Efter frukosten ställde jag mig på bryggan och väntade på båten som skulle ta mig till ön som ligger mitt i Mekongfloden. Men på två minuter gick det från småmolnigt till ösregn, kunde inte ens se ön för allt regn. Så det var bara att springa till hotellet och vänta ut det. Ett par timmar senare gjorde jag ett nytt försök och det gick betydligt bättre. Båten tar ca 10 min och så hyrde jag en skranglig cykel utan bromsar och luft i däcken av en gammal man. Ca nio kilometer att cykla runt ön. Men regnet hade förvandlat grusvägarna till lervälling. Så det blev en ganska svår cykling runt när jag försökte undvika leran, men det var omöjligt. Tillslut tog jag av mig mina skor och tog stöd av mina fötter när cyklen ville slira för mycket. Hur som helst, turen var trevlig. Cyklade förbi men som byggde båtar, kvinnor som plockade sina enorma pomelofrukter från små träd som jag inte förstår hur de kan bära dessa enorma grapefrukter. Barnen lekte och viftade glatt när jag kom slirandes på min skruttiga cykel. I mitten av ön är det risodlingar och betes mark för korna och längst kustremsorna ligger husen med deras grönskande trädgårdar. När jag cyklat varvet runt var jag brunare än någonsin. Inte beroende på solens starka strålar utan för all gegga och damm. Efter en välbehövlig dusch gick jag till samma restaurang som första kvällen och åt samma ljuvliga mat och fick sällskap av en pratglad australienare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar