livet som backpacker

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Jag är den första att skriva under på det. Sen jag sa farväl till rosa gruppen i Afrika och blev lämnad ensam har tiden sprungit iväg. Fyra månader och åtta länder senare har jag upplevt så otroligt mycket. Fast när jag tänker så känns det nästan som jag varit borta en hel evighet. Har fått många förfrågningar hur det är att resa runt på egen hand och som TJEJ! Visst finns det stunder då jag känner mig ensam, det har funnits stunder jag önskat att jag hade nån med mig. Men dem stunderna har som tur är varit få. När jag blev väldigt sjuk kände jag mig väldigt ynklig och ensam och det hade varit skönt om nån hade tagit hand om mig. När jag haft jobbigt och struligt har jag självklart önskat mig nån att dela min frustration med. Men att resa i Asien som backpacker är enkelt och jag behöver aldrig vara ensam om jag inte vill, det är upp till mig själv. Det finns så många andra resenärer som är öppna att lära känna nya människor. Känner att det är enklare på resande fot än hemma att skaffa vänner. Vill man ha sällskap är det bara att ta in på ett backpacker hostel eller boka en dagsutflykt så träffar jag direkt folk att lära känna. Många har sagt att de är avundsjuka och önskar att det kan göra samma sak. Japp, jag har haft en underbar semester och antagligen varit med om mer än många får uppleva under hela sin livstid. Det är väll helt enkelt ett val vi alla göra, vad som är viktigast för just oss själva. Men många tror att det bara är semester.Låt mig genast säga att det är inte direkt ett charterliv där allt är fixat och serverat. Jag får agera som min egen reseledare och allt vad det betyder. Jag behöver ordna rum, transport, utflykter, mat....ja allt du kan tänka dig. Detta tar väldigt mycket tid och kräver en stor portion tålamod och energi. Vet inte hur många gånger jag blivit lurad, varit försenad, saker har strulat. Sen som backpackers och om man reser under en lång tid får man hålla hårt i plånboken. Så att sova i sovsalar med en bunt främmande människor som inte alltid tar hänsyn, att duscha kallt, att tränga ihop sig i trånga illaluktande bussar i många timmar är vardagsmat som man tröttnar ganska fort på. Att resa själv betyder också att allt blir dyrare, rummen blir dyrare, utflykter blir dyrare eller inställda. Hmm, det där låter ju faktiskt inget vidare tänker ni och undrar kanske varför jag utsätter mig själv för detta? Kanske behöver man uppleva några små helveten för att verkligen uppskatta allt det där underbara som jag mestadels av tiden får uppleva. Jag åker från den ena vackra stället till det andra. Jag får uppleva saker jag aldrig skulle uppleva och se hemma. Jag har upplevt fantastiskta natur och djur upplevelser. Jag har mött väldigt många öppna och intressanta människor med väldigt olika personligheter och jag har lärt mig mycket under resans gång. Jag har lärt mig mycket dem sista månaderna, min engelska börjar bli riktigt bra. Har fått en hel del beröm och många säger att jag inte talar med nån accent så de har svårt att placera vart jag kommer från. Jag har blivit ganska tuff efter alla mina förhandlingar och problem jag stött på. Framför allt har jag blivit en väldigt social person, men samtidigt inte rädd att var ensam. Jag har också lärt mig att ha tålamod och jag vet också att saker och ting alltid löser sig.

hua hin = lilla Sverige

Kanske bra att jag avslutar min resa i hua hin. Förutom solen och värmen känns det nästan som hemma här. Jag hör svenska överallt. Ser apollo och fritidsresors skyltar överallt, skyltar på svenska, svenska restauranger och barer. I affären hittar jag olw chip, alhgrens bilar, gott och blandat. De kör till och med i volvobilar. Dessutom är det ju nästan svenska priser påvissa ställen här.

Spenderade även denna dag med Linda och hennes familj. Men idag är det dags att säga hejdå.

Kärt återseende efter tio år

Hua hin är inte ett ställe jag skulle åkt till, lite för mycket McDonalds och KFC för att jag ska trivas. Var här för tolv år sedan och trivdes inte då, men nu kom jag enbart för att träffa Linda min gamla rumskamrat som jag inte sett på tio år. Hon är här med sin familj. Fick träffa hennes man Anders och hennes son Elias. Spenderade hela dagen på stranden. Jag kan inte minnas att stranden var så fin,däremot är vattnet inte alls så färglatt och klart som ute på öarna. På kvällen gick vi ut och åt middag. En riktig trevlig dag, kul att möta Linda igen. Hon va sig lik.

Sista dyket bjöd på extrem hajdykning

Så sista dagen måste jag dyka och säga hejdå till hajarna. Alla på båten vet att det är min sista dag och säger att dykningen säkert kommer bli ut över det vanliga. Jo tack det kan man verkligen säga. Som vanligt hinner vi inte ner till botten innan vi ser första hajen, denna gång var det bebishajen. Dröjde inte länge förrän vi hade dem tre största hajarna cirkulerande runt oss. Som vanligt blir både jag och Wendy glada och gör hurra tecken. Men tillslut var vi tvugna att börja simma uppåt och stannade runt 12 meter. Då dök det upp två mellanstora hajar som cirkulera runt oss, som de brukar. Försvinner ett par sekunder och kommer sen tillbaka. Plötsligt ser vi hur de simmar lodrätt rakt mot oss. När de simmar lodrätt betyder de att de jagar ett byte, denna gång en rabbitfish. Den smarta fisken ser en chans att gömma sig bakom.......just det, mig och Wendy. Så de simmar rakt upp mot oss och viker inte av som de brukar. Tillsist ser vi bara en vit hajmage, ett stort gap med vassa tänder. Ena hajen var så nära att vi kundrört honom och den andra precis efter. Jag har inte varit rädd innan, bara beundrat dem men nu, nu var jag riktigt räd

d. Både vi och fisken kom undan, men det där var alldelesför nära. Vi simmade så fort vi kunde till klippan och gjorde genast vårt säkerhetsstopp och simmade tillbaka till båten ganska chockade. I vanliga fall pratar vi i munnen på varandra alla vi upplevt, men nu satt vi knäpp tysta, skakade och smått . Andra dyket bestämde vi att dyka nära klippan och inte leta hajar. Vi såg ett stort stim barracudor och jag kände att jag slappnade av och kunde njuta igen. Men det dröjde inte länge förrän vi såg första hajen. Min andning blev något snabbare och jag gömde mig bakom Wendy, men efter en stund slappnade jag av och det kändes okej att dyka med dem igen. Gissa vad som hände?! Jodå, två hajar som jagade igen kom mot oss. Fast denna gång inte riktigt så nära och ingen fisk som gömde sig. Jag och Wendy tittade på varandra, skakade på huvudet och började skratta. Helt galet, att det händer igen, fast denna gång är jag inte rädd. Är glad att jag hade det där sista dyket och kunde lugna ner mig och smälta det som hände och få dyka med dem igen utan att vara rädd. Och hajarna var aldrig ute efter oss utan fisken. Men det blev en lite otäck påminnelse att de är rovdjur och vi simmar i deras territorium. Men jag är fortfarande övertygad att de inte är människoätare och inte särskillt farliga för dykare. Fast lite orolig blir jag när jag ser många dykare som inte reskpekterar hajarna. De jagar dem och simmar mot dem, en dag kommer kanske hajen känna sig hotade. På kvällen åt jag middag med dykgänget och drack ett par öl med Wendy. Kommer sakna henne och våra fantastiska dyk. Kommer även sakna Chaloklum.

Sista dagen på stranden

Idag tog jag ledigt från dykningen och började dagen med en lång frukost. Märks att det är en liten by och jag har varit här ett tag nu för jag satt på fiket i tre timmar och snackade med en massa olika folk som jag lärt känna här., trevligt. Sen traskade jag ner till stranden och la mig under en palm och läste ut ännu en bok. Hade sällskap av strandhundarna. Faktiskt är dem flesta hundar här välskötta och välmående och framförallt väldigt glada när man pratar lite med dem. Däremot verkar dem inte förstått att hundar tycker om att bli kliade bakom öronen. Dem verkar trivas med att man pratar lite snällt med dem och att de får ligga och vaka över mig i närheten av min solstol. Här även fixat en båt och bussbiljett idag till Hua Hin där jag ska träffa min gamla rumskamrat från jönköpingtiden, ska bli skoj att få träffas efter alla dessa år. Men först ska jag se till att njuta riktigt mycket min sista dag på ön imorrn. Det blir så klart dykning med hajarna en sista gång och sen ska jag ut på middag med dykpersonalen.

Min favorit, papayasallad och kokosnötshake, smaskens.

Marinpark

Så var det faktiskt dags att skippa hajarna och åka åt andra hållet till Marinparken. Wendy har inte dykt här på sex månader. Tydligen lite sisådär med sikten. Det såg verkligen inget vidare ut när vi åkte vår två timmars båtfärd. Vattnet var alldeles grönt. Men typ tio minuter innan vi var framme blev vattnet blått och vi hade hur bra sikt som helst. För mig som är korallnörd var detta rena paradiset. För två år sen drabbades denna plats av blekning, men på kort tid har det åter blivit en frodande korallträdgård vilket är väldigt glädjande. Vi såg en gigantisk barracuda, han var större än oss. Vi avslutade första dyket med att göra en swim through, dvs man simmar genom ett hål i berget. Så himla vackert med koppkoraller som har gula blommor som sticker upp från en grön kopp. Med solskenet så blir det en fantastisk fin klarblå färg, åååå önskar jag hade en kamera så jag kunnat visa er. Andra dyket var lika fint och det bästa var när gulfenade och chevron barracudor simmade runt oss. Dem var flera hundra, magiskt! På ett ställe sa Wendy åt mig att stanna och jag såg hon simmade iväg. Visade sig att hon sett en orm och hon vet hur rädd jag är för ormar,haha. När vi kom tillbaka till Chaloklum var vi vrålhungriga så det blev faktiskt italiensk. Visade sig att Wendy är lika mycket bokmal som jag. Tror vi pratade böcker över en timme.

Dyk under piren

Idag skippade jag och Wendy att följa med ut på båten istället började vi med en frukost på caféet bredvid dykshopen som ägs av en svenska. Satt där över en timme och bara snackade en massa skit. Sen fixade vi vår utrustning och gick ner till stranden och dök under piren. Har hört rykten att det ska finnas sjöhästar. I två timmar simmade vi runt och det kändes som en halvtimme. Här finns massor med krabbor, sjögurkor, filefiskar och det bästa av allt.....sjöhästar. Tyvärr finns det också en himla massa skräp men det verkar som sjöhästarna och bläckfiskarna gillar det. I en stövel hittade jag en kattfisk som hittat sitt bo. På pelarna växte det fullt med musslor, ostron, svampar och mjuka koraller. Ett riktigt häftigt dyk faktiskt.

Imorrn ska vi åka till marin parken, ska bli kul att se en ny dyksajt.

Lite bilder från mina hajdyk

Fick lite bilder från personalen på dive inn

Hajbett

Så här kommer den utlovade bilden när jag blir attackerad av en haj bakifrån

Tur att det bara var en liten plasthaj!

Utnämnd till årets buddy

Jag är fortfarande kvar på koh phangan, tror inte jag stannat så länge på nått ställe. Ja antingen har jag en lat dag ihop med min bok eller sticker jag ut och dyker. Dem på dykshopen har bra koll på väder, vind och vatten och avråder mig att dyka dem dagar det är dåligt. Fick besök av mina östrrikiska vänner, men träffade dem bara en kväll sen åkte dem tillbaka till stranden de bott på tidigare. Igår åkte jag åter igen ut till sailors rock för att dyka med hajarna. Jag och Wendy har blivit såta buddyvänner och har otroligt kul ihop och bokar jag dyk så är det jag och Wendy som dyker och inga andra med oss. Hon har nog uppskattat våra dyk lika mycket som jag, vi är lika exhalterade när vi dykt klart och är lika duktiga att snåla på luften. Hon har till och med utnämnt mig till årets buddy :). Igår efter dyket blev jag med bjuden på dykshopens middag som de har varje söndag. Det bjöds på många roliga dykhistorier och Wendy och en annan instruktör bråkade hjärtligt om vem som ska ha dagens sämsta dykare. Normalt vill ingen ha dem men Wendy vill ha korta och inte så djupa dyk idag så vi kan ha bra dyk imorrn, haha. Har aldrig kännt mig så ompysslad på en dykshop. Dem ska till och med fixa ihop en dykfilm till mig och de ger glatt ut foton dem tagit, vilket jag är tacksam för med tanke på att jag inte har en kamera längre.

Ja gårdagen dyk var inte mycket olik de andra jag haft. Enda skillnaden var att det var fler hajar och i alla dess storlekar. Denna gång fick jag se en haj simma rakt upp mot ytan från 20 m djup, han simmade lodrätt rakt upp och fångade en fisk som han glupskt svalde. Jag såg en bebishaj. Och även denna gång cirkulerade de runt oss hela dyket. Tog dock lite tid för att kolla in själva klippan idag, mest för att vi behövde göra ett lite längre safteystopp. Så trots att vi hade regn och höga vågor var det fint under ytan, fast utan en värmande sol frös jag otroligt mycket. Fick två våtdräkter andra dyket som hjälpte. Vi bestämde att dyka 45 min bara för att vi fryser, kom upp efter 67 min haha. Svårt att slita sig när hajarna dyker upp hela tiden. Men jag hade min fleejacka på mig på kvällen för jag fortfarande var nedkyld.....hur kallt är det i vattnet tänker ni? Sisådär 27 grader, haha. Just det, blev faktiskt biten i rumpan av en haj. Tror ni inte mig så har vi bildbevis. Ska försöka få det till nästa inlägg jag gör här i min blogg. Rumpan mår bra så ni behöver inte oroa er!

Öga mot öga med en tjurhaj

Efter två lata dagar meden bok var det åter dax att ta sig till sailors rock och hälsa på hajarna. Tog ledigt två dagar för dem i dykshopen sa att sikten var usel. Blev lite orolig att det i

nte skulle vara bättre idag. Det har regnat hela natten och himlen var svart när vi hoppade på båten. Positiva var att vi var den enda båt som gick ut i dagmed ett fåtal dykare. När vi kom fram såg vi klarblått vatten och när vi hoppade i var det otroligt bra sikt. Det dröjde inte länge förrän vi hade tre stora hajar simmandes sakta runt oss. Min puls höjdes rejält när en av hajarna simmade rakt mot oss och vek inte av förrän precis innan vi verkligen var öga mot öga. Men det gjorde det sedan gång på gång så tillslut njöt jag bara av att kunna se alla små detaljer. Vi började nere på 24 meter där dem brukar hänga. nNr vi sakta gick mot grundare vatten följde dem efter oss. Så även på tio meter där sikten var ännu bättre såg vi dem. Det abolut bästa var när vi såg hur en av hajarna började jaga fisk, så coolt! Han misslyckade dock. Fotona är tagna av Wendy Lish

Andra dyket försämrades sikten kraftig men vi såg hajarna igen, stora stim med stora barracudor och stora stim med småfisk. Men första dyket hamnar på min fem i topp lista över bästa dyk. Det var helt magiskt!

När vi kom upp från sista dyket var de snabba med att få in oss i båten och börja färden hem. Vädret skiftar snabbt här. När vi hoppade i sken solen och när vi kom upp var det regn, blåsigt och höga vågor. Så det blev minst sagt en gungig båtfärd hem. Många blev dåliga och matade fiskarna över relingen, haha. Imorgon ska jag hålla mig torr, kommer bli dåliga dykförhållande. Gör inte så mycket för jag ska få sällskap av det österrikiska paret jag träffade på båten ut hit.

Dyktajm, äntligen!

Yes, äntligen dags för mig att ta ett kliv ner i stora blå igen. Två månader är alldeles för länge att hålla sig på torra land. Jag och divemaster Wendy ska dyka ihop. Hoppar på en ganska stor båt som används av flera olika dykshopar. På andra våningen bjuds det på frukost. Tar en kopp kaffe och njuter av lukten av havssalt och känna vinden i håret. Vi åker till sailors rock och det tar ca en timme. När vi ser klippan sticka upp från ytan ber Wendy mig att göra mig redo så vi kan hoppa i först och har då störst chans att få se hajar. Vi var dock båda två väl snabba och vi fick vänta en stund. Wendy satt sig på relingkanten och hennes tub kasade ut från kanten och hon blev baktung och jag såg hur hon började vifta med armarna och började falla baklänges. Såg hennes förvånade blick innan honföll i. Hann aldrig få tag i hennes armar och såg hur hon försvann bakom båten. Det var bara att skrika " man överbord". Båten gjorde en u-sväng och vi Vi gick igenom dyket och jag måste erkänna att jag var väldigt nervös vilket jag aldrig är numera när jag dyker. Herregud, jag ska dyka med en av topp tio rankade mest farliga hajar, tjurhajen. Vi hann inte mer än hoppa i och sjunka ner halvväg ner mot botten då jag hör Wendy grymta genom regulatorn och pekar på två tjurhajar som simmar under oss. Wow, inte rädd längre bara exhalterad. Vilka mäktiga djur, fantastisk vackra. T

yvärr är vattnet just nu separerad, man simmar från klart vatten rakt in i en sörja som försämrar sikten med många metrar. Samtidigt är det ganska häftigt för när man plötsligt ser en haj är dem bara ett par meter från oss. Vi såg flera stycken genom att bara vara still i vattnet och vänta på att de kommer till oss. Vi såg en bebis, några mellanstora och ett par riktigt stora och feta. Vi avslutade med att simma igenom ett hål i klippan in i en tunnel som de kallar för skorstenen. Väldigt färgglatt av alla mjuka koraller. Vi kollar in några färglada räkor som vi hittar på en klippavsats.

Tillbaka på båten är vi otrligt nöjda och alla dykare berättar om sina hajupplevelser. Visar sig att min och wendys planering var bäst, alla andra såg en haj var medans vi såg ett tiotal. Vi var dem enda som vågade vara stilla i sörjan och bara vänta att hajarna kom till oss. Åt lite lunch och vilade ett par timmar så att vi kunde gå ner på djupet även under andra dyket.

Vi hoppade i sist denna gång. Samma sak igen, vi hann knappt i förrän vi såg en stor tjurhaj. Vi gick in i sörjan och wendy fixade lite inställningar på sin kamera och såg inte hur en stor tjurhaj simmade mot henne. När hon tittade upp var den precis framför henne och hon blev vettskrämd och hoppade bakåt, jag skrattade så jag nästan tappade regulatorn. Vi simmade mot den starka strömmen mot en pinnacle som var omringad av stora stim med fiskar. Jag såg en stor titan triggerfish som fick min puls att stiga. Haha, jag är rädd för en stor fisk men inte för en människoätande haj. Men jag minns fortfarande hur jag blev attackerad av sån fisk i Malaysia och jag vet att de har en stor stark mun som kan bitas ordentligt och skada mig illa. Två stora groupers simmar förbi och jag simmar in i ett stim och bara njuter att komma dem som nära. Vi simmar tillbaka till sörjan och jajemen visst får vi se några hajar till innan vi måste avbryta dyket och simma tillbaka till båten. Wendy tackar för två bra dyk. Det var längesen hon dök och kom upp med en nästan tom tank och de tar tydligen aldrig vanliga dykare in i sörjan, ibland är det bra att vara divemaster. Åkte tillbaka till ön med ett stort smajl. Jag har simmat med tjurhajar!! Har fått foton från dykshopen och jag kommer även få foton på mig lite senare. upp henne och alla asgarvade. Hysteriskt kul.

Hej då Laos och Sawadee Thailand

Klockan fem ringde min väckarklocka och sen har denna dag bara flytit på bra. Tog flyget från Luang prabang till Bangkok. Flyget gick en halv timme tidigare och klockan hade inte ens hunnit bli nio på morgonen när vi landar. Gick runt en stund och kollade upp om det fanns billiga flyg till surat thani eller ko samui. Yes, hittade en billig biljett till surat thani där det går båtar till ön koh phanang. Hade flyt igen när vi landade stod en minibuss redo att ta oss till färjeläget och kom med färjan. Jag trodde inte vi skulle hinna utan trodde jag skulle behöva ta nattbåten. Men vi hann. Träffade ett par från Wien och en man från San fransisco och vi satt och pratade alla tre timmagr på båten och det dracks en del öl. Så när vi kom fram till ön gick vi till första bästa bar och forsatte våra diskussioner och öldrickande vid biljard bordet. När klockan blev tolv kom vi på att jag nog borde leta efter ett rum och de borde leta upp sitt bokade hotell. Hittade ett riktigt sunkigt hotell men det är väll ok, ska bara sova och sen tidigt på morgonen ta mig til norra delen av ön som jag fått rekommenderat.

Hittade en fin bungalow hundra meter från det turkosa havet. Å va härligt det är att vara vid havet igen och här är fint väder vilket jag inte varit bortskämd med sista tiden. Gick till dykshopen jag blivit rekommenderad och fastnade där en lång stund. Han lovar mig att jag ska få dyka med tjurhajar!! Jag är så förväntansfull och lite rädd. Tjurhajar anses vara en av dem farligaste hajar. Har jag en himla tur kan jag få se valhaj. Killen visade mig filmer av hajarna som de filmat dem senaste dagarna. Resten av dagen har jag sippat olika fruktsmoothies, läst min spännande bok på altanen och lysnat på havet. Livet är underbart just nu!

Dagsutflykt till Tad see vattenfall

Om det är nått dem är dåliga i dessa länder så är det att hålla tider. Så jag höll på att sätta kaffet i luftstrupen när min förare kom en kvart innan utsatt tiden. I bilen satt Charlie och Jess och väntade på mig. Vi blev avsläppta vid en cykeluthyrning och fick prova ut en passande cykel. De pumpade däcken och oljade kedjan, cykeln var redo och så fort vi satt på oss hjälmen var även vi redo. Vi frågade varför vi behövde hjälm men inte vår guide. Han skrattade och sa stora böter för oss men inte för honom. Fast efter en timmes cyklingen tyckte till och med jag att hjälm var bra. Vägen vi cyklade på var lervälling som vi slirade runt i, vi fastnade och hade lera från topp till tå. Nästan hela vägen var det dessutom vägarbete och stora vallar med grus som skymde en eventuell utsikt. Jag blev tillsist trött på dessa vägar som inte kan kallas vägar. Jag ifrågasatt varför de tar ut oss på en väg som mer eller mindre är oframkomlig och inte vacker för fem öre, detta är inte vad dem visade på kontoret där vi köpte trippen. Inte mycket stackars guiden kan göra. Var lycklig när vi kom fram till floden och fick paddla istället. Hann knappt börja paddla innan vi var framme vid vattenfallet.

Det var många små vattenfall som det ljusablåvattnet forsade genom. Otroligt vackert. Mellan vattenfallen finns det naturliga pooler som man kan bada i. En av dem större brukar elefanterna som finns här också ta ett svalkande dopp. När jag säger svalkande så menar jag iskallt vatten. Jag hoppade tillslut i med mina leriga kläder och kände hur strömmen tog tag i mig och drog iväg mig. Med stora ansträngningar simmade jag till fallet och kände hur vattnet tryckte ner mig. Efter lite bad och lunch och tittat på en elefant bada var vi redo att börja paddla tillbaka mot stan.

Från ingenstans började de småregna vilket inte gjorde så mycketbara skönt. Vi såg fiskare och barn som lekte i vattenbrynet. Bufflar som svalkar ner sig i floden. Vi möter en lång träkajak full med män som paddlar febrilt. Liknande jag såg igår. Guiden berättar att om två veckor är det en stor tävling och det är det som dem nu övar för. Så förutom en hemsk cykeltur har det varit en kanondag. Hem och duscha och sen möte jag Jess och Charlie på kvällen för lite middag.

Tur på stan

Gick gata upp och gata ner. När jag satt och åt lunch var det nån som tog mig på axeln och sa hej. Det var australienaren Charlie som jag träffat i första dan i Vientiane. Han sätter sig ner och håller mig sällskap och han har en ny vän med sig, Jess från Usa. Jess är här på jobb men har några dagar ledigt. Vi bestämmer oss för att boka en dagsutflykt ihop. Vi går sedan åt vars ett håll. Jag gör ett besök på det största templet, ett av väldigt många. Vart man än går ser man munkar med sina oranga kläder. Fint tempel, mycket guld och målningar och självklart en och annan buddha staty. Tar en promenad längst floden och ser en väldigt lång och smal kanotliknande sak i trä med säkert 30 män som paddlar så fort de bara kan, ser nästan ut som de tränar inför en tävling.

Luang prabang

Tre timmar för sent kom vi fram. Richard kan prata lite lao vilket är en stor fördel för mig. Han fixar en tuktuk som tar oss till stan och där visar han mig ett mysigt hotell och fixar så jag får det betydligt billigare. Han känner dem väl och bor där själv för tillfället. Vi tar en kopp rykande jättegott laotisk kaffe och snackar lite med amerikanen Mark. Sen tar Richard mig till ett fint fikaställe och bjuder på frukost. Han berättar väldigt öppet om sitt liv, hans jobb som fotograf, hans resor och hur han råkade hamna i Laos och nu äger mark som han ska göra nått med. Han berättar väldigt öppet att han antagligen inte skulle stannat här om han och hans flickvän inte skulle haft en bebis på gång. Märks tydligt att det inte är vad han vill men samtidigt tar han konsekvenserna.

Han ger mig sen en guidad tur genom stan. Väldigt mysig, ren och inte så mycket folk. Även här väldigt mycket kaféer. Staden har mekongfloden på ena sidan och Nam khan floden där jag bor på andra sidan. På kvällen stänger dem en del av huvudgatan och har en nattmarknad och säljer krimskrams, väldigt turistigt men ganska trevligt.

På väg till Luang Prabang

Min buss går inte förrän på kvällen så jag har en hel dag i Vientiane. Går mest rundor, men det finns som sagt inte mycket att se. Går förbi ett ställe som heter Swensens. Ser att de säljer glass. Har inte ätit godis på väldigt länge så jag tycker jag kunna unna mig lite glass. Jisses vad gott det var! Promenerar vidare och börjar känna mig uttråkad, ser ett massageställe. Jag har provat massage i varje land här i Asien så varför bryta den trenden. Går in oc får 1.5 timmes skön avslappnande massage för inga pengar alls. Kan varmt rekommendera laotisk massage, en av dem bättre jag provat på. Trodde dock ett tag att hon försökte knäcka min ryggrad i delar. Har aldrig hört min rygg knaka så mycket. Tillslut var det dags att bli hämtad av en stor tuktuk som tar oss till busstationen utanför stan. Jag hade oturen att bli hämtad först och fick åka förbi typ samma gator i en och en halv timme. Träffade en engelsman som bor i Luang Prabang. Han gav mig en massa tips och sa att han kunde visa mig ett bra hotell. Sen tog en halvfull nattbuss till Luang Prabang.

Vientiane, kaféernas stad

Har nu traskat runt i staden och läst min guide bok och kommit fram till att det inte finns så mycket att se och göra här. Däremot är här kaféer på kaféer. Känns inte som en småstad utan en trevlig liten småstad om man nu gillar att fika. Jag var ju bara tvungen att gå till det skandinaviska kaféet, men blev lite besviken när dem inte hade några semlor. Så det fick bli en dammsugare istället, mums.

Jag har funderat en hel del på min sista rutt innan jag åker hem, som vanligt har jag ändrat mina ursprungliga planer. Idag åker jag till Luang Prabang som ska vara en trevlig stad och mycket att göra. Sen skulle jag vidare västerut och bo i djungeln i hus uppe i trädkronorna. Men pga av väder så är det svårt att ta sig dit. Två dagar på båt, flera timmar i bil och sju timmars vandring i lera bara för att ta sig dit. Har hört att det ska vara nått alldeles speciellt, men resan dit låter olidlig och sen är risken stor att det kommer regna en massa oc hindra mig från vandringarna. Till och med dem som äger stället avrådde mig. Så efter Luang Prabang tänker jag lyxa till det och ta flyget till Bangkok, så slipper jag sitta på en buss i två dagar. Flyger jag får jag dessutom 30 dars visum istället för 15 dagar om man kommer med buss. Detta betyder att jag kommer ha ca tre veckor i Thailand, vilket verkligen aldrig har varit aktuellt i mina planer. Men dyknerven börjar skrikahögt, jag vill dyka!! Så efter pratat med en kompis som är dyk och Thailandexpert, har jag bestämt mig för att åka till Koh Phanang och kanske Koh Tao. Första ön har jag stor chans att äntligen få dyka med tjurhajar och den andra ön är det just nu valhaj säsong. Så jag kommer spendera resten av min tid med att dyka. Kanske kommer åka till Kanchanaburi och river kwai ista dagarna. Sen visar det sig att min kära rumskompis från jönköping kommer vara i hua hin så jag ska nog föröska ta mig dit och träffa henne och hennes familj. Hur som helst så måste jag berätta om min kväll. På väg till toaletten träffade jag en gammal man som såg ut som en gammal hippie. Han började prata med mig och det slutade med att vi satt på balkongen och pratade till två på natten. Han var en väldigt intressant man med ett spännande liv och livssyn. Han var nog allt en hippie för han hade spenderat många år i Indien. Han var konstnär och målade skumma tavlor som inte direkt tilltalade mig Vi pratade om indien och Afrika, om livet och om hur vi människor beter oss. Ja vi pratade om allt. Detta är en av de bästa sakerna när man resor så här. Man träffor människor man aldrig skulle träffat annars, jag har träffat otroligt många intressanta människor. Väldigt lärorikt dessutom.

Börjar hata bussresorna, vill inte mer....

Sista dan på ön regnade det precis hela dan och på kvällen gick även strömmen, så det blev inte mycket gjort denna dag. Bokade en bussbiljett till Vientiane, huvudstaden. Först båt till fastlandet, sen en minibuss till Pakse som tog ca 3 timmar. För en gång skull inte fullpackad utan fick ett eget säte. Men som vanligt hamnade jag bredvid en tjej som var åksjuk. Förstod inte henne riktigt, hon smäller i sig glass och chips och fem minuter senare spyr hon som en katt. Varför hamnar jag alltid bredvid dem? Gick okej i början, jag tittade ut. Men så fort jag hörde henne och såg hela golvet var fullt av spya hade jag väldigt svårt för att själv inte börja. När vi kom till Pakse blev vi påkörda av en tuktuk och med. Dem krockade och kanade rakt in i vår minibuss, vilken smäll. Polisen var snabbt på plats och dem blev inte allvarligt skadade som tur är. I Pakse hade jag fem timmar innan jag skulle hoppa på nattbussen. Traskade runt lite och PANG så blev jag ögonvittne till ännu en olycka inom loppet på 30 minuter. Galet! Men dem blev som tur var inte heller svårt skadade. Nattbussen blev en glad överraskning. Knappt nått folk så jag fick en egen stor ganska bekväm säng. Ingen skränande karaoke, utan tyst och mörkt. Sen delade dem ut en liten påse med en flaska vatten, juice, kaka, minttablet och en våtservett. Hade alla bussar varit så här lyxiga hade det varit en fröjd att åka buss. Nu hör det snarare till undantagen. Börjar bli extremt trött på dessa långa, trånga, karaokerullande kräkbussar. Kom fram till huvudstaden tidigt på morgonen och hittade en fint och billigt hotell.

Ännu en dag på cykel

Så hyrde jag en cykel igen, denna gången hade jag både bromsar och luft i däcken. Började med att cykla till ett vattenfall. Det var inte speciellt högt men väldigt brett och de verkligen forsade vatten. Sen cyklade jag vidare till den södraste udde, först var det en massa risodlingar men sen blev det skog. Hörde hur det höggs inne i skogen lite varstans och såg hur de kom ut från skogen med ved. Möte en munk på vägen som traskade och rökte, får dem verkligen röka? Kom tillslut till udden och satt i skuggan och försökte kyla ner mig och samtidigt spana efter delfiner, men såg inga. Hoppade på min cykel igen och tog mig tillbaka upp till norra delen där jag bor. Planerade att ta bron över till grannön Don Det, men såg hur dem mörka molnen kom och stannade i min hängmatta och läste ut ännu en bok istället.

Jag har ju som sagt inte haft nån vidare tur med vädret. Kanske är det som Kathy säger att det är vädrets makter som bara vill vänja mig vid vädret hemma, haha. Men det finns ju för och nackdelar med allt. Ja det regnar. Det betyder att jag inte alltid kan göra det jag vill, Mekongfloden är brun istället för kristallgrön vilket den tydligen är under torrperioden, vilket är svårt att tänka sig när man ser den nu. Mendet betyder också att jag fårse allt väldigt grönskande, blommor och frukt överallt, luften är dammfri och det är inte stekande hett. Sen ska ju lera vara bra för huden har jag hört så mina fötter komm vara lena som en barnarumpa. Dessutom ger får jag några lata dagar när det regnar hela tiden och det kan ju vara skönt att inte hitta på saker precis hela tiden.

Livet i en hängmatta

Man säger ju att man ska ta seden dit man kommer så det gjorde jag idag. Jag la mig i min hängmatta i flera timmar, precis som alla invånare här verkar göra. Läste ut min bok och hittade en annan. Ibland lägger jag ifrån mig boken och blundar och bara lyssnar på tystnaden. Fast det är inte tyst så länge. Båtar kommer farandes på floden med sina högljuda motorer, jag hör hundar som skäller och busar, barn som skrattar och gråter och det visar sig att det finns nån arbetsam människa som inte ligger i hängmattan utan snickrar på en ny bungalow. Här är väldigt fridfullt och jag njuter till fullo av livet här på ön. Visade sig vara en bra dag att hänga i en matta för regnet kommer och går hela tiden. Hoppas vädret blir bättre imorrn fördå blir det cykeltur på ön och grannön. Ska försöka hitta några vattenfall och kanske en delfin i vattnet.

Med kräk i håret kom jag till Laos

Ännu en bussdag att se framemot, NOT! Börjar bli riktigt trött på alla bussresor. Saknar dem rosa bussarna där man kan sitta, stå, gå, ligga......ja vad kan känner för. Bussresorna blir dessutom inte roligare när det visat sig att asiater inte klara av att åka i fordon utan att bli åksjuka. Har fortfarande inte åkt en enda buss utan att nån i närheten spyr. Från Kratie åkte jag i en minibuss för tolv person, vi var förstås 18 stycken. Det tog ca fem minuter så kräktes första ungen. Två andra barn stoppade sina huvuden utanför fönstret. Kanske gillar de vinddraget eller så gillar de friskluft eller så var de åksjuka. Jag försökte slumra till så att den här resan skulle gå lite snabbare. Då kände jag något blött på min hand och mitt ben. Unge nummer två har kräkts. Han försökte genom rutan vilket gick sisådär. Rutorna på utsidan var täckta av spyor, jag hade på ben och armar och även i håret visade det sig. Stackars ungen hade hela ansiktet och kläderna fulla, men tror du chauffören stannade, så klart inte. Han ökade bara volymen på sin karaokeskiva. Resten av resan försökte jag inte andas genom näsan, bara oset av spyor gav mig kväljningar.

Men vi kom till gränsen utan fler olyckor och jag kom nu till ännu ett nytt land. En kort bussresa till en liten by där en båt sedan tog mig till en av alla 4000 öar som finns här i Mekongfloden. Jag valde Don Khon som ska var den lugna lilla ön men samtidigt en del fint att titta på. Hittade en bungalow precis vid vattnet för några dollar. Gick en promenad i den lilla byn och intog sen min balkongs hängmatta med min bok. På kvällen bjöds det på ett stort skådespel på himlen av alla blixtrar, väldigt mysigt.

En tur till koh trung

Efter frukosten ställde jag mig på bryggan och väntade på båten som skulle ta mig till ön som ligger mitt i Mekongfloden. Men på två minuter gick det från småmolnigt till ösregn, kunde inte ens se ön för allt regn. Så det var bara att springa till hotellet och vänta ut det. Ett par timmar senare gjorde jag ett nytt försök och det gick betydligt bättre. Båten tar ca 10 min och så hyrde jag en skranglig cykel utan bromsar och luft i däcken av en gammal man. Ca nio kilometer att cykla runt ön. Men regnet hade förvandlat grusvägarna till lervälling. Så det blev en ganska svår cykling runt när jag försökte undvika leran, men det var omöjligt. Tillslut tog jag av mig mina skor och tog stöd av mina fötter när cyklen ville slira för mycket. Hur som helst, turen var trevlig. Cyklade förbi men som byggde båtar, kvinnor som plockade sina enorma pomelofrukter från små träd som jag inte förstår hur de kan bära dessa enorma grapefrukter. Barnen lekte och viftade glatt när jag kom slirandes på min skruttiga cykel. I mitten av ön är det risodlingar och betes mark för korna och längst kustremsorna ligger husen med deras grönskande trädgårdar. När jag cyklat varvet runt var jag brunare än någonsin. Inte beroende på solens starka strålar utan för all gegga och damm. Efter en välbehövlig dusch gick jag till samma restaurang som första kvällen och åt samma ljuvliga mat och fick sällskap av en pratglad australienare.