DAGS ATT TA FARVÄL TILL NORDKOREA

Japp, idag är det dags att lämna Nordkorea för att åka vidare till Sydkorea med ett litet stopp i Peking och säga hejdå till största delen av gruppen. Men innan vi åker till flygplatsen har vi två stopp. Vi börjar med att åka tunnelbana. Av dem 17 stationerna så åkte vi sex av dem. Den första tunnelbanestationen vi gick ner i var väldigt fin med fina lampor i tacket och utsmyckningar.

Vi åkte en station och hoppade av och det visade sig vara en nästan ännu vackrare station.

 

På stationen finns det tidningar utsatt som alla kan läsa. Antagligen enda chansen för folk att få lite nyheter och jag kan tänka mig vilken typ av nyheter.

 

 

 

Efter fyra ytterlilgare stationer gick vi av och upp tillmarknivå igen och där stod triumfbågen. Ännu en byggnad för att hedra Kim Il Sung och invigdes på hans 70 års dag. Består av 25500 granitblock. Varje sten ska representera varje dag i presidentens liv. Givetvis är denna triumfbåge högre än den i Paris.

Innan vi åker vidare gör vi ett toastopp och inte mycket till privatliv här. Dörren har ett fönster ganska långt ner så man syns ganska tydligt ut vilket vi tycker är jättekul och tar bild. Då kommer en arg kvinna och säger att vi inte får ta kort och hon går sen ut och skäller ut våra guider också.

En bussfärd på en timme till en stad med en science-skola som vi får besöka. Vi besöker en klass där de lär sig engelska och Thomas i vår grupp går fram och presenterar sig och får sen svara på en himla massa frågor. Verkligen alerta elver. Vi fick sen följa med ut på skolgården och se när de har rast. Inte riktigt som raster här hemma. De hade lite gymnastik och sen sprang de in i skolan igen.

 

 

Efter en lunch åker vi till flygplatsen och vi får våra pass och flygbiljetter tillbaka. Surprise surprise, jag får inte min bok tillbaka. Flyget till Peking tar 2 timmar och vi åker direkt till ett fint hotell och har en avskedsmiddag för vi är bara åtta som åker till Sydkorea tidigt imorgon, de andra åker hem. Så det blir en massa god mat och sen avskedkramar.

MERA SEIGHTSEEING I PYONGYANG

Idag gör vi ett nytt försök att ta oss till filmstudion. De har gjort ett undantag att ta emot oss fast det är söndag och egentligen stängt. Det är ett stort område och det byggdes 1947 och har gjort prisbelönade filmer som Flower Girl (aldrig hört talas om). Det finns olika byar uppbyggda som de använder vid filmning, det finns Korea områden med gamla hus och lite nyare, Japansk inspirerat område och även västerländskt område.

Japanska gatan, vet inte riktigt om jag tycker det ser japanskt ut?!

 

Några i gruppen som testade scenkläder

Där var en filmspelning på gång när vi var där, fast tyvärr förberedde dem och filmade inte. Men vi fick se skådespelare bli klippta och en kille som övade med en pistol.

Vi åker vidare till den heligaste platsen i Nordkorea. Det är barndomshemmet för Kim Il Sung och här fanns det mycket människor, fick nästan stå i kö för att komma in och se huset. Innan vi gick in fick vi nya regler. Vi måste visa respekt så inga händer i fickorna, inget tuggummituggande, inte rökande osv.

Vi får ju som sagt inte gå in i affärer, men det finns ett par undantag som en internationell bokhandel med översatta böcker. Eftersom min guidebok konfiskerades så köpte jag en här, tänkte att det kan vara kul att se vad de själva skriver om sina sevärdheter.

Åt en lunch i förorterna där det utanför var en marknad, som vi inte fick besöka. Men det  var ju mycket folk på väg dit. Det var ett gäng barn som var lite i blyga i början och knappt vågade titta på oss. De sprang iväg och hämtade sina vänner och pekade ut oss och blev lite modigare. I slutet vågade till och med fram till oss.

Nästa stopp är Mayday stadion. Det är här dem enorma massdanserna utförs men inte dem senaste två åren för de har renoverat. Verkligen en stor och imponerande arena. Det var en damlagsmatch som spelades när vi kom in. Fick en rundtur och kolla in omklädningsrummen och tränarnas rum osv.

Här finns 150000 sittplatser och den byggdes 1989. Men har nu restaurerats.

Vi åker vidare till en bowlinghall, vi får inte spela utan gå in och titta ett par minuter och åker sen vidare till en av stans bästa pubar som skulle ha olika öl men nu var vi där fel tid så det fanns bara en sort som vi snabbt fick dricka upp för att åka vidare till hotellet vi egentligen skulle bott på. Kändes som bowlinghallen och puben var helt onödiga stopp. Var lite kul att se hotellet. Vi tog hissen till översta våningen som är en roterande restaurang. Tänka sig att där mötte jag Martin igen som bor på detta hotell.

Dags för att åka tillbaka till hotellet för att fräscha upp sig för så här sista kvällen är vi inbjudna till en diplomatklubb och se en koreansk film. Vi inbillade oss att vi skulle få vimla med diplomater men nä, det var en filmvisning och inget mer. In och se en film sen ut igen. Vi fick se en film som heter "O Youth" som handlar om en familj som består av en massa döttrar som är idrottsmän och en son som är ett läshuvud men singel vilket mamman inte tycker om utan försöker få han att möta kärleken. Han blir kär i en idrottskvinna vilket mamman inte tycker om. Filmen var faktiskt ganska rolig och i början nämndes inte den stora ledaren men kan säga att det tog dem igen i slutet.

Jag har ju berättat hur mycket koll dem har på oss hela tiden och de räknar ständigt in oss för att alla ska vara med. Så det som händer nu är hysteriskt kul. Ett annat gäng som också var bjudna till klubben verkade ha lite kaos. En del av gänget hade åkt och de andra var kvar och kunde inte ta sig tillbaka till hotellet. Så de fick åka med oss, vilket gjorde att det blev lite rörigt för våra stackars guider. Det slutade med att vi glömde kvar en i vår grupp, hahaha. Vilket inte uppdagas förrän en timme senare när han fått nån att ringa vårt hotell och berätta att han var kvar. Jaja, slutet gott allting gott. De åkte genast och hämtade honom.

MYOHYANGSAN

Vänskaps museumet

Idag tar vi bussen norrut ett par timmar till bergsområdet Myohyangsan. Idag är allt som vanligt igen, bistra miner och ingen tittar på oss längre. Vi började med att besöka Internationella vänskaps muséet och här ser vi alla gåvor som de olika ledarna har fått från 170 olika länder som finns i över hundra rum och det sägs att detta är världens största skattkammare. Totalt 40033 presenter idag och det ökar väll varje dag. Nästan det första vi ser är en tavla med Göran Persson. Vi fick se en del av dem hundra rummen. Ganska roligt är att efter en stund så slocknar lampan i rummet och vi forslas in i nästa rum. Vi får helt enkelt inte vara i rummen för länge. Jag ser allt ifrån glasskulpturer till muggar till uppstoppade djur. Sverige har 1,5 monter med presenter, dalahäst och Kosta glas är det jag hinner se innan ljuset försvinner i rummet. Museet är två hus och ligger fint i bergen. När det dags för hus två så sätter jag mig på kaféet istället och njuter av utsikten istället för att se fler skrytföremål.

 

Dags för ett buddistiskt tempel där det fanns aktiva munkar och som också ligger väldigt i bergen med mycket blommor. Kunde känna lugnet här.

 

 

 

 

 

 

Vi åker vidare till landets lyxigaste hotellet som ligger  mitt ute i ingenstans och här ska det ätas lunch.

 



 

Det hade lovats en promenad i skogen som jag verkligen hade sett framemot för det har verkligen varit mycket sittande och väldigt lite promenerande. Men vi har bråttom tillbaka till Pyongyang för att hinna till filmstudion innan de stänger. När vi närmar oss och ska svänga in på en väg så är den stängd. Det står en otrolig vakt som viftar bort oss och inte ens vill säga varför vägen är blockerad och hur länge. Vi försöker en annan väg men det är likadant. Stängt. Så vi kommer aldrig till filmstudion utan kör tillbaka till hotellet. Vi bor väldigt nära tågstationen så Mrs Lee tar med oss ut på en kort promenad till stationen, men så klart att vi inte får gå in. Det finns ett lite torg utanför men en storbildsskärm och det sitter ofta folk här och tittar på alla propagandaprogram som visas.

 

 



 

1 MAJ FIRANDE

Så var det då 1 maj som ska vara en speciell dag för alla invånare här. Vi får väll se hur speciellt det är. Idag börjar vi med att åka till Revolutionary martyr cemetary där personer begravts som miste sina liv under befrielsekriget. 130 gravar med 130 kopparbyst av dem som ligger där eller vissa av dem som mist en man eller barn.

Barnbarn till dem begravda

Dags att lämna döingarna bakom oss och åka till Funfair dvs en nöjespark som är full av folk. Här dansas det, sång, tävlingar och karusellåkande. Vår guide tycker vi är galna som vill åka karusell men efter lite övertalande fick vi testa en berg och dalbana. Som turister fick vi gå före hela kön och åka, kändes ganska ruttet faktiskt. Märks att folket är lite mer öppna idag och de bjöd in utlänningarna i dragkampen. Här hade jag kunnat stanna hela dagen men efter en timme var det dags att åka vidare, trodde vi ja. Mr Kim, vår chaufför, blev uppslukad av sången så han kom för sent hehe.

De springer med ögonbindlar i en rockring

Barnet i mig blev lyckligt, yeahhhhh jag fick åka karusell

Efter lunch åkte vi till cirkusen och här bjöds det på akrobatik på hög nivå. Men jag satt mest med andan i halsen och mådde dåligt och var rädd att se en akrobat ramla och slå sig, men det hände inte. Dem var väldigt duktiga. Tyvärr var det förbjudet att fotografera.

Vidare till Moranpark där det var folkfest med bbq, picknick och dans. Bara över en natt har bistra miner och totallt ointresse av oss blivit förbytt. Nu vinkades det glatt, välkomnande oss att vara med och det bjöds upp till dans. Så himla kul att se att dem får lov att ha lite kul. Ännu en plats jag kan stanna kvar en stund till men som vanligt är det mycket som ska pressas in i vårt schema.

 

Dans i parken. Till och med jag dansade

 

Det här lilla busfröet sprutade vatten på oss och sprang sen iväg när han kom på att han var blyg

 

Vår middag som skulle bestå av kyckling och pommes blev bara pommes som sköljdes ner av sprit, haha. Fort skulle det gå för nu är det brått att ta sig dagens stora event vid Kim Il Sungtorget där det är massdans. Vi fick sitta på nån VIP åskådarplats under ledarnas foto framför biblioteket. Ca 5000 dansare i dem mest färgglada folkdräkterna. Ganska mäktigt att se en våg av färger som rör sig i samma rörelser.

 

Efter 4-5 danser hände nått oväntat. Folk från läktaren sprang ner på torget och började umgås och dansa med varandra. Vi släpptes fria att gå ner och dansa och prata med vilka vi ville. När vi en timme senare åkte tillbaka till hotellet såg vi glada människor överallt som vinkade till oss. Så långt ifrån bemötandet vi fått dem andra dagarna.

Idag har verkligen varit en bra dag och avslutades på bästa sätt, en mörk öl i baren. .

Försökskaniner på Taedongfloden

Började morgonen med att åka till konstmuseet vilket inte intresserar mig så jag frågade lite försynt om jag fick stanna utanför och de förvånade mig med att säga att det är helt ok. Jag måste skött mig väll för jag får gå helt fritt på Kim Il Sundtorget utan ett vakande öga från en av våra guider. Skönt med lite egentid och kunna reflektera dessa hektiska dagar. Här kör vi sevärdheter på löpande band. Svårt att få riktiga intryck. Men nu kan jag i lugn och ro skåda det stora torget. Framför mig ser jag det stora biblioteket som ser ut som ett lite asiatiskt palats och det hänger två tavlor på två leende fd ledare. Bakom mig har jag floden och på andra sidan ser jag det höga Juchetornet med den röda flamman. och jag ser hur det står raka fina led med människor som viftar med röda flaggor och övar inför den stora uppvisningen imorgon här på torget för det är 1 maj vilket är en stor helgdag här. På torget ser jag ett stort gäng kvinnor med samma blå tränings outfit och kör morgongymnastik. Märks att det gjort detta tidigare för de gör alla samma rörelse samtidigt. Från ingenstans kommer kvinnliga militärer marscherandes på torget. I högtalarna väller det ut marschmusik.

I ett hörn skymtas en byggnad s om ser ut som en raket vilket är ett lyxhotell dem byggt på i många år men aldrig blir klara med. Pengar och teknologi saknas. Är som sagt förvånad att jag får röra mig fritt idag för annars verkar våra guider ha fullt upp att ha koll på oss alla och vart vi befinner oss och vad vi tar kort på. Ser hur flera av oss nästan blir lite upproriska av oss med alla regler som gäller och vi tänjer på gränserna och gör små regelbrott lite då och då. Vårt schema är verkligen fullspäckat varje dag men vårt program ändras också precis hela tiden vet aldrig riktigt vad som ska hända under dagen, fast det är j u lite spännande. Nu är det iaf Nampo som står på schemat. Så fort vi kom till hamnstaden åt vi lunch. Det bjöds på ostron och musslor, så gott!!! Tyvärr också kareokesång på högsta volym och de ville liksom aldrig sluta sjunga.

Vi har fått äran att få åka en båttur på taedongfloden till en damm för allra första gången för nån turist. Var väldigt skönt att vara ute på vatten och känna vinden i håret. Två timmar senare var vi framme vid dammen som var 8 km lång.

Vi fick se en film hur det gått till att bygga och givetvis var det den stora ledaren som stod för alla lösningar för att klara av att bygga det. I juli och augusti används slussarna för att kontrollera vatten nivån.

 

 

På väg tillbaka till Pyongyang stannade vi till på ett kollektiv. Vi trodde vi skulle få se lite hur de sköter sina åkrar och odlingar och kanske få träffa lite bönder. Vilken besvikelse det blev. Fick en guidad tur i ett museum som var rena hyllningen till ledarena och hade ingenting med skördar och odlingar att göra. Sen fick vi buga igen vid ett gigantiskt monument.

Vi fick en halv minut i ett växthus att titta på lite persilja och tomater.

 

DMZ - demiliteriserade zonen

Kaesong var hela Koreas huvudstad för tusen år sedan och idag ligger det nära gränsen mellan nord och syd och en av orsaken att vi är här. Kunde se tecken på att det är en gammal stad. Kollade in en stenbro vid en fin park där det satt ungdomar under paraplyer och målade. Kaesong är känd för sin gingseng, det ska vara den bästa. Får väll se om teerna jag köpte är mirakelkurer eller inte.

Vi gjorde ett besök på Koryomuseet som representerar det forna Koryo-dynastin historia. Det var ett centrum för studier i konfucianism och vi fick se 1000 åriga föremål. Dag för gränsen och ingenmansland mellan nord och syd. Fick en guidad tur av en man i uniform. När vi gick runt i området hände nått väldigt oväntat, vi mötte en annan grupp och i denna grupp såg jag ett bekant ansikte. Martin som jag rest med i Centralamerika är också här i Nordkorea. Haha, världen är verkligen liten. Vi kom till själva gränsen där det står blå och gråa hus.

Halva delen av husen är i nord och halva i syd. Idag var vakterna på gott humör så vi fick gå in i husen, vilket är ovanligt.

Halva jag i nord och halva jag i syd

Vi fick till och med ta kort med militärerna.

Nått så ovanligt som en leende i militär i NordKorea

Vi kunde se in på sydsidan och där var det inte en människa, lite skumt. I sydkorea finns det ca 30000 amerikanska militärer och detta känner nord som ett stort hot.
Under kriget så bombades dem flesta byggnader men här i Kaesong så överlevde en del av staden så här har man chansen att få se hur husen såg ut innan Andra världskriget.

Vi åt lunch i det gamla området, men det var ett typiskt turistställe där vi var. Vi fick inte lov att gå i kvarteren där det bor människor. Vi gick upp på en kulle och fick se kvarteret från ovan.

Dags att lämna staden och styrde kosan mot bergen och kom ut på grusvägar. Här uppe i bergen fanns det gravplaster. Ser ut som små runda kullar där det ligger enkung och drottning. Ligger i ett väldigt fint område.

Vi åker vidare till Sariwon, där vi gick upp på en höjd och hade fin utsikt över staden.

På vägen ner mötte jag ett gäng barn och de var väldigt nyfikna och glada och hade inga problem att bli fotade. Jag visade dem bilden jag tog och det var uppskattat av barnen men inte lika uppskattat av Mrs Lee som skrev ett par ord och på bara ett par sekunder såg jag inte skymten av några barn.

En stund senare får Mr Cha problem med upprörda män som sett nån av oss i gruppen ta kort på människorna som går och cyklar förbi oss. Vi blev påminda att  vi har regler att följa och gör vi inte det kan våra guider som verkligen gör allt för att vi ska hade bra kan råka illa ut.

Dags att hoppa in i bussen och skumpa tillbaka till Pyongyang och gå på en bbq duck restaurang. Man grillar sitt kött själv och sen rullar man in det i salladsblad och sköljer ner det med risvin. Mycket gott.