Irrawaddy delfiner

Spenderade min förmiddag på ett cafe och läste en bok och snackade men ägaren som var en engelsman. På eftermiddagen var det dags för en flodtur för att försöka hitta delfiner. Men först bar det 15 km på en moped. Har försökt undvika dessa mopeder och alltid tagit tiktuk istället. Men idag jade jag inget val. Han körde som om han stulit moped. Vägen var ganska ojämn så jag hade lite problem att sitta kvar påmopeden för jag hade inga riktiga fotstöd och ingen bra ställe att hålla mig. Sa åt honom att sakta ner. Men han babblade en massa till svar och tillslut förstod jag att han. försökte förklara att vi hade brättom för delfinerna kanske i nte visade sig efter klockan. Jag har då lästmig till att sen eftermiddag är bäst tiden. Föröskte förklara att jag hellre överlever och missar delfinerna.

Fick min egen båt som tog mig ut på Mekongfloden. Jag spanade allt vad jag kunde men inga delfiner. Gjorde inte så mycket för turen var väldigt trevlig. Det brunrosa vattnet med småöar överallt var väldigt vackert. Fiskare kastar in nått som ser ut som stora håvar för att fiska.

Jag ser nått som hoppar i vattnet. Ja, där hoppar den igen. Min första delfin. Säger till kapten men han ignorerar mig och kör vidare. Det dröjer dock inte länge förrän jag ser två till, nu verkar kaptenen bry sig. Vi kör dit och stänger av motorn. Jag ser flera delfiner som simmar runt oss. Det kommer riktigt nära,simmar iväg och kommer tillbaka. Googla Irrawaddy. delfin, de har ett väldigt speciellt utseende. Tyvärr svåra att få deras huvud på bild, fick bara deras pyttesmå ryggfena. Såg hur himlen började svartna mer och mer. Dags att ta sig tillbaka. På bara några sekunder började det blåsa upp och det kom höga vågor. Då händer det som inte får hända. Motorn börjar krångla. Kaptenen öppnar tanklocket och suger in luft. Okej, så storm, dålig motor och nu en kapten hög på bensinånger. Hur ska detta sluta. Motorn gick igång och körde tiometer innan den stannade igen. Så höll vi på ett tag innan vi tillsist nådde land. Nu var vu ju en bit från där vi startade men fick skjuts av en scooterförare. Så fick jag även prova på att sitta tre personer på en scooter. Sen vardet bara att sätta sig på den andra mopenden tillbaka till Kratie. Fast nu hade han inte bråttom och jag kunde njuta att åka igenom småbyar och se hur de levde i sina tråhus på pålar.

På vägen till Kratie

Så har jag haft ännu en spännande dag på kambodjas vägar. Först en tråkig bussresa från Sihanoukville till Phnom phen i sex timmar. Där skulle jag byta buss. Men det visade sig vara en bil istället. Bra tänkte jag och tyckte dem första två timmarna var bekväm med bara tre personer i baksätet. Men sen stannade vi en stad och väntade ganska länge. Anledningen var att ytterligare tre personer skulle in i bilen. I nästan 20 mil satt vi åtta vuxna, änniskor i en bil. Plötsligt saknade jag bussen, där har jag iaf ett eget säte. Nu trängdes jag med fyra personer och kunde inte röra mig. Det kan jag kanske ta. Men blev något orolig när föraren delade sitt säte med en passagare. Dem var alltså fyra personer även fram i bilen. Landskapet och husen bytte skepnad ju längre norrut jag kom. Fortfarande platt landskap. Men risodlingarna byttes ut mot Mekongfloden och fruktträd. Överallt syns mangoträd, papaya, durian, pomelo och andra spännande fruktträd. Husen är byggd på pålar. Antagligen under regnsäsongen är där fullt med vatten. Nu använde dem utrymmet som garage eller så var deras kor och grisar fastbundna där. Vissa välkomna skuggan med att ha .hängmattor. Tillslut kom jag iallafall fram till den lilla staden som ligger vid Mekong floden. Hitåker turister för att se dem ovanliga Irrawaddy delfinerna. Förr fannsdet många av dem men Polpot dödade inte bara människor utan även delfiner. Ser hur solen går ner och himlen sprakar i olika färger. Äter en Lao Lac som är bland det godaste jag ätit på min resa.

Sihanoukville

Jag åkte till Sihanoukville för sol och bad. Planen var även att åka ut till en av öarna för lite dykning. Men när jag anlände ösregnade det och när jag vaknade upp ösregnade det fortfarande. Har varit här tre dagar nu och det har mer eller mindre regnat hela tiden. Det märks att det är lågsäsong och monsunperiod. Den långa sandstranden full av solstolar är tomma. Strandpromenade kantad av restauranger och barer ser man personalen ligger och sover i sina stolar uttråkade för att de har så lite att göra. På kvällarna är det lite mer liv och rörelser, då kommer lokalbefolkningen ut till stranden och bakfulla turister har kravlat sig ur sängen. Restaurangerna plockar ut sina grillar och man känner doften av grillad skaldjur överallt.

Men jag har haft några avkopplande dagar. På väldigt länge känner jag mig utvilad. Har suttit vid havet och läst. Väldigt bra tajmat fick jag en förfrågan att skriva ett par dykartiklar, så det har hållt mig sysselsatt några timmar. Måste även erkänna att jag har tittat en hel del på tv. Tv är inget jag saknat på min resa men måste erkänna att jag gillat att få titta på några avsnitt av csi, det var verkligen längsedan vilket blev uppenbart när jag inte känner igen hälften av skådespelarna. Men här kan jag inte stanna och göra ingenting allt för länge. Köpte en bussbiljett till Kratie som är en by i norra kambodja på vägen mot Laos. Tolv timmars bussresa dit, börjar bli något trött alla trånga högljuda bussresor. l

Bambutåg och vingård

Efter Ankor Wat åkte vi till en liten stad som heter Battambang. Skulle vara en mysig by med fin arkitektur, nja vet inte riktigt om jag håller med. Men det är en lugn stad. Vart man än går ser man munkar med sina oranga skynken på sig stå utanför en restaurang eller affär och väntar på att de ska få mat och pengar. Vilket dem alltid verkar få, samtidigt dem som ger dem allmoser för ihop sina händer och ber medans munkarna bara står där och ser allmänt uttråkade ut. Charlie hittade vänner direkt och försvann och kom inte hem förrän åtta på morgonen, full som ett ägg. Själv var jag trött och följde aldrig med ut. Så när hon hoppade i säng strosade jag rundor och hade lite egen tid. Att hon lyckades komma ur sängen ett par timmar senare och sen turista hela dagen imponera. Vi hyrde en egen tuktuk som körde ut oss på landet. Kände oss nästan som drottningar när alla barn kom springades och skrek och vinkade glatt på oss. Landskapet är platt som en pannkaka med småbyar och risodlingar. Vi stannar till på en vingård. Den minsta jag besökt och den enda i kambodja. Tar ca två minuter att gå igenom vindruvsodlingen och sen ett par minuter av vinprovningen, de gör nämligen bara ett sorts rödvin. Smakade godare än vi förväntat oss. Åker vidare genom det gröna landskapet och ser betande kor och leksamma hundor. Stannar till vid en räls som ser otrolig gammal och vinglig ut. Vi sätte oss och åker iväg. Tänk er en dressin med motor så vet ni vsad bambutåg är. Vi åkte ca 14km till en annan by. Tåget gick riktigt fort och det var barnsligt kul. Tyvärr var det höga buskar längst rälsen så vi såg inte så mycket av den vackra utsikten som ibland snabbt skymtade förbi. När vi fick möte fick den vagn med minst passagerare hoppa av och lyfta bort sin vagn.

I byn pratade vi med en gammal man som berättade att dem här tågen användes förr närdelevererade bambu till närliggande länder men nu har dem ri,tiga tågen tagit över. Barnen pratar bra engelska och kommer nyfiket fram och pratar med oss och ger oss armband och ringar de gjort av gräs. Efter en timme hoppar vi på vårt tåg o h åker tillbaka till vår tuktuk som sedan börjar köra tillbaka till Battambang. Hungriga tar vi första bästa restaurang och och äter en god middag för tio kronor. En bra dag. Imorgon åker Charlie vidare mot Bangkok och jag stannar här en dag till och åker sen vidare mot havet

Ankor wat

Två dagar vandrade vi runt bland alla tempel, det ena finare än det andra. Går inte riktigt att beskriva i ord så titta på foton istället.

Killing field

Kom till Kambodja tidigt på morgonen och fixade hotell nära floden. Allt kändes genast mycket bättre. Alla människor ger dig ett leende och inte så hektiskt. Blev inte mycket sömn så vi slappar mest första dagen i Phnom Phen. Andra dagen åker vi ut till killing fields. Ca 3 miljoner människor dödas runt om i landet på olika fält. Svårt att tro idagnär vi vandrade runt att det skett avrättningar här inte allt för länge sen. Vi såg inga byggnader men vi såg hål som tidigare varit massgravar. Män, kvinnor och barn blev torterade och mördade. Vi såg ett träd där det döda barn genom att ta dem i fötterna och slå dem mot träden.

Sen åkte vi till en skola som Pol Pot förvandlade till tortyr rum. Fick se bilder på hur de ligger bundna i sängen, bilder på alla som dött.

Så ännu en dyster dag. Vi avslutade vår vistelse med bästa middagen någonsin och hoppade på en ny nattbuss till Siam Reap. Delad säng med kackerlackor.

Tårar i ögonen

24 timmar senare anländer jag i HCMC. Lärde känna en engelsk tjej som ska samma rutt som jag en vecka framåt så vi bestämde att resa ihop. Trevligt med sällskap plus att hotellen blir billigare. Vi började med att åka ut för att se tunnlarna. Fick se dödsfällor som gömdes av löv. Ett felsteg och man ramlade ner i ett hål full med bambuspett, ingen vidare död. Vi fick leta efter ingångar till tunnlarna vilket inte var det lättaste. Charlie provsköt en AK47, medans jag käkade en majskolv. Sen avslutades turen med att krypa ner i en av dem trånga varma tunnlarna.

Sen åkte vi vidare till krigsmuseumet. Där var fullt med foton från kriget, olika livshistorier och hemska foton på missbildade kroppar och människor som utsatts för kemikalier som amerikanerna dumpade över ca fem miljoner människor. Fortfarande idag tre generationer senare föds barn med missbildningar och sjukdomar. Dem här fotona på folk som lider fick mig att få tårar i ögonen. Vi var knappast på toppen humör när vi traskade tillbaka till hotellet. På natten tog vi en ny nattbuss till Phnom Phen i Kambodja. Charlie har precis som jag inte varit särskilld förtjust i människorna i Vietnam och hade lika bråttom att lämna landet. Synd att ett sånt vackert land har så otrevliga människor som gör att turister flyr landet.

Tur på hoj

Jag hyrde cykel och hittade en karta med rekommenderade cykelvägar. Insåg ganska snabbt att kartan var vardelös. Så jag cyklade lite vad jag kände för istället. Kom ganska snabbt ut till havet och den långa sandstranden. Men jag lämnade stället nästan direkt när jag mer eller mindre blev anfallen av skrikande människor som ville passa min cykel. Så jag cyklade vidare längst stranden i ett villakvarter. Kom in bland risodlingar och palmodlingar. Cyklade längst en flod och hittade ett mysigt fik där jag kunde varava ner och få ner kroppstemperaturen. Det är väldigt varmt här. När jag kom tillbaka till stan cyklade jag på den belgiska familjen som jag träffade i Halong bay. Liten stad för i förrgår sprang jag på dem spanska killarna jag firat min födelsedag med.

Idag ska jag på en ny nattbuss och hoppas det blir en bättre upplevelse. Men jag anar redanoråd. När jag bokade resan till saigon lovade dem mig en plats långt från toaletten. Frågade idag när jag får min biljett, hon sa att kvitttot räcker. Men det finns ingen sätesnummer på det. Det kan du fixa ikväll får jag till svar. Suck igen. Dem lovade närjag bokade att det bokat en säng långt fram i. ussen och nu förstår jag att detta var ännu en lögn. Inte en dag i detta land utan en lögn. Ilskna till och sa attjag vill ha min plats bokad som lovat. Hon ringde ett samtal och lovade igen att jag har en bra plats. Tror inte ett skit på det, inte förrän jag ligger i min säng. Så jag har ett dygn på en trång illaluktande buss att se framemot.

Hoi An

Det visar sig att jag bodde närmare gamla stan änjag trodde. Å vilken mysig liten stad. Fina färgglada hus med mysiga serveringar och många affärer. Hela stan är full med skräddare som syr jättefina kläder till en väldigt billig peng. Önskar jag hade mycket plats i min ryggsäck och en massa pengar, då hade jag shoppat som bara den. Strosade mest runt.

mardrömsresa

Vaknade på morgonen och det ösregna. Skulle inte lämna ön förrän vid ettiden och hoppades på bättre väder men det blev bara värre. Så när bussen kom och hämtades körde vi från Catba och såg hur vattnennivån steg hela tiden. Från småvägar kom vattnet som små forsar och trappor såg ut som små vattenfall. Tillslut kom vi till en väg där bussen stannade. Vi såg bilar köra igenom nått som onte liknade väg längre uutan flod. Det var vatten upp till knäna. Gick tydligen inte köra med vår buss utan fick vänta och sen byta bus. Kom tillslut till färjan som tog oss över til Haiphong utan problem. Nästa steg var nattbussen till Danag som skulle ta 15 timmar, det mer än tio timmar extra. Trodde aldrig vi skulle komma fram.

Jag fick nitlotten att ha min säng precis vid ingången till toaletten. Så fort nån öppnade dörren kom det ut en stank. Efter ett par timmar stank det precis hela tiden. Blev inte bättre när toan gick sönder och när folk spola började det rinna ut på golvet. Förutom stanken så spelade dem musik på högsta volym. Jag sa till dem om volymen och de sänkteen aning. Förstår inte hurde tänker när de spelar så högt på en sovbuss. Förutom musiken såhänger chauffören på tutan konstant.Även vietnameserna börjar klaga på toaletten och stanken så tilslut stänger dem den, tack och lov. Tidigt på morgonen stannar vi vid en restaurang och det bjuds på frukost vilket var en trevlig överraskning. Men när vi är klara kör vi inte tillsist är vi den enda bussen kvar. Försöker fråga vad som händer men ingen kan så klart engelska. Efter några försök att prata vietmesiska så förstår vi att bussen är sönder och vi måste vänta några timmar på en ,annansuck. När vi äntligen när Danang är klockan åtta på kvällen och inte halv tio på morgonen so. vi skulle vara framme. Jagoch några tjejer delade på en taxi de sista tre milentill Hoi An. Visade sig svårt att hitta lediga billiga rum. rjag väll hittade ett var jag lycklig att ha en riktig säng iett tyst rum.

Halong bay

I Halong bay finns det ca 300 öar. Jag åkte till Cat Ba där man lätt kan boka en kryssning, vilket var min plan att göra i två dagar och fira min födelsedag. Jag bokade och fick en lapp med allt som skulle ingå. Blev extremt besviken. Så gott som ingenting av det som skulle ingå hände. Blev riktigt förbannad när jag dag två märkte att istället för att åka till yttre öar körde de samma rutt igen.

Jag sa till kaptenen men han bara ryckte på axlarna. Dag två var de nytt folk på båten och de såg att jag såg missnöjd ut. Men tack vare fyra spanska killar, en amerikan och en tjej från litauen blev min födelsedag riktigt bra. Det blev värsta födelsedagfesten och sedan fixade de in mig på den båt dem bytte till för cruisa vidare tre dar till. Jag är så glad att jag följde med för nu fick jag se och göra en del av det jag betalt från början. Så istället för två dar blev det fem.

Vi seglade runt bland öar som sticker upp från det gröna vattnet. Vi paddlade i grottor, vi badade bland stora läskiga maneter, vi simmade till öde stränder, vi åt gott och vi hade väldigt kul ihop. Vi fick vara med om solsken ena minuten och nästa sekund storm, vilket var häftig och samtidigt. lite läskigt.

Som sagt min födelsedag gick från en stor besvikelse till en helt galet rolig kväll. Har nog aldrig hört födelsedagssången så många gånger på så många olika språk. Det blev många födelsedagsskålar, jag fick till och med en lapdance. Här är väldigt vackert. Det enda tråkiga är att det flyter runt så mycket skräp här. Vattnet ser emellanåt ut som en soptipp, vilket är sorligt att se. Man kan ju tycka att de borde ha bättre koll på sina sopornär Halong bay anses vara ett world heritage. ut från turiststråken och alla miljontals båtar som kör runt.

Innan jag åkte till Vietnam berättade resenärer som varit här att norra vietnam så är folket inte direkt vänliga och de gör allt för att lura korkade turister på pengar. Jag börjar förstå vad dem menar. Gubben på hotellet som ville sälja utflykt till parfympagodan sa 25 dollar. Jag gick runt till andra försäljare och de hade samma pris. Så jag valde hotellet eftersom jag nu bor där. Men när jag sa att jag ville åka då kom han på att han glömt en avgift och ville ha sju dollar mer. Reste mig direkt och sa att jag åker med andra. Då började han dilla om att han körde kvalite resor med fina bussar och jag fick två flaskor vatten. För sju dollar kan jag köpa många lite vatten, den kommentaren var inte populär och nu har hans leende bytts ut mot ett mer argsint ansikte. Sen ville haninte att jag skulle gå ner för berget utan ta linbanan, för det är sååååååå långt att gå (( det tog 20 min ).Blev trött på hans dividerande och började resa mig igen, då gav han med sig och han blev nog förvirrad av all räkning så jag fick det för 22 dollar. Jag tog en cykeltaxi för det började plötsligt ösregna och vi kom överens om ett pris. Men vägen han tog var det översvämning på så det gick inte cykla där. Då ska han plötsligt ha mer betalt för att han måste cykla vägen bredvid som inte är längre. Jag vägrar och han stanar cyklen och vägrar cykla. Jag hoppar av och han vill ha pengar. Jag är inte vid mitt hotell så jag vägra. Tillslut cyklar han mig. Det värsta är idag när jag tog en taxi från tågstationen till hotellet. Jag vet att det kostar ca 65000 dong för det betalade min guide när jag åkte andra hållet. Jag frågar om han vet vart hotellet ligger och han nickar ja. Borde förstå att han inte hade en susning. Han körde till gamla stan där de flesta bor och började peka åt olika håll och på olika notell. Det slutar med att jag får visa han vägen. Han vill nu ha 170000 dong som det står på taxametern. Alltså tre gånger så mycket som min guide betalade till tågstationen. Jag sa att jag inte tänker betala för hans felkörning och sa vad det egentligen kostar. Han leende från stationen är nu utbytt till, svarta ögonen och skrik. Han blir bara argare och argare när jag vägrar betala så mycket för hans felkörning. Tyvärr har jag ingen växel och bara en stor peng så klart vilket han försöker norpa men jag håller hårt och väntar på att få tillbaka rätt växel. Han förstår att jag inte kommer ge mig och skriker ännu mer och börjar hota om polis. Jag förstår ju att dem icke engelsktalande poliserna kommer ge taxichauffören rätt så jag säger att vi kan gå in på hotellet så ser vi vilket pris dem säger. Då tittar han argt och slänger pengarna på mig och skriker antagligen fula ord. Så jag är lite trött på hur de ljuger om att de vet vart dem ska och att de ändrar pris eller kör längre och försöker lura oss. Folket är inte alls vänliga som de var i malaysia. Hoppas det blir bättre längre söderut. Hur som helst, efter nattåget tog jag buss, båt och buss och bor ni i Cat ba i Halong bay. Har ett rum med fin utsikt. Imorrn ska jag hitta en resebyrå som kan ta mig it på segling i två dar, tänkte att det kunde vara ett trevligt sätt att fira sin födelsedag på. Så i orrn kollaresebyrå och spendera resten av dagen på stranden.

Drakberget

Sista dagen i sapa är på egen hand. När jag öppnar dörren möts jag av solsken och blå himmel och jag får äntligen se min vackra utsikt.

WOW, det är bland det finaste jag sett. Har hört rykten om en vacker park i närheten av hotellet. Försöker hitta det men går åt hel fel håll. Möter kvinnan som hjälpte mig nedför berget igår och hon visar mig vägen. Jag börjar med att gå till orkideträdgården. Men måste vara fel säsong för det är inga blommor. Kommer till en utsiktspunkt där jag kan se bergen och hela staden. Det är om möjligt ännu finare utsikt. Promenerar i stenskogen där man både får krypa och klättra. Jag sätter mig i en av trädgårdarna i hammock och bara tittar på folk och undrar varför de i sån fin trädgård fördärvar det fina med att sätta dit Musse pigg och katten Tom bland blommorna. Men de lokala besökarna verkar uppskatta det mycket för det är det enda dem tar kort på.

Hade ett par timmar till att ta död på innan det var dags att ta nattåget tillbaka till Hanoi. Jag är inte museum typen däremot tycker jag det är kul att gå på olika massage, det är ju dessutom så extremt biligt så jag lägger hellre pengar på det. Så jag gick på massage. Har gått på flera olikaställen i asien och ingen massage har varit den andra lik, så även denna gång. Det kändes faktiskt skönt efteråt men under tiden undrade jag ibland om jag befann mig i en boxningsmatch. Först drog han mig i håret hårt. Sen slog han mig riktigt hårt på rygg, huvud och lår. Nja, det är nog inte en massage jag provar igen. Tågfärden tillbaka gick bättre, delade kupe med tresnarkfria människor och sov riktigt gott.