Jagad av en stor haj

Efter två dagar i Beau vallon är det dags att säga hejdå och det blir ett nytt kramkalas. Efter en timmes bilfärd kör bilen upp på en välbekant väg upp till base camp. Det är alldeles tyst och jag ser inte en människa, inte riktigt samma välkomnande här inte. Hittar tillslut Savi som är en scholarship precis som jag. Har inte fått nån information som helst och Savi verkar inte heller veta så mkt. Jag ska dela rum med Savi och Teagan men det finns inte sängar så det räcker för tillfället. Så jag tar mitt pick och pack och går till min gamla dorm och bosätter mig där för tillfället. Om det är nått jag saknat så är det mina snorkelturer här. Så jag packar snabbt upp mina fenor och snorkel och hoppar i vattnet och börjar simma ut. Men besvikelsen kommer snabbt. Sikten är riktigt usel, kan knappt se handen framför mig. Så efter att nästan simmat in i koraller ett par gånger ger jag upp och simmar tillbaka. PÅ kvällen kommer fler av personalen tillbaka till campen. Ro (som är chef här) kommer och pratar lite med mig. Berättar att alla volontärer och de flesta i personalen från Curiuse kommer att vara här istället. Så det kommer bli trångt här, men det kommer också betyda att vi kommer få jobba mycket och dyka mycket. På söndag ska vi börja jobba. Kommer att göra flera dyk och friska upp minnet när det gäller koraller och vi kommer bli upplärda med nya metoder.

Efter en god natts sömn trots miljontals myggor, myror och andra äckliga insekter så var jag redo för ett nytt snorkelförsök. Fortfarande dålig sikt men trots allt lite bättre. Såg dock inget spännande inne i bukten så jag simmade ut mot fyren och hoppades väll på att ha turen att få se valhaj och förhoppningsvis Pinky (minns ni min sköldpadda som jag alltid såg när jag snorklade förr). Men jag såg inget på väg ut till fyren heller. Sikten var lite bättre ute vid udden och äntligen fick jag se hawksbillsköldpadda, en stor Napoleon wrasse en bumbhead parrotfish. Spanande ut i det stora blå men ingen skymt av valhaj. Började simma tillbaka och såg ännu en sköldpadda och plötsligt kommer en vitfenad haj simmandes under mig. Svär lite att jag inte hann ta fram kameran och ta en bild på hajen. Simmar vidare och där kommer en eagleray simmandes. Simmar efter och tar lite bilder och plötsligt se jag en skugga, hinner inte uppfatta vad det är men stort vad det. Efter ytterligare ett par sekunder kommer skuggan tillbaka......det är en STOR haj och en haj jag aldrig tidigare sett. Han försvinner men kommer snabbt tillbaka. Jag märker att han cirkulerar runt mig. Då plötsligt kommer dumma tankar i mitt huvud. Två människor har nyligen dött här pga hajattacker. Jag som tidigare inte varit ett dugg rädd fick plötsligt panik. Shit, här simmar en STOR ( förutom vithajarna är detta den största jag sett) haj i cirklar runt mig och jag vet inte vad det är för sort, tänk om det är en tjurhaj eller tigerhaj. Jag märker att jag plötsligt andas otroligt snabbt men får knappt luft och jag kämpar i vågorna och försöker simma så snabbt jag bara kan tillbaka till bukten och jag tittar ständigt bakom mig att hajen inte jagar mig. Inte förrän jag är i grunt vatten kan jag andas ut och känna mig lugn igen. Berättar för personalen och killarna blir alldeles till sig och avundsjuka medans tjejerna blir förskräckta. Var så rädd att jag inte ens försökt ta bilder på hajen, vilket är lite synd nu i efter hand. Men när jag kollar mina foton på rockan jag simmade efter så finns bakdelen på hajen på en av fotona. Ska visa dem för Lee när han kommer tillbaka så kan han säga vad det var för sort. Men nu när jag lugnat mig lite så misstänker jag att det var en lemonshark som är helt ofarlig. Hur som helst har jag inte vågat mig på att snorkla igen haha.

Dagarna innan söndag har jag tagit det väldigt lugnt, läst, tittat på film, studerat koraller. Följde med en kväll till Victoria och gick på bio. Såg braidsmaid. Vi skrattade oss igenom hela filmen. Forsokt se valhaj ytterligare tva ganger men det blir installt hela tiden.

Tillbaka i Beau Vallon

Ett starkt ljus slår ner i mitt ansikte och jag vaknar sakta upp. Flygkapten säger att vi förbereder för landning. Jag tittar ut genom det lilla fönstret och ser ner på den gröna bergiga ön under oss. Jag fylls av glädje, efter två veckors semester är det skönt att komma ”hem” till Seychellerna igen. Nöjd att jag iallafall fick två timmars sömn denna natt och bara längtar att komma tillbaka till Beau Vallon och träffa mina vänner. Hoppar in i en taxi så fort jag landat och fått min stämpel i passet. Perfekt timing, jag kliver in i dykshopen 10 minuter efter de öppnat. Personalen rusar till mig och det blir värsta kram kalaset fast jag bara varit iväg i två veckor. De berättar att kompressorn är sönder och de är sparsamma med tuber, de nya divemastrarna får snällt stanna kvar på stranden men de ger mig två nästan fulla tuber så jag får följa med ut på två dyk. Efter att inte varit i vattnet i två veckor är det underbart att känna saltvattenlukten i näsan. Jag hoppar upp på flaket och sätter mig på all dykutrustning och känner vinddraget i håret. Packar båten med tuber och kunder och Christian vår skipper kör båten till Twin bargers. Vera tar hand om kunderna och jag får göra mitt eget dyk bakom kunderna. Ahhh, det är så härligt att dyka igen. Jag simmar runt och jag kollar så muränerna är kvar i sina hålor, att lejonfiskarna simmar runt i det grunda vraket. Vera pekar på ena väggen och jag jublar när jag ser vad det är hon pekar på. En baby lövfisk, en av mina absoluta favoritfiskar som inte det finns så många av.
Helnöjd efter första dyket åker vi till sajt två vilket är Aquarium. Försöker hitta sköldpaddan Suzy (som de döpt efter mig, haha. Till och med kunder vet numera att hon heter Suzy) men hon vill helt enkelt inte visa sig idag. Resten av eftermiddagen sitter jag på stranden och njuter av det vackra vädret och får sällskap av Niki ( en av volontärerna som kom efter oss) När dykshopen stänger följer jag med Marcus och Nat hem. Marcus är snäll och låter mig sova hos dem i två nätter. VI har jobbat ihop i tre månader och jag har aldrig besökt honom hemma. Han bor högt upp på kullen och har en magnifik utsikt över havet. Marcus som tidigare jobbat som kock slänger ihop en kyckling gryta kvickt och lätt och det smakar så himla gott som alltid när han lagar mat till oss. Dödstrött efter bara två timmar sömn somnar jag innan huvudet fallit ner på kudden.

Klockan åtta vaknar jag av att huset skakar och det tar en stund innan jag inser att det är grannen som spelar musik på högsta volym. Omöjligt att sova så jag äter lite frukost och traskar ner till dykshopen. Är förväntansfull idag, för idag ska jag äntligen få se en valhaj....hoppas jag iallfall. Har bokat en valhajsnorkeltur. Men mobilen ringer och Julia berättar att de varit ute med helikoptern hela morgonen och inte sett en enda valhaj så turen är inställd. Blir så himla besviken, det är verkligen inte meningen att jag ska få se en valhaj tydligen. Stannar en stund i dykshopen och pratar med Vanessa som berättar att jag måste komma till en barbecuefest på kvällen, alla jag lärt känna kommer att vara där. Så jag traskar upp för den enorma backen tillbaka till Marcus hus för att packa ihop alla mina saker så jag är redo att åka tillbaka till basecamp imorgon, tar en powernap och är sen redo för kvällens fest. Vi grillar fisk och dricker Savanna eller grogg.

Alla från dykshopen är där, dem nya divemastrarna, fruktmannen, skippern från en annan dykshop, glasskvinnan och andra som jag inte känner. Vi åt och drack och spelade domino och pratade hela natten lång. Sista kvällen med gänget, lite vemodigt måste jag erkänna. Vi satt på flaket på Darells (fruktmannen) bil och det spelades gitarr och trummor och det sjöngs. Vad jag önskar att jag kunde pratat creol och förstå vad det säger och sjunger.

Dags att ta farväl till Dubai

Tog strandbussen på morgonen och tänkte sen gå från stället där de släpper av oss ut till palmön. Hahaha, min karta var något missvisande. Det tog 20 minuter för taxin att ta sig dit. Men jag kom ut till ön och såg hotellet man sett på bilder.

Det fanns ett stort vattenland som var ganska inbjudande med tanke på hur varmt här är men hur kul är det att leka själv?! De hade även ett akvarium och man kan leka med delfiner. För ett par år sedan hade jag rusat in och kollat fiskarna och det hade varit en stor lycka att få leka med delfiner. Dock har mina åsikter ändrats lite sen jag blivit ett bättre dykare och studerat vattenlivet och tittat på många dokumentärer. Ser ingen anledning att titta på fiskar genom ett glas när jag kan se det på riktigt. Efter att ha sett filmen The Cove (har ni inte sett den så gör det NU!) så har jag tappat lusten att betala för att se delfiner i fångenskap. Med andra ord hade jag inte så mkt att göra ute på palmön så jag tog monorailen tillbaka till fastland.Fast först åt jag världens goaste glass. Man vlade sin smak sen fick man välja typ nötter, kakor eller godis som de blandade i glassen och så stajlade dem genom att kasta glasskulorna högt upp i luften, men oj så gott det var!!

Åkte till en souk som jag läst om, det stod att man kunde gå vilse i smala gränder. Sånt gillar jag, så jag blev ganska besviken när det var ett nybyggt hus som låtsades vara en gammal souk. Men visst där var finnt och gick man utomhus kunde man se byggnaden Burj Al arab.

Blev snabbt uttråkad och tog en taxi till närmste metrostation vilket visade sig vara Mall of Emirates dit jag skulle åkt igår morse. Så jag tog en runda därinne. Ännu ett stort varhus. Kollade in skidbacken men var inte särskilt imponerad, så det blev ingen åktur för min del.

Ja, det var det det. Nu är jag tillbaka på hotellet och ska packa, posta vykort och duscha innan jag drar vidare till Seychellerna. Fick ett meddelande från GVI igår. Pga hajattackerna så har de stängt GVI på Curieuse dit jag skulle :(. Det betyder att jag kommer stanna på ön Mahe och bo där jag började min vistelse i marinparken Cap Terney. Blandade känslor för det. Jag var ju inriktad på den andra ön och såg framemot nya människor. Samtidigt älskar jag att dyka i marinparken, bästa stället i hela Seychellerna. Det blir nog bra......

Så nu blir det nog ingen uppdatering på ett tag. Om ni minns så fanns det inte så mkt internet i marinparken. Kommer dock stanna i Beau Vallon ett par dagar. Ska dyka lite imorgon med mina kollegor i dykshopen och på måndag ska jag ut på valhajsspanning, håll tummarna att jag äntligen kommer få se dem!!!!

På återseende

Världens högsta och största

Igår planerade jag jag mina dagar här och kom upp med en bra plan tyckte jag. Efter en frukost som mest bestod av sötsaker var jag redo att ta metron till emirate varuhuset och kolla in skidbacken. Vad jag inte hade tänkt på var att det idag är fredag vilket är helg i Dubai. Metron var stängd och även alla affärer :(. Som tur är öppnar de kl 13 så det har inte stängt hela dan. Gick till ett fik som jag läst om och läste en bok på förmiddagen istället för att kolla in skidbacken.
På eftermiddagen tog jag äntligen metron (man välja 1:a lr 2: klass, haha) till Dubai mall istället som är världens största varuhus. Jag spenderade ca 4 timmar här inne och hann bara gå igenom 2 våningar och då gick jag inte runt hela vägen. Mitt inne i varuhuset har de ett gigantisk akvarium.

Vet inte om jag ska skratta av förtjusning eller gråta att de är instängda. Men det var väldigt vackert och jag stod där ett bra tag och rabblade upp alla rockor och hajar och fiskar jag såg. Ett annat ställe hittade jag två stora vattenfall.

Jag åt en sen lunch bredvid ishallen och fick mig många goda skratt när jag tittade på alla stackare som försökte lära sig att åka. Får nästan säga att det är tur att jag fortfarande har ont i magen och inte är särskilt sugen på varken mat eller sötsaker. För jag gick förbi hundratals matställen och konditori. Ni skulle se bakverken, rena konstverken och de såg så GOTT ut. Klockan sex gick jag ut ur varuhuset och ställde mig vid dammen som alla andra hundra miljoner andra människor också gjorde. När mörkret faller så sätter de igång ett fontänspel framför byggnaden Burj kahlifa som idag är världens högsta byggnad (över 800 m).

Hade planerat att åka upp i huset och kolla utsikten, men det är disigt och dessutom visade sig att man behöver boka för att komma upp. Så det blev inget besök i detta enorma bygge. Jag fick nöja mig med en dansande fontän istället som kastar upp vatten ca 150 m upp i luften. Det var faktiskt väldigt mäktigt att se, jag var imponerad.

Kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om Dubai. Allt handlar om skrytbyggen, allt ska var stort eller annorlunda. En häftig stad men inte direkt charmig. Skumt att se gubbarna gå i sina pyjamser med ett lakan på huvudet och en svart diadem för att hålla det på plats och kvinnor går med sina slöjor och vissa visssar bara sina ögon. Känns så gammalmodigt i denna hyper moderna stad. Samtidigt har kvinnorna gucciväskor och pradaglasögon och pratar i sina hypermoderna mobiler och männen leker med sina i-pads.

Dubai

Det är nog första gången på länge som jag kommer till ett land där jag inte behöver fylla i ett enda papper på alla mina uppgifter om mig själv och hur länge jag ska besöka landet. Jag visade mitt pass och fick en stämpel, thats it. Höll på att göra en tabbe det första jag gör. Det står taxibilar utanför som jag tänkte ta. Det kom en man och frågade om jag ville ha en taxi och jag frågade hur mkt det kostade. Han sa 120 pengar. Har ju ingen koll på vad det kostar när man kommer till ett land för första gången så jag följde med honom. Men han gick förbi taxibilarna och gick in i ett garage. Jag frågade om det var en riktigt taxi och han mumlade att de som stod vid exitdörrarna var för buisnessmen. Började ana ugglor i mossen så när han bad mig att vänta medan han hämtade bilen sprang jag tillbaka till dem riktiga taxibilarna med taxameter och det visade sig bara kosta 40 pengar. Där ser man....även en resvan person kan nästan bli lurad.

Bor på ett jättemysigt litet hotell med en fin innegård. Hade eftermiddagen på mig att utforska staden så jag tog en väldigt dålig karta och försökte hitta en souk som skulle finnas här. Hittade två andra dåliga kartor och souken ligger på olika ställen på alla kartor. Så jag gick och gick och gick i 40 graders värme och hittade allt annat men inte souken. Det visade sig att jag bor precis bredvid haha. Det var ingen marknad eller basar som jag hade tänkt mig. Så jag tog en båttaxi över floden som jag bor precis bredvid och där fanns en gammal souk med små trånga gränder. Köpte lite nötter. Tog sen båten tillbaka och såg en jättefin stor röd sol som snabbt sjönk ner i havet.

Måste säga att jag är lite förvånad. För alla har sagt till mig att Dubai är så dyrt. Nästan ångrade att jag skulle hit för jag tänkte att jag nog inte har råd. Båttaxin kostar 2 kr, en stor påse nötter kostar 20 kr, min middag bestående av två små kebabrullar en jättestor god mangobanansmoothie och en stor flaska vatten kostade 40 kr, taxin kostade 80 kr.

jag trodde jag var vann vid värme, men över 40 grader i en storstad är nästan olidligt. Nästan svårt att andas. Inte ens nu på kvällen är det skönt ute. Så efter en svettig promenad var det faktiskt skönt att komma in i mitt kalla rum.

Safari och beösk hos John

Yala NP är en stor nationalpark men endast 14000 hektar öppet för safariturister. I detta område finns det 100 elefanter och 25 geparder. Så chansen att få se gepard är extremt liten. Vi hade en en stor jeep för oss själva. Vi hann inte ens in i parken förrän vi fick se en elefant kasta sand över sin kropp.

Vi körde 10 minuter och såg krokodiler, storkar och vildsvin. Vi körde en liten stund till och fick se en liten elefant som glupskt käkade allt grönt han kunde hitta på några stackars buskar. När vi körde vidare såg vi tre jeepar längre fram spana efter nått, så snabbt tog vi oss dit och vi hörde folk viskade leopard. Vi tittade ut på savannen och mycket riktigt ut ur buskarna kom en leopard. Han gick sakta men ståtligt fram genom gräset. Lycka!!!!! Än en gång har jag haft tur på safaris (varför kunde jag inte ha samma tur med valhajen??)

Sen körde vi en bra stund utan att se någonting. Vi stannade till vid en strand där de berättade att tsunamin slog till och döda ett 40 tal människor, men det var inget som vi kunde se någonting av idag. Efter 3 timmars safari var vi trötta och satt oss i bilen för att köra tillbaka till bergen i Ella där vi skulle bo adams sista natt.

Första dagen på Sri Lanka när vi bodde i Colombo bodde det en man på samma hotell som vi som kommer från Irland som numera är bosatt i Sri Lanka och driver ett eget pensionat. Så vi beslutade att åka dit och hälsa på honom och det är vi väldigt glada över att vi gjorde. Han hade ett jättefint och väldigt mysigt hus med en jättestor fin trädgård. Han odlade en massa frukt och grönsaker. Det var så lugnt och fridfullt. Och hur coolt är det inte att en 70 åring startar ett företag här och hans hustru är kvar i england och driver ett annat företag där.

Vi hade en massa diskussioner hela kvällen lång i Colombo, vi pratade om allt mellan himmel och jord och det var ingen skillnad nu när vi träffade John igen. Tror byn uppskattar honom med. Han har anställt flera från byn, han hjälper skolan och han stödjer även ett kafee. På kvällen kom även ett belgisk par som höll oss sällskap under middagen och vi hade en riktigt kul kväll med en massa fantastisk mat. John och hans kock gav oss en fyrrätters. En massa grönsaker och frukt från trädgården och det smakade ljuvligt. Tyvärr var vi så mätta att vi knappt kunde äta en lika ljuvlig frukost. Det enda trista var att vi behövde lämna stället dagen efter.

Hade gärna stannat här ett par dagar och bara suttit i trädgården och läst eller pratat mer med John. Men vi fick sätta oss i bilen i 7 timmar och åka tillbaka till Colombo där jag sa farväl till Adam som åkte vidare till flygplatsen. Jag hoppade i säng för att vara utvilad inför nästa dag. Upp tidigt för att flyga till Dubai. Så efter att ha bott med folk och aldrig varit ensam i 6 månader ska jag nu ut i stora vida världen helt ensam....känns jättekonstigt. Hoppas det inte blir allt för ensamt.

Tågtripp i bergen

Vi åkte till staden jag inte minns vad den heter, men typ Nuewelaella. Jag spenderade förmiddagen med en massage vilket inte riktigt blev den avslappnade upplevelse jag tänkt mig. I vanliga fall lägger man sig i ett varmt rum men nån svag musik och rökelser. Jag la mig ner i ett kallt rum, tre kvinnor som pratade och en unge som snorade. Under massagen så svarade dem till och med sin mobil. Vi hade lite bråttom så istället för en timme bad jag om 45 minuter, därav tre kvinnor som masserade mig samtidigt över hela kroppen. Det var skönt men inte så avslappnande. Vi blev körda till tågstationen där vi skulle ta ett tre timmars tåg ner till Ella. Vi fick andra klassens biljetter men tåget var fullt så i början fick vi stå upp. Men en snäll man gav sin plats till mig. Vi åkte sakta genom bergen och såg ett grönt landskap svepa förbi. Teplantage efter teplantage, grönsaksodlingar efter grönsaksodlingar. Otroligt vackert landskap. När vi kom fram till Ella var det meningen att vår chaufför skulle stå där och hämta upp oss, men vi såg inte skymten av honom. Vi ringde upp och han sa att han skulle vara där om 30 minuter. Efter en timme försökte vi ringa han igen men han svarade inte utan dök plötsligt upp i en tuktuk istället. Vår bil hade gått sönder vilket han inte kan hjälpa men han kunde ju ringt. Så tre personer bak i en tuktuk fick åka några mil tillbaka där de lagade bilen. Vi satt och väntade och här var de då inte vana vid turister. Alla gubbar och killar fullständigt tittade ut mig vilket Adam tyckte var jättekul. Bilen gick inte att laga så vi fick en ny bil som körde oss till Yala NP.

Historiska besök i "Ancient cities"

Tanken var att jag Adam och nhoj skulle åka iväg tidigt till norra delen av ön och kolla in dem gamla städerna. Men pga av en viss bakfylla fick vi vänta tills han iaf kunde stå på benen, haha. Vi hann iaf komma till Dumballa och se templet där som var de hade byggt in en bergsväg.

Det var sådär. Sen åkte vi till Anuradhapura där vi sov över och gick upp tidigt för att spendera nästan hela dagen att gå runt bland tempel och ruiner från den gamla städerna.

Vi hade en fantastisk guide som kunde mycket så vi var alla helnöjda med den här utflykten. Vi avslutade med att äta middag med vår guide. Har tyvärr blivit magsjuk och knappt ätit på två dagar men var hungrig och kunde inte låta bli att prova den lokala maten.

Det var gott men jag fick lida för det senare i vår minivan när vi körde till sigiriya, men först körde vi tillbaka till Dumballa så nhoj kunde ta bussen tillbaka till Kandy och titta vidare på Cricket matchen som fortfarande spelas.

Efter en jobbig natt med toabesök och många myggbett och plötsligt ett svullen ögonlock var jag inte särskilt laddad att bestiga ett berg. Men det är bara att bita ihop. Fick en bra guide idag med när vi besökte Lejonsberget där en kung bodde för en himla massa år sedan.

Uppe på berget hade han ett palats och nedanför hade han ett annat. Beroende på årstid bodde han antingen uppe på klippan eller på marknivå. Vi gick först runt bland ruinerna på marknivåer, sen började den hårda klättringen med över 1000 trappsteg. På vägen upp såg vi frescos dvs bergmålningar på nakna kvinnor, dåtidens porr?! Trådsmala kvinnor med gigantiska bröst, kvinnoidealen har alltså inte ändrat på hundra tusen tals år.

Halvvägs upp såg vi dem berömda lejonfötterna, huvudet finns tyvärr inte kvar idag. Sen var det ytterliggare klättring tills vi nådde platån uppe på berget. Det blåste något fruktansvärt men utsikten var bedårande.

Klättringen ner gick fort och vi hoppade in i vår minivann och åkte nu söderut till ”The hills” dvs ett bergigt område där de odlar te. Otroligt grönt och vackert men tyvärr ändrades vädret från blå himmel och brännande sol till kallt regnigt väder, jag som inte tog med mig varma kläder. Men jag förstår varför de kallar det här området för lilla England.

Cricket

Hade 4 proffskillar som gjorde sitt absolut bästa att förklara alla regler och få mig lika entusiastisk som dem. Kan säga att jag fortfarande inte förstår ett skit av deras regler och det nog var en av de absolut tråkigaste sport jag någonsin tittat på. Det hände absolut ingenting. Varje gång folk jublade satt jag där som ett frågetecken och undrade varför de var så glada.

style="clear: both; text-align: center;">

Semester på Sri Lanka

Jag tror aldrig jag flugit så smidigt som nu. Flygen var i tid, det tog typ 10 minuter att checka in, inga köer nånstans. Jag fick till och med en snäll passkontrollman att fylla i ett formulär som jag tydligen hade glömt att fylla i.

Vi kom fram till Mount Lavinia som ligger utanför Colombo på eftermiddagen och var ganska trötta efter varit uppe mer än ett dygn. Vi bodde första natten hos Adams väns moster, vilken var en jättetrevlig kvinna och väldigt hjälpsam. Fixade en rundresa till oss under vår vistelse här. Så nu har vi en egen minivan med en privatchaufför som dock inte pratar så bra engelska men han kör bra och vi kommer fram. Så mina första intryck är att Sri Lanka är lite av ett India light. Inte lika hektiskt och inte lika mycket fattigdom. Första kvällen gick vi ner till stranden och gick till en rekommenderad restaurang som hade världens största menu, det fanns hundratalsrätter att välja på för inga pengar alls, så vi slog på stort och beställde in en himla massa rätter och provade så mkt vi orkade. Det var gudomligt gott.
Dag 2 åkte vi till Kandy för att möta upp en gammal arbetskamrat till Adam som råkar befinna sig här samtidigt som oss. På väg till Kandy skulle vi stanna på ett babyelefanthem men vår chaufför skippade det och vi kom till ett elefanthem där vi fick bada och rida en kort stund. Haha, skrattade när stackars oviga Adam knappt kunde bända ut benen och sitta ordentligt på den stora elefantryggen.

I Kandy checka vi in och begav oss direkt till puben där nhoj (Han heter John men kallas för nhoj vilket är john baklänges) och hans nya vänner (Evan, Ian och Michael) väntade på oss. Enda anledningen att detta killgäng var här är att titta på cricket. Dessa människor åker alltså jorden runt för att titta på detta evighetsspel. Men denna kväll handlade det mest om lokal röd rum som en av killarna Evan drack som vatten och tog för givet att vi andra gjorde desamma och han beställde in till oss samtidigt. Har nog aldrig sett så många grogglas på ett bord på så kort tid och jag är imponerad att jag inte blev mer onykter än jag blev och framförallt inte var bakfull så jag kunde gå upp tidigt dag efter och spendera hela den dan titta på just cricket. Mer om det i nästa inlägg.