Besegrad av Mt Kinabalu

I forrgar tog jag lokala bussen till Mt Kinabalu. tar ca 2 timmar och sista timmen sag vi det 4095 m hoga berget. Fick nastan lite ont i magen nar jag sag hur brant berget ar, inga trevliga berskammar som ar platta, utan verkligen bara en vagg rakt upp. Gulp, jag misstanker redan nu att jag aldrig kommer att komma upp pa toppen.

Jag checkar in och far min egna guide. En nittonaring som knappt kan engelska. Hade jag vetat hur det var att klattra upp och att guiderna knappt pratar sa hade jag skippat guiden. Stigen upp till berget ar omojlig att ga vilse pa och man moter fokl hela tiden. Forsta dagen ar en 6 km vandring upp for berget. Det later ju inte sa mycket, eller hur. Tank dig da en stigning fran 1870 m till 3300 m. Det ar uppfor precis hela tiden och trappor med trappsteg som ofta ar en halvmeter hoga. Forsta kilometerna gick ganska bra, men sen borjade benen bli trotta pa att hoppa upp for hoga trappsteg. Hade det bara varit slatt mark nagon gang sa benen kunde vila hade det variy ok. Men det var verkligen upp for precis hela tiden.

Men fem timmar senare var jag framme vid mitt hotell. Aven om promenaden var jobbig sa var det vackert. I borjan gick jag genom djungel men ju hogre upp vi kom esto mindre blev traden och landskapet andrade sig. Hitta denna blomma som jga glomt namnet pa nu, men den ar iallfall en kottatare.

Pa hotellet motte jag Jamie, vi stoter pa varandra lite har och var, haha. Men det var ju skont att hora att aven en valtranad kille som han tyckte det var jobbigt. Klockan sju gick jag till mitt rum och var lite social med mina rumskamrater. Ett malysiskt par som spenderar sin smekmanad har och en japan. Klockan atta pa kvallen slacktes lampan och vi sov sott till halv tva pa natten. Dags for lite frukost och sen borja sista stigningen till toppen. Det ar kolsvart ute men man ser ett band upp for berget av ljus fran alla ficklampor. Det var mycket folk sa det var bara att folja strommen. Efter en timmed vandring sa ar det bara bar berg, inga vaxtligheter langre. Dessutom borjar det riktigt klattring. Nu far vi klattra upp for berget med hjalp av rep. Jag borjar kanna av hojden. Mina ben ar helt slut och orkar tillslut inte rora pa sig. Kanner mig mer och mer illamaende. Jag har lager pa lager med klader pa mig men anda fryser jag. Sa tyvarr maste jag erkanna att jag aldrig gick hela vagen upp till toppen. Stannade en liten bit innan. Trist men jag tror att det var ratt beslut. Valdigt moget av mig, haha. Men jag vantade pa att fa se soluppgangen som tyvarr inte heller infann sig pga av moln. Men jag hade samma vackra utsikt som de pa toppen.

Vilken skillnad att ga ner och upp, haha. Min guida stod och gapade, nar jag mer eller mindre sprang ner langst bergsvaggen. Det var jattekul att hiva ner sig med repen. Tog bara 30 minuter att komma tillbaka till hotellet dar det var frukost igen.

Guiden tyckte jagj skulle vila efter frukost och sen ga ner for berget. Jag holl inte med. Vill inte lagga mig ner och sova och bli stel i benen battre att ga ner direkt. Det gjorde jag nog ratt i. Att ga ner var enkelt for kondotionen men en ren pina for knana och mina skakiga ben. Dessa trappor ar rena doden for trotta knan. Men anda gick det dubbelt sa fort att ta sig ner :). Sa vid tolvtiden lagom for lunch var vi framme. Man akerbil fran ingangen ner till huvudkontoret, ca 10 min. Dem tio minuterna han benen stelna och jag kunde knappt ta mig ut fran bilen, haha. Vid lunchen firade vi ett Australienskt par som forlovat sig pa toppen. Efter lunchen var det dags att ta sig tillbaka till KK. Kunde knappt ga till hotellet, mina knan gjorde otrligt ont. Ja tyvarr kom jag inte anda upp, men det gor mig inte sa mycket. Jag fick se berget och se utsikten, sa jag ar nojd.