Kramkalas

Fågelkvitter

Lennart och Håkan hugger in

  Så kom tillslut sista dagen på jobbet. Trodde inte att jag skulle behöva köra till jobbet i värsta snömodden, ser verkligen framemot att gå till jobbet i mjuk strandsand :). Skippade frukosten för Jesper hade lovat att bjuda på sin berömda, eller snarare hans mammas berömda, fågelkvitter. Smaskens skinkröra på nybakat bröd, kan man ha en bättre start på dagen....nope! Alla åt med väldigt god aptit fast vi alla visste att en timme senare var det tårtdags.

Alla som jobbat med mig har bjudits in på en avtackning. Det bjöds på tårta och kaffe.

Blev jätteglad att det kom så himla mycket folk. Under mina tio år på Perstorp AB har jag hunnit med tre olika avdelningar. Kan inte fatta att jag varit på företaget i 10 år. Dem har gått fort och jag har trivts väldigt bra. Det bästa har varit arbetskamraterna. Känns lite sorgligt att lämna processgruppen. Vi har inte funnits så länge men jag tyckte vi var en väldigt härlig och harmonisk grupp.Aldrig några konflikter.

Tjejligan från PA-lab, Linh, Lilly och Senada

Stefan (min chef) höll ett litet tal och önskade mig lycka till och gav mig presenter. Kände pressen att jag också borde säga nått. Men jag hatar verkligen att hålla tal och det var lite jobbigt att stå där med alla blickar och säga tack och hej. Minns inte vad jag sa och gick snabbt över till present öppning.

En kram och presenter från bästa chefen Stefan =)

 

Karina och Jenny studerar kartan

Jag fick en jättefin fiskbok som kommer till stor nytta nästa vecka när jag ska plugga lite inför min resa, för att inte tala om när jag dyker och får se alla fiskar "live". Fick en bok om Seychellerna, vilket är helt perfekt för jag vet inte så mycket om ön som ska bli mitt nya hem. Å sen fick jag en väldigt dyrbar blombukett som uppskattades.Så efter lite tårta, tal och presenter blev det kramkalas. Tror inte jag fått så mycket kramar sista året, så det var ju trevligt. Måste erkänna att det kändes lite vemodigt att säga hejdå till alla. Trodde jag skulles luta tidigt men drog på dem där avskeden så det blev till sist som en vanlig arbetsdag, haha. Det värsta var att säga hejdå till Linh, vi har jobbat tajt i många år och lärt känna varandra väldigt bra. Men jag vet att jag kommer hålla kontakten med många av dem jag jobbat med. 

När jag väl var hemma så var det bara att ta tag i denna oändliga packning. Jag tror jag fyllt hela soprummet i källaren. Är nu äntligen klar, nästan. Får gå upp tidigt imorgon så jag hinner fixa det sista innan mamma och pappa kommer med släpet och det är dags att flytta till Klippan. Ännu en märklig känsla. Jag är 33 år och flyttar hem igen, haha. Jaja, det är bara väldigt tillfälligt och det ska bli trevligt att umgås lite med dem innan jag åker.