En jul jag aldrig kommer glömma

Började morgonen med att koka risgrynsgröt, koka ägg till sillen och dukade upp en liten julfrukost där vi även fixat julost Började morgonen med att koka risgrynsgröt, koka ägg till sillen och dukade upp en liten julfrukost där vi även fixat julost och julknäcke. Blev väldigt populärt. Vet inte hur mycket senapssill jag fick i mig. Medans vi lagade och åt vräkte regnet ner så det kändes mer som en svensk midsommar än jul. Men när frukosten var klar kom solskenet. Så vi flesta traskade ner till stranden och bada och sola. På kvällen hade vi glöggmys med pepparkakor och tomteskum. Sen fick jag och Putte packa våra väskor lite snabbt, kasta i oss mat och ta taxi till sjukhuset. En av våra resenärer fick njursten och fick åka in på morgonen ihop med chaffismats och dr lars (resenär). Så jag spenderade julaftonskväll på dares salams finaste sjukhus, det visade sig sen att jag fick stanna ytterligare tre dagar till. För att vara det finaste sjukhuset i landet var jag inte särskillt imponerad. Vi var på akuten i 24 timmar innan vi blev flyttade till en vårdavdelning. På golvet hittade man både kanyler, glas och använda gummihandskar. Varje gång Ullis behövde medicin fick jag springa iväg till apoteket och handla så att sköterskorna sedan kunde ge henne det hon behövde. Hoppas aldrig jag blir sjuk i afrika och är ensam, för jag fick verkligen springa alla ärenden och ordna det mesta själv. Det blev många samtal med försäkringsbolag, läkare och administrationspersonal. Ullis operation blev inställd för maskinen de behövde var sönder. Tog en hel dag att komma fram till plan b och planen ändrades många gånger. Vi var inställda på ambulansflyg till nairobi men den lokala föräkringsagenten lyckades tillslut köpa ut utrustningen från ett annat sjukhus. Sen blev saker och ting inte lättare av att det var julhelg och allt var stäng. Jag lyckades inte få tag på så mycket mat. Så efter tre dar på sjukhus var jag nästan mer sliten än ullis efter knappt fått i mig mat, jagat personer och hjälp och knappt fått sovit, fick dela säng med stackars ullis. Sista dan trodde läkarna att det var jag som var patient, haha. Det tog en hel dag att få henne utskriven och vi var överlyckliga när vi satt i taxin på väg till flyget till zanzibar för att möta upp gruppen. Skulle kunna skriva en hel bok om alla galenskaper vi var med om dessa dagar, blir trött bara att tänka på det. julknäcke. Blev väldigt populärt. Vet inte hur mycket senapssill jag fick i mig. Medans vi lagade och åt vräkte regnet ner så det kändes mer som en svensk midsommar än jul. Men när frukosten var klar kom solskenet. Så vi flesta traskade ner till stranden och bada och sola. På kvällen hade vi glöggmys med pepparkakor och tomteskum. Sen fick jag och Putte packa våra väskor lite snabbt, kasta i oss mat och ta taxi till sjukhuset. En av våra resenärer fick njursten och fick åka in på morgonen ihop med chaffismats och dr lars (resenär). Så jag spenderade julaftonskväll på dares salams finaste sjukhus, det visade sig sen att jag fick stanna ytterligare tre dagar till. För att vara det finaste sjukhuset i landet var jag inte särskillt imponerad. Vi var på akuten i 24 timmar innan vi blev flyttade till en vårdavdelning. På golvet hittade man både kanyler, glas och använda gummihandskar. Varje gång Ullis behövde medicin fick jag springa iväg till apoteket och handla så att sköterskorna sedan kunde ge henne det hon behövde. Hoppas aldrig jag blir sjuk i afrika och är ensam, för jag fick verkligen springa alla ärenden och ordna det mesta själv. Det blev många samtal med försäkringsbolag, läkare och administrationspersonal. Ullis operation blev inställd för maskinen de behövde var sönder. Tog en hel dag att komma fram till plan b och planen ändrades många gånger. Vi var inställda på ambulansflyg till nairobi men den lokala föräkringsagenten lyckades tillslut köpa ut utrustningen från ett annat sjukhus. Sen blev saker och ting inte lättare av att det var julhelg och allt var stäng. Jag lyckades inte få tag på så mycket mat. Så efter tre dar på sjukhus var jag nästan mer sliten än ullis efter knappt fått i mig mat, jagat personer och hjälp och knappt fått sovit, fick dela säng med stackars ullis. Sista dan trodde läkarna att det var jag som var patient, haha. Det tog en hel dag att få henne utskriven och vi var överlyckliga när vi satt i taxin på väg till flyget till zanzibar för att möta upp gruppen. Skulle kunna skriva en hel bok om alla galenskaper vi var med om dessa dagar, blir trött bara att tänka på det.