inget kul just nu...

Denna vecka har definitivt varit den absolut tråkigaste. Efter vår lilla incident med Manta har vi inte varit i vattnet på hela veckan. Ett dyk, det är allt. Så jag har inte gjort särskilt mycket alls, läst en massa. I onsdags hade jag och Liz hand om shopping vilket tog hela dan. I torsdags gick jag och sex volontärer till Port Launey strand för att ge skolbarn en lektion. Sen ägnade jag resten av dagen att tillverka armband till barnhemsbarnen som de ska få i julklapp. Så jag har iallfall lärt mig nått nytt denna vecka och gjort lite nytta.

Pga att vi inte kunnat dyka så gav Ro oss allihopa fredagen ledig. Tyvärr hade jag fått nitlotten att vara soberstaff igen så jag fick snällt stanna kvar på basecampen. Det betydde att vår fredags bbq flyttades till torsdag kväll istället. Vilket faktiskt blev en riktigt kul natt. Vi var ett gäng som spelade mynt-i-koppen-spelet vilket betyder en hel del öl. Tyvärr betyder denna extra lediga dag att vi kommer jobba sex dagar nästa vecka. Så mina planer att spendera min sista helg i Beau Vallon med mina vänner kan jag nu glömma.

Blev lite besviken på min chef denna vecka. Fick höra från mina vänner på Curieuse island att jag skulle åka dit nästa vecka????? Ingen som berättat det för mig. Tillslut frågade jag chefen och jag såg hur hon skruvade på sig. Ja, det var meningen men pga av allt som hänt denna vecka är jag inte säker på att jag kan skicka iväg dig. Men vill du verkligen åka så ska du göra det, men låt mig prata med dem på ön först så återkommer jag imorgon med besked. Hela nästa dag såg jag inte skymten av Ro förrän sen kväll. Då fick jag beskedet att jag inte får åka. Mest besviken på hur min chef skötte det hela. Hade inte förväntat mig att få åka dit från första början men sen började man ju hoppas.

Idag gick jag och ett gäng tjejer till ett vattenfall som jag inte ens visste fanns förrän för ett par dagar sen. Det var en lång promenad och extremt svettigt men ett kallt dopp vid ett ganska stort vattenfall kändes plötsligt svetten värt det. Ganska högt vattenfall med en ”pool”. Vi lekte ca en timme sen kom det ett gäng killar och störde idyllen så vi begav oss. Tog ett pit-stop vid Ofelia i Port launey vilket är ett fem stjärnigt hotell där vi låtsas att vi är gäster och får gratis handdukar till våra solstolar och vi har även kommit på att vi kan ha tillgång till fri internet, hehe. Däremot är det svindyrt att dricka och äta, men flirtar man lite med bartendern får man ibland reducerade priser, till och med gratis ibland.

Men efter den här tråkiga veckan känner jag mig mer än redo att lämna ön och åka hem.

Lite foto

Lite bilder jag tagit under mina sista snorklingar och dyk.

Vindarna har vänt....

Från att ha alldeles stilla klart vatten i vår bukt så ändrades det över en natt. Plötsligt slår det in riktigt stora vågor in i vår föra detta lugna bukt. Jag åkte ut på den stora båten (Manta) idag på dagens första dyk. Är glad att lee var skipper för om nån kan köra en båt så är det han. VI han inte ut särskilt långt innan stora vågor slog emot Manta. Havsvattnet forsade in i vår stackars båt. Men Lee manövrerade henne fint mellan vågorna. Trodde vi var illa ute en gång när en våg kom emot oss och det såg ut som en stor vägg farandes mot oss. Att ta på sig all utrustning under dessa förutsättningar var inte det lättaste. Men det gick och så fort man var i vattnet och började sjunka mot djup så kände vi inte längre av vågorna. Det var till och med alldeles klart vatten när vi kom ner på djupet. VI kom alla helskinnande tillbaka till stranden. Jag bytte tank och gick till vår lilla båt Dexter och var redo för dyk 2 för dagen. Vi åkte sakta ut och jag tyckte nog att vågorna blivit lite lugnare, lite mindre. Vi fick alla på oss vår utrustning utan större problem och började vår breifing när Tegan pekade mot den andra båten som fortfarande inte kommit lika långt ut som oss och sa ”vad sysslar dem med”. Vi tittade alla dit och såg hur stackars Manta snurrade runt i vågorna och det såg ut som hon höll på att sjunka. Vi hörde hur Joe skrek i radion att de tog in en massa vatten. Vi såg hur alla på båten sprang mot styrbord och tillbaka till babord för att försöka motstå vågorna. Vi tog snabbt av oss vår utrustning och väntade på order hur vi kan hjälpa dem. Det var ganska otäckt att se hur de kämpade med att inte låta båten sjunka. Plötsligt ser vi hur framdelen av båten sjunker totalt under vattenytan och hur bakdelen lyfter upp och vi kan se motorerna peka upp mot molnen. DÅ trodde vi nog alla att det var helt kört för stackars manta. Vi såg hur alla fått på sig flytvästar och hoppade överbord. Vi såg hur personalen kämpade vidare med att få in båten tillbaka till stranden. Fråga mig inte hur för båten var under flera omgångar, men de lyckades få in båten. Vi åkte snabbt in och plockade ur all utrustning och sedan åkte Dexter ut och hämtade in alla som hoppat överbord. Det slutade lyckligt och ingen skadades. Det var nog ingen direkt fara för någons liv för det var ganska grunt, men det vore en stor förlust om båten hade sjunkit.
Vi befarar att vågorna kommer stanna ett tag framöver så det kommer nog tyvärr inte bli så mycket dem sista veckorna vi har kvar, men hellre det än att vi får uppleva samma sak en dag till.

Idag var det min och Liz tur att åka in till stan och shoppa allt vi behöver för en vecka framåt. Inte min favoritsysselsättning eftersom det betyder att jag behöver köra den eländiga bussen på dem eländiga vägarna. Bläää.....förhoppningsvis sista gången jag behöver göra detta.

Olympisk mästare

Så har även vecka sju gått. Inte en av dem bättre veckor måste erkännas. Har inte fått dyka särskillt mycket och det är nog tyvärr så det kommer vara resten av veckorna här. De flesta har börjat med sina fältundersökningar och behöver ingen mer träning. Så det är plötsligt en massa dötid och jag har inget att göra. Två gånger i veckan tar vi oss till stranden i Port Launey där vi möter en klass från internationella skolan och har först en lektion som har med marina livet att göra och sedan är det lek som gäller. Denna veckan fick jag ta några volontärer med mig och hålla denna lektion. Kanske inte min favoritsak att göra. Vill aldrig gå, men när jag väl är där så är det faktiskt ganska kul. Barnen är väldigt intelligenta och vet redan väldigt mycket och de älskar att leka våra påhittade lekar.

I fredags hade vi olympiska spel på stranden. Tegan delade upp oss i lag och sedan fick vi tävla i bland annant koksnötkastning, dragkamp, springa med fenor osv. Vi hade väldigt kul och det bjöds på många skratt. Vilka vann.......mitt lag såklart :).

Manta ray

En ny vecka med nytt folk betyder att vi börjar om med korallspotting igen, kul!!!!! Calum har åkt tillbaka till den andra ön och Ant har kommit hit istället. Jag har fått äran att dyka med honom varje dag och lära han alla koraller. Har även dykt med nykomlingarna och börjat lära dem alla koraller. Så jag har fått dyka väldigt mycket. I måndags fick jag min första båtlektion, trodde dem lagt det på hyllan för de har inte nämnt det på flera veckor. Men nu var det äntligen dags. Tjohooo vad kul det var. Fick först en motorgenomgång. Sen fick jag känna på att köra båten sakta framåt, fick köra stora åttor så jag lärde mig att svänga, fick köra fram till en boj, fick lära mig att hur man kör när man har en man överbord, hur jag närmare mig dykare i vatten. Jag njöt varje sekund, det var så himla kul. Och inte för att skryta men jag har hitta min talang nu, jag är riktigt duktig att köra våra RIBbåt Dexter. Ja, iallafall när det kommer till att köra båten framåt. Men precis som när det gäller att backa en bil så var jag usel på att backa båten, där kommer det krävas en hel del träning för min del. Jag och Em hade en härlig dag på båten, solen sken och vi fick båda en härlig solbränna. Ser redan framemot att få köra Dexter igen!!!

Arla tisdagmorgon var vi fyra personer som åkte ut på Dexter och skulle ha lite dyk och korallträning. Jag dök med Julianne. Vi rullade av båten och gjorde oss redo att sjunka ner i vattnet när jag såg en stor fena i vattnet. Jag trodde det var en delfin och frågade Lee som var skipper om han kunde se den. Precis då dök ”fenan” upp från ytan igen. Det där är inte en fena det är en vinge på en Manta ray. Vi blev överlyckliga och samtidigt tappade vi vår kvadrat så istället för att dyka ner där Mantan var fick vi försöka hitta vår kvadrat istället, väldigt irriterande. Vi dök ner till kvadraten och när jag hade den i min hand pekade Julianne upp mot ytan och där kom en 3 meter stor Manta ray simmandes mot oss. Det närmsta 15 minuterna hade vi totalt glömt all korallträning och simmade istället med Mantan och bara njöt av att titta på henne. Ännu ett sagolikt dykt. På exakt samma ställe vi tidiagare sett valhaj och en mindre manta.

Hejdå och välkommen

Så vecka fem betyder avslut för åtta personer vilket betyder avslutningen och en massa avsked. De fick fundives vilket betyder att det inte blev så mycket dykningen för egen del. I onsdags hade vi en avslutande fem veckors fest i halloween anda. Denna fest och måltid stod vi i personalen för. Vi gjorde hummus som såg ut som kokosnötspya, bakade bröd som såg ut som ögon. Vi gjorde bål som såg ut som blod osv. Bästa överraskningen för mig var att Marcus och Nat kom på besök från min dykshop!!!! Det blev en bra fest och en bra avslutningen. Torsdagen fick alla bakfulla volontärer gå upp och vi hade en stor städning på hela campen och fredag morgon sa vi hejdå till dem som åkte hem och ett par timmar senare hej till dem sju nya. Jag kommer verkligen sakna Marlyse och Michele som var två tjejer från Schweiz som var i min ålder och jag hade väldigt kul ihop med.
Så hela helgen spenderade personalen på campen tillsammans med dem nya volontärerna medan de gamla fick en långhelg att att åka iväg. Dem sju nya är unga killar som verkar väldigt trevliga och glada att vara här. Vi snorklade med dem, visade dem runt och jag hade tex macheteundervisning med dem, haha.

Andra saker som hände vecka fem. Måndagskväll klädde alla i personalen upp sig till nått skrämande. Vi var alla bjudna till MCSS (dem som håller i valhajs forskningen här) chefs halloweenfest. Vi fick en himla massa god mat och dryck. Man kunde enkelt se vilka som var från GVI, vi stod alla samlade runt snacksen när vi anlände medan alla andra gick runt och minglade, haha. Vi fick även se en en film från deras säsong de haft i år. Dave (som är chefen och en väldigt kunnig och rolig man) tackade för mina valhajsfoton. Genom att fotografera deras prickar runt fenorna kan de identifiera valhajarna.

Sen hade jag en skräckuppfylld onsdag. Jag har lyckats undvika onsdagsshoppingen i Victoria och trodde att jag kommer slippa det. Men nu var det dags.......det vill säga jag var nu tvungen att ta vår stora van och köra in den till stan för shopping. Jag kör varannan dag till vår närmaste shop för att handla dricka och det känns numera ok, men att köra in till stan där det är extremt trång och dåligt med parkering skrämde mig ordentligt, för att inte tala om att köra i bergen där det är rejäla stup med inga som helst räcken. Jag hade Liz med mig som var lugn och talade väldigt uppmuntrande. Vi kom in till stan och gjorde all vår shopping och kom tillbaka till base camp helskinnande både vi och bilen, puh!!!! Jag hoppas jag slipper göra det igen.

Kurragömma med en bläckfisk

Ja denna vecka har jag haft lite ”egentid” när vi dykt. Det finns vissa dyk man minns mer än andra. Jag kommer aldrig glömma när jag tog min advanced kurs i Egypten och hade mitt navigeringsdyrk då det plötsligt kom tre delfiner simmande och vi tappade vår kompass. Kommer aldrig glömma mitt nattdyk i filipinerna när vi såg Mandarinfiskar para sig och sen såg sjöhästar eller när vi simmade vi vraket och det var cuttlefish familj och pappan försvarade sin familj, eller när jag första gången såg en haj.....här på Seychellerna kommer jag aldrig glömma mina snorklingar med Pinky (som jag tyvärr inte hittat sen jag kom tillbaka hit), kommer så klart inte glömma valhajen eller Mantan. Men ibland krävs det inte dem stor djuren. I fredags hade jag ett dyk som jag aldrig kommer glömma. Jag simmade runt och såg en clownfiskfamilj, och lite annat skoj. Simmade runt en stor sten flera gånger och tyckte den såg konstig ut och tillslut förstod jag att det inte bara var en sten utan en bläckfisk som satt på stenen men var bra kamouflerad. Simmade närmare den och han gömmer sig bakom en sten. Men kikar fram då och då för att se om jag är kvar. Han verkar nyfiken. Han simmar runt stenen och jag efter. Ser att han kikar efter mig. Han gömmer sig i ett hål, kikar igen. Han kommer ut ur sitt hål och reser sig upp och blir väldigt stor. Under tiden skiftar han färg, från brun till vit till lila. Han ändrar även skepnad.

I ca 30 minuter leker vi kurragömma. Han verkar lika road som jag. När det kom ett annat dykpar och jag visade dem bläckfisken var han dock inte nöjd utan stack ner i sin håla, men så for dem simmat vidare kom han ut igen. Det är sånna här upplevelser som gör att dykning är så kul. Efter den här veckan då vi sett ALLT kommer det bli svårt att få bättre veckor. Bästa veckan någonsin här!!!!!!!!!!
Snart vecka fem vilket innebär hejdå för sju personer men välkommen till åtta nya och jag kommer jobba hela nästa helg. Dem här veckorna har gått otäckt fort vilket är på gott och ont. Går nästa fem veckor lika fort så är snart min tid här över.

Plötsligt händer det.....

I tisdags åkte vi som vanligt ut till vårt rev och vi började förbereda oss för vårt dyk. Alla hade fått på sig sin utrustning när vi såg hur en annan båt cirkulerade runt och tittade ner i vattnet. Calum så en fena sticka upp och skrek, delfiner (vilket var troligt eftersom vår förra dykbåt sett ett gäng). Grace svara tillbaka ”thats no fucking dolphins thats a whaleshark”. Alla blev exalterade och spanade. Jag fortsatte förbereda mig för mitt dyk för med min tidigare otur med valhaj visste jag att det omöjligt kunde vara en valhaj. Vår skipper Em bad alla att sitta ner så hon kunde köra dit. Vi närmar oss den andra båten och de säger att de ser en valhaj, då går det upp för mig att det verkligen är en valhaj. Em tittar på mig och säger, ta av dig dykutrustningen och hoppa i så du får se den. Har aldrig varit så snabb att få av mig utrustningen och hoppa överbord. Först ser vi den inte, sen hör jag Grace skrika att hon ser den. Jag simmar snabbt dit och får se en baby valhaj på 4 meter. WOW!!!!!!!!!!!!!!!

Kan inte ens beskriva känslan att simma med denna stora fisk. Hon simmar graciöst runt och bryr sig inte ett dugg om ett gäng snorklare som jublar av lycka. Det finns vissa regler man ska följa när man simmar med en valhaj. Måste hålla distans, minst 4 meter och alltid simma bakom hans fenor aldrig framför honom om han inte råkar simma mot dig. De gillar tydligen bubblorna som bildas när man simmar med fenor. Kanske var det därför hon plötsligt kom simmande mot mig. Jag såg en gigantisk mun komma mot mig. När hao nästan simmade på mig fick jag flytta mig.

Jag var så himla nära henne. Vi simmade runt med valhajen i 15 minuter, sen kom det några av de volontärer som inte var ute på dyk. Em hade ringt och berättat nyheten och alla hade bråttom att ta sig ut i bukten. Men valhajen gillade inte dem nya högljuda snorklare som kom så hon bestämde sig för att dyka ner i djupt vatten och försvinna. Alla var på toppenhumör efter detta. Och som om detta inte var nog så fick vi en lika härlig dag i fredags men istället för en valhaj fick vi sen nått så ovanligt som en manta ray. När jag gick ut till båten för mitt dyk mötte vi lyckliga dykare som sett en mantaray när de dök.

Vi åkte till samma ställe men vi hade inte samma tur att se den. Efter lunch var det dags för två nya dyk och flera av dem som dök hade sett Manta ray. Verkar som att hon simmade runt på samma ställe, försvann en stund men kom tillbaka. När sista dyket kom tillbaka och berättade att de snorklat en stund med henne bestämde jag, Calum och Ross för att simma ut och se om vi hade samma tur. Då var klockan redan fem på eftermiddagen och vi hade inte mycket tid. Det var en lång simning ut, speciellt om man håller i en kamera och inte kan simma ordentligt. Vi kom ut till stället där hon senast setts. Vi letade och letade och märket hur solen sakta började gå ner. Så vi fick tillslut ge upp och började simma tillbaka. Då skriker Ross....Manta!!!!! Där var hon, simmade runt under oss. Hon simmade runt, gjorde volt efter volt, simmade upp och ner. Simmade mot oss och när hon nästan rörde oss, flippade och runt och simmade upp mot ytan eller ner mot botten. Hon var så vacker och lekte med oss. Vi simmade efter henne och vi simmade mer eller mindre runt hela bukten. Men vi fick tillslut ge oss för det började bli riktigt mörkt vilket inte var så smart av oss. Natttid är då hajarna kommer fram och är hungriga och vi vet att vi nattetid har både tjurhaj och tigerhaj i vår bukt. Jag erkänner, jag var allt lite rädd när vi simmade tillbaka till stranden så snabbt vi bara kunde. Så fort vi såg en svart skugga hoppade hjärtat till lite extra. Men vi kom in till stranden helskinnande och överlyckliga att fått simma med en Manta. Wow, vilken vecka, först en valhaj och nu en Manta som är väldigt ovanligt här. Ingen av personalen här har sett en tidigare.

Kul pa barnhemmet

Så en ny vecka och nya tag. Från vecka tre när allt faller samman och inget funkar, var nu allt lagat och vi höll alla tummar och tår att denna vecka skulle bli annorlunda. Det blev precis så vi hade hoppats på. Vi har haft en massa solsken och en massa dyk. Jag har haft min bästa vecka någonsin. Vi har börjat träna på fältundersökning vilket är extra kul för oss i personalen. Volontärerna övar på sin kvadrat och under tiden kan vi simma runt och försöka hitta intressanta saker att titta på. Under ett dyk hängde jag med en grön sköldpadda under hela dyket. Vi har döpt henne till Princess. Hon stack upp till ytan ett par gånger för luft men kom tillbaka till mig varje gång. Jag har hittat stora humrar, bläckfiskar, hajar, rockor och squids har simmat förbi. Jag har haft helt underbara dyk den här veckan. Har inte varit missnöjd en enda gång utan alltid fått sett nått nytt kul. Och har jag inte sett djur och fiskar så har jag hittat koraller vi inte trodde fanns här. Jag hittade en Pectinia och var överlycklig (japp, har blivit värsta korallnörden,haha). Det roligaste var att volontärerna blev lika glad som jag. Denna helg har varit lite annorlunda. I vanliga fall är alla lediga. Men denna lördag åkte vi allihop till barnhemmet som inte ligger så långt härifrån. I fyra timmar lekte vi med barnen. Vi hade ansiktfärg som vi använde, vi spelade rugby, kastade svampar med vatten på varandra, tillverkade halsband osv. Vet inte vem som hade roligast, barnen eller våra volontärer. Efteråt åkte de flesta in till Beau Vallon för en festkväll, medans jag åkte tillbaka och fick jobba som soberstaff dvs jag måste finnas på plats om nått händer.

Inte meningen att jag ska få se en valhaj, eller????

Så tre gånger tidigare har jag försökt att komma ut på valhajssnorkling men varje gång har det blivit inställt pga av väder så helikoptern inte kan gå upp eller så har de helt enkelt inte sett nån valhaj. I lördags provade jag åter igen. Vaknade upp med blå himmel och solsken vilket vi inte har varit allt för bortskämda med sista tiden. Jag hörde helikoptern var uppe och letade, så jag åkte in till Victoria med hopp att äntligen få sen en. Jag klampade in på internetkafeet för att lägga in inlägg i min blogg och skriva lite mail men hann aldrig sätta mig vid en dator för Julia ringde och berättade dem goda nyheterna att de sett en valhaj nere i söder så vi skulle ut med båten. Jag och ett antal volontärer tog bussen till Beau Vallon för att ta oss till dykcentret och vi var alla SÅ redo att åka ut med båten. Vissa fick åka bil ner till södra ön medans jag och några fåtal till fick åka ner med båten. Solen sken fortfarande men det var rejäla vågor ute på havet, så vi fick en timmes färd på vattnet som kändes som en bergochdalbana vilket fick vissa att må lite dåligt, haha. Nere i söder åkte vi in i en bukt för att hämta de andra och började köra mot riktilningen där de tidigare sett valhajen. På två röda sekunder försvann solen och himlen blev svart och det började ösregna. Så helikoptern kunde inte flyga och vi fick snällt åka tillbaka till bukten och vänta och se om ovädret snabbt drog undan. Vårt goda humör fick sig en törn men vi hade fortfarande inte förlorat hoppet helt. Och efter 30 minuter så kom solen igen. Snabbt åkte vi ut på stora blå och började leta efter världens största fisk. Men efter en timme fick vi ge upp......nä, ingen valhaj denna gång heller. Fick dessutom beskedet att vårt planerade nattdyk blivit inställt så det var bara att åka tillbaka till basecamp. Var ganska deprimerad och efter denna gång tappade jag all hopp att få se en valhaj här på Seychellerna. Detta år har varit extremt dåligt med valhaj.
Men jag ska inte klaga, det är ju så här det är med vilda djur, de visar sig om de vill. Vill man vara 100% ig att se ett djur får man åka till zoo.

Allt faller samman....

Vi har haft en underlig vecka måste jag säga. Egentligen började det redan förra veckan. Fish och Chips (våra kompressor) gick sönder, sen gick vår projektor sönder så våra 30tal volontärer fick sitta vid en laptop och jag fick försöka hålla i en lektion, sedan rostade vårt släp totalt sönder och bara föll ihop när Grace körde ner den till stranden med vår dykutrustning och som om det inte var nog gick även Manta och Dexter (våra båtar) sönder. Problemet med Seychellerna är att det är svårt att få tag på saker och har dem inte det man vill ha kan man få vänta flera månader. Eller vara väldigt kreativ och hitta andra lösningar. Som tur var har vi Lee och Calum som är kreativa och gång på gång försöker fixa våra motorer och kompressor men denna gången var det inte så lätt. Så vi har fått skippa dykning ett par dagar denna vecka. Vilket passade min förkylning utmärkt, jag kunde få vila mina öron. Men vi har varit ute och snorklat och en dag o veckan har vi våra sköldpaddedyk och vi gjorde detta iallfall genom att snorkla, vi kallade det för snurtel. Jag hade två toppen snorklingar. Jag såg thornyback rockor, vitfenad haj, flera sköldpaddor, flera stora hummrar osv. Eftersom vi inte har varit i vattnet så mycket har vi passat på att göra så mycket teoretisk träning som möjligt vilket egentligen har varit ganska bra för då har vi det avklarat och vi kan framöver fokusera på våra fältundersökningar istället. Men vi avslutade iallfall veckan med dyk. Vi fortsätter med våra korallspottingar. Fast under mitt dyk hittade vi en bläckfisk och spendera mer tid med den än koraller, oups!

Det har i flera veckor varit tal om att Curieuse island kommer att öppnas igen och att de nya femveckorvolontärer isåfall ska dit med mig och Savi. Men nu i veckan fick vi slutbeskedet att regeringen har bestämt att hålla ön stängd resten av året, så det blir inget med den andra ön iallfall. Har lite kluvna känslor inför detta. Å ena sidan ville jag ju dit för att få uppleva lite annat, samtidigt känner jag ju mig hemma här nu och jag gillar verkligen gruppen jag jobbar med. Så jag är både glad och besviken, haha.