måndag 26 mars 2012

Dag 67 – Med andan i halsen


Vi hann inte prata så mycket med familjen vi bodde hos vilket är lite synd tycker jag. Men vi blev hämtade tidigare än de sagt tillbaka till samma by vi var på igår där vi mötte upp alla dem andra och vi fick vår frukost. Sen gick några by vandring andra satte sig på en häst och red upp på ett berg. Jag och några andra åkte iväg till en annan by där det fanns en tant som tillverkad skålar. Sen gick jag och tre andra tjejer till shamanen vi besökte igår för att få en privat session med henne. Jag gjorde det bara för jag var så nyfiken på hur det går till och lite roligt att se vad hon säger. Hon och hennes dotter började sjunga. Hon satt eld på några örter och slängde askan på pengar. Hennes dotter tog en flaska vatten och satte den på mitt huvud och under tiden sjöng de hela tiden. Hon sa att jag var frisk som en nötkärna. Men jag borde ta hand om mina ögon lite bättre och skydda dem mot solen. Sen fick jag också veta (hon är tydligen även lite spåkvinna) att jag var bra på mitt jobb vilket kommer ge mig en ljus framtid. Jag kommer att gifta mig och skaffa tre barn. Mannen jag ska gifta mig vet redan vem jag är (jag har alltså en hemlig beundrare) men jag vet fortfarande inte vem han är?! Haha, det var faktiskt ganska kul att vara där inne. Skulle kanske frågat henne mer saker om mitt liv, men vill man verkligen veta?


Glömde att säg att jag blev jagad av en tupp igår. Han flaxade ut sina vingar och hoppade mot mig och då sprang jag och den efter. Måste sett väldigt kul ut.


Efter lunchen började färden tillbaka till sanipass och sydafrika. Även idag blev det väderombyte. Fint väder på morgonen men när vi började köra tillbaka kom det en rejäl dimma och det började regna. Vi tog en paus på afrikas världens högst belägna pub där vi drack glögg eller varm chokladmjölk. Sen började en hyfsad otäck färd ner för dem dåliga vägarna ner för berget. Regnet och dimman gjorde det knappast lättare. Jag hade äran att sitta längst fram så jag såg eländet lite mer än andra. Kanske bra för stackars Lotta satt längst bak och blundade och var livrädd. Såg att chauffören var djupt koncentrerad och gillade inte riktigt läget. Men vi kom helskinnade ner och jag och Danne kunde så fort vi kom till campingen ta en taxi till staden Underberg för lite matshopping. Vi kom alldeles för sent till middagen de bjöds på, på vår camping men de var snälla och sparade lite till oss med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar