de kunde festa särskillt mycket för de ville imponera på högdjuret som var här på besök. Han var en av dem som satt och drack i
morse och var jättefull. Undrar hur han klarade sig på flyget hem.

I söndags tog jag min dagliga snorkeltur på ca 3 timmar. För ovanligheten skull var sikten usel. Men jag lyckades ändå hitta
4 skölpaddor, varav en var grön. Två av dem kunde jag följa under en längre tid. Har en videofilm på henne när hon skiter,
haha. Resten av söndagen slappade jag i hammocken och läste. Jag vågar knappt berätta vad jag ser när jag snorklar, visa blir
väldigt frustrerad för de ser aldrig nått. Dan och Shelby berättar varje dag hur de hatar mig (på skoj) när jag berättat om
mina fynd i vattnet och sen blir de ännu argare när de får se mina bilder. Har fått jättemånga kommentarer att jag har fina
bilder, trevligt att få lite komplimanger.

Annars flyter allt på. Jag har nu blivit så van att gå barfota att jag tycker det känns konstigt att gå med skor, tom flipflop känns jobbigt. Jag som knappt kkunde gå i mjuk sand förr.
Under min tid här har jag haft ganska många smeknamn. Suzy, Sue, Susie, Suzanne, Miss suzy, Susanne.....ja, mitt namn har uttalats på många
olika sätt beroende på vart personen kommer ifrån. Fast de flesta kallar mig Suzy nu. Men den här veckan har alla kallat mig för
sjögurkemördare. Vi går ganska ofta ganska långt i grundt vatten ut till båten och där ligger det sjögurkor vilket är lite svårt
att se. Så uppenbarligen hade jag trampat på en när jag gick ut för när jag hoppade upp på båten så var mina booties fulla med
sjögurkesperma.
Har försökt mig på att träna här, men det enda som finns att göra är att springa vilket jag gjort en gång. Tyvärr finns
det bara en enda väg att springa och det är långa branta backar precis hela tiden. Mina ben var helt slut och jag svettades i
tre timmar efteråt. Är alltså för backigt och framförallt för varmt att springa på eftermiddagen. Har försökt att gå upp sex på morgonen
när vi har sovmorgon till sju för att springa men jag det är så lätt att bara stänga av väckarklockan och somna om. Så jag känner mig llite
rastlös imellanåt. De försöker övertala mig att jag tränar mycket när jag dyker och ger mig ut på långa snorkelturer på helgerna. Känns ju inte som träning
när man har kul. Däremot har jag märkt att jag har blivit starkare efter allt bärande av dykutrustningen. Kan numera bära två
tuber. Det jobbigaste är när det är ebb i bukten och båten måste ankra långt ut och vi behöver gå med all utrustning in till stranden, särskillt nu när vi har dubbeldyk och
måste bära all utrutsning + en extra tank.

I tisdags arla morgon fick jag en otrevlig besökare i min säng. Låg och sov och började vakna av att jag kände något sprang på min kropp. Tänkte att det
där är större än nått äckligt kryp. När den sprang över mitt ansikte kände jag att det var en av råttorna som vi annars hör springa
på taket. Av nån anledning hann jag tänka "skrik inte" så du väcker dem andra, så jag skrek inombord och flög upp så råttan flög iväg och sprang upp på taket.

Onsdag var en stor dag för mig. Trodde dock att den skulle komma något tidigare än vad
den gjorde. Har för det mesta bara varit ett dyk om dan men nu när vi äntligen kommit igång med fältundersökningarna har vi
dubbeltuber(dvs två dyk direkt efter varandra).Jag gjorde mitt hundrade dyk. Tjohooo! Fick dessutom ett häftigt dyk.
Jag och John började med vår fältundesökning men var klar på ca 20 minuter och kunde dyka resterande 25 minuter för skoj.
Det dröjde inte längre förrän vi simmade rakt på ett vrak vilket var lite oväntat. Var ganska
oförstört och det växte lite fina mjuka koraller och inuti bodde 5 stora lejonfiskar. När vi kom
upp till ytan och berättade om vraket blev personalen väldigt förvånade över att vi sett ett vrak.
Inget det var medvetna om. Så det känns ju lite extra roligt att jag hittat ett vrak som personalen inte har en aning om. På kvällen
väntade ett paket från Sverige med fylld med svenska läckerheter. Tack ännu en gång världens bästa Kathy!!!! Zootabletter har blivit
en stor favorit bland mina rumskamrater.

Så från att inte sett ett enda vrak på hela tiden här till att plötsligt se två stycken på två dar är lite roligt.
Fredagens dubbeldyk visste vi att det fanns ett vrak men inte vart. Nu när man gjort några undesökningar har man blivit ganska snabb
på att göra dem vilket betyder att det blir desto mer tid att bara simma runt och försöka hitta häftigsa saker. Och vi lyckades hitta vraket.
Vågar knappt säga vad jag hittar under vattnet längre. Jag har oftast himla tur på mina dyk, jag ser alltid nån spännande och annorlunda
och har haft mest tur när det gäller hajar och sköldpaddor, dessutom har jag ju lyckats få dem på bild. Så många är lite frustrarade
på mig. Har blivit väldigt populär att dyka med eftersom de numera tror att jag alltid ser haj eller skölpaddor. Vad de fortfarande
inte verkar förstått är att jag ser dem fördet mesta när jag snorklar på helgerna och de ligger kvar i sängen och inte orkar gå
och snorkla.

Den här helgen har varit lite speciell. Det var val här på seychellerna och personalen bad oss att inte åka in till stan. Beroende på hur det gick
fanns det risk för upplopp eller bara en massa fulla människor. Antagligen var det anledningen till att de valde denna helgen att vi gjorde
maratonsnorklingen för välgörenhet. Vi fick alla klä ut oss och göra snorklingen som de säger ska ta 5 timmar. Hade ingen lust att
ha nån jobbig kostym på mig eller nått tungt så Kathy, dina kondomer har kommit till nytta nu ;). Det finns en korall som heter
Physogyra och har smeknamnet kondomkorallen som jag var utuklädd till. Jag och Amelia gjorde denna snorkling för några veckor sedan
på fyra timmar men simmade då andra hållet mot strömmen och vågorna. Kan säga att det gick så mycket enklare när man hade vågorna
och strömmen i ryggen istället. Jag ledde stort hela loppet (ja, ni som känner mig vet ju hur tävlingsinriktad jag är) när jag äntligen kom in bukten såg jag
en haj och stannade upp och vilade lite och titta på hajen. Tittade upp och såg två snorklare som närmade sig. Så då fick jag brått
att snorkla vidare. Valde dock fel väg. Jag valde mitten av bukten, men på grund av ebb var det ganska svårt att snorkla över korallerna. Simon tog kanten där det var mindre koraller
och kunde lättare ta sig fram. Så vi möttes på stranden och gick i mål hand i hand samtidigt. Så det blev två vinnare. Måste dock
erkänna att Simon hade vunnit om han hade velat. Mina ben var spagetti och jag hade ingen ork att spurta in i mål, men snälla Simon
tyckte att jag var en värdig vinnare som hade haft ett jätte försprång från början till det var 200 m kvar. Tiden?? 90 minuter!!!!
Var kul när personalen på båten frågade över radion vem som vann och de sa att jag & Simon vunnit på 90 minuter, vi hörde
hur förvånade de var, haha. Vi fick tydligen in 99% av summan som var målet, men jag har ingen aning om hur mkt pengar det
rör sig om. TYcker det är ok med välgörenhetevenemang, men inte när det går ut på att vi ska be våra nära och kära där hemma om pengar.
Jag tycker kanske att man istället borde göra lite reklam för maratonsnorklingen här på ön och låta vem som helst delta och då betala för det och sen donera mer om
de nu vill det. Även låta lokalbefolkningen få vara med. Var ganska trött efter snorklingen och gjorde ingenting. Men söndagmorgon
var jag sugen att snorkla lite igen och planerade en mindre snorkling på en timme men kom tillbaka efter fyra timmar. Svårt att
sluta snorkla när man får simma med sköldpaddor och rockor. Så himla häftigt att komma dem riktig nära utan att de ens bryr sig.
Det bästa är min sköldpadda som jag döpt till Pinky. Jag vet vart hon bor och vart hon gillar att simma så jag ser henne nästan
varje gång jag snorklar och jag tror att hon börjar känna igen mig. För varje gång kommer hon närmare mig och sticker inte iväg
utan låter mig simma brevid henne. HÄFTIGT!!!! Jag har min egen sköldpaddevän.
Vet tyvarr inte vad som hant med den har bloggen, men jag kan inte lagga in mina bilder :(