Ännu en bussdag att se framemot, NOT! Börjar bli riktigt trött på alla bussresor. Saknar dem rosa bussarna där man kan sitta, stå, gå, ligga......ja vad kan känner för. Bussresorna blir dessutom inte roligare när det visat sig att asiater inte klara av att åka i fordon utan att bli åksjuka. Har fortfarande inte åkt en enda buss utan att nån i närheten spyr. Från Kratie åkte jag i en minibuss för tolv person, vi var förstås 18 stycken. Det tog ca fem minuter så kräktes första ungen. Två andra barn stoppade sina huvuden utanför fönstret. Kanske gillar de vinddraget eller så gillar de friskluft eller så var de åksjuka. Jag försökte slumra till så att den här resan skulle gå lite snabbare. Då kände jag något blött på min hand och mitt ben. Unge nummer två har kräkts. Han försökte genom rutan vilket gick sisådär. Rutorna på utsidan var täckta av spyor, jag hade på ben och armar och även i håret visade det sig. Stackars ungen hade hela ansiktet och kläderna fulla, men tror du chauffören stannade, så klart inte. Han ökade bara volymen på sin karaokeskiva. Resten av resan försökte jag inte andas genom näsan, bara oset av spyor gav mig kväljningar.
Men vi kom till gränsen utan fler olyckor och jag kom nu till ännu ett nytt land. En kort bussresa till en liten by där en båt sedan tog mig till en av alla 4000 öar som finns här i Mekongfloden. Jag valde Don Khon som ska var den lugna lilla ön men samtidigt en del fint att titta på. Hittade en bungalow precis vid vattnet för några dollar. Gick en promenad i den lilla byn och intog sen min balkongs hängmatta med min bok. På kvällen bjöds det på ett stort skådespel på himlen av alla blixtrar, väldigt mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar