Tog ett nattåg till Lao Cai. Har haft en himla tur hittills när det gäller snarkare men i kupen hade jag inte samma flyt. En vietnamesisk gubbe snarkade jäklar i det. Ingen respons när jag tillslut tröttnade på hans oväsen och slog honom först försiktigt med handen och tillslut hårt med min vattenflaska. Så när vi kom fram halv sex på morgonen var jag dödstrött. Vi möttes av en tjock dimma och ösregn som tyvärr skymde den vackra utsikten från bussens fönster när vi hade en timmes bussfärd till Sapa. Framme vid hotellet berättade dem att de ändrat schemat lite pga regnet som gjort stigarna leriga och hala. Så istället för den långa vandringen och bo hos en familj stanna vi i Sapa. Passade bättre, känns skönt med en riktig säng i natt.
Vi gick ner för berget till en by. Trots molnen så skymtas dem gröna bergen var risfält ser ut som ssora trappsteg uppför bergen. Det är verkligen vackert. På väg ner i dalen stannar vi till. vid ett hus där en kvinna vävar och andra sitter och syr. De vissar ett stort bad med blått vatten som är ett bad med indigo som de färgar allt tyg med. Nu fick jag min förklaring varför alla kvinnor har blåa händer.
Vi fortsätter klättra nedför och kommer tillslut till ett vattenfall. Sen är det bara att börja klättra uppför berget igen. Efter lunch hade vi egen tid i Sapa, men det ösregnade ochjag var trött så jag tog en liten eftmiddagstupplur innan jag kollade in den lokala marknaden. Stötte på franska vännerna och för att slippa regne satt vi oss på ett kafe. Jag gillar Sapa, det känns som en vietnamesisk svar på en alpby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar