Dyktajm, äntligen!

Yes, äntligen dags för mig att ta ett kliv ner i stora blå igen. Två månader är alldeles för länge att hålla sig på torra land. Jag och divemaster Wendy ska dyka ihop. Hoppar på en ganska stor båt som används av flera olika dykshopar. På andra våningen bjuds det på frukost. Tar en kopp kaffe och njuter av lukten av havssalt och känna vinden i håret. Vi åker till sailors rock och det tar ca en timme. När vi ser klippan sticka upp från ytan ber Wendy mig att göra mig redo så vi kan hoppa i först och har då störst chans att få se hajar. Vi var dock båda två väl snabba och vi fick vänta en stund. Wendy satt sig på relingkanten och hennes tub kasade ut från kanten och hon blev baktung och jag såg hur hon började vifta med armarna och började falla baklänges. Såg hennes förvånade blick innan honföll i. Hann aldrig få tag i hennes armar och såg hur hon försvann bakom båten. Det var bara att skrika " man överbord". Båten gjorde en u-sväng och vi Vi gick igenom dyket och jag måste erkänna att jag var väldigt nervös vilket jag aldrig är numera när jag dyker. Herregud, jag ska dyka med en av topp tio rankade mest farliga hajar, tjurhajen. Vi hann inte mer än hoppa i och sjunka ner halvväg ner mot botten då jag hör Wendy grymta genom regulatorn och pekar på två tjurhajar som simmar under oss. Wow, inte rädd längre bara exhalterad. Vilka mäktiga djur, fantastisk vackra. T

yvärr är vattnet just nu separerad, man simmar från klart vatten rakt in i en sörja som försämrar sikten med många metrar. Samtidigt är det ganska häftigt för när man plötsligt ser en haj är dem bara ett par meter från oss. Vi såg flera stycken genom att bara vara still i vattnet och vänta på att de kommer till oss. Vi såg en bebis, några mellanstora och ett par riktigt stora och feta. Vi avslutade med att simma igenom ett hål i klippan in i en tunnel som de kallar för skorstenen. Väldigt färgglatt av alla mjuka koraller. Vi kollar in några färglada räkor som vi hittar på en klippavsats.

Tillbaka på båten är vi otrligt nöjda och alla dykare berättar om sina hajupplevelser. Visar sig att min och wendys planering var bäst, alla andra såg en haj var medans vi såg ett tiotal. Vi var dem enda som vågade vara stilla i sörjan och bara vänta att hajarna kom till oss. Åt lite lunch och vilade ett par timmar så att vi kunde gå ner på djupet även under andra dyket.

Vi hoppade i sist denna gång. Samma sak igen, vi hann knappt i förrän vi såg en stor tjurhaj. Vi gick in i sörjan och wendy fixade lite inställningar på sin kamera och såg inte hur en stor tjurhaj simmade mot henne. När hon tittade upp var den precis framför henne och hon blev vettskrämd och hoppade bakåt, jag skrattade så jag nästan tappade regulatorn. Vi simmade mot den starka strömmen mot en pinnacle som var omringad av stora stim med fiskar. Jag såg en stor titan triggerfish som fick min puls att stiga. Haha, jag är rädd för en stor fisk men inte för en människoätande haj. Men jag minns fortfarande hur jag blev attackerad av sån fisk i Malaysia och jag vet att de har en stor stark mun som kan bitas ordentligt och skada mig illa. Två stora groupers simmar förbi och jag simmar in i ett stim och bara njuter att komma dem som nära. Vi simmar tillbaka till sörjan och jajemen visst får vi se några hajar till innan vi måste avbryta dyket och simma tillbaka till båten. Wendy tackar för två bra dyk. Det var längesen hon dök och kom upp med en nästan tom tank och de tar tydligen aldrig vanliga dykare in i sörjan, ibland är det bra att vara divemaster. Åkte tillbaka till ön med ett stort smajl. Jag har simmat med tjurhajar!! Har fått foton från dykshopen och jag kommer även få foton på mig lite senare. upp henne och alla asgarvade. Hysteriskt kul.