Börjar hata bussresorna, vill inte mer....

Sista dan på ön regnade det precis hela dan och på kvällen gick även strömmen, så det blev inte mycket gjort denna dag. Bokade en bussbiljett till Vientiane, huvudstaden. Först båt till fastlandet, sen en minibuss till Pakse som tog ca 3 timmar. För en gång skull inte fullpackad utan fick ett eget säte. Men som vanligt hamnade jag bredvid en tjej som var åksjuk. Förstod inte henne riktigt, hon smäller i sig glass och chips och fem minuter senare spyr hon som en katt. Varför hamnar jag alltid bredvid dem? Gick okej i början, jag tittade ut. Men så fort jag hörde henne och såg hela golvet var fullt av spya hade jag väldigt svårt för att själv inte börja. När vi kom till Pakse blev vi påkörda av en tuktuk och med. Dem krockade och kanade rakt in i vår minibuss, vilken smäll. Polisen var snabbt på plats och dem blev inte allvarligt skadade som tur är. I Pakse hade jag fem timmar innan jag skulle hoppa på nattbussen. Traskade runt lite och PANG så blev jag ögonvittne till ännu en olycka inom loppet på 30 minuter. Galet! Men dem blev som tur var inte heller svårt skadade. Nattbussen blev en glad överraskning. Knappt nått folk så jag fick en egen stor ganska bekväm säng. Ingen skränande karaoke, utan tyst och mörkt. Sen delade dem ut en liten påse med en flaska vatten, juice, kaka, minttablet och en våtservett. Hade alla bussar varit så här lyxiga hade det varit en fröjd att åka buss. Nu hör det snarare till undantagen. Börjar bli extremt trött på dessa långa, trånga, karaokerullande kräkbussar. Kom fram till huvudstaden tidigt på morgonen och hittade en fint och billigt hotell.