24 timmar senare anländer jag i HCMC. Lärde känna en engelsk tjej som ska samma rutt som jag en vecka framåt så vi bestämde att resa ihop. Trevligt med sällskap plus att hotellen blir billigare.
Vi började med att åka ut för att se tunnlarna. Fick se dödsfällor som gömdes av löv. Ett felsteg och man ramlade ner i ett hål full med bambuspett, ingen vidare död. Vi fick leta efter ingångar till tunnlarna vilket inte var det lättaste. Charlie provsköt en AK47, medans jag käkade en majskolv. Sen avslutades turen med att krypa ner i en av dem trånga varma tunnlarna.
Sen åkte vi vidare till krigsmuseumet. Där var fullt med foton från kriget, olika livshistorier och hemska foton på missbildade kroppar och människor som utsatts för kemikalier som amerikanerna dumpade över ca fem miljoner människor. Fortfarande idag tre generationer senare föds barn med missbildningar och sjukdomar. Dem här fotona på folk som lider fick mig att få tårar i ögonen. Vi var knappast på toppen humör när vi traskade tillbaka till hotellet.
På natten tog vi en ny nattbuss till Phnom Phen i Kambodja. Charlie har precis som jag inte varit särskilld förtjust i människorna i Vietnam och hade lika bråttom att lämna landet. Synd att ett sånt vackert land har så otrevliga människor som gör att turister flyr landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar