Hejdå och välkommen

Så vecka fem betyder avslut för åtta personer vilket betyder avslutningen och en massa avsked. De fick fundives vilket betyder att det inte blev så mycket dykningen för egen del. I onsdags hade vi en avslutande fem veckors fest i halloween anda. Denna fest och måltid stod vi i personalen för. Vi gjorde hummus som såg ut som kokosnötspya, bakade bröd som såg ut som ögon. Vi gjorde bål som såg ut som blod osv. Bästa överraskningen för mig var att Marcus och Nat kom på besök från min dykshop!!!! Det blev en bra fest och en bra avslutningen. Torsdagen fick alla bakfulla volontärer gå upp och vi hade en stor städning på hela campen och fredag morgon sa vi hejdå till dem som åkte hem och ett par timmar senare hej till dem sju nya. Jag kommer verkligen sakna Marlyse och Michele som var två tjejer från Schweiz som var i min ålder och jag hade väldigt kul ihop med.
Så hela helgen spenderade personalen på campen tillsammans med dem nya volontärerna medan de gamla fick en långhelg att att åka iväg. Dem sju nya är unga killar som verkar väldigt trevliga och glada att vara här. Vi snorklade med dem, visade dem runt och jag hade tex macheteundervisning med dem, haha.

Andra saker som hände vecka fem. Måndagskväll klädde alla i personalen upp sig till nått skrämande. Vi var alla bjudna till MCSS (dem som håller i valhajs forskningen här) chefs halloweenfest. Vi fick en himla massa god mat och dryck. Man kunde enkelt se vilka som var från GVI, vi stod alla samlade runt snacksen när vi anlände medan alla andra gick runt och minglade, haha. Vi fick även se en en film från deras säsong de haft i år. Dave (som är chefen och en väldigt kunnig och rolig man) tackade för mina valhajsfoton. Genom att fotografera deras prickar runt fenorna kan de identifiera valhajarna.

Sen hade jag en skräckuppfylld onsdag. Jag har lyckats undvika onsdagsshoppingen i Victoria och trodde att jag kommer slippa det. Men nu var det dags.......det vill säga jag var nu tvungen att ta vår stora van och köra in den till stan för shopping. Jag kör varannan dag till vår närmaste shop för att handla dricka och det känns numera ok, men att köra in till stan där det är extremt trång och dåligt med parkering skrämde mig ordentligt, för att inte tala om att köra i bergen där det är rejäla stup med inga som helst räcken. Jag hade Liz med mig som var lugn och talade väldigt uppmuntrande. Vi kom in till stan och gjorde all vår shopping och kom tillbaka till base camp helskinnande både vi och bilen, puh!!!! Jag hoppas jag slipper göra det igen.