FRAMME I NORDKOREA

Flygplanet slår emot marken och jag har landat i Nordkoreas huvudstad, Pyongyang. Känner mig nästan lite nervös och går igenom vad jag packat i min ryggsäck. Har läst på att tullmännen är gnälliga på vad de kan hitta i vår packning och helt enkelt lägga beslag på det dem inte tycker om. Men jag tror att jag ska klara mig. Trots att visumet är fixat i Sverige så behövdes ändå tre olika blanketter fyllas i. Går igenom immigration utan problem, hälsodeklarationen går också bra. Efter stått en stund vid ett rullband som låter som att den behöver lite kärlek och framförallt få en rejäl smörjning, kommer väskan och då är det dags att få den granskad. Kameran åkte upp och han blev nog allt lite besviken när minneskortet var tomt, han gick vidare till min surfplatta och blev otålig för den tog lång tid på sig att starta. Märktes att han inte var så van vid tekniska prylar för han hittade inte mina foton som jag inte raderat bort, han tappade intresset och gick vidare till mina böcker. Min pocketbok gick bra men min guidebok tog han upp och frågade mig vart min guide var. Sa att guiden står utanför och väntar på oss. Han rister på huvudet och berättar för mig att jag inte behöver nån guidebok för jag har en lokalguide. Jag får inte ta den med mig men får tillbaka den när jag lämnar landet säger han. Vill ha nått sorts kvitto så jag kan få tillbaka den sen men det tycker han inte behövs. Jag får skriva mitt namn, avresedag och mitt yrke vad nu detta har med någonting att göra. Då dyker en av våra guider upp  och hon lovar att jag får tillbaka boken när jag åker vidare. Även vår svenska guide blir av med sin guidebok.

Hur som helst så kommer alla igenom och jag får se hela min grupp som består av 25 personer + en svensk guide (Daniel) + en chaufför (Mr Kim) + 3 lokala guider (Mrs Lee, Ms Kim och Mr Cha). Värsta pensionärsgruppen men dem verkar alla trevliga och OTROLIGT resvana och verkar ha sett hela världen. Jag som tyckte jag var resvan. Det första vi för göra är att ge våra pass och flygbiljetter till Mrs Lee, hmmmm......
Vi ser militärer utanför bussfönstren med enorma hattar på huvudet, byggnadsarbetare som bär tunga stenar och ett yngre gäng med gröna kläder som marscherar. Kamerorna åker upp men vi hinner inte knäppa så många kort förrän vi får visa regler angående fotografering. Vi får givetvis inte fotografera militärer, inga som jobbar, inga folkgrupper tex vid en busshållplats (för att de kanske inte har rätt kläder på sig!?). Våra guider kommer berätta när det är passande och framförallt inte passande att ta kort.

Vi har ett fullspäckat schema och det var meningen att vi skulle börja med sightseeing redan idag men alla är trötta och det är ganska sent redan så vi åker direkt till vårt hotell som inte är hotellet som det står i våra papper och som man läser om i alla guideböcker utan ett annat men tydligare bättre. Vi ska bo på stadens bästa hotell. För att vara lyxhotell är jag inte så imponerad men det duger. Utsikten är fantastisk. Min rumskamrat heter Marita som kommer från Tranås och jobbar som polis. Hon verkar vara en lätt person att komma överens  med och dela rum. Det kommer nog bli bra det här. Är nyfiken på vad morgondagen har att erbjuda.