Plötsligt händer det.....

I tisdags åkte vi som vanligt ut till vårt rev och vi började förbereda oss för vårt dyk. Alla hade fått på sig sin utrustning när vi såg hur en annan båt cirkulerade runt och tittade ner i vattnet. Calum så en fena sticka upp och skrek, delfiner (vilket var troligt eftersom vår förra dykbåt sett ett gäng). Grace svara tillbaka ”thats no fucking dolphins thats a whaleshark”. Alla blev exalterade och spanade. Jag fortsatte förbereda mig för mitt dyk för med min tidigare otur med valhaj visste jag att det omöjligt kunde vara en valhaj. Vår skipper Em bad alla att sitta ner så hon kunde köra dit. Vi närmar oss den andra båten och de säger att de ser en valhaj, då går det upp för mig att det verkligen är en valhaj. Em tittar på mig och säger, ta av dig dykutrustningen och hoppa i så du får se den. Har aldrig varit så snabb att få av mig utrustningen och hoppa överbord. Först ser vi den inte, sen hör jag Grace skrika att hon ser den. Jag simmar snabbt dit och får se en baby valhaj på 4 meter. WOW!!!!!!!!!!!!!!!

Kan inte ens beskriva känslan att simma med denna stora fisk. Hon simmar graciöst runt och bryr sig inte ett dugg om ett gäng snorklare som jublar av lycka. Det finns vissa regler man ska följa när man simmar med en valhaj. Måste hålla distans, minst 4 meter och alltid simma bakom hans fenor aldrig framför honom om han inte råkar simma mot dig. De gillar tydligen bubblorna som bildas när man simmar med fenor. Kanske var det därför hon plötsligt kom simmande mot mig. Jag såg en gigantisk mun komma mot mig. När hao nästan simmade på mig fick jag flytta mig.

Jag var så himla nära henne. Vi simmade runt med valhajen i 15 minuter, sen kom det några av de volontärer som inte var ute på dyk. Em hade ringt och berättat nyheten och alla hade bråttom att ta sig ut i bukten. Men valhajen gillade inte dem nya högljuda snorklare som kom så hon bestämde sig för att dyka ner i djupt vatten och försvinna. Alla var på toppenhumör efter detta. Och som om detta inte var nog så fick vi en lika härlig dag i fredags men istället för en valhaj fick vi sen nått så ovanligt som en manta ray. När jag gick ut till båten för mitt dyk mötte vi lyckliga dykare som sett en mantaray när de dök.

Vi åkte till samma ställe men vi hade inte samma tur att se den. Efter lunch var det dags för två nya dyk och flera av dem som dök hade sett Manta ray. Verkar som att hon simmade runt på samma ställe, försvann en stund men kom tillbaka. När sista dyket kom tillbaka och berättade att de snorklat en stund med henne bestämde jag, Calum och Ross för att simma ut och se om vi hade samma tur. Då var klockan redan fem på eftermiddagen och vi hade inte mycket tid. Det var en lång simning ut, speciellt om man håller i en kamera och inte kan simma ordentligt. Vi kom ut till stället där hon senast setts. Vi letade och letade och märket hur solen sakta började gå ner. Så vi fick tillslut ge upp och började simma tillbaka. Då skriker Ross....Manta!!!!! Där var hon, simmade runt under oss. Hon simmade runt, gjorde volt efter volt, simmade upp och ner. Simmade mot oss och när hon nästan rörde oss, flippade och runt och simmade upp mot ytan eller ner mot botten. Hon var så vacker och lekte med oss. Vi simmade efter henne och vi simmade mer eller mindre runt hela bukten. Men vi fick tillslut ge oss för det började bli riktigt mörkt vilket inte var så smart av oss. Natttid är då hajarna kommer fram och är hungriga och vi vet att vi nattetid har både tjurhaj och tigerhaj i vår bukt. Jag erkänner, jag var allt lite rädd när vi simmade tillbaka till stranden så snabbt vi bara kunde. Så fort vi såg en svart skugga hoppade hjärtat till lite extra. Men vi kom in till stranden helskinnande och överlyckliga att fått simma med en Manta. Wow, vilken vecka, först en valhaj och nu en Manta som är väldigt ovanligt här. Ingen av personalen här har sett en tidigare.