Tillbaka i Beau Vallon

Ett starkt ljus slår ner i mitt ansikte och jag vaknar sakta upp. Flygkapten säger att vi förbereder för landning. Jag tittar ut genom det lilla fönstret och ser ner på den gröna bergiga ön under oss. Jag fylls av glädje, efter två veckors semester är det skönt att komma ”hem” till Seychellerna igen. Nöjd att jag iallafall fick två timmars sömn denna natt och bara längtar att komma tillbaka till Beau Vallon och träffa mina vänner. Hoppar in i en taxi så fort jag landat och fått min stämpel i passet. Perfekt timing, jag kliver in i dykshopen 10 minuter efter de öppnat. Personalen rusar till mig och det blir värsta kram kalaset fast jag bara varit iväg i två veckor. De berättar att kompressorn är sönder och de är sparsamma med tuber, de nya divemastrarna får snällt stanna kvar på stranden men de ger mig två nästan fulla tuber så jag får följa med ut på två dyk. Efter att inte varit i vattnet i två veckor är det underbart att känna saltvattenlukten i näsan. Jag hoppar upp på flaket och sätter mig på all dykutrustning och känner vinddraget i håret. Packar båten med tuber och kunder och Christian vår skipper kör båten till Twin bargers. Vera tar hand om kunderna och jag får göra mitt eget dyk bakom kunderna. Ahhh, det är så härligt att dyka igen. Jag simmar runt och jag kollar så muränerna är kvar i sina hålor, att lejonfiskarna simmar runt i det grunda vraket. Vera pekar på ena väggen och jag jublar när jag ser vad det är hon pekar på. En baby lövfisk, en av mina absoluta favoritfiskar som inte det finns så många av.
Helnöjd efter första dyket åker vi till sajt två vilket är Aquarium. Försöker hitta sköldpaddan Suzy (som de döpt efter mig, haha. Till och med kunder vet numera att hon heter Suzy) men hon vill helt enkelt inte visa sig idag. Resten av eftermiddagen sitter jag på stranden och njuter av det vackra vädret och får sällskap av Niki ( en av volontärerna som kom efter oss) När dykshopen stänger följer jag med Marcus och Nat hem. Marcus är snäll och låter mig sova hos dem i två nätter. VI har jobbat ihop i tre månader och jag har aldrig besökt honom hemma. Han bor högt upp på kullen och har en magnifik utsikt över havet. Marcus som tidigare jobbat som kock slänger ihop en kyckling gryta kvickt och lätt och det smakar så himla gott som alltid när han lagar mat till oss. Dödstrött efter bara två timmar sömn somnar jag innan huvudet fallit ner på kudden.

Klockan åtta vaknar jag av att huset skakar och det tar en stund innan jag inser att det är grannen som spelar musik på högsta volym. Omöjligt att sova så jag äter lite frukost och traskar ner till dykshopen. Är förväntansfull idag, för idag ska jag äntligen få se en valhaj....hoppas jag iallfall. Har bokat en valhajsnorkeltur. Men mobilen ringer och Julia berättar att de varit ute med helikoptern hela morgonen och inte sett en enda valhaj så turen är inställd. Blir så himla besviken, det är verkligen inte meningen att jag ska få se en valhaj tydligen. Stannar en stund i dykshopen och pratar med Vanessa som berättar att jag måste komma till en barbecuefest på kvällen, alla jag lärt känna kommer att vara där. Så jag traskar upp för den enorma backen tillbaka till Marcus hus för att packa ihop alla mina saker så jag är redo att åka tillbaka till basecamp imorgon, tar en powernap och är sen redo för kvällens fest. Vi grillar fisk och dricker Savanna eller grogg.

Alla från dykshopen är där, dem nya divemastrarna, fruktmannen, skippern från en annan dykshop, glasskvinnan och andra som jag inte känner. Vi åt och drack och spelade domino och pratade hela natten lång. Sista kvällen med gänget, lite vemodigt måste jag erkänna. Vi satt på flaket på Darells (fruktmannen) bil och det spelades gitarr och trummor och det sjöngs. Vad jag önskar att jag kunde pratat creol och förstå vad det säger och sjunger.