Jag ger upp.....

....alla mina forsok att fa upp alla mina inlagg jag suttit och skrivit och fa in alla mina bilder pa det jag varit med om. Internet i dem lander vi varit i och ar i just nu (Malawi) funkar det helt enkelt. Men ha talamod, forhoppningsvis funkar det battre pa Zanzibar som jag kommer till efter jul. Men jag har det fantastiskt bra och har kul varje dag.

Pinkparty

Personalen är redo för pinkparty

Snyggagsre chaffisarna i stan

Serverades taco som de rosaklädda resenärerna glupst tuggade i sig

Kvällens självklara vinnare var lars

ska man verkligen hoppa ut från ett fullt fungerande plan?

Så var det dags för mitt tredje fallskrämshopp här i Swakop, jag fick tom hoppa med samma kille som i våras. Jag kom medi morgongruppen men fick hoppa i sist ut ihop med minakollegor Kerstin och Mats. Men det var kul att vänta och se hur nervösa våra resenrer var och hur de var i extas när de hoppat. Tror alla tyckte det var häftigt. Mest imponeradevar jag av dem äldre som utan fruktan lätt sig kastas ut på 3000 m och föll fritt i 30 sek. Jag sa till min kille att han var välkommen att hitta på alla möjliga galenskaper i fria fallet. Går inte att beskriva fallet när man åker ner mot jorden 220 km/h. När skärmen veklades ut fick jag själv styra och jag drog snabbt i högra så vi snurraderunt många varv och sen andra hållet. Kittlar gått och kistan, men jag blev faktiskt för första gången yr och lätt illamående. Vi i personalen blev filmade hfick sedan enfilm av dem, man är inte vacker i detfria fallet. Tillbaka i stan gick jag och Kerstin på en shoppingtur för att hitta rosa kläder till pink partyt imorrn. Men blev störd när Danne och Mats komoch sa att jag ska vara medi tv. Ett hollänsk tvbolag som gör reseprogram har hittat oss och vill göra ett reportage om rosabussarna. Blev skitnervös, helt i onödan visade sig. Danne fixade intervjun galant på egen hand. Så i januari kommer bussarna visas i hollänsk tv. Resten av kvällen satt vi i en baroch tittade på varandras fallskärmshoppfilmer. Vissa var mer underhållande än andra.

Sanddyna 45

Idag slapp jag gå upp först av alla för att fixa frukost. Fast nån sovmorgon blev det inte direkt, halv fem gick vi upp när det fortfarande var mörkt. Stjärnhimmlen var helt magisk och jag såg ett stjärnfall och önskade mig nått kvickt. Vid femtiden försökte vi ta oss ut från campingen men körde lite vilse, haha. Men tog oss sen dem 45 km ut till dynan där våra resenärer klättrade upp för att titta på soluppgången. Jag stannade där nere för att fixa frukost, tänkte överraska dem med ägg och kaviar. Men vi i personalen hanmedlite bus också. Danne ville ta ett foto som vi ska skicka till chefen till jul. Så vi gick ut i öknen, chaffisarna plockade av sig kläderna, täckte det heligaste med ett rosa bussenklistermärke och jag fotade dem med sanddynan i bakgrunden. Efter frukost hade vi 35 mil grusväg till Swakopmund. Vi tog ett tankstopp i solitaire som är ett mack mitt ute i öknen med gamla rostiga bilar och kaktusar, häftigt ställe med ett bageri som man kan köpa god äpplekaka. Framme i swakop åkte gruppen till ett ställe som säljer äventyrmedans jag och Mats fixade hotelrum och nyklar. På kvällen gick vi i peronalen ochåt god middag utepå piren innan vi trötta kröp i säng.

Bushcamp i Namibia

Vi kom snabbt och smidigt genom gränsen till Namibia, sen började vår långa resa till Sessriem. Vi stannade till i en liten stad för jag skulle bunkra mat inför vår ökenvistilse. Men det blir ju aldrig som man tänkt sig i afrika. Afrikas motsvar till vårt Ica som heter spar var stängt. Så det blev shopping i en liten närbutik iställetHela min menyplanering gi åtskogen ochjag fick ta va dehade. Rensade nästan alla deras hyller med mat, haha. Detfår helt enkelt bli vegmat de närmsta dagarna. Vi körde vidare och kom på skumpiga grusvägar, men en öken är faktiskt väldigt vackert. Vi mötte inte mycket bilar så ett tag körde bill och bull sida vid sida. Putte överskade oss i andra bussen med att dra ner brallorna och sätta bakdelen mot rutan, vi flesta blev så överraskade att vi missad två bara rumpor till längre bak i bussen. Det roligaste med mooningen var att Putte spräckte rutan med sin fasta rumpa, haha. På kvällen hittade Danne ett fint ställe somvi kunde hålla vår bushcamp. Vi hade fantastisk utsikt med en otroligt vacker rosa solnedgång. Finare kök att laga middag vid har jag knappt haft. Det här blev den kallaste natten någonsin, tror de flesta frös inklusive jag. Låg vaken flera timmar och skakade av sköld. Men på morgonen dröjde inte länge förrän det blev svettigt varmt igen. Vi forsatte att köra på skumpiga grusvägar och vid lunch kom vi fram till Sessriem som ligger nära sanddyna 45. De flesta sprang till poolen, själv la jag mig i skuggan med min bok. Igår frös vi på natten idag svettades vi.

stoppljusfest

Efter härliga dagar i Kapstaden började vi köra nordväst mot Namibia. Vi stannade till i Paarl för lite vin och ostprovning, själv fick jag fixa lite lunch under tiden. Sen körde viv vidare mot Clan William där vi campade vid en flod. Dagen efter körde vi till namibiska gränsen och campade vid orange river där det väntades en helgrillad gris och vi hade stoppljusfest. Vilket betyder att dem som är singlar bär vita kläder, dem som är upptagna har rött. Dem som bär gult har ett förhållande men öppen för att hitta nått bättre. Det blev en glad och rolig fest. Dagen efter blev det något lugnare, vet inte om det berodde på baksmällan eller att det var 40 grader varmt. Det var bara jag och mitt duktiga matlag som lagade en massa mat. Vi slog på stort och bjöd på fattiga riddare till frukost, pastasallad med korv och en kycklingwok till middag.

Water front

Första dagen gick jag och Kerstin ner tillWaterfront och bara fika och kollade på folk. En lugn och mysig dag. Jag upptäckte även en säl som lekte runt i hamnen och verkade njuta av livet.

Lions head

vaknar upp till klar blå himmel och vi snörar på oss vandringsskorna. Tar en taxi upp till lions head berget och börjar vandringen upp till toppen som ligger ca 700 m öh. Man går runt hela berget när man ska upp på toppen så vi får 360 graders utsikt. Vi ser hela kapstaden under oss, taffelberget, havet och dem fina stränderna. Det blommar överallt så den ganska torra marken pryds av gult och rosa överallt. Det var verkligen en härlig promenad med fantastisk utsikt och vandringen i sig var rolig när den blandades med vanlig promenadstig till rena klättringen i slutet.

Uppe på toppen satt vi oss på en klippa och dinglade med benen och bara njöt av utsikten tills den kalla luften fick oss till att vilja röra på oss igen. När vi kommit ner en bit och tittade upp såg vi inte toppen längre som gömdes av molnen. Det tog verkligen bara ett par sekunder från klarblå himmel till molnigt värre. Fast lika snabbt försvann dem igen. Benen kändes pigga så vi skippade taxin och tog promenaden tillbaka till long street. Dödshungriga satt vi oss på en uteservering och hällde i oss vatten och gluffsade hungrigt i oss ännu en god middag. Nöjda med dagen vilade vi sedan ut på hotellets fina balkong och hörde dagens historier från våra resenärer.

Goda hopp och Cape point

Idag är hela gänget samlat och vi tar kustvägen till mons town där vi tittar på pingviner som gömmer sig mellan klippblocken. Fast en visade sig vara värsta linslusen och kom fram och simmade, gick upp på stranden och poserade fint. Sen fortsatte vi kustvägen och släppte av våra resenärer vid Goddahoppsudden. Våra bussar fick mycket uppmärksamhet här för det kom in busslass både från Tema resor och Jambo tours. Kändes nästan som man var i Sverige igen när vi hörde så mycket svenska överallt. Resenärerna gick på bergen längst havet upp till Cape point där vi stod och väntade.

Men jag och chaffisarna hann med att gå upp till fyren och njuta av utsikten där. Efter detta härliga lunchstopp åkte vi vidare mot Kapstaden. Gjorde ett stopp på en strutsfarm, vi ville köpa strutsägg och göra äggröra, men de hade inga och när vi skulle köra därifrån vägrade Billbussen att starta. Vilket misslyckat stopp, haha. Tur att chaffisarna är duktiga på laga och fick igång den. Kom till Kapstaden på eftermiddagen, härligt att vara tillbaka på long street. Gillar verkligen Kapstaden, det ligger så vackert och här finns en hel del att hitta på. Vårt hotell ligger mitt i smeten och här kryllar av fik, restauranger och barer. Men bäst av allt, hotellet har en superb balkong där vi har en finutsikt över taffelberget. På kvällen träffades hela gruppen på baren mittemot och det blev ett bra drag. Var kul att se hur dem äldre i vår grupp fick igång dansgolvet och de dansade nog natten lång. Själv var jag trött efter allt arbete sista veckan och gav upp vidhalv ett och bara druckit en cider. Skönt att kunna vakna upp och må bra.

hermanus

När jag vaknade vid sjutiden var bussarna nästan tomma. Alla utom tio stycken åkte iväg fyra på morgonen för att bada med vithaj. Så det blev enkelt att fixa en frukost till tio pers och när vi började köra var det så mycket plats i bussen att vi nästan fick beslutsångest vart man skulle sitta. Vi körde till Hermanus som är motsvarande Båstad. En mysig liten stad vid vattnet med många mysiga restauranger.

Är kännt för sina valar. Har man tur kan man se dem, fast sån tur hade inte jag, men det fanns dem som påstått sett flera stycken. Efter lunchstoppen gick färden till Fish Hoek. Vi körde längst kusten och det är otroligt vackert med bergen som går ner i havet där stora vågor slår in. Jag tror faktiskt att jag såg en val när jag tittade ut från bussfönstret.

resenärerna har kommit

Resenärerna kom ner igår ganska sent på kvällen. Jag bjöd dem på lite köttfärs innan de gick och lade sig. Idag delade vi in dem i bussarna och gav dem all info de behöver vilket tog ett tag. Jag åker i billbussen ihop med Daniel och 21 resenärer och i den andra bussen har vi 20 resenärer. Vid lunch var vi redo att börja vår resa ner mot afrikas sydligaste spets där dem båda haven möts i Cape Agulhas. Jag som varit där två gånger redan fick hoppa av vid campingen och fixa lite inför bussarnas ankomst. Det verkar vara ett härligt gäng vi ska resa med, blandade åldrar från 20 upp til 78.

Förberedelser

En vecka har vi haft på oss att fixa allt som ska fixas innan resenärerna kommer. Kan ju tyckas mycket tid men så är det inte. Det är mycket som ska göras, bussarna lämnas in på Scania för underhåll, de ska städas och det ska handlas. Bara min mat tog flera timmar att handla. Jag fyllde tio stora kundvagnar. Vid kassan var det sju personer som hjälpte till att slå in varorna och packade, en kvinna stod och kolla att alla varor slogs in ikassan, fast hon gav upp efter ett tag. Sen hade vi fem man som tog ut det till bussarna. Ja, vi höll på att städa och dona ända fram till timmen innan resenärerna skulle hämtas. Fast lite skoj hann vi med. Vi hade en grillkväll eller brai som det heter i sydafrika, ihop med familjen vi bodde hos.

De har en fin stor trädgård med en mysig grillhörna där vi åt och drack gott vin. Vi hann även med att provsmaka god ost på vingården Fairview och en vin och chokladprovning på Spiece route vingården.

Resan

Bokade en flygbiljett från Ängelholm till Arlanda och skulle ha tre timmar på mig till nästa flyg. Men bara dagarna efter jag bokat flyttade dem flyget arlanda till Addis en timme tidigare så jag blev något orolig att det skulle bli tajt att hinna ta ut sin väska springa till en annan terminal och checka in. Men det visade sig vara minsta problemet. Planet kom i tid och jag kunde i lugn och ro gå till terminal 5 och möta upp mina medarbetare Danne, Mats och Kerstin. Vi checkade in på Etiopien airline och första problemet kom. Jag fanns inte med i systemet och fick ingen biljett. Danne ringde kontoret och nån snubbe från arlanda kollade på sitt håll. Tillslut fick även jag följa med. Flygningen gick till Kairo där vi mellanlanda och fick fler resenärer på flyget. Hade lyxigt dit och kunde sova över tre säten. Från Kairo till Addis Abbeba blev det inte mycket sömn. I addis står flygplatspersonal och väntar och hänvisar vart man ska gå. Det blev mycket väntan och plötsligt stod vi själva i nån källare och hörde hur de ropade efter Daniel i högtalarna. Vi rusade upp på andra våningen och hittade gaten som de höll på att stänga, men vi kom med. Nästa flyg tog oss till Johannesburg där vi hade en timme på oss att hämta ut våra väskor, springa till inrikes och checka in våra väskor och hitta vår gate. Det sket sig direkt. Våra väskor kom aldrig, så det var bara att anmäla dem saknade. Men vi hann iallafall med flyget. I Kapstaden hyrde vi bil och körde till en familj i Paarl där bussarna står och väntar på oss.

Väskan är packad...

....och jag är åter redo att säga hej då. Snart kommer mamma hem från jobbet och ska köra mig till Ängelholms flygplats där jag tar ett litet plan till Arlanda. Skulle haft gott om tid men Etiopien airlines bestämde sig för att skjuta fram flygtiden en timme så nu är jag lite nervös att jag har för lite tid mellan flygningarna. Hoppas verkligen inte jag missar flyget från Arlanda, vad gör jag då?!?!?!

Mina sex veckor hemma har gått fort och jag är väldigt glad att jag hann träffa så många som jag gjorde. Har nu laddat om mina batterier och ser framemot nya äventyr. So long....

Lokalkändis

Jaha, så har man blivit lite av en lokalkändis. Min fula nuna prydde framsidan på lokaltidningen och sedan ett reportage om mig om man bläddrade några sidor. Bilderna skiljer sig lite mellan papperstidningen och webtidningen men innehållet är det samma.

http://bjuv.lokaltidningen.se/jag-har-inte-angrat-mig-en-gang-/20121028/artikler/710319938

Jobb på en websida

Jag tror inte att jag berättat att under tiden jag reste runt på egen hand fick jag jobb på en websida som handlar om dykning. Tänka sig att jag skriver artiklar på engelska, det skulle min engelsk lärare sett som tyckte jag var värdelös på både engelska och svenska.

Så jag har skrivit några olika artiklar om dykning från min synvinkel och sen har jag även hjälpt dem med att skriva ren fakta om dykning på tex Seychellerna, Madagaskar och Sydafrika.

Här är länkar till mina artiklar om ni är intresserade.

http://divescover.com/blog/responsible-diver/

http://divescover.com/blog/find-diving-volunteering/

http://divescover.com/blog/day-in-a-diving-volunteers-life/

http://divescover.com/blog/dive-expectations/

Jag har även skrivit om världens bästa koralldykning, bästa ställena att dyka med barn och i dagarna ska de publicera mitt möte med blåhajarna i Sydafrika. 

Så gå gärna in och kolla in www.divescover.com

Höst i Sverige

Efter flera dagars regn blir jag givetvis trött på detta trista väder. Men så plötsligt kommer solen och hösten visar sig från sin bästa sida med alla underbara färger i naturen. Tar promenader och njuter av alla färg skiftningar i träden. I helgen var jag i Helsingborg och träffade en vän. Kan ni fatta att i slutet av oktober satt vi på en ute servering och fika och det var tjugo grader varmt, helt underbart.

Så vad har jag hittat på nu när jag varit hemma. Inte mycket för att vara ärlig. Läst väldigt mycket. Träffat en del vänner, bakat en hel del kladdkakor haha. NU är det bara två veckor kvar, ska se till att träffa lite fler vänner och börja förbereda mig för mina nya äventyr som väntar. 

Sista turen går till Chile - Bolivia - Peru

I santiago börjar jag sedan jobba igen och sista turen kommer se ut på följande sätt:

 Vecka 1 Vår resa börjar i Santiago de Chile där vi tillbringar en dag så vi har möjlighet att utforska den chilenska huvudstaden. Vidare fortsätter vi på en slingrande väg över Anderna och passerar gränsen till Argentina och når till sist staden Mendoza, som är centrum för landets viktigaste frukt-och vindistrikt. Här väntar några avkopplande dagar med möjlighet till bland annat vinprovning.

 Vecka 2 Vi tar oss genom en höglandsregnskog med rikt djurliv och märklig fauna och styr vidare mot den gamla staden Salta. Här stannar vi under några dagar och här finns det möjlighet att prova på många spännande extremsportaktiviteter, bland annat forsränning. Resan rullar vidare till Bolivia och Potosi, som ligger på hela 4 070 meters höjd. När vi närmar oss de här höjderna är det viktigt att tänka på att ta det lugnt, annars kan man drabbas av höjdsjuka. Drick cocate, ät lätt och vila mycket. I Potosi utvanns enorma mängder silver en gång i tiden. Även idag bryter man mineraler här och vi har möjlighet att göra en tur in i berget. Stora delar av staden är koloniala med slingrande gator, rikt dekorerade kyrkor och palats. Härifrån kan du även göra en utflykt till fantastiska Uyuni saltöken.

 Vecka 3 Efter vår tur ute på höga höjder börjar vår resa neråt och vi når Bolivias huvudstad La Paz på ca 3 700 meters höjd. La Paz är en vacker gammal stad med ett modernt centrum. Härifrån kan de som vill besöka Måndalen, med sitt märkliga förstenade bergslandskap, eller shamanernas marknad och studera aymaraindianernas kultur och religion. Vi fortsätter vidare mot Titicacasjön, världens högst belägna segelbara sjö på 4 000 meters höjd. Bredvid sjön ligger Copacabana med sin märkliga katedral och den berömda undergörande madonnan (som namngett den berömda stranden Copacabana i Rio de Janeiro). Vi gör rundturer i området bland annat till Solön innan vi åker in i Peru och staden Puno. Härifrån kan man ta en tur ut på sjön för att studera uroindianerna som bor på flytande öar av tortorasäv.

 Vecka 4 Vårt äventyr fortsätter över den vackra högslätten Altiplanon med sina småbyar, städer, hjordar av lamadjur, alpacas och får. Vi kommer ner till den heliga floden Vilcanotas dalgång och närmar oss inkarikets gamla huvudstad Cuzco. Här får vi ta del av minnen från det fascinerande inkariket. Soltemplet, inkans palats och det mäktiga fortet Sacsahuayaman vittnar om inkakulturens storhet. De som valt tillval ett vandrar Inkaleden till Machu Picchu (de som valt tillval två tar tåget till Machu Picchu), som ligger vackert belägen högt uppe på en klipplatå med den brusande Urubambafloden djupt nedanför. Den gamla inkastaden är nästan helt intakt. Kombinationen av gammal historia och storslagen natur gör vistelsen till en oförglömlig upplevelse.

 Vecka 5 Vår sista vecka inleds i nerförsbacke och på slingrande vägar nedför Andernas bergskedja mot Stillahavskusten. Vi stannar till vid Nazca. Där finns det möjlighet att göra en flygtur, för de som vill, över de mystiska Nazcalinjerna. Dessa väldiga geometriska figurer är uthuggna i ökenjorden och föreställer olika djur. Ingen vet varför de skapades eller av vem/vilka. Vår färd går vidare mot Ica och Paracas. I det kalla Stilla havet finns det ett oerhört rikt djurliv och ute på Ballestasöarna samlas flockar av sjölejon och miljontals havsfåglar av skilda arter. Resans sista uppehåll är landets huvudstad Lima. Här kan vi besöka centralplatsen Plaza Mayor, ta en titt in i katedralen med erövraren Pizarros grav, kolla in ärkebiskopspalatset och stadshuset och insupa lite mer kultur innan vi avslutar vår upptäcktsresa och tar flyget tillbaka hem till Sverige.

Semester i Argentina - Chile

Efter Afrika flyger jag tillbaka till Sverige för att snabbt packa om och flyga vidare till efterlängtade Sydamerika och jag börjar med att ha semester

 Vecka 3 Buenos Aires är södra halvklotets näst största stad och här finns massa roliga saker att se och göra. Vi kan gå längs den väldiga 9 juli-avenyn, besöka det berömda Plaza de Mayo eller strosa på shoppinggatorna Florída och Maipú. Ett besök på en tangorestaurang är nästan ett måste (eftersom Buenos Aires är tangons födelsestad) innan vi styr bussen söderut över Pampas böljande grässlätter mot stränderna i Monte Hermoso. Här stannar vi och kopplar av med sol och bad efter storstadens alla upplevelser.

 Vecka 4 Vi styr kosan mot det väldiga trädlösa Patagonien. Puerto Madryn blir vår bas de närmaste dagarna för fantastiska turer ut på Valdeshalvön, ett paradis för naturälskare. Valdes är den enda fastlandsplats på jorden där de väldiga sjöelefanterna samlas för att para sig, föda sina ungar och ömsa skinn. Här finns även möjlighet att se sjölejon och valar. Efter detta väntar ett par långa kördagar då vi styr vidare mot Eldslandet.

 Vecka 5 Världens sydligaste stad, Ushuaia, blir vårt nästa mål. Härifrån finns det möjlighet att göra olika utflykter, exempelvis en båttur ut på Beaglekanalen. Vädret är synnerligen föränderligt här nere. Regn eller snö växlar med varma sköna vindar, som lika snabbt kan övergå i kalla stormbyar från Antarktis. Vi lämnar Argentina och tar oss till nationalparken Torres del Paine i sydligaste Chile. Här får vi uppleva den allra mest spektakulära delen av bergskedjan Anderna. Resan fortsätter till El Calafate och vi kommer in i glaciärernas land. Därifrån gör vi en dagstur ut till den fascinerande glaciären Moreno, som ständigt är i rörelse.

 Vecka 6 Vi åker vidare till den lilla bergsbyn El Chalten som är utgångspunkt för vandrare och bergsklättrare i Fitz Roy- området. Här stannar vi till och de som vill har möjlighet att vandra på glaciärerna innan vi tar oss, efter en lång kördag, vidare till äventyrscentret Bariloche. Här kommer det finnas möjlighet till forsränning, vandring och en massa andra friluftsaktiviteter innan vi tar oss över Anderna och in i Chile. 

Vecka 7 Den sista veckan tillbringar vi i Chile. Första uppehåll här blir i vackra Pucón vid sjön Villarica. Vi stannar här och gör turer i området med möjligheter till bad, forsfärder och vandringar uppför vulkanen Villarica. Färden går nu genom ett vackert landskap med vingårdar och små städer På vår väg gör vi ett stopp vid en vingård för att smaka på och njuta av ett riktigt chilenskt vin. Vi får även möjlighet att följa processen från druva till flaska, en mycket spännande resa. Vårt äventyr avslutas i landets huvudstad Santiago de Chile innan vi tar flyget tillbaka till Sverige.

Bergsgorillor i Rwanda & Uganda

Efter stora afrika resan blir det en kortare tur till Rwanda och Uganda för att hälsa på gorillorna.

 Dag 1-3 Vi börjar vår resa med att flyga till Rwandas huvudstad Kigali. Här besöker vi Gisozi Memorial, viloplats för många av offren från folkmordet. Det är även ett intressant museum där vi kan ta del av information om folkmordet, om själva händelseförloppet, bakgrunden och konsekvenserna. Utöver minnescentret besöker vi även en kyrka utanför staden där tusentals människor miste livet. En mycket stark upplevelse. Ett annat besöksmål i staden är det riktiga Hotell Rwanda, Hotell Des Milles Collines.

 Dag 4-6 Nu är det dags att ta sig vidare och vi åker upp till Virungabergen i Ruhengeri. Härifrån kommer vi att göra vårt besök till gorillorna. Vi går tillsammans med en så kallad ranger och en guide. Det kan ta upp till några timmar innan vi hittar gorillorna men vi lovar att det är värt det. Bergsgorillorna kan leva upp till 50 år och väga ca 200 kilo. De är sociala djur och lever oftast i grupp med 5-50 andra gorillor. En grupp består oftast av ledaren, en silverrygg, och hans tre eller fyra fruar samt yngre gorillor i varierande ålder. Det uppskattas att det endast finns omkring 650 bergsgorillor kvar i hela världen och vi kommer att få träffa på några av dessa fantastiska djur. Vi tillbringar ca en timme med gorillorna, på bara några meters håll, och det är en helt makalös upplevelse som blir ett minne för livet.

 Dag 7-9 Fulla med fantastiska minnen åker vi sedan in i Uganda till Lake Bunyonyi som ligger i sydvästra hörnet av Uganda. Sjön ligger på 2 000 meters höjd och landskapet runt omkring är fantastiskt vackert. Vi stannar här för lite sol och bad och det finns även möjlighet för de som vill att besöka en pygméby innan vi fortsätter vår resa.

 Dag 10-11 Vi rullar in i Mweya som ligger i Queen Elisabeth Park och det blir vår campingplats för natten. På vår väg in i parken kan vi kanske få syn på elefanter, vårtsvin eller några av de 100-tals olika fågelarter som finns här. Efter det att vi gjort oss hemmastadda beger vi oss ut på en båttur på Kazinga Channel som är förbindelsen mellan Lake George och Lake Edward. Här finns goda möjligheter att ta fantastiska fotografier på flodhästar, krokodiler, mängder av fåglar och eventuellt på en och annan buffel eller elefant som svalkar sig i vattnet.

 Dag 12-14 Efter detta lämnar vi vildmarken och kör till den kaotiska huvudstaden Kampala där det finns möjlighet att besöka många intressanta museer, bra restauranger och marknader, prova souvenirshoppingen på Banana Boat eller gör ett besök till stadens casino. På vägen stannar vi för ett fotostopp då vi korsar ekvatorn.

 Dag 15-18 Resan går vidare till Jinja där det ges möjlighet till att prova på forsränning på Nilen för er som är sugna på lite mer äventyr. Ni som inte vill prova på forsränning kan i stället köra fyrhjuling, rida, paddla kayak eller spendera de sista dagarna inne i Jinja, strosa omkring inne i byn eller besöka Nilens källa. Efter några dagar är det dags att säga adjö för denna gång. Hemfärden går med flyg från Entebbe tillbaka hem till Sverige.

 Kan även kolla in hemsidan och kolla in filmer på aporna: http://www.rosabussarna.com/publish/softadmin.aspx?id=3&JourneyId=22

Sydafrika - Kenya

Jag börjar med att göra samma resa som jag gjorde tidigare i år fast tvärtom. Börjar i Sydafrika och kör upp till Nairobi. Jag kommer åka ner ca en vecka innan gruppen kommer för att förbereda bussen och mitt kök Sydafrika-Kenya

 Vecka 1 Vi börjar vårt äventyr på en vingård i Paarl.Vägen till Kapstaden går sedan via Afrikas absoluta sydspets Kap Agulhas, valstaden Hermanus och Godahoppsudden. I spännande Kapstaden finns det massa saker att hitta på. Vi kan besöka Taffelberget, kåkstäderna utanför staden eller en massa roliga marknader. De som vill shoppa kan passa på att besöka Waterfront, Kapstadens modernaste och största shopping- och krogområde. Vill du hellre ha en adrenalinkick, prova gärna på den uppskattade vithajsdykningen.

 Vecka 2 Bussarna tar oss via Clanwilliam till Orange River, gränsfloden mellan Sydafrika och Namibia. Här finns möjlighet till bad och paddling innan vi åker över gränsen till Namibia. I skarp kontrast till detta står vårt nästa stopp Namib Naukluft nationalpark. Det är ett ökenområde med några av världens högsta sanddyner. Här faller mindre än 10 m.m. regn per år och gryningen i detta landskap är en fantastisk naturupplevelse.

 Vecka 3 Veckan startar i kuststaden Swakopmund. Här har vi några dagar till att prova på sandboarding, hajfiske, fyrhjulsåkning eller kanske göra ett fallskärmshopp över öknen. Efter några fullspäckade dagar styr vi mot Etosha nationalpark för två spännande safaridagar med chans att se bland annat lejon, leoparder, elefanter, vårtsvin, zebror och giraffer.

 Vecka 4 Vi lämnar Namibia för Botswana och styr mot Maun och Okavangodeltat, ett av världens största inlandsdelta. Efter detta väntar de spektakulära Victoriafallen i Zimababwe. Här stannar vi i fyra dagar för att uppleva de fantastiska vattenfallen. De som vill utmana sig själva lite mer kan prova på att forsränna nerför Zambezifloden eller testa bungyjumping med Victoriafallen i bakgrunden.

 Vecka 5 Via Zambias huvudstad Lusaka åker vi vidare genom det gröna landskapet till Chipata där vi stannar en natt innan vi tar oss in i det kuperade och vackra Malawi. Vi gör ett kort stopp i huvudstaden Lilongwe innan bussarna tar oss till Malawisjöns södra del för några avkopplande dagar i solen.

 Vecka 6 Resan fortsätter norrut längs sjön till Chitimba. En populär aktivitet här är vandringen från campingen upp till Livingstonia där vi bjuds på en fantastisk utsikt. På vår väg mot Dar es Salaam åker vi genom Mikumi nationalpark där djurlivet är rikt så plocka fram kameran för fina bilder. Väl framme i Dar es Salaam kan vi konstatera att vi nu korsat den afrikanska kontinenten från väst till öst.

 Vecka 7 Efter en båttur kommer vi till den kryddiga ön Zanzibar för några sköna dagar med sol och bad. Vi bor ett par nätter i Zanzibars huvudstad Stone Town och har gott om tid att utforska staden och dess labyrintliknande gränder. Här kan vi gå på stadsvandring, åka på krydd- och frukttur (ingår ej) eller bara njuta av solnedgången från terrassen på Africa House Hotel. Övistelsen avslutas med några dagar längs kritvita stränder och i turkost vatten. Tillbaka på fastlandet kliver vi på bussarna igen och åker mot Arusha. På vägen skymtar vi förhoppningsvis Kilimanjaros snötäckta topp borta i horisonten.

 Vecka 8 & 9 Vi träder in i Ngorongorokratern, av många kallad Edens lustgård. Här erbjuder vi en safaritur (ingår ej) i den fantastiska miljön nere i kratern, som med sitt rika växt- och djurliv blir en spännande upplevelse. Efter detta väntar en tredagarssafari i Masai Mara i Kenya. Vi kommer att bo på en campinglodge och göra dagsturer ut till parken. Här har du chans att se lejon, bufflar, elefanter, zebror och många andra djur. Vildmark följs av storstad när vi rullar in i Kenyas huvudstad Nairobi. Vi hinner känna lite på stadens puls och de som vill har möjlighet att göra ett besök till ett barnhem i Kibera, utanför Nairobi (har du saker du vill skänka till barnhemmet, kontakta oss för mer information). Det har nu blivit dags att säga hejdå till varandra för denna gång och ta sig ut till flygplatsen och vidare hem till Sverige.

 Du kan även gå in på hemsidan och kolla in lite videosnuttar från tidigare resor http://www.rosabussarna.com/publish/softadmin.aspx?id=3&JourneyId=25

Mot nya äventyr i november

Så nu har jag varit hemma snart två veckor. Trots regn och kyla så är det ganska skönt att vara hemma. Fick igår veta att jag åker mot varmare bredd grader den 6 nov. Så jag tänkte lägga in resrutterna så ni kan få läsa om mina nya äventyr som jag har att se framemot from november och ca sex månader framåt.

livet som backpacker

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Jag är den första att skriva under på det. Sen jag sa farväl till rosa gruppen i Afrika och blev lämnad ensam har tiden sprungit iväg. Fyra månader och åtta länder senare har jag upplevt så otroligt mycket. Fast när jag tänker så känns det nästan som jag varit borta en hel evighet. Har fått många förfrågningar hur det är att resa runt på egen hand och som TJEJ! Visst finns det stunder då jag känner mig ensam, det har funnits stunder jag önskat att jag hade nån med mig. Men dem stunderna har som tur är varit få. När jag blev väldigt sjuk kände jag mig väldigt ynklig och ensam och det hade varit skönt om nån hade tagit hand om mig. När jag haft jobbigt och struligt har jag självklart önskat mig nån att dela min frustration med. Men att resa i Asien som backpacker är enkelt och jag behöver aldrig vara ensam om jag inte vill, det är upp till mig själv. Det finns så många andra resenärer som är öppna att lära känna nya människor. Känner att det är enklare på resande fot än hemma att skaffa vänner. Vill man ha sällskap är det bara att ta in på ett backpacker hostel eller boka en dagsutflykt så träffar jag direkt folk att lära känna. Många har sagt att de är avundsjuka och önskar att det kan göra samma sak. Japp, jag har haft en underbar semester och antagligen varit med om mer än många får uppleva under hela sin livstid. Det är väll helt enkelt ett val vi alla göra, vad som är viktigast för just oss själva. Men många tror att det bara är semester.Låt mig genast säga att det är inte direkt ett charterliv där allt är fixat och serverat. Jag får agera som min egen reseledare och allt vad det betyder. Jag behöver ordna rum, transport, utflykter, mat....ja allt du kan tänka dig. Detta tar väldigt mycket tid och kräver en stor portion tålamod och energi. Vet inte hur många gånger jag blivit lurad, varit försenad, saker har strulat. Sen som backpackers och om man reser under en lång tid får man hålla hårt i plånboken. Så att sova i sovsalar med en bunt främmande människor som inte alltid tar hänsyn, att duscha kallt, att tränga ihop sig i trånga illaluktande bussar i många timmar är vardagsmat som man tröttnar ganska fort på. Att resa själv betyder också att allt blir dyrare, rummen blir dyrare, utflykter blir dyrare eller inställda. Hmm, det där låter ju faktiskt inget vidare tänker ni och undrar kanske varför jag utsätter mig själv för detta? Kanske behöver man uppleva några små helveten för att verkligen uppskatta allt det där underbara som jag mestadels av tiden får uppleva. Jag åker från den ena vackra stället till det andra. Jag får uppleva saker jag aldrig skulle uppleva och se hemma. Jag har upplevt fantastiskta natur och djur upplevelser. Jag har mött väldigt många öppna och intressanta människor med väldigt olika personligheter och jag har lärt mig mycket under resans gång. Jag har lärt mig mycket dem sista månaderna, min engelska börjar bli riktigt bra. Har fått en hel del beröm och många säger att jag inte talar med nån accent så de har svårt att placera vart jag kommer från. Jag har blivit ganska tuff efter alla mina förhandlingar och problem jag stött på. Framför allt har jag blivit en väldigt social person, men samtidigt inte rädd att var ensam. Jag har också lärt mig att ha tålamod och jag vet också att saker och ting alltid löser sig.

hua hin = lilla Sverige

Kanske bra att jag avslutar min resa i hua hin. Förutom solen och värmen känns det nästan som hemma här. Jag hör svenska överallt. Ser apollo och fritidsresors skyltar överallt, skyltar på svenska, svenska restauranger och barer. I affären hittar jag olw chip, alhgrens bilar, gott och blandat. De kör till och med i volvobilar. Dessutom är det ju nästan svenska priser påvissa ställen här.

Spenderade även denna dag med Linda och hennes familj. Men idag är det dags att säga hejdå.

Kärt återseende efter tio år

Hua hin är inte ett ställe jag skulle åkt till, lite för mycket McDonalds och KFC för att jag ska trivas. Var här för tolv år sedan och trivdes inte då, men nu kom jag enbart för att träffa Linda min gamla rumskamrat som jag inte sett på tio år. Hon är här med sin familj. Fick träffa hennes man Anders och hennes son Elias. Spenderade hela dagen på stranden. Jag kan inte minnas att stranden var så fin,däremot är vattnet inte alls så färglatt och klart som ute på öarna. På kvällen gick vi ut och åt middag. En riktig trevlig dag, kul att möta Linda igen. Hon va sig lik.

Sista dyket bjöd på extrem hajdykning

Så sista dagen måste jag dyka och säga hejdå till hajarna. Alla på båten vet att det är min sista dag och säger att dykningen säkert kommer bli ut över det vanliga. Jo tack det kan man verkligen säga. Som vanligt hinner vi inte ner till botten innan vi ser första hajen, denna gång var det bebishajen. Dröjde inte länge förrän vi hade dem tre största hajarna cirkulerande runt oss. Som vanligt blir både jag och Wendy glada och gör hurra tecken. Men tillslut var vi tvugna att börja simma uppåt och stannade runt 12 meter. Då dök det upp två mellanstora hajar som cirkulera runt oss, som de brukar. Försvinner ett par sekunder och kommer sen tillbaka. Plötsligt ser vi hur de simmar lodrätt rakt mot oss. När de simmar lodrätt betyder de att de jagar ett byte, denna gång en rabbitfish. Den smarta fisken ser en chans att gömma sig bakom.......just det, mig och Wendy. Så de simmar rakt upp mot oss och viker inte av som de brukar. Tillsist ser vi bara en vit hajmage, ett stort gap med vassa tänder. Ena hajen var så nära att vi kundrört honom och den andra precis efter. Jag har inte varit rädd innan, bara beundrat dem men nu, nu var jag riktigt räd

d. Både vi och fisken kom undan, men det där var alldelesför nära. Vi simmade så fort vi kunde till klippan och gjorde genast vårt säkerhetsstopp och simmade tillbaka till båten ganska chockade. I vanliga fall pratar vi i munnen på varandra alla vi upplevt, men nu satt vi knäpp tysta, skakade och smått . Andra dyket bestämde vi att dyka nära klippan och inte leta hajar. Vi såg ett stort stim barracudor och jag kände att jag slappnade av och kunde njuta igen. Men det dröjde inte länge förrän vi såg första hajen. Min andning blev något snabbare och jag gömde mig bakom Wendy, men efter en stund slappnade jag av och det kändes okej att dyka med dem igen. Gissa vad som hände?! Jodå, två hajar som jagade igen kom mot oss. Fast denna gång inte riktigt så nära och ingen fisk som gömde sig. Jag och Wendy tittade på varandra, skakade på huvudet och började skratta. Helt galet, att det händer igen, fast denna gång är jag inte rädd. Är glad att jag hade det där sista dyket och kunde lugna ner mig och smälta det som hände och få dyka med dem igen utan att vara rädd. Och hajarna var aldrig ute efter oss utan fisken. Men det blev en lite otäck påminnelse att de är rovdjur och vi simmar i deras territorium. Men jag är fortfarande övertygad att de inte är människoätare och inte särskillt farliga för dykare. Fast lite orolig blir jag när jag ser många dykare som inte reskpekterar hajarna. De jagar dem och simmar mot dem, en dag kommer kanske hajen känna sig hotade. På kvällen åt jag middag med dykgänget och drack ett par öl med Wendy. Kommer sakna henne och våra fantastiska dyk. Kommer även sakna Chaloklum.

Sista dagen på stranden

Idag tog jag ledigt från dykningen och började dagen med en lång frukost. Märks att det är en liten by och jag har varit här ett tag nu för jag satt på fiket i tre timmar och snackade med en massa olika folk som jag lärt känna här., trevligt. Sen traskade jag ner till stranden och la mig under en palm och läste ut ännu en bok. Hade sällskap av strandhundarna. Faktiskt är dem flesta hundar här välskötta och välmående och framförallt väldigt glada när man pratar lite med dem. Däremot verkar dem inte förstått att hundar tycker om att bli kliade bakom öronen. Dem verkar trivas med att man pratar lite snällt med dem och att de får ligga och vaka över mig i närheten av min solstol. Här även fixat en båt och bussbiljett idag till Hua Hin där jag ska träffa min gamla rumskamrat från jönköpingtiden, ska bli skoj att få träffas efter alla dessa år. Men först ska jag se till att njuta riktigt mycket min sista dag på ön imorrn. Det blir så klart dykning med hajarna en sista gång och sen ska jag ut på middag med dykpersonalen.

Min favorit, papayasallad och kokosnötshake, smaskens.

Marinpark

Så var det faktiskt dags att skippa hajarna och åka åt andra hållet till Marinparken. Wendy har inte dykt här på sex månader. Tydligen lite sisådär med sikten. Det såg verkligen inget vidare ut när vi åkte vår två timmars båtfärd. Vattnet var alldeles grönt. Men typ tio minuter innan vi var framme blev vattnet blått och vi hade hur bra sikt som helst. För mig som är korallnörd var detta rena paradiset. För två år sen drabbades denna plats av blekning, men på kort tid har det åter blivit en frodande korallträdgård vilket är väldigt glädjande. Vi såg en gigantisk barracuda, han var större än oss. Vi avslutade första dyket med att göra en swim through, dvs man simmar genom ett hål i berget. Så himla vackert med koppkoraller som har gula blommor som sticker upp från en grön kopp. Med solskenet så blir det en fantastisk fin klarblå färg, åååå önskar jag hade en kamera så jag kunnat visa er. Andra dyket var lika fint och det bästa var när gulfenade och chevron barracudor simmade runt oss. Dem var flera hundra, magiskt! På ett ställe sa Wendy åt mig att stanna och jag såg hon simmade iväg. Visade sig att hon sett en orm och hon vet hur rädd jag är för ormar,haha. När vi kom tillbaka till Chaloklum var vi vrålhungriga så det blev faktiskt italiensk. Visade sig att Wendy är lika mycket bokmal som jag. Tror vi pratade böcker över en timme.

Dyk under piren

Idag skippade jag och Wendy att följa med ut på båten istället började vi med en frukost på caféet bredvid dykshopen som ägs av en svenska. Satt där över en timme och bara snackade en massa skit. Sen fixade vi vår utrustning och gick ner till stranden och dök under piren. Har hört rykten att det ska finnas sjöhästar. I två timmar simmade vi runt och det kändes som en halvtimme. Här finns massor med krabbor, sjögurkor, filefiskar och det bästa av allt.....sjöhästar. Tyvärr finns det också en himla massa skräp men det verkar som sjöhästarna och bläckfiskarna gillar det. I en stövel hittade jag en kattfisk som hittat sitt bo. På pelarna växte det fullt med musslor, ostron, svampar och mjuka koraller. Ett riktigt häftigt dyk faktiskt.

Imorrn ska vi åka till marin parken, ska bli kul att se en ny dyksajt.

Lite bilder från mina hajdyk

Fick lite bilder från personalen på dive inn