30 april – Stadsvandring i Tana

Efter 10 timmars sömn kände jag mig för en gång skull ganska utvilad och var redo att möta stan och alla dess sevärdheter. Lonely planet har tips på en bra vandring där man ser det mesta av värde. Så det är min plan att gå den + lite till. Skippade taxin till starten av vandring utan gick dit istället. Började att gå ner till sjön Anosy där det finns en liten ö med ett monument.

Väldigt vackert med sjön och bergen runt omkring med hus längst slänterna. Men när jag gick runt sjön så blev jag lite ledsen. Det luktade toalett och jag förstod direkt varför efter tio minuters promenad och sett säkert 7 herrar stå och pissa längst sjökanten. Givetvis var det fullt med sopor också. Traskade vidare mot stadium där det spelades fotboll för fullt. Här försökte jag hitta en stig upp för berget till palatset. Gick ganska vilse och lokalbefolkning skrattade åt mig men log glatt och försökte prata med mig. Alla är så vänliga här. Tillslut hittade jag iallafall en väg som verkade gå upp för berget. Men den blev mindre och mindre och tillslut tog den slut. Men jag såg en trappa som slingrade sig uppåt och försökte fråga några damer som tvättade om jag var på rätt väg. Fick tillbaka leende igen och de pekade mot trappan. Så då började en ganska brant klättring upp för berget.

Nästan pinsamt hur dålig kondis jag har. Kom tillslut upp genom svett och såg en fin stor byggnad som ska vara ett museum. Men några grabbar berättade att den var stängd pga nån stulit kronjuvelerna. Dem här grabbarna blev jag förstås inte av med utan de gav mig en guidad tur uppe på berget, vilket faktiskt var ganska trevligt. Berättade ganska mycket intressanta saker och de tog mig på småstigar mellan villakvarteren så jag fick se lite mer dagliga liv.

Förstod så klart att de vill ha pengar men det var de värda. Kul med lite sällskap. De tog mig till palatset som brann ner 95 men de byggt upp igen. Men även detta stängt för allmänheten, haha. Det mesta här verkar vara nedlagt. Likadant med tågen, dem går heller inte mer i detta land. Min promenad ner för berget mot presidentpalatset mötte jag ett franskt par Bytte lite erfarenheter och sen gick jag vidare. Den där kartan i Lonely planet kunde man önska lite mer av, men samtidigt är det lite kul att gå vilse hela tiden för jag får se mycket. Framme vid nästa palats var det samma sak, se på håll men inte gå in. Här blev jag nästa arresterad också. Tänkte ta ett kort på palatset men hann precis ta upp kameran då några beväpnade vakter skrek på mig. Slokörat jag jag därifrån och ner till marknadsområdet där det såldes ALLT.

Skor, kött, grönsaker, tvål, skivor, kläder, djur......massvis med malageser. Det är verkligen extremt lite turister här. Gick vidare mot tågstationen vilket verkar överflödig med tanke på att det inte går några tåg. Så på bara tre timmar har jag gått runt i hela centrala Tana, en 3 miljoner stad. Så jag började vandra ute i förorterna i stället och döm av min förvåning när jag hittar ett chict kafé som serverar riktigt kaffe och bagels. Inredd med rosa skinnsoffor och bäst av allt menyer på engelska!!! Sätter mig genast här inne och vilar mina fötter från min långpromenad och läser lite lonely planet och börjar planera för morgondagen och min resa mot södra delar av ö närmare bestämt Antsirabe. Det franska paret sa att det var väldigt vackert och det fanns mycket att göra. Så då blev jag nöjd med mitt val.

Efter en förtjänt vila går jag vidare på måfå. Kommer till en klädesmarknad och köper ett par converse skor för 40 spänn!!!!!! Billigt!!! Går sen vidare hemåt och går förbi ett hus där det står massage 1 timme för endast 45 spänn. Tog en i sydafrika och var väldigt besviken så jag var tveksam men tänkte så billigt kan det kvitta hur dåligt det är. Efter ha burit tunga gasoltuber och tunga grytor och matkassar vore det ju skönt. Det var skönt, hon var jätteduktig och jag känner mig som en ny människa. Det börjar bli kväll och jag går vidare mot samma gårdsrestaurang som igår för att använda lite gratis Wifi. På väg dit går solen ner och det blir så himla vackra färger på husen på bergsluttningen.

Har haft en kanondag idag och det är inte ofta jag gillar städer men den här staden gillade jag skarpt!! Lokala hårfrisår i båsen. Fick gå in och backa ut.

Mot nya äventyr på egen hand.

Klockan ringde 02.40 då det var dag att ta sitt pick och pack och åka ut till flygplatsen. Allt var stängt på flygplatsen och helt dött och jag fick vänta ett tag innan de öppnade check-in. Men allt gick väldigt smidigt. Planen startade i tid och landade tidigare än de skulle. Från Johannesburg var det ljust ute så jag fick se sydafrikanske vidder, Moçambikisk kustlinje och sedan ett vackert Madagaskar.

Det var gröna berg, gröngula risodlingar och slingrande brunröda floder. Fick snabbt mitt visum sen gick det inte så bra längre. Det skulle stå en chaufför med mitt namn och vänta. Men det gjorde det inte. När jag tillsist satt själv i exithallen 45 minutuer senare fick jag ge upp hoppet och tog en taxi in till mitt hotell. Körde genom småsamhällen och risodlingar. Så färgglad tvätt som låg på tork på marken och yngre killar spela fotboll på torr sandmark. Små marknader här och var och överallt gamla franska Renaulter och Citroëner körandes. Jag gillar vad jag ser. Känns inte som Afrika men ändå gör det det ?! Kommer till huvudstaden Antananrivo eller lite lättare Tana som de säger här. Staden ringlar sig upp för småberg och runt sjöar och vattenhål, ser ut att vara en mysig stad. Kommer till hotellet och jag får min andra överraskning. Hon säger att det är fullbokat. Men jag har ju bokat rum?! Får tillslut ett rum och det är hur fint som helst. Klockan är nu tre och jag är ganska trött efter en extremt tidig morgon men bestämmer mig för en kortare promenad. Kanske inte den bästa dagen att komma. Visar sig att allt är stängt på en söndag, kanske inte helt otippat. Men ändå är det ganska mycket folk ute på gatorna. Alla verkar väldigt vänliga och alla hälsar på mig och tittar mycket på mig. Får en känsla efter en kortare promenad att det nog inte är så vanligt med turister. Sen har jag förstått att jag inte kommer få det enkelt med språket. Har blivit bortskämd i andra afrika när jag kunnat prata engelska överallt, nu är det franska som gäller. Så det är bara att försöka lära sig det lite kvickt och lätt, haha. Lonely planet till och med avråder att åka hit om man inte kan franska, oups. Kommer nog få lite träning när jag ska ut och gå hel dan imorrn och utforska resten av staden. Det går verkligen upp och ner hela tiden på stans kullerstensgator. Som tur är har lite restauranger iallafall öppet och jag hittar en mysig en bakom en fint hus. En liten trädgård där jag kan smälta alla intryck jag redan fått av Madagaskar. Köpte en bok om landet för ett par dagar sedan och har väll inte riktigt koll på allt känner jag. Så jag satt på sista planet och försökte lägga upp en preliminär rutt. Först var planen att åka ut till en ö och bara relaxa ett par dar för jag känner att det behövs. Men ju mer jag läst så har jag hittat andra rutter som verkar mer lockande. Har förstått under mitt läsande att det tar otroligt lång tid att åka mellan städer pga extremt dåliga vägar. Dessutom är tydligen bussarna proppfulla och inte särskilt bekväma. Det finns ett utbrett och desto snabbare flyglinjer men det verkar väldigt dyrt, så jag tänkte börja med dem där obekväma, trång och långsamma men framförallt billiga bussarna så får vi se hur länge jag står ut. Nähe, nu känner jag hur tunga mina ögonlock är, tror det är dags att sova fast klockan inte är så mycket. Bättre att få en tidig start imorrn så jag hinner med hela staden för dagen efter tänkte jag dra vidare. Utsikt från hotellet:

Dag 100 – På egen hand....

Idag åkte killarna hem tidigt imorse och jag är plötsligt ensam efter 100 dar på en rosa buss. Konstig känsla. Vi har kört ca 1500 mil genom Afrika, det är helt galet långt. 11 länder varav 4 av dem var helt nya för mig. Jag har varit med om helt fantastiska saker, helt galna saker. Men på Rosa bussarna handlar det nog ändå främst om människorna man åker med. Det är dem som gör resan. Vi har haft tur. De flesta har varit glada, positiva och väldigt hjälpsamma. Så jag är jättenöjd med de senaste 3.5 månad som jag varit ute på vägarna här i Afrika. Men nu är det nya äventyr som väntar mig och denna gång på egen hand. Imorgon åker jag till Madagaskar. Där jag ska vara turist och resa runt en månad, vilket jag verkligen ser framemot. Har läst på lite de sista dagarna här i Kapstaden och har ett litet hum om vad jag kan hitta på min månad på världens fjärde största ö. Men jag kommer inte planera allt för mycket utan ta dagarna som de kommer och känna vad jag har lust till. Har pratat mycket med Michele som är en tjej jag lärde känna på seychellerna och hon ska också dit samtidigt som mig, så helt ensam kommer jag nog inte bli hela tiden. Ska bli jättekul att träffa henne igen.

Dag 99 – shopping.

Fortfarande trist väder så vi är inte sugna på att turista utomhus. Så jag, Anton och Danne åkte ut till ett stort shoppingcenter (Canal walk) för lite shopping. Jag var i stort behov av en handbagage väska för den jag har håller snart inte ihop längre. Hittade en direkt och även lonely planet över Madagaskar. Efter ett par timmar tröttnade och åkte tillbaka till hostellet. Blev ganska snart uttråkade igen och åkte till Waterfron för lite mer shopping. Jag tittade dock mest, inget mer shoppande för mig. Tog en liten fika innan vi åkte tillbaka till hotellet igen.

Dag 98 – Kapstaden

Blev inte mycket gjort idag. Regnet forsade ner. Passade på att sitta på vårt favoritkafe där det är gratis internet och börja planera för min vidare resa. Jag har bestämt mig för att vara lite turist ett tag framöver. Det var tal om att jag skulle få jobba på gorillaresan i sommar men chaffisen ville laga mat själv så det blev inget. Så nu har jag fixat en biljett till Madagaskar och åker dit nu på söndag. Ska vara där ca en månad och bara resa runt. Sen resa vidare Borneo med ett litet stopp på Mauritius. På kvällen åkte vi till Waterfront och åt på en fin köttrestaurang ihop med Jo och hennes son Damien. Äntligen fick vi äta bearnaisesås, som vi längtat. Efter alldeles för mycket mat blev vi trötta och åkte direkt hem till sängen.

Dag 97 – Hej då Bill & Bull

Blev inte helt klara med städningen igår så det var bara att fortsätta idag. Martin och Anton åkte till Jo i Fishhoek för att lämna alla kläder och annat som resenärerna lämnat och vill skänka till mer behövande. Under tiden fortsatte jag och Nicke med städandet och Danne silikonade rutorna. Lite trist väder men jag och Nicke tyckte vi var värda en lite utflykt efter all städning så Nicole körde upp oss till Paarl Mountain där värdens största granitbumling ligger. Jättefin utsikt.

Såg hela Paarl och ända bort till Taffelberget. När vi kom tillbaka åkte jag och Sabine in till stan och fixade lite käk och gick lite runt. Paarl är en jättemysig stad med fina gamla hus. Efter en väldigt sen lunch skjutsade Michael in oss till tågstationen och vi tog tåget in till Kapstaden och checkade in på samma backpackerställe som sist. Vi har ett 4-mannarum för fem personer. Ja, med all vår packning är det väldigt trångt. Kommer knappt in i rummet. Men samtidigt ville vi inte att en av oss skulle sova själv. Men vi är ju vana att ha det trångt. Jag, Nicke och Anton tog en krogrunda. Kan ju äntligen dricka lite öl igen efter att ha slutat med min penicillinkur.

Dag 96 – Storstädning

Vaknade som vanligt tidigt och satt och åt frukost med Nicole och Sabine. När alla fått i sig frukost var det bara att gå ut till bussarna och börja med ett stort arbete, att städa bussarna. Martin tog insidan, Nicke utsidan och jag allt som hade med köket att göra. Anton och Danne städade den andra bussen. Vilket j-kla jobb. Synd att jag inte tog kort på våra högar av skit.Lunch på McDonalds och sen lite shopping. Ikväll var det vi som skulle stå för middagen. Så när jag städat klart fick jag genast hoppa in i köket och börja laga mat till 11 per. Även några vänner skulle komma och hälsa på. Fick lite hjälp av Anton som gjorde rödvinsås. Jag fixade potatisgratäng och fyllda fläskfileer. Till efterrätt en kladdkaka som Martin blandade ihop. Det blev väldigt gott. Men även denna kväll var vi ganska slut men höll oss i allafall till elva. Michael tog ut oss i trädgården med hans gigantiska stjärnkikare och visade oss juvelboxen inne i södra koret. Även ett planeter. Fantastisk stjärnhimmel. Mitt lilla kryp in:

Dag 95 – On the road to Paarl

Fem på morgonen startade Bill och Bull igen och vi hade ca 105 mil kvar till Paarl där vi parkerar bussarna hemma hos Michael och Sabine. Var otroligt kallt när jag vaknade och fortsatte att spendera hela morgonen i sovsäcken och tittade på film. Eftermiddagen var jag lite mer social och tittade på det vackra landskapet utanför fönstret.

Lite innan sju körde vi in på gården och fick ett varmt välkomnande av Michael och Sabine och deras två barn. Middagen stod på bordet och vi åt och drack. Men ingen av oss var särskilt pratglada mest trötta. Så det blev en väldigt tidig kväll. Killarna fick dela rum medan jag fick en häftig stuga ute på gården. Hur mysigt som helst.

Dag 94 – Maputo – nånstans i sydafrika

Efter en frukostbuffe bestående av en torr bulle och en pannkaka som serverades en timme för sent packade alla ihop sina saker och vi packade in oss i bussarna och körde till flygplatsen. Trodde det kunde ta en timme dit och blev förvånande när vi var framme efter en kvart. Så vi hade gott om tid att checka in. Det behövdes för det strulade så klart och fast vi var bokade så fanns vi inte i systemet. Men tre timmar senare var alla incheckade och kramkalaset var över. Personalen + Anton gick ut till bussarna och började vår långa färd ner till Kapstaden, ca 200 mil. 9 mil till den sydafrikanske gränsen där vi gick igenom den konstigaste gränsen någonsin. Utanför en byggnad hörde vi hur det sjöngs. Trodde nästan det var från ett kyrkligt möte. Det visade sig komma från personalen inne på immigration där vi skulle få våra pass stämplade. Behövde inte fylla i nått utan det tog ett par sekunder så var det fixat. Sen körde vi vidare.

Skumt att sitta i en stor buss själv med Martin. Höll Martin lite sällskap, läste och tittade på film. Gick tillsist och lade mig och Martin körde vidare och Bull inte så långt bakom oss. Två på natten gav de upp för att sov i tre timmar.

Dag 93 – Maputo

Hade inte så lång körning idag så vi kom fram till Maputo väldigt tidigt, vilket var bra. Då hade resenärerna gott om tid att strosa runt på stan och fixa sin sista shopping på dem olika marknaderna. För mig som ska resa vidare finns det ingen större anledning att shoppa en massa souvenirer så jag tog min bok gick upp på taket och låg i en hängmatta resten av dagen och läste. Fast lite shopping blev det förresten. Jag och Martin gick till en affär och köpte en himla massa snacks till vår bussresa ner till Kapstaden. På kvällen åkte vi alla till en restaurang för en sista middag ihop. Vi var 18-19 personer i en minivan som körde oss dit. Ganska trångt, men vi kände oss som riktiga afrikaner. De på restaurangen måste tyckt vi var konstiga. Där kom det in 38 vitingar och alla klädda i rosa, haha. Inte den mysigaste restaurangen direkt. Dessutom hade de fotboll på tv som afrikanerna tittade på och de var rejält högljuda. Tyckte det var lite jobbigt med allt skrik för mina stackars öron som fortfarande inte är friska.

Dag 92 – Xai Xai

Efter frukost åker Billbussen vidare till Xai Xai som också är ett ställe vid havet men inte lika fint och badvänligt som Tofo. Bullbusen stannar kvar för att flera i gruppen vill ut på snorklingtur för att ha chansen att få se valhaj. De tidigare dagarna har det blivit inställt för det har varit för höga vågor. I XaiXai hände det inte mycket. Inget direkt samhälle så det fanns liksom inget att göra. Mest ett ställe att bo på för att det är för långt att köra till Maputo direkt.

Dag 91 – Tur till Inhambane

Hade bokat en dykning idag, ville ju verkligen in i det sista. Men vaknade och har fortfarande feber och ont i öron så jag avbokade. Istället åkte jag och Marina in till närmaste stad som ligger ca 2 mil härifrån som heter Inhambane. Inte alls en typiskt tråkig afrikansk stad utan är faktiskt ganska mysig men små söta hus. Börjar med fruktmarknaden och köper grönsaker och frukt som vår chaufför sedan kör tillbaka till campingen med. Sen strosar vi runt i stan och fikar lite och strosar lite till. På eftermiddagen kommer vår chaufför tillbaka och vi shoppar lite mer mat inför våra sista dagar här i Mozambique.

Dag 90 – Avskedsfest och 125 års fest

Suck, fortfarande ont i örat och hör absolut ingenting så det är bara att inse att dykningen som jag sett framemot så mycket är kört. Det kommer inte bli några Mantor eller valhaj för mig. Är väldigt trött och fortfarande febrig så har heller ingen större lust att ligga på den fina stranden och sola och bada. Men campingens restaurang är mysig och det finns stora mjuka madrasser på golvet som man kan ligga i. Så det blir mest slappa idag. På kvällen har vi vår avskedmiddag och firar samtidigt fem 50 åringar. Så det blir buffe och tårta. Känner mig inte på festhumör så jag smyger lite diskret iväg efter middagen och lägger mig .

Foto uppdatering

Nu kan ni scrolla ner och se lite foton som jag lagt in nu när jag har ett fungerande internet. Lagt in bilder från Zimbabwe och några dykbilder. Kommer snart även en uppdatering på vad jag varit med om sedan Tofo.

Dag 84 – Great Zimbabwe

Efter frukost tog vi en guidad tur bland ruinerna i Great Zimbabwe. Gick upp för ett ber där kungen levt. Däremot fick hans 200 fruar leva nere i dalen. Det var en trevlig och lärorik tur med fin utsikt från toppen men efter ett par timmar var det lite svårt att ta in all information. Skönt att få röra lite på sig. Efter den guidade turen satt vi oss i bussarna igen och mot Mozambique. Kom dit när det började skymma och det tog ett tag att komma igenom. Direkt efter vi passerat var alla hungriga så vi stannade till vid vägen och fixa en snabb middag (bullens korv och mos) och körde sen vidare ett par timmar och fick nu resans första buschcamp.

Dag 89 – besök hos doktorn

Igår när vi var hos dykfirman berättade de att dem har en läkare som jag tyvärr missade med fem minuter men att jag kunde tillbaka idag och göra ett besök hos honom. Vilket jag gjorde, inga goda nyheter tyvärr. Har feber och tyvärr en öroninfektion, så jag kan nog glömma dykningen. Så jag går n u på en penicillinkur och febernedsättande och hostmedicin :(. Är inte glad just nu. Här finns fullt med Manta rockor nu och även valhaj. Är så trött så jag orkar inte riktigt bry mig, vill bara sitta i skuggan och göra ingenting. Men det är väldigt surt.

Dag 88 – Drar till Tofo

Har haft en jobbig natt. Tror jag haft feber och jätteont i huvudet och hostar. Bådar inte gott inför min dykning i Tofo. Fick pallra mig och fixa frukost innan vi försökte ta oss ut från campingen vilket inte är så lätt när underlaget är sandstrand och bussarna fastnar hela tiden. Men allt löser sig alltid. Och tillslut var vi loss och körde till Tofo. Kom fram tidig eftermiddag och såg en fin strand där vi ska bo. I restaurangen har de sköna madrasser på golvet där vi hängde hela kvällen.

Dag 87 – Hängmatta hela dan

Fick skippa mina planerade dyk idag och försöka bli frisk till Tofo istället. Så jag och Martin fick skjuts in till istället och fixade lite bröd och grönsaker till frukosten imorrn. Fick även en liten sightseeing tur av vår chaffis. Känner att jag börjar må sämre och sämre. Halsen gör ont, jag hostar mycket och örat känns inget vidare. Så resten av dagen låg jag i en hängmatta i skuggan och läste. Tror jag gick i säng redan vid åttatiden.

Dag 86 – Dykning

Vaknade med samma halsont och lite ont i örat men tänkte att jag följer med och ser om jag kan dyka. Så jag och Malin tar oss till dykfirman och det är bara vi som ska dyka och ett par som ska snorkla. Vi sätter oss i gummibåten och åker ut mot en av öarna vi ser utanför. På vägen dit ser jag några delfiner som hoppar i vågorna. Vi styr båten dit men de var tyvärr inte så leksugna, men vi fick iaf se dem. Första dyket hette stället fiskskålen. Jag blve jätteglad att jag kom ner och kunde dyka och tryckutjämna även om det inte var helt smärtfritt. Vi hann inte långt innan vi såg vår första revhaj, sen en stor rocka och där var en massa fisk överallt.

Malin och vår guide såg även en gråhaj, jag var lite för långt efter för att se den. En 50 minuter senare kom vi upp på båten och var nöjda med dyket och åkte till ön där vi slappade lite och fick en lättare lunch. Tog en promenad i sanddyner och kollade utsikten på toppen.

Dags för dyk 2 utanför revet. Men det gick inte lika bra. Kom bar aner ett par meter och kände hur örat var blockerat och det var helt omöjligt att tryckutjämna. Så jag fick avbryta och vänta ett bra tag på att båten kom och hämtade mig. Inte helt nöjd med detta. Jag som verkligen sett framemot att komma hit och få dyka, detta skulle ju vara höjdpunkten. Bara att hålla tummarna att det går över innan Tofo där man kan få se valhaj och djävulsrockorna, det är det jag allra mest sett framemot. När vi kom tillbaka till dykcentret och det fina hotellet det låg på stannade vi och åt middag här. Räkpasta, smaskens.

Foton kommer senare

Dag 85- Vilankulos

Hade inte så himla många mil att köra idag så vi kom fram till kusten och Vilankulos redan vid lunchtid. Gick direkt till dykfirman och bokade upp mig på dyk. Tyvärr började jag känna mig hängig och ont i halsen och på kvällen började även örat göra lite ont.

Dag 84 – Great Zimbabwe

Efter frukost tog vi en guidad tur bland ruinerna i Great Zimbabwe. Gick upp för ett ber där kungen levt. Däremot fick hans 200 fruar leva nere i dalen. Det var en trevlig och lärorik tur med fin utsikt från toppen men efter ett par timmar var det lite svårt att ta in all information. Skönt att få röra lite på sig. Efter den guidade turen satt vi oss i bussarna igen och mot Mozambique. Kom dit när det började skymma och det tog ett tag att komma igenom. Direkt efter vi passerat var alla hungriga så vi stannade till vid vägen och fixa en snabb middag (bullens korv och mos) och körde sen vidare ett par timmar och fick nu resans första buschcamp.

Har försökt lägga in bilder men det går inte på detta slöa nät, så jag lägger in dem lite senare.

Dag 83 – Bussfärd

En heldag på bussen och buschcamp stod på schemat idag. Men vägarna var så bra så vi kom fram till Great Zimbabwe redan på kvällen och tjänade in en dag och slapp buschcamp till dem flestas glädje. Det firades med Tacos.

Dag 82 – Semester

Kanske lite trist att vara på samma ställe en tredje gång, dessutom finns det inte så mycket för mig att göra här. Har gjort det mesta. Men det är faktiskt riktigt skönt. Vi har bott väldigt mycket på bussarna och jag har lagat ganska mycket mat så att komma hit blir lite som semester för mig. Behöver inte laga nån mat och kan få lite egen kvalitetstid i ett eget rum. Sitter i skuggan vid poolen och dricker kaffe, skriver lite, läser lite.

Dag 81 – Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv

Fick idag det tråkiga beskedet att det inte kommer bli nån lejonpromenad denna gången heller. Lite besviken, hade sett framemot detta. Så jag fick hitta på nått annat istället.

För många år sedan när jag fortfarande var ung och dum hoppade jag bungy på Nya Zeeland. Tyckte det var fruktansvärt och kände att en gång räcker aldrig mer. Har varit här i Viktoriafallen två gånger efter det och har haft chansen att göra det igen men har hållt fast att det inte är nått för mig. Har moget tacka nej till sånna galenskaper. Har inte känt nått behov att göra det igen, det var ju bara hemskt och läskigt. Så jag undrar vad som hände igår. Kan det varit värmeslag eller nån konstig psykos.....plötsligt har jag bokat inte ett bungyjump utan jag ger mig på swingen. Tydligen var jag så pass klar i huvudet att jag bokat ett tandemhopp med Anton. Själv hade jag aldrig gjort det. Ni som inte vet vad swingen är ska jag berätta. Istället för att kast sig ner med huvudet före och vara fastspänd i benen sitter man istället fast i magen och hoppar med fötterna före. Visst låter det mindre läskigt? Det var det INTE. Var ganska lugn framtill alla lindor var fastskruvade och jag och Anton satt i hop och var på väg ut till plattformen på den 120 m höga bron mellan Zimbabwe och Zambia. Jag fick panik och sa högt och klart att jag vägrar och hoppa. Guiden blev skitförbannad och sa till mig att skärpa mig och hoppa nu för annars blir det bara värre. Hade han stått framför mig hade jag nitat honom så arg jag blev för han inte fattade min panik. Så jag började lyssna på Anton som sakta tog små steg mot plattformen och sa med lugnande röst att vi klarar det här. Dem dumma guiden puttade ut mig tills jag stod på kanten och snabbt räknade han 1,2 ,3 SWING. Jag tod klivet rakt ut och kände hur jag snabbt föll mot marken. Den känslan går inte att beskriva. Det är det värsta jag någonsin gjort och jag var räddare än någonsin. Jag bara skrek tills det inte kom nått skrik mer. Öppnade ögonen ibland och ser klipporna bredvid oss och Zambezifloden under oss.

Det kändes som väldigt många sekunderar innan linan tog. Som sagt, det värsta jag någonsin gjort, mycket värre än bungy, men när vi hängde där i linan och bara tittade på miljön runt omkring var det vackert och jag var glad att jag faktiskt vågade ta steget ut, tack vare Anton!!!! Hela min kropp skakade efteråt, hade svårt att stå på benen, mådde lite illa men var samtidigt glad. Men här och nu lovar jag att ALDRIG utsätta mig för nått liknande igen. För att fira våra hopp gick jag, Malin, Nicke och Martin till Vic falls hotell och åt en smaskig lunch och njöt av utsikten. Från balkongen såg vi bron och vattenmoln från vattenfallet.

Resten av dagen tog jag det bara lugnt.

Det kommer bilder fran fallet lite senare nar jag fatt dem.

Dag 80 – Tillbaka i Viktoriafallen

Startade dagen tidigt för att komma fram tidigt. Kom till gränsen redan vid elva. Fick vänta lite vid Zimbabwe gränsen för jag och fyra andra hade inget visum och det tog lite tid. När alla fått sina passa tillbaka körde vi ut ur gränsen men vi hann ca 20 m så ville nya kontrollanter kolla våra pass. Kom ytterligare 100 m och samma visa igen, kom ett par kilometer längre och det var dags IGEN!!! Den här gången var det en surgubbe och han kollade våra pass noga och stannde vid mitt och riste på huvudet och sa att det inte var giltligt för de hade glömt att skriva datum när det går ut. Han var inte glad och tvingade oss att öppna alla luckor och då började han tjata om att allt ska deklareras hos tullen. Tur att vi har Martin som är van vid sånt här och har lärt sig att snacka sig ur situationer som dessa. Så efter mycket tjafs fick vi köra vidare. Kom till Vic falls vid lunchtid. Idag bjöd jag på korv och fetaost sallad. Sen gick alla till Shearwaterkontoret för att anmäla sig till alla äventyrsgrejor man kan göra här. Jag har bara en sak som jag vill göra och det är att gå med lejon. Sist hade de ingen plats för mig så jag hoppas att det går bättre denna gång. Efter alla anmälningar tog vi en dusch och satt på oss lite finare kläder för att sen hoppa på den ökända sunset cruisen (även kallad booze cruise). Vi fick se både noshörningar och en elefant men det handlar mest om att umgås och dricka extremt starka drinkar. Blev som vanligt en väldigt blöt natt. Jag tror att alla för eller senare blev i slängd i poolen. Jag hamnar där två gånger, jäkla Danne.

Dag 79 – Tur i saltöken

Vaknar kvart över sju och solen steker redan, härligt! Hela förmiddagen slappar alla på campingen, antingen vid poolen eller i skuggan. Jag passar på att läsa ut ännu en bok. Det är så bra för vi har en boklåda på bussarna där folk lägger sina utlästa böcker vilket gör att man kommer i kontakt med författare man kanske inte själv hade köpt. Har fått många nya favoritförfattare här. Kan rekommendera många böcker men min favorit än så länge är nog Lars Keppler med boken Hypnotisören, väldigt spännande. Jaja, nu var det saltönken jajg tänkte berätta om. Sent eftermiddag satt vi oss alla i jeepar och åkte ut till saltöknen. Vi trodde väll alla att det skulle vara ett kargt och vitt och platt landskap. Platt var det iallafall men det såg ut som savanner vi varit på förr fast inte så mycket djur. En och annan gnu såg vi. Efter en liten stunds körning kom vi till en sjö där det fanns en massa flamingos.

Promenerade ut men kom tyvärr inte dem jättenära. Sen satt vi och tittade på solnedgången samtidigt som fullmånen visade sig. Vackert men kanske inte en av favoritutflykterna vi gjort.

Dag 78 – Nata

Körde vidare till Nata där det finns en stor saltöken. Även i dag kom vi fram till campingen när det fortfarande var ljust. Alla sprang direkt till poolen och hängde där resten av dagen.

Dag 77 – Gabarone, Botswana

Var egentligen meningen att vi skulle stanna här en dag till, men det räcker med en dag i Sun city så vi valde att lämna stället och ha en extra dag i Vic falls istället. Kort kördag idag med. Kom ganska fort till Botswanska gränsen och sen var det inte långt till huvudstaden Gabarone. Stannade i city i tre timmar. Staden såg ut som en vanlig afrikansk storstad det vill säga väldigt tråkigt utan nått fint att titta på. Jag shoppade lite och strosade runt lite men var klar efter två timmar. Satt sen på parkeringen sista timmen och tittade på dem som övningskörde på där. Fanns tre bilskolor som höll till här och bara kvinnor som övningskörde. Åkte vidare till campingen utanför staden.

Dag 76 – Lek på Sun city

Anledningen att vi stannar i Pilansberg är att nykommlingarna ska få chansen att åka på safari och se djur men huvudorsaken är Sun city som ligger 2-3 mil bort. Detta är en fejkstad de byggt upp mitt ute i ödemarken. Lekland för vuxna skulle man kunna säga, som ett litet mini Las Vegas. Här finns lyxhotell, casino och badlekland. Jag och Malin promenerade raskt till vattenlandet och sprang direkt till rutschkanorna.

Japp, vi blev som barn på nytt. Vi provade rutschkanorna med gummiringar, öppna och tunnlar. Hysteriskt kul. Tyvärr var det endast 19 grader i vattnet vilket är ca 10 grader för lite för mig (badkruka!!!) så vi fick värma upp oss lite på gräsmattan mellan åken. De hade även en stor pool med stora vågor, vanliga pooler och solstolar lite här och var. Blev en riktig härlig dag.

På kvällen svidade vi om och tog en tur till ena casinot. Spelade upp 10 kr utan att vinna nått såklart. Sen var vi ett gäng som åkte till lyxhotellet som såg ut som ett slott och gick på den fina restaurangen och åt lyxmiddag. Servicen var ju som vanligt väldigt dåligt trots att det var en lyxrestaurang men maten var otroligt god. Efter en 3 timmars sittning åkte vi vidare till det andra casinot och mötte upp flera pinkare där.

Dag 75 – Kördag till Pilansberg

Efter att ha lärt dem nya att packa ihop taket och laga mat så satt vi oss i bussarna för att köra mot Pilansberg. Kom inte så lång, inte ens utanför campingen förrän Danne fastnade med Bull i leran på campingen. Det puttades och sandmattorna kom ut och även spaden. Efter en kvarts hårt arbete kom Bull loss och vi rullade norrut. Ingen lång kördag, bara ca 30 mil. Trevligt att komma fram till en campingen när det fortfarande är ljust. Tog en taxi med Judit till närmaste by för att shoppa lite mat. Hängde sen på campingen.

Dag 74 – farväl

Johannesburg ligger på 1600 möh och det känns på natten, jäklar vad kallt det var uppe på taket, brrrr. Efter frukost började det packas och förberadas att åka hem. Jag följde med gänget till flygplatsen och sa farväl till mina nya vänner. Åkte sen vidare till Shoprite för att handla lite mer mat. Mycket mer hände inte idag.

Dag 73 – nykomlingar

Som det regnat och blixtrat hela natten. Men det är ganska mysigt att ligga under presenningen och höra regnet slå. Mindre kul att slira rundor i leran. På dagens schema står det att köra till Johannesburg och komma fram till campingen innan våra 19 nykomlingar dyker upp. Vi ska helst börjat städa bussarna så de kan flytta in i en ren buss. Efter nattens regn är det bra skitigt. Jag har dock bra resenärer på Bill, de är väldigt duktiga på att städa. Tre veckor har alltså redan gått och imorrn åker 20 personer hem och idag då kommer det 19 nya ( 18 tjejer och en stackars kille, haha).
De första timmarna körde vi igenom bergen och hade fantastisk utsikt. Vi stannade på två ställen och det är jag glad över eftersom jag missade utsikten igår så fick jag den idag istället. Jättefint med höga berg i olika skiftande färger och en flod i botten.

Vi kom till Johannesburg på eftermiddagen och var där en timme innan dem 19 nya kom. Så det blev info och sen en kombinerad välkomst/farvälmiddag.

Dag 72 – Blyde river canyon

Ännu en tidig morgon för att hinna med en morgonsafari. Vi hade nog alla helst velat se en leopard. Körde på en väg där 20 lejon brukar hålla till men vi såg inga däremot, tro det eller ej ;-) ytterligare 5 noshörningar, haha.

Ganska kul när vi kör med våra bussar, folk som tittar på djur slutar filma djuren och filmar våra bussar mer. Efter lite frukost så lämnar vi krüger och styr bussarna mot Blyde river canyon. Kör genom apelsin och mangoodlingar och ser höga berg i bakgrunden. Som vanligt vackert här i sydafrika. Ganska tidigt på eftermiddagen kom vi fram till campingen i Blyderiver canyon. Solen strålar och vi fixar en lätt lunch med svensk blåbärsoppa, knäckebröd och lite melon, vilket verkligen uppskattades. Alla gick iväg till utsiktspunkterna men jag tänkte att jag gör det senare, börjar med att städa lite bland min mat och kollar lite vad jag har (dags att börja ta slut på allt vi har, bara tre veckor kvar på deras resa). När jag var klar hade den skinande solen försvunnit och blev ersatt av svarta moln, blixtrar och ösregn. Så vi satt alla inne i bussen och drack lite vin och hade mysigt. Hoppades att det skulle sluta när det var dags för matlagning, men det var bara att ta sig ut och halka rundor i leran som blivit. Jaja, det blev mat men vi blev lite blöta.

Dag 72 – Noshörningsrekord big time

Klockan halv sex rullade bussarna idag och körde en liten stund senare in i parken. Vad vi hört innan är att parken är så enormt stor så det är ganska svårt att få se djur, särskillt då nodhörningar. Vi hann inte köra mer än 10 minuter förrän vi såg vår första sovande noshörning. Två timmar senare hade vi sett, håll i er......12 noshörningar.

Min favorit var när en mamma sprang över vägen med en unge, så söt. Vi fick även se impala, kudu, gnu och giraffer. Vid niotiden stannade vi på ett utsiktställe och vi fixade fram frukost. Hann precis bli klara och börja ta när vi såg två stora elefanter inte alls långt ifrån oss, så då blev det kvickt att ta in alla köksgrejor och hoppa in i bussarna, vi vill ju inte bli attackerade. Den här safarin var inte mycket annorlunda än de vi gjort tidigare. Kör länge utan att se ett djur, plötsligt dyker det ena efter det andra upp. Vi stannade vid ett vattenhål där vi såg flodhästar och krokodiler simmande, elefant som drack, giraffer som också drack och det ser ju så kul ut när de böjer sig ner.

Men det bästa vid vattenhålet var när det pllötsligt dök upp tre tonårsflodhästar och kutade ner i vattnet så vattnet sprutade på sidorna.

Stod här länge och bara njöt av alla djur som kom dit. En annan favorit är när vi ser en flok på ca 30 elefanter korsar vägen mitt framför bussen och en trotsig hane i slutet muckade gräl med andra elefanter. Vi fick se han fajtas med en annan.

Betarna slogs ihop och de hade en brottningsmatch. Även när han korsade vägen muckade han. Så vi fick se elefantfajt mitt framför bussen. Tiden rann iväg och det började bli dags att köra mot campingen, tror alla var ganska nöjda fast vi inte sett ett enda lejon eller leopard men däremot totalt 20 noshörningar!!!!!! Tror dock lyckan blev total när vi fick se ett lejonpar på nära håll.

På campingen fick vi snabbt fixa ihop köttfärsås och spagetti innan de flesta skulle ut på nattsafari. Jag tog min bok och kudde till taket och fick iallafall ett par sidor lästa innan jag somnade. WOW, vilken dag vi haft.