mardrömsresa

Vaknade på morgonen och det ösregna. Skulle inte lämna ön förrän vid ettiden och hoppades på bättre väder men det blev bara värre. Så när bussen kom och hämtades körde vi från Catba och såg hur vattnennivån steg hela tiden. Från småvägar kom vattnet som små forsar och trappor såg ut som små vattenfall. Tillslut kom vi till en väg där bussen stannade. Vi såg bilar köra igenom nått som onte liknade väg längre uutan flod. Det var vatten upp till knäna. Gick tydligen inte köra med vår buss utan fick vänta och sen byta bus. Kom tillslut till färjan som tog oss över til Haiphong utan problem. Nästa steg var nattbussen till Danag som skulle ta 15 timmar, det mer än tio timmar extra. Trodde aldrig vi skulle komma fram.

Jag fick nitlotten att ha min säng precis vid ingången till toaletten. Så fort nån öppnade dörren kom det ut en stank. Efter ett par timmar stank det precis hela tiden. Blev inte bättre när toan gick sönder och när folk spola började det rinna ut på golvet. Förutom stanken så spelade dem musik på högsta volym. Jag sa till dem om volymen och de sänkteen aning. Förstår inte hurde tänker när de spelar så högt på en sovbuss. Förutom musiken såhänger chauffören på tutan konstant.Även vietnameserna börjar klaga på toaletten och stanken så tilslut stänger dem den, tack och lov. Tidigt på morgonen stannar vi vid en restaurang och det bjuds på frukost vilket var en trevlig överraskning. Men när vi är klara kör vi inte tillsist är vi den enda bussen kvar. Försöker fråga vad som händer men ingen kan så klart engelska. Efter några försök att prata vietmesiska så förstår vi att bussen är sönder och vi måste vänta några timmar på en ,annansuck. När vi äntligen när Danang är klockan åtta på kvällen och inte halv tio på morgonen so. vi skulle vara framme. Jagoch några tjejer delade på en taxi de sista tre milentill Hoi An. Visade sig svårt att hitta lediga billiga rum. rjag väll hittade ett var jag lycklig att ha en riktig säng iett tyst rum.