Dag 66 – Lesotho

Dags för ännu en stämpel i passet som börjar bli överfyllt vid det här laget. Vi hoppade in i obekväma jeepar och började vår färd upp på berget på extremt dåliga grusvägar. Skulle knappt vilja kalla det väg ibland. Men vår chaufför Dane kändes som en van och duktig chaufför så jag kände ingen direkt oro när jag såg stupen rakt ner. Här är väldigt grönt och berget ser ut som böljande vågor, otroligt vackert. Vi gjorde väldigt många fotostopp på vägen upp för berget.

Innan klättring uppför stämplade vi ut oss från sydafrika och 8 km längre upp (2800 möh) stämplade vi in i ett nytt land. Här uppe var det lite plattare och vi såg bara ödemark så långt ögat nådde. Körde förbi enstaka fårherdar som gick med sina väldigt ulliga och gulliga får. Vi körde förbi andra som red på sina åsnor eller hästar.

Lokalbefolkningen här går i gummistövlar, har en stor värmande filt och en rånarluva på huvudet. Verkligen alla gick så, såg nästan lite läskiga ut. Jag tror vi var som högst upp på 3400 möh.

Fram mot eftermiddagen kom vi fram till vår lilla by med små runda hus. Halva gruppen gick på en byvandring och vi andra stannade kvar, låg på gräsmattan och bara njöt av den vackra naturen runt om oss. Vi tog ett litet besök hos byns shaman, en kvinnlig doktor som direkt kan känna om du har några problem genom att prata med personens förfäders andar. Hon sjöng för oss och vi fick ställa frågor.

Här uppe i bergen kan ju klimatet ändras snabbt vilket det gjorde. Från soligt till ösregn. Efter en god middag splittrades vi upp i tre olika grupper för att sova i olika byar. Jag och sju andra åkte upp till grannbyn där vi bodde i ett hus med stampat lergolv och madrasser på golvet. Jag sov fantastiskt bra, inga snarkare, varma filtar....kan det bli bättre.