Reseplan för mina nya äventyr

Så den 14 januari åker jag tillbaka till Afrika men dock inte Seychellerna utan nu blir det en stor rundtur från mitten av Afrika och ner till dem sydligare delarna. Det är två olika resor som jag ska jobba på och här kan ni läsa båda resrutterna.

Kenya-Sydafrika

Vecka 1
Vi lämnar Sverige med destination Nairobi, Kenya. Här finns det möjlighet att göra ett besök till ett barnhem i Kibera utanför Nairobi (har du saker du vill skänka till barnhemmet, kontakta oss för mer information). Äventyret fortsätter sedan med en tredagars safari i Masai Mara nationalpark. Vi bor på en campinglodge och gör dagsturer ut till parken. Här får vi se lejon, bufflar, elefanter, zebror och många andra djur, förhoppningsvis alla djuren i The Big Five. Dagarna i vildmarken följs av en natt i den pulserande storstaden Nairobi innan nästa vildmarksäventyr tar vid.

Vecka 2
Strax utanför Arusha i Tanzania hittar vi ett av naturens under, Ngorongorokratern. Vi erbjuder här en safaritur i den fantastiska miljön nere i kratern innan vi lämnar vildmarken och åker vidare. På vägen får vi förhoppningsvis se en skymt av Kilimanjaro. I Dar es Salaam lämnar vi bussarna för att ta båten till kryddön Zanzibar för några sköna dagar med sol och bad. Vi bor några nätter i Stone Town, Zanzibars huvudstad och har gott om tid för att utforska staden och dess labyrintliknande gränder. Här kan vi gå på stadsvandring, åka på krydd- och frukttur eller bara njuta av solnedgången från terrassen på Africa House Hotel. Övistelsen avslutas med några dagar längs kritvita stränder och i turkost vatten.

Vecka 3
Tillbaka på fastlandet kliver vi på bussarna och kör mot Mbeya. På vägen kör vi genom Mikumi nationalpark och tittar på de spännande djurarter som lever där. Vi kör söderut och passerar gränsen till Malawi, färdas vidare längs med Malawisjön och stannar till i Chitimba. En populär aktivitet här är vandringen från campingen upp till Livingstonia där vi bjuds på en fantastisk utsikt.

Vecka 4
Resan fortsätter nu mot Malawisjöns sydspets och sedan västerut till Malawis huvudstad Lilongwe. Här kan vi passa på att shoppa lite innan vi drar vidare och korsar ytterligare en landsgräns då vi äntrar Zambia. Vi stannar för natten i Chipata, varefter färden fortsätter genom det gröna landskapet till Zambias huvudstad Lusaka.

Vecka 5
Bron över Zambezifloden tar oss nu till nästa land, Zimbabwe, och de spektakulära Victoriafallen. Här stannar vi i fyra dagar för att uppleva de fantastiska vattenfallen. De som vill utmana sig själva lite mer kan prova på att hoppa fallskärm, forsränna nerför Zambezifloden eller testa bungyjumping med Victoriafallen i bakgrunden. Vi fortsätter sedan in i Botswana. Vårt mål är Maun och sedan Okavangodeltat, ett av världens största inlandsdeltan.

Vecka 6
Vi har nu nått Namibia och karavanen tar oss först till Rundu på gränsen till Angola och sedan vidare till Etosha nationalpark. Här väntar några spännande safaridagar och ytterligare en chans att se de afrikanska djuren i sina rätta element. Vi fortsätter färden genom Namiböknen på vår väg till kuststaden Swakopmund.

Vecka 7
Vi stannar några dagar i Swakopmund och provar på sandboarding, hajfiske, fyrhjulsåkning eller fallskärmshoppning över öknen. Bussarna tar oss sedan ut i Namib Naukluft nationalpark, ett ökenområde med några av världens högsta sanddyner. Här faller mindre än 10 m.m. regn per år och gryningen i detta fantastiska landskap är en sagolik upplevelse.

Vecka 8 & 9
Vi stannar för att bada i Orange River, gränsfloden mellan Namibia och Sydafrika innan vi styr kosan söderut mot en vingård. Vägen till Kapstaden går sedan via valstaden Hermanus och Afrikas absoluta sydspets Kap Agulhas. I spännande Kapstaden finns det massa saker att hitta på. Vi kan besöka Taffelberget, kåkstäderna utanför staden eller en massa roliga marknader. De som vill shoppa kan passa på att besöka Waterfront, Kapstadens modernaste och största shopping- och krogområde. Vill du hellre ha en adrenalinkick, prova gärna på den uppskattade vithajsdykningen. Slutligen gör vi ett besök till Godahoppsudden.

Detta var första resan och sedan ska jag göra följande resa:

Sydöstafrika


Vecka 1
Äventyret inleds i pulserande Kapstaden. Besök Taffelberget, Robben Island (Nelson Mandelas fängelseö), någon av kåkstäderna utanför staden eller Green Market Square (där det är loppmarknad varje dag med afrikanska souvenirer, tyger och hantverk). Runt torget hittar du även mysiga små uteserveringar. De som vill kan passa på att prova den adrenalinhöjande vithajsdykningen eller besöka Waterfront, Kapstadens modernaste och största shopping- och krogområde. Tillsammans gör vi ett besök till Godahoppsudden innan vi åker vidare till valstaden Hermanus.

Vecka 2
Från Afrikas absoluta sydspets Kap Agulhas fortsätter vi till Knysna, en mysig liten stad som ligger i hjärtat av den vackra kuststräcka som kallas Garden Route. Vidare härifrån tar vi oss till Tsitsikamma NP, där det finns många fina vandringsstråk. Efter detta väntar avkoppling i East London där vi förhoppningsvis kan ta ett dopp i Indiska oceanen. Vi rullar vidare till det spektakulära Drakensberg. Ett av de absolut mest magnifika bergspassen i Sydafrika heter Sani Pass. Det är en smal serpentinväg som slingrar sig uppför berget och förbinder Sydafrika med det oberoende lilla landet Lesotho. Landet kallas även Roof of Africa, något vi kommer att förstå när vi ser det, utsikten från toppen på 3 200 m.ö.h. är helt enastående. Vi övernattar i Sani Pass och dagen efter gör vi en utflykt med övernattning till Lesotho och filtfolket.

Vecka 3
Vi åker vidare mot den lilla pittoreska staden St Lucia och Greater St Lucia Wetland Park. Detta är inte bara ett fantastiskt vackert område utan också ett oerhört viktigt ekosystem. I parken hittar vi Sydafrikas största population av flodhästar och krokodiler och mer än 530 fågelarter. Gör gärna en båttur på deltat för att få se dessa exotiska djur i sin naturliga miljö. Det finns dessutom möjligheter till en populär nattsafari för de som vill uppleva lite mer. Vi styr vidare mot Swaziland där vi bl. a. kan göra en safaritur i Hlane Royal NP innan vi tar oss till den världskända Krugerparken som är nästan helt oslagbar vad gäller mångfalden av djur. Nästa anhalt på resan blir fantastiska Blyde River Canyon.

Vecka 4
Veckan inleds i hektiska Johannesburg. Efter detta väntar avkopplande dagar i närheten av Sydafrikas mest kända resort, Sun City, för lite sol och bad i härlig miljö. Även här finns det möjlighet till safariturer i Pilansberg. Vi styr vidare till Botswanas huvudstad Gaborone, där du kan följa i ”Damernas detektivbyrås” fotspår.

Vecka 5
De spektakulära Victoriafallen är en imponerande syn. Med sin bredd på hela 1,6 km så är fallen de bredaste i världen. De som vill utmana sig själva kan prova bungyjumping med Victoriafallen i bakgrunden, flyga helikopter eller vandra med lejon m.m. Vidare styr vi mot Stora Zimbabwe (Great Zimbabwe) som är en arkeologisk ruinstad och den äldsta kända staden i södra Afrika.

Vecka 6
Vilankulo blir nästa stopp på resan och här känns det som att tiden stått stilla. Här hittar man inga stora hotell och ingen kommersiell exploatering. Från Vilankulo finns det möjlighet att ta sig ut i den fantastiska Bazarutoarkipelagen. Här hittar du en fängslande undervattensvärld. Vattnet har en temperatur på 22–28 grader året runt, vilket gör att en fantastisk mångfald av koraller och marina däggdjur lever i det. Här kan du uppleva några av havets giganter som mantor, valhajar och knölvalar. Tillbringa dagarna i området med att bara njuta av den vackra naturen, strosa längs med paradisstränderna, bada i det turkosa vattnet, snorkla över sagolika korallrev eller dyk med jättesköldpaddor. Vi fortsätter till Tofo för några riktigt avkopplande dagar med sol och bad. Här har du t.o.m. möjlighet att snorkla med valhaj. Resan avslutas i Moçambiques huvudstad Maputo och här finns det möjlighet att utforska den vackra arkitekturen i staden innan det är dags att vända hem till Sverige.

Julstämning

Att komma hem från 27 graders värme och fina stränder till kyla och regn var kanske inte det roligaste. Och jag har svårt att tro att det faktiskt är jul nästa vecka. Jag har inte hittat nån julstämning trots att jag hört julsänger på radio, det är mörkt och kallt och jag ser ljusstakar i allas fönster. Så vad gör jag.....tänkte att på sjävaste luciadagen måste man ju ha lussekatter. Så jag satt igång med lite julbak och gjorde mina berömda lussekattsnäckor med mandelmassa fyllning och fixade lite glögg som dem kan sköljas ner med på kvällen. Hemskans gott, men nån julstämning har tyvärr fortfarande inte infunnit sig.

Hemma

Så har nio månader gått I mitt nya liv och jag ångrar inte mitt beslut ett dugg. Min vistelse på Seychellerna kommer alltid att vara ett minne för livet och jag har fått mycket av min tid där. Jag har lärt mig mycket och fått uppleva mycket. Började funderade på vad jag verkligen fick ut av min resa och listan kan göras väldigt lång.
Jag har skaffat nya erfarenheter och vänner för livet. Jag är numera en Rescuediver, Divemaster, syrgasspecialist och djupdyksspecialist och mina 231 dyk på ön har förhoppningsvis gjort mig till en betydligt bättre dykare. Jag har en båtlicens och övat köra ett par gånger vilket var hysteriskt roligt, men jag skulle nog inte vilja kalla mig skipper riktigt än. Jag var livrädd i början och lärde mig aldrig att gilla det men jag gjorde det iallafall. Jag lärde mig att köra en stor bil på extremt smala vägar på fel sida av vägen och överlevde. Jag har lärt mig att hantera människor och olika situationer och övat på att ha tålamod och bita mig i tungan och hålla tyst men även lärt mig att säga till när saker och ting inte är bra
Förhoppningsvis har min engelska förbättrats
Vet betydligt mycket mer om det marina livet, vet en hel bunt koraller och fiskar och har fått ett certifikat även på detta.
Jag kan numera laga god vegetarisk mat och hantera en kompressor. Men att vara iväg en längre tid har nog framförallt lärt mig att uppskattar en massa saker som finns hemma och jag har verkligen förstått hur mycket min familj och mina vänner betyder.

Dax att ta farväl....

Så har då ytterligare två veckor gått och min tid på Seychellerna börjar gå mot sitt slut. Dem här två sista veckorna har inte varit särskilt roliga och jag har mer eller mindre känt att jag är klar att åka hem. På två veckor har jag haft tre dyk. Mitt sista dyk var ett av mina sämsta dyk jag haft här. Dålig sikt, väldigt kallt vatten och allt vi såg var en stingrocka och tre örnrockor (haha, japp har blivit bra bortskämd här så det krävs mer än så för att vara nöjd med mitt dyk). Däremot var mitt nästsista dyk riktigt bra. Dök med Michael som fortfarande försökte lära sig att hitta bebiskoraller i en ruta. Dvs jag kunde simma runt medans han letade. Vi var på en ny dyksajt för mig som jag genast gillade. En massa stora stenbumlingar med en massa koraller. Sikten var fantastisk och 3 stycken stora bumbhead parrotfish kom simmandes ( ca 1.2 m stora firrar). Simmade till Michael för att visa han dem, när jag kallade på honom såg jag en stor sak sakta simma mot mig. WOW, en 3-4 m lång haj som jag aldrig tidigare sett men var ganska lik en gitarrrhaj men hade ett runt tjockt huvud och var silvrig med prickar som en valhaj. Grrr, har tyvärr ingen bild på honom med det var en hajrocka (visste inte ens att det fanns nått som heter så). Dem sista veckorna har dock våra dykare haft tur att återigen få se en valhaj och dem stora Manta rockorna tittar förbi då och då.

Jag har passat på att snorkla ett par gånger och en dag hade jag turen att få se 14 djävulsrockor. Försökte simma efter dem. Det ser knappt ut som de rör sig men simma snabbt kan dem. Så jag gav upp och började simma tillbaka, fick en känsla att jag var förföljd och mycket riktigt när jag tittade bakåt var det en ensam djävulsrocka som följde efter mig nyfiket. Men när jag stannade blev han rädd och simmade iväg, men bara några sekunder efter kom han tillbaka och simmade upp till mig och stannade ett par meter från mig och det kändes som han spanade in mig, haha.

Annars har den mesta av min tid senaste tiden handlat om att städa och fixa iordning saker inför slutet. Har gjort ett trettital vänskapsarmband till barnhemsbarnen och packat en massa julklappar som vi gav barnen i måndagskväll. Vi spenderade en kväll med barnen. De dansade för oss, sen bjöds det på en god barbecue och sedan gav vi dem deras julklappar.

I lördagskväll var sista utekvällen i Beau Vallon, jag har inte varit ute och svirat särskilt mycket under min scholartid men denna gången följde jag med och oj vilken kväll. Märktes att det var sista kvällen med gänget, det blev en ganska galen natt. I onsdags hade vi vår sista barbequekväll här på campen och vår trädgårdsmästare lagar mat för oss hela dagen för oss. Han lagar jättegod creol mat. Tyvärr hade jag varit magsjuk hela dagen och kunde inte äta och var även soberstaf så jag kunde inte ens ta en öl. Så jag övergav festen och glodde på film istället. Men det lät som de hade väldigt kul och de kom och hälsade på mig imellanåt.

Sista kvällen med volontärerna visade vi resultaten från vara undersökningar vi gjort och det var många glädjande besked. Vi ser en stegande trend när det gäller bebiskoraller. Vi har inte för många korallätare som crown of thorns eller andra sjöstjärnor. Bästa av allt, aldrig tidigare har det setts så många sköldpaddor någonsin både när det gäller hawksbill eller gröna skoldpaddor. I normala fall har det setts ca 5 gröna sköldpaddor. Vi har totalt under våra dyk sett 59 stycken!!!!!! Om jag jämför min tid när jag var volontär och nu så var sikten klart bättre när jag var volontär, men den här fasen har jag sett en otroligt massa spännande saker i vattnet. Den här kvällen fick vi även titta på foton från tiden vi haft här. Och som jag nämnt tidigare så har jag känt mig klar med att bo här på base campen och vill åka hem. Men plötsligt närjag ser foton från våra dyk, foton från båtarna och annat skoj vi hittat på.......så känns det plötsligt sorgligt att lämna Seychellerna. Har blivit van vid havet och älskar verkligen att åka båt och dyka och kommer sakna det otroligt mycket.

Vad kommer jag sakna?
Dykningen givetvis
snorklingen såklart
att få se alla fantastiska djur i vattnet
havet
vackra solnedgångar
vackra Seychellerna
musiken som dunkar från alla bilar och hus
London diary tiramisu eller jordgubbscheesecakeglass
alla trevliga människor jag träffat
vinddraget i mitt hår när jag sitter på en båt eller på ett bilflak.
Solen
skräniga fladdermöss

Så jag försöker inte tänka på allt det som varit bra och vad jag kommer sakna utan istället påsånt som varit jobbigt.

Kommer inte sakna

alla tidiga morgnar
kitchenduty
trafiken
gröt till frukost och pasta med tomatsås till lunch
råttor, blisterbugs, mygg, maneter, bitande plankton, solsveda, myror, spindlar och kackerlackor
klagande volontärer
fesljummen, gult äckligt vatten
toaletter som inte går att spola
skitiga och fuktiga och även ibland mögliga kläder
försöka somna i starkt ljussken från lampan precis ovanför min säng

Nedräkningen har börjat och det ska bli kul att komma hem och jag ser framemot julen. Har dock fått information att det vankas snöstorm vilket inte direkt var vad jag hade tänkt mig när jag kommer hem.

Vad jag ser framemot hemma
att få träffa familj, Gizmo och vänner främst förstås
att få sova i ett eget rum och somna utan stark lampa i mina ögon och ingen som snarkar
ett kallt glass vatten som är klart och smakar gott, eller bara nått som är kallt.
att kunna tvätta mina kläder i en tvättmaskin som fungerar och som faktiskt tvättar mina kläder....vad härligt att få kunna gå i rena kläder!!!
att äta varierande mat. Ju närmare hemresan närmar sig ju mer saker har jag blivit sugen på. Vill äta kåldolmar med brunsås och en massa lingon, korv med mos, köttfärsås, mackor med leverpastej eller en god ost. Krämiga pastasåser, kött!!!!
Att kunna gå på toaletten när jag vill och få sitta ifred och kunna spola
En kopp zoegas kaffe

Så detta är nog mitt sista inlägg här från Seychellerna. Kommer kanske skriva ett till när jag kommer hem och skriva nån sort sammanfattning eller bara hur det är att komma hem. För er som inte vet vad som händer i mitt liv framöver................kommer stanna hemma en månad innan det är dags för nya äventyr. Fyra månader i Afrika på en rosa buss!!!

inget kul just nu...

Denna vecka har definitivt varit den absolut tråkigaste. Efter vår lilla incident med Manta har vi inte varit i vattnet på hela veckan. Ett dyk, det är allt. Så jag har inte gjort särskilt mycket alls, läst en massa. I onsdags hade jag och Liz hand om shopping vilket tog hela dan. I torsdags gick jag och sex volontärer till Port Launey strand för att ge skolbarn en lektion. Sen ägnade jag resten av dagen att tillverka armband till barnhemsbarnen som de ska få i julklapp. Så jag har iallfall lärt mig nått nytt denna vecka och gjort lite nytta.

Pga att vi inte kunnat dyka så gav Ro oss allihopa fredagen ledig. Tyvärr hade jag fått nitlotten att vara soberstaff igen så jag fick snällt stanna kvar på basecampen. Det betydde att vår fredags bbq flyttades till torsdag kväll istället. Vilket faktiskt blev en riktigt kul natt. Vi var ett gäng som spelade mynt-i-koppen-spelet vilket betyder en hel del öl. Tyvärr betyder denna extra lediga dag att vi kommer jobba sex dagar nästa vecka. Så mina planer att spendera min sista helg i Beau Vallon med mina vänner kan jag nu glömma.

Blev lite besviken på min chef denna vecka. Fick höra från mina vänner på Curieuse island att jag skulle åka dit nästa vecka????? Ingen som berättat det för mig. Tillslut frågade jag chefen och jag såg hur hon skruvade på sig. Ja, det var meningen men pga av allt som hänt denna vecka är jag inte säker på att jag kan skicka iväg dig. Men vill du verkligen åka så ska du göra det, men låt mig prata med dem på ön först så återkommer jag imorgon med besked. Hela nästa dag såg jag inte skymten av Ro förrän sen kväll. Då fick jag beskedet att jag inte får åka. Mest besviken på hur min chef skötte det hela. Hade inte förväntat mig att få åka dit från första början men sen började man ju hoppas.

Idag gick jag och ett gäng tjejer till ett vattenfall som jag inte ens visste fanns förrän för ett par dagar sen. Det var en lång promenad och extremt svettigt men ett kallt dopp vid ett ganska stort vattenfall kändes plötsligt svetten värt det. Ganska högt vattenfall med en ”pool”. Vi lekte ca en timme sen kom det ett gäng killar och störde idyllen så vi begav oss. Tog ett pit-stop vid Ofelia i Port launey vilket är ett fem stjärnigt hotell där vi låtsas att vi är gäster och får gratis handdukar till våra solstolar och vi har även kommit på att vi kan ha tillgång till fri internet, hehe. Däremot är det svindyrt att dricka och äta, men flirtar man lite med bartendern får man ibland reducerade priser, till och med gratis ibland.

Men efter den här tråkiga veckan känner jag mig mer än redo att lämna ön och åka hem.

Lite foto

Lite bilder jag tagit under mina sista snorklingar och dyk.

Vindarna har vänt....

Från att ha alldeles stilla klart vatten i vår bukt så ändrades det över en natt. Plötsligt slår det in riktigt stora vågor in i vår föra detta lugna bukt. Jag åkte ut på den stora båten (Manta) idag på dagens första dyk. Är glad att lee var skipper för om nån kan köra en båt så är det han. VI han inte ut särskilt långt innan stora vågor slog emot Manta. Havsvattnet forsade in i vår stackars båt. Men Lee manövrerade henne fint mellan vågorna. Trodde vi var illa ute en gång när en våg kom emot oss och det såg ut som en stor vägg farandes mot oss. Att ta på sig all utrustning under dessa förutsättningar var inte det lättaste. Men det gick och så fort man var i vattnet och började sjunka mot djup så kände vi inte längre av vågorna. Det var till och med alldeles klart vatten när vi kom ner på djupet. VI kom alla helskinnande tillbaka till stranden. Jag bytte tank och gick till vår lilla båt Dexter och var redo för dyk 2 för dagen. Vi åkte sakta ut och jag tyckte nog att vågorna blivit lite lugnare, lite mindre. Vi fick alla på oss vår utrustning utan större problem och började vår breifing när Tegan pekade mot den andra båten som fortfarande inte kommit lika långt ut som oss och sa ”vad sysslar dem med”. Vi tittade alla dit och såg hur stackars Manta snurrade runt i vågorna och det såg ut som hon höll på att sjunka. Vi hörde hur Joe skrek i radion att de tog in en massa vatten. Vi såg hur alla på båten sprang mot styrbord och tillbaka till babord för att försöka motstå vågorna. Vi tog snabbt av oss vår utrustning och väntade på order hur vi kan hjälpa dem. Det var ganska otäckt att se hur de kämpade med att inte låta båten sjunka. Plötsligt ser vi hur framdelen av båten sjunker totalt under vattenytan och hur bakdelen lyfter upp och vi kan se motorerna peka upp mot molnen. DÅ trodde vi nog alla att det var helt kört för stackars manta. Vi såg hur alla fått på sig flytvästar och hoppade överbord. Vi såg hur personalen kämpade vidare med att få in båten tillbaka till stranden. Fråga mig inte hur för båten var under flera omgångar, men de lyckades få in båten. Vi åkte snabbt in och plockade ur all utrustning och sedan åkte Dexter ut och hämtade in alla som hoppat överbord. Det slutade lyckligt och ingen skadades. Det var nog ingen direkt fara för någons liv för det var ganska grunt, men det vore en stor förlust om båten hade sjunkit.
Vi befarar att vågorna kommer stanna ett tag framöver så det kommer nog tyvärr inte bli så mycket dem sista veckorna vi har kvar, men hellre det än att vi får uppleva samma sak en dag till.

Idag var det min och Liz tur att åka in till stan och shoppa allt vi behöver för en vecka framåt. Inte min favoritsysselsättning eftersom det betyder att jag behöver köra den eländiga bussen på dem eländiga vägarna. Bläää.....förhoppningsvis sista gången jag behöver göra detta.

Olympisk mästare

Så har även vecka sju gått. Inte en av dem bättre veckor måste erkännas. Har inte fått dyka särskillt mycket och det är nog tyvärr så det kommer vara resten av veckorna här. De flesta har börjat med sina fältundersökningar och behöver ingen mer träning. Så det är plötsligt en massa dötid och jag har inget att göra. Två gånger i veckan tar vi oss till stranden i Port Launey där vi möter en klass från internationella skolan och har först en lektion som har med marina livet att göra och sedan är det lek som gäller. Denna veckan fick jag ta några volontärer med mig och hålla denna lektion. Kanske inte min favoritsak att göra. Vill aldrig gå, men när jag väl är där så är det faktiskt ganska kul. Barnen är väldigt intelligenta och vet redan väldigt mycket och de älskar att leka våra påhittade lekar.

I fredags hade vi olympiska spel på stranden. Tegan delade upp oss i lag och sedan fick vi tävla i bland annant koksnötkastning, dragkamp, springa med fenor osv. Vi hade väldigt kul och det bjöds på många skratt. Vilka vann.......mitt lag såklart :).

Manta ray

En ny vecka med nytt folk betyder att vi börjar om med korallspotting igen, kul!!!!! Calum har åkt tillbaka till den andra ön och Ant har kommit hit istället. Jag har fått äran att dyka med honom varje dag och lära han alla koraller. Har även dykt med nykomlingarna och börjat lära dem alla koraller. Så jag har fått dyka väldigt mycket. I måndags fick jag min första båtlektion, trodde dem lagt det på hyllan för de har inte nämnt det på flera veckor. Men nu var det äntligen dags. Tjohooo vad kul det var. Fick först en motorgenomgång. Sen fick jag känna på att köra båten sakta framåt, fick köra stora åttor så jag lärde mig att svänga, fick köra fram till en boj, fick lära mig att hur man kör när man har en man överbord, hur jag närmare mig dykare i vatten. Jag njöt varje sekund, det var så himla kul. Och inte för att skryta men jag har hitta min talang nu, jag är riktigt duktig att köra våra RIBbåt Dexter. Ja, iallafall när det kommer till att köra båten framåt. Men precis som när det gäller att backa en bil så var jag usel på att backa båten, där kommer det krävas en hel del träning för min del. Jag och Em hade en härlig dag på båten, solen sken och vi fick båda en härlig solbränna. Ser redan framemot att få köra Dexter igen!!!

Arla tisdagmorgon var vi fyra personer som åkte ut på Dexter och skulle ha lite dyk och korallträning. Jag dök med Julianne. Vi rullade av båten och gjorde oss redo att sjunka ner i vattnet när jag såg en stor fena i vattnet. Jag trodde det var en delfin och frågade Lee som var skipper om han kunde se den. Precis då dök ”fenan” upp från ytan igen. Det där är inte en fena det är en vinge på en Manta ray. Vi blev överlyckliga och samtidigt tappade vi vår kvadrat så istället för att dyka ner där Mantan var fick vi försöka hitta vår kvadrat istället, väldigt irriterande. Vi dök ner till kvadraten och när jag hade den i min hand pekade Julianne upp mot ytan och där kom en 3 meter stor Manta ray simmandes mot oss. Det närmsta 15 minuterna hade vi totalt glömt all korallträning och simmade istället med Mantan och bara njöt av att titta på henne. Ännu ett sagolikt dykt. På exakt samma ställe vi tidiagare sett valhaj och en mindre manta.

Hejdå och välkommen

Så vecka fem betyder avslut för åtta personer vilket betyder avslutningen och en massa avsked. De fick fundives vilket betyder att det inte blev så mycket dykningen för egen del. I onsdags hade vi en avslutande fem veckors fest i halloween anda. Denna fest och måltid stod vi i personalen för. Vi gjorde hummus som såg ut som kokosnötspya, bakade bröd som såg ut som ögon. Vi gjorde bål som såg ut som blod osv. Bästa överraskningen för mig var att Marcus och Nat kom på besök från min dykshop!!!! Det blev en bra fest och en bra avslutningen. Torsdagen fick alla bakfulla volontärer gå upp och vi hade en stor städning på hela campen och fredag morgon sa vi hejdå till dem som åkte hem och ett par timmar senare hej till dem sju nya. Jag kommer verkligen sakna Marlyse och Michele som var två tjejer från Schweiz som var i min ålder och jag hade väldigt kul ihop med.
Så hela helgen spenderade personalen på campen tillsammans med dem nya volontärerna medan de gamla fick en långhelg att att åka iväg. Dem sju nya är unga killar som verkar väldigt trevliga och glada att vara här. Vi snorklade med dem, visade dem runt och jag hade tex macheteundervisning med dem, haha.

Andra saker som hände vecka fem. Måndagskväll klädde alla i personalen upp sig till nått skrämande. Vi var alla bjudna till MCSS (dem som håller i valhajs forskningen här) chefs halloweenfest. Vi fick en himla massa god mat och dryck. Man kunde enkelt se vilka som var från GVI, vi stod alla samlade runt snacksen när vi anlände medan alla andra gick runt och minglade, haha. Vi fick även se en en film från deras säsong de haft i år. Dave (som är chefen och en väldigt kunnig och rolig man) tackade för mina valhajsfoton. Genom att fotografera deras prickar runt fenorna kan de identifiera valhajarna.

Sen hade jag en skräckuppfylld onsdag. Jag har lyckats undvika onsdagsshoppingen i Victoria och trodde att jag kommer slippa det. Men nu var det dags.......det vill säga jag var nu tvungen att ta vår stora van och köra in den till stan för shopping. Jag kör varannan dag till vår närmaste shop för att handla dricka och det känns numera ok, men att köra in till stan där det är extremt trång och dåligt med parkering skrämde mig ordentligt, för att inte tala om att köra i bergen där det är rejäla stup med inga som helst räcken. Jag hade Liz med mig som var lugn och talade väldigt uppmuntrande. Vi kom in till stan och gjorde all vår shopping och kom tillbaka till base camp helskinnande både vi och bilen, puh!!!! Jag hoppas jag slipper göra det igen.

Kurragömma med en bläckfisk

Ja denna vecka har jag haft lite ”egentid” när vi dykt. Det finns vissa dyk man minns mer än andra. Jag kommer aldrig glömma när jag tog min advanced kurs i Egypten och hade mitt navigeringsdyrk då det plötsligt kom tre delfiner simmande och vi tappade vår kompass. Kommer aldrig glömma mitt nattdyk i filipinerna när vi såg Mandarinfiskar para sig och sen såg sjöhästar eller när vi simmade vi vraket och det var cuttlefish familj och pappan försvarade sin familj, eller när jag första gången såg en haj.....här på Seychellerna kommer jag aldrig glömma mina snorklingar med Pinky (som jag tyvärr inte hittat sen jag kom tillbaka hit), kommer så klart inte glömma valhajen eller Mantan. Men ibland krävs det inte dem stor djuren. I fredags hade jag ett dyk som jag aldrig kommer glömma. Jag simmade runt och såg en clownfiskfamilj, och lite annat skoj. Simmade runt en stor sten flera gånger och tyckte den såg konstig ut och tillslut förstod jag att det inte bara var en sten utan en bläckfisk som satt på stenen men var bra kamouflerad. Simmade närmare den och han gömmer sig bakom en sten. Men kikar fram då och då för att se om jag är kvar. Han verkar nyfiken. Han simmar runt stenen och jag efter. Ser att han kikar efter mig. Han gömmer sig i ett hål, kikar igen. Han kommer ut ur sitt hål och reser sig upp och blir väldigt stor. Under tiden skiftar han färg, från brun till vit till lila. Han ändrar även skepnad.

I ca 30 minuter leker vi kurragömma. Han verkar lika road som jag. När det kom ett annat dykpar och jag visade dem bläckfisken var han dock inte nöjd utan stack ner i sin håla, men så for dem simmat vidare kom han ut igen. Det är sånna här upplevelser som gör att dykning är så kul. Efter den här veckan då vi sett ALLT kommer det bli svårt att få bättre veckor. Bästa veckan någonsin här!!!!!!!!!!
Snart vecka fem vilket innebär hejdå för sju personer men välkommen till åtta nya och jag kommer jobba hela nästa helg. Dem här veckorna har gått otäckt fort vilket är på gott och ont. Går nästa fem veckor lika fort så är snart min tid här över.

Plötsligt händer det.....

I tisdags åkte vi som vanligt ut till vårt rev och vi började förbereda oss för vårt dyk. Alla hade fått på sig sin utrustning när vi såg hur en annan båt cirkulerade runt och tittade ner i vattnet. Calum så en fena sticka upp och skrek, delfiner (vilket var troligt eftersom vår förra dykbåt sett ett gäng). Grace svara tillbaka ”thats no fucking dolphins thats a whaleshark”. Alla blev exalterade och spanade. Jag fortsatte förbereda mig för mitt dyk för med min tidigare otur med valhaj visste jag att det omöjligt kunde vara en valhaj. Vår skipper Em bad alla att sitta ner så hon kunde köra dit. Vi närmar oss den andra båten och de säger att de ser en valhaj, då går det upp för mig att det verkligen är en valhaj. Em tittar på mig och säger, ta av dig dykutrustningen och hoppa i så du får se den. Har aldrig varit så snabb att få av mig utrustningen och hoppa överbord. Först ser vi den inte, sen hör jag Grace skrika att hon ser den. Jag simmar snabbt dit och får se en baby valhaj på 4 meter. WOW!!!!!!!!!!!!!!!

Kan inte ens beskriva känslan att simma med denna stora fisk. Hon simmar graciöst runt och bryr sig inte ett dugg om ett gäng snorklare som jublar av lycka. Det finns vissa regler man ska följa när man simmar med en valhaj. Måste hålla distans, minst 4 meter och alltid simma bakom hans fenor aldrig framför honom om han inte råkar simma mot dig. De gillar tydligen bubblorna som bildas när man simmar med fenor. Kanske var det därför hon plötsligt kom simmande mot mig. Jag såg en gigantisk mun komma mot mig. När hao nästan simmade på mig fick jag flytta mig.

Jag var så himla nära henne. Vi simmade runt med valhajen i 15 minuter, sen kom det några av de volontärer som inte var ute på dyk. Em hade ringt och berättat nyheten och alla hade bråttom att ta sig ut i bukten. Men valhajen gillade inte dem nya högljuda snorklare som kom så hon bestämde sig för att dyka ner i djupt vatten och försvinna. Alla var på toppenhumör efter detta. Och som om detta inte var nog så fick vi en lika härlig dag i fredags men istället för en valhaj fick vi sen nått så ovanligt som en manta ray. När jag gick ut till båten för mitt dyk mötte vi lyckliga dykare som sett en mantaray när de dök.

Vi åkte till samma ställe men vi hade inte samma tur att se den. Efter lunch var det dags för två nya dyk och flera av dem som dök hade sett Manta ray. Verkar som att hon simmade runt på samma ställe, försvann en stund men kom tillbaka. När sista dyket kom tillbaka och berättade att de snorklat en stund med henne bestämde jag, Calum och Ross för att simma ut och se om vi hade samma tur. Då var klockan redan fem på eftermiddagen och vi hade inte mycket tid. Det var en lång simning ut, speciellt om man håller i en kamera och inte kan simma ordentligt. Vi kom ut till stället där hon senast setts. Vi letade och letade och märket hur solen sakta började gå ner. Så vi fick tillslut ge upp och började simma tillbaka. Då skriker Ross....Manta!!!!! Där var hon, simmade runt under oss. Hon simmade runt, gjorde volt efter volt, simmade upp och ner. Simmade mot oss och när hon nästan rörde oss, flippade och runt och simmade upp mot ytan eller ner mot botten. Hon var så vacker och lekte med oss. Vi simmade efter henne och vi simmade mer eller mindre runt hela bukten. Men vi fick tillslut ge oss för det började bli riktigt mörkt vilket inte var så smart av oss. Natttid är då hajarna kommer fram och är hungriga och vi vet att vi nattetid har både tjurhaj och tigerhaj i vår bukt. Jag erkänner, jag var allt lite rädd när vi simmade tillbaka till stranden så snabbt vi bara kunde. Så fort vi såg en svart skugga hoppade hjärtat till lite extra. Men vi kom in till stranden helskinnande och överlyckliga att fått simma med en Manta. Wow, vilken vecka, först en valhaj och nu en Manta som är väldigt ovanligt här. Ingen av personalen här har sett en tidigare.

Kul pa barnhemmet

Så en ny vecka och nya tag. Från vecka tre när allt faller samman och inget funkar, var nu allt lagat och vi höll alla tummar och tår att denna vecka skulle bli annorlunda. Det blev precis så vi hade hoppats på. Vi har haft en massa solsken och en massa dyk. Jag har haft min bästa vecka någonsin. Vi har börjat träna på fältundersökning vilket är extra kul för oss i personalen. Volontärerna övar på sin kvadrat och under tiden kan vi simma runt och försöka hitta intressanta saker att titta på. Under ett dyk hängde jag med en grön sköldpadda under hela dyket. Vi har döpt henne till Princess. Hon stack upp till ytan ett par gånger för luft men kom tillbaka till mig varje gång. Jag har hittat stora humrar, bläckfiskar, hajar, rockor och squids har simmat förbi. Jag har haft helt underbara dyk den här veckan. Har inte varit missnöjd en enda gång utan alltid fått sett nått nytt kul. Och har jag inte sett djur och fiskar så har jag hittat koraller vi inte trodde fanns här. Jag hittade en Pectinia och var överlycklig (japp, har blivit värsta korallnörden,haha). Det roligaste var att volontärerna blev lika glad som jag. Denna helg har varit lite annorlunda. I vanliga fall är alla lediga. Men denna lördag åkte vi allihop till barnhemmet som inte ligger så långt härifrån. I fyra timmar lekte vi med barnen. Vi hade ansiktfärg som vi använde, vi spelade rugby, kastade svampar med vatten på varandra, tillverkade halsband osv. Vet inte vem som hade roligast, barnen eller våra volontärer. Efteråt åkte de flesta in till Beau Vallon för en festkväll, medans jag åkte tillbaka och fick jobba som soberstaff dvs jag måste finnas på plats om nått händer.

Inte meningen att jag ska få se en valhaj, eller????

Så tre gånger tidigare har jag försökt att komma ut på valhajssnorkling men varje gång har det blivit inställt pga av väder så helikoptern inte kan gå upp eller så har de helt enkelt inte sett nån valhaj. I lördags provade jag åter igen. Vaknade upp med blå himmel och solsken vilket vi inte har varit allt för bortskämda med sista tiden. Jag hörde helikoptern var uppe och letade, så jag åkte in till Victoria med hopp att äntligen få sen en. Jag klampade in på internetkafeet för att lägga in inlägg i min blogg och skriva lite mail men hann aldrig sätta mig vid en dator för Julia ringde och berättade dem goda nyheterna att de sett en valhaj nere i söder så vi skulle ut med båten. Jag och ett antal volontärer tog bussen till Beau Vallon för att ta oss till dykcentret och vi var alla SÅ redo att åka ut med båten. Vissa fick åka bil ner till södra ön medans jag och några fåtal till fick åka ner med båten. Solen sken fortfarande men det var rejäla vågor ute på havet, så vi fick en timmes färd på vattnet som kändes som en bergochdalbana vilket fick vissa att må lite dåligt, haha. Nere i söder åkte vi in i en bukt för att hämta de andra och började köra mot riktilningen där de tidigare sett valhajen. På två röda sekunder försvann solen och himlen blev svart och det började ösregna. Så helikoptern kunde inte flyga och vi fick snällt åka tillbaka till bukten och vänta och se om ovädret snabbt drog undan. Vårt goda humör fick sig en törn men vi hade fortfarande inte förlorat hoppet helt. Och efter 30 minuter så kom solen igen. Snabbt åkte vi ut på stora blå och började leta efter världens största fisk. Men efter en timme fick vi ge upp......nä, ingen valhaj denna gång heller. Fick dessutom beskedet att vårt planerade nattdyk blivit inställt så det var bara att åka tillbaka till basecamp. Var ganska deprimerad och efter denna gång tappade jag all hopp att få se en valhaj här på Seychellerna. Detta år har varit extremt dåligt med valhaj.
Men jag ska inte klaga, det är ju så här det är med vilda djur, de visar sig om de vill. Vill man vara 100% ig att se ett djur får man åka till zoo.

Allt faller samman....

Vi har haft en underlig vecka måste jag säga. Egentligen började det redan förra veckan. Fish och Chips (våra kompressor) gick sönder, sen gick vår projektor sönder så våra 30tal volontärer fick sitta vid en laptop och jag fick försöka hålla i en lektion, sedan rostade vårt släp totalt sönder och bara föll ihop när Grace körde ner den till stranden med vår dykutrustning och som om det inte var nog gick även Manta och Dexter (våra båtar) sönder. Problemet med Seychellerna är att det är svårt att få tag på saker och har dem inte det man vill ha kan man få vänta flera månader. Eller vara väldigt kreativ och hitta andra lösningar. Som tur var har vi Lee och Calum som är kreativa och gång på gång försöker fixa våra motorer och kompressor men denna gången var det inte så lätt. Så vi har fått skippa dykning ett par dagar denna vecka. Vilket passade min förkylning utmärkt, jag kunde få vila mina öron. Men vi har varit ute och snorklat och en dag o veckan har vi våra sköldpaddedyk och vi gjorde detta iallfall genom att snorkla, vi kallade det för snurtel. Jag hade två toppen snorklingar. Jag såg thornyback rockor, vitfenad haj, flera sköldpaddor, flera stora hummrar osv. Eftersom vi inte har varit i vattnet så mycket har vi passat på att göra så mycket teoretisk träning som möjligt vilket egentligen har varit ganska bra för då har vi det avklarat och vi kan framöver fokusera på våra fältundersökningar istället. Men vi avslutade iallfall veckan med dyk. Vi fortsätter med våra korallspottingar. Fast under mitt dyk hittade vi en bläckfisk och spendera mer tid med den än koraller, oups!

Det har i flera veckor varit tal om att Curieuse island kommer att öppnas igen och att de nya femveckorvolontärer isåfall ska dit med mig och Savi. Men nu i veckan fick vi slutbeskedet att regeringen har bestämt att hålla ön stängd resten av året, så det blir inget med den andra ön iallfall. Har lite kluvna känslor inför detta. Å ena sidan ville jag ju dit för att få uppleva lite annat, samtidigt känner jag ju mig hemma här nu och jag gillar verkligen gruppen jag jobbar med. Så jag är både glad och besviken, haha.

Vecka 2

Ja, dagarna rullar på här. Vecka två har saker och ting förändrats lite från vecka 1. Först och främst....jag dyker igen, tjohooooo!!!!!. Annars är det som vanligt, första veckan är alla ambitiösa och vill hjälpa till med allt. Redan vecka två börjar vi märka vilka som är latmaskar och vilka som tar sitt ansvar. Jag fick ha ett extra möte med min grupp som slappade väll mycket. Men efter ett peptalk så jobbade de hårdare än förr. Förra veckan var de duktiga på koraller men hade bara ett fåtal att kunna, nu ska de kunna alla 50 och nu börjar de blanda ihop namnen och korallerna....de börjar bli så förvirrade att de till och med glömt de gamla och enkla, haha.

Som sagt, jag har börjat dyka igen, vilket känns underbart!!! Havet välkomnade mig med en grupp bumbhead papegojfiskar, gitarrhaj, sköldpaddor, hummrar och sköldpaddor. Att hålla i korallspotting är skitkul. Jag pekar på en korall och de måste skriva upp dess namn. Man ser hur glada de blir om de svarat rätt och jag kan höra hur dem svär när de svarat fel. Det känns fortfarande skumt men kul att det är numera jag som är korallproffs och lär dem koraller. Jag har hållit i flera korallklasser och det är nästan lika kul som att visa dem korallerna i vattnet. Under en korallspotting så såg vi flera sköldpaddor och en av dem var väldigt nyfiken på oss. Särskillt mig. Jag märkte inte ens när han simmade upp bakom mig och hade sitt huvud precis bakom mitt. Jag såg hur sara och Taylor pekade och skrattade. Så jag vände mig om och var öga mot öga mot sköldpaddan vi numera kallar Chip.

Jag trivs fortfarande jättebra med gruppen. Alla är väldigt trevliga och vi har himla kul ihop. Visst finns det visa störiga människor men inte så störiga så vi inte står ut. Men jag har förstås mina favoriter. Det är två tjejer från Schweiz som är i min ålder. Diedrik från Holland är en ung kille, men han är himla smart och rolig och alla älskar honom. Vi har coola Mark som är ganska fåfäng men kul. Vi har tyska Knut som är en underlig prick och pratar en rolig tyskengelska. Sen har vi Taylor som var lite blyg men börjar öppna upp sig och är himla kul och har en sexig radioröst som vi alla gillar. Han låter som en flygkapten, så nu kommer Ro sätta han på radiotjänst resten av tiden, haha. Sen har vi Emma som vi inte gillar. Hon är en divemaster, men inte en särskild bra dykare även om hon själv tror det. Vi har gamla kanadensiska Ginette som säger exakt vad hon tänker vilket jag gillar men hennes röst är hög och speciell. Vi hör henne över hela campen, haha. Men jag älskar henne på mina korallspottingar. Hon blir så glad när hon får rätt.

För ett par veckor sen fick jag överraskningen att jag måste köra bil här, vilket jag fortfarande inte alls gillar. Denna vecka fick jag en ny överraskning, en trevlig sådan!!! Jag ska ta båtlicens. Skulle göra min examen denna helg (internet funkade dock dåligt så jag ska göras resternade del idag) och har börjat la båtlektioner med Ro. Detta ser jag verkligen framemot. Vilken fördel att ha båtlicens om jag vill jobba med dykning och få gratislektioner här :). Anledning är att när dem nya femveckorsvolontärer kommer kommer de troligtvis att åka ut till den andra ön. Det verkar som att de kommer öppna upp stränderna och dykningen igen. Detta betyder att jag och Savi kommer att följa med dem. Blandade känslor. Jag ville ju ut dit, men nu har jag ju lärt känna alla här och trivs väldigt bra. Samtidigt är det ju kul med nått nytt. Hur som helst, därute behöver dem fler skippers, därav att vi får utbildningen.

En tråkighet med att vara personal är att vi har nått som heter soberstaf. Vilket betyder att en av oss måste vara nykter och befinna sig på base alla 24 timmar. Det var min tur nu i söndag vilket betyder att jag inte kúnde följa med ut i lördagskväll och jag kan inte ens sticka ut och snorkla. Så jag hade en ganska trist helg att se framemot. På lördag en spendera hela dan med att göra min båtexamen. Sen satt jsg på base hela söndagen,

Förstår inte vad det är med base camp, när jag var här första gången så hade alla alltid sår och blåmärken och det är inte annorlunda denna gång. Mina tre veckor här har jag inte bara lyckats få en ögoninfektion utan jag har trampat på en rakbladsmussla som gick rakt igenom min sko och gav mig ett rejält hack i min häl, aj!!! Sen har jag fått ett brännsår på mitt finger, min axel är blå och öm, min armbåge är öm och har en massa skarpsår, jag har skrapsår och blåmärken lite här och där och nu har jag även blivit förkyld. Jag känner mig som en hundraåring som har ont överallt. Förhoppningsvis blir det bara bättre nu.

Nahe, nu ska jag tillbaka till base och ta med mig nagra volontarer for att snorkla med barn fran barnhemmet.

Första veckan har gått

Så har det då redan gått en vecka. Den har varit fullsmockad med föreläsningar, dyk (ja inte för min del då), lära alla hur kompresssorn fungerar, vad man kan laga för mat osv. Om ni minns så delades vi upp i grupper som varje dag behövde laqa mat eller städa eller nått annat viktigt. Jag fick nu ta hand om en av dessa grupper. Vi har haft så himla kul ihop. De har alla varit intresserade att hjälpa till och inget gnäll. Min grupp fick till och med stående ovationer för maten vi lagade :). Maten har varit jättebra och de har lagat en massa god mat, hoppas de fortsätter med det. Har bara fått äta gröt en enda morgon. De andra morgnarna har vi fått pannkakor, chokladkakor, french toast, mums.Jag har ju då inte kunnat dyka men har haft fullt upp med att lära folk att fylla tankar, svara på miljoner frågor, hjälpt dem att lära sig koraller och till och med fått hålla egna korallföreläsningar vilket var nervöst första gången men det är skitkul att se hur imponerade dem är av mina kunskaper och hur intresserade alla är. Måste erkänna att den här gruppen känns betydligt bättre än den jag var i när jag var volontär. Trots att de är unga och många tjejer verkar det funka bra ändå....än så länge. Vi har tyvärr haft jättedåligt väder hela veckan. Det har regnat och då menar jag REGNAT!!!!!!! Vi har haft blixtar och åska så vi fått ställa in dyk. Förhoppningsvis blir det lite bättre nästa vecka. Så efter en veckas hårt arbete var vi alla värda en barbecuefest, som pga regn fick ställas in men det lät inte hindra vårt festhumör så vi lagade en massa god mat iaf och lärde känna varandra lite mer med flera olika drinkspel. Ar nu i Beau Vallon och har träffat mina fd kollegor på dykshopen och vi hade en kul kvall pa Lafaya och Tequila boom igar kvall.

Sjukhusbesök

Vaknade mitt i natten att mitt öga gjorde väldigt ont. Så jag masade mig ur sängen och tog ut linserna och sköljde ögat ordentligt och la mig igen. Vaknade efter ett par timmar och hade fortfarande ont i ögat så jag sköljde det igen. PÅ morgonen tittade jag mig i spegeln och såg hur svullet det var och det gjorde verkligen ont och jag såg suddigt. Personalen blev oroliga när det såg mig och Ro tog ett snabbt beslut att direkt efter frukosten fick Grace köra in mig till sjukhuset. Vi satt och väntade i två timmar innan jag kom in till en doktor och under tiden jag väntade gjorde det bara mer och mer ont och jag såg sämre och sämre så även jag började bli orolig. Kom till sist in till en man som kallade sig för läkare men jag är skeptisk. Samtidigt som de frågade mig frågor satt de och skrev en annan mans journal och pratade om hans situation så jag kunde höra. Såg när de bar in denna man. Stackaren hade fått en maskin över sig och fallit ner från en höjd. Hörde även senare hur en läkare diskuterade med hans vänner i väntsalen att de inte kunde göra så mkt för honom utan ville flyga han till Mauritius. Hur som helst min ”läkare” konstaterade att jag behövde en ögonspecialist så han ringde honom och beställde en bil som åkte och hämtade honom från gud vet vart. Fick vänta ytterligare en timme. Fick äntligen träffa en trevlig läkare som faktiskt verkade intresserad av mitt ögonproblem. Han ställde en massa frågor och undersökte ögat noga och såg direkt att jag hade en infektion. Han tyckte dock att det var konstigt att mitt ögonlock var så svullet så han befarade även att jag fått en allergisk reaktion. Dessutom misstänkte han att jag har fått ett virus. Så det var mycket på en gång. Han skrev en lista på all medicin. 2 olika sorters ögondroppar, en salva och piller. Det var antibiotika för en månad framöver och antihistamin för en vecka . Dessutom ska jag tbx på ett nytt besök på onsdag så han kan kolla ytterligare på den befarade viruset. Han lovade dock att jag ska få min syn tbx och att det var bra att jag kommit så fort till läkare. Hade fått information innan att besöket skulle kosta 600 rupee + ev medicin. Ja, det är ju bara att betala och se glad ut men blev lite orolig för kostnaden när det var en hel bunt medicin jag skulle ha. Men helt plötsligt hade de ändrat sig och jag behövde inte betala en rupee. Åkte tbx och fick ta ledigt resten av som jag spenderade i sängen. Blundade resten av dagen. Men personalen var gulliga och tog hand om mig.

Volontärerna anländer

Så kom då dagen när våra 32 volontärer kommer. Tre personer från personalen stack iväg redan klockan sex för att åka och hämta dem. Vi andra gick upp vid sju och drack kaffe och njöt av lugnet före stormen. Jag och Savi bakade några ingefärskakor som vi tänkte bjuda på när de kom. Vid tio tiden rullade bussarna in och vi mötte väldigt förväntansfulla unga människor, mest tjejer och fåtal killar som snarare kan kallas gubbar. Men det verkar vara ett riktigt trevligt gäng. Första timmarna var det en himla massa pappersarbete innan vi tog dem på en basecamptur och en massa andra informationsmöten. Personalen står för matlagningen de första tre dagarna, gäller att sätta ribban högt så det vet vad vi vill ha, hehe. Min uppgift var att mingla runt och helt enkelt bara prata med volontärerna. Vilket var lätt, de hade tusen frågor att ställa. Det blev en tidig kväll, alla var trötta.

Mitt rum som jag delar med Savi och Teagan som ocksa ar scholars:

Förberedelser innan volontärerna kommer

I söndags började då mitt jobb på riktigt. Personalen från Curieuse kom kvällen innan och vi åt middag med dem och jag fick bekanta mig lite med dem. Trevliga!!! Söndagen handlade om dykning och fältundersökning. Denna fas ska vi undersöka koraller precis som när jag var här sist, men vi ska endast dokumentera koraller som är mindre än 5 cm. Så metoden kommer bli lite annorlunda vilket Lee gick igenom med oss. Vi ska lägga ut en kvadrat som är 1x1 m och i denna ska vi kolla vilka korallbebisar som finns. Första dyket fick jag ta stanna kvar på base och hade radiotjanst, vilket passade mig utmärkt för det gav mig 1.5 timme att gå igenom alla koraller. Har glömt en del sen jag var här sist. Dykkunder har en tendens att vilja se stora fiskar inte koraller. Men innan jag tog hand om radion fick jag beskedet att jag skulle ta minivanen och köra ner utrustningen till båten. Gulp, var inte beredd på att jag ska behöva köra bilen. Dem kör ju på fel sida i detta land. Här inne på området känns det dock ok att köra, inga andra bilar. Och både jag och bilen överlevde.
Andra dyket var det min tur att dyka. För att vara första gången gick det bra, missade en liten korall men hade rätt på dem jag själv hittade. Det var minsann svårare än jag trott. Det gäller verkligen att ha hökögon och inte vara rädd att stoppa huvudet under alla dem stora korallerna. Fick ytterligare ett dyk att öva på. Känns verkligen konstigt att nästa vecka är det jag som ska dyka med nykomlingar och lära dem hur man undersöker koraller. Jag ska peka ut koraller som dem ska lära sig. Efter en hel dags dykning tog vi fram grillen och hade en liten barbecuefest.

På måndagen började den stora basecamp städningen. Det finns tre stora rum där de antagligen de sista fem åren kastat in grejer som gått sönder eller som de inte behöver och det ser verkligen för jäkligt ut. Så nu fick Ro (vår chef) nog och tyckte vi skulle städa upp skiten. Så hela dagen tog vi ut all skräp och skrot och vi var helt slut efteråt. Fick dock en liten paus efter lunch när vi allihopa sprang ner till mangrooveträsket och letade upp lemonsharkbebisar som simmar runt där. Hur coolt som helst, de simmade mellan våra ben. Så himla söta. Men efter en stund fick vi snällt gå tillbaka och fortsätta städningen.

Tisdagen fortsatte städningen. Eftersom nu alla volontärer som skulle varit på Curiese nu ska bo här istället fick vi ställa i ordning ett sovrum för dem. Så vi har fixat sängar och bord och gjort det finns till dem och sen fixat till vår sal där vi har föreläsningar så alla ska få plats. Detta var uppvärmningen denna dag för det stora eventet. Städa köket!!! Vi sopade hela taket och väggar som var full av spindlar. VI tvättade alla väggar och golv. Vi gnuggade alla skåp och kylskåp och det värsta var nog gasolköket som jag och Ro gnuggade. Fy fabian vad snuksigt!!! Vi var 10 personer som städa och skrubba i 6 timmar. Tog inte ens lunch. Sen fick jag måla våra nybyggda ställningar till våra våtdräkter och regar. Ännu en arbetssam dag som vi krachar i säng.

Onsdag betydde att åka in till Victoria för min del tillsammans med Em och jag fick då den stora överraskningen att jag ska inte bara köra minibussen till stranden med vår dykutrustning utan jag har även fått den stora äran att få ta hand om onsdagsshoppingen framöver vilket innebär att jag blir tvungen att köra minibussen till stan. Nått jag verkligen inte ser framemot. Vägarna är extremt smala och folk kör som dårar. Jag behöver köra upp för berget och sen ner igen och det finns inga räcken längst serpentinvägarna utan ett litet misstag och du far ner för en klippavsats. Men Em var schysst och körde in till stan jag fick bara köra sista biten hem, vilket gick över förväntan bra. Även om det är trixit att växla och köra på fel sida. Det tog oss en hel dag att göra all shopping och vi körde hit och dit. Det är inte så att en affär har allt utan vi besökte nog så gott som alla i hela stan, det var iallafall så det kändes. Tillbaka på basecamp hade jag värsta huvudvärken pga vattenbrist. Så ännu en kväll att stupa i säng.

Sista dagen innan volontärerna kom blev något lugnare. Jag fick sitta vid kompressorn ett par timmar och fylla tankar. Fick göra två korallexamen så jag fick veta om jag kan dem eller ej, det kunde jag. På eftermiddagen fick vi ett sista korallldyk som jag gjorde med Lee. Fick göra en kvadrat och sen korallspotting. Hade nästan 100% så jag är klar att ta hand om korallträning med våra volontärer. Vi hade ett låååååångt möte om kommande dagar och vi avslutade med en barbecue.

Jagad av en stor haj

Efter två dagar i Beau vallon är det dags att säga hejdå och det blir ett nytt kramkalas. Efter en timmes bilfärd kör bilen upp på en välbekant väg upp till base camp. Det är alldeles tyst och jag ser inte en människa, inte riktigt samma välkomnande här inte. Hittar tillslut Savi som är en scholarship precis som jag. Har inte fått nån information som helst och Savi verkar inte heller veta så mkt. Jag ska dela rum med Savi och Teagan men det finns inte sängar så det räcker för tillfället. Så jag tar mitt pick och pack och går till min gamla dorm och bosätter mig där för tillfället. Om det är nått jag saknat så är det mina snorkelturer här. Så jag packar snabbt upp mina fenor och snorkel och hoppar i vattnet och börjar simma ut. Men besvikelsen kommer snabbt. Sikten är riktigt usel, kan knappt se handen framför mig. Så efter att nästan simmat in i koraller ett par gånger ger jag upp och simmar tillbaka. PÅ kvällen kommer fler av personalen tillbaka till campen. Ro (som är chef här) kommer och pratar lite med mig. Berättar att alla volontärer och de flesta i personalen från Curiuse kommer att vara här istället. Så det kommer bli trångt här, men det kommer också betyda att vi kommer få jobba mycket och dyka mycket. På söndag ska vi börja jobba. Kommer att göra flera dyk och friska upp minnet när det gäller koraller och vi kommer bli upplärda med nya metoder.

Efter en god natts sömn trots miljontals myggor, myror och andra äckliga insekter så var jag redo för ett nytt snorkelförsök. Fortfarande dålig sikt men trots allt lite bättre. Såg dock inget spännande inne i bukten så jag simmade ut mot fyren och hoppades väll på att ha turen att få se valhaj och förhoppningsvis Pinky (minns ni min sköldpadda som jag alltid såg när jag snorklade förr). Men jag såg inget på väg ut till fyren heller. Sikten var lite bättre ute vid udden och äntligen fick jag se hawksbillsköldpadda, en stor Napoleon wrasse en bumbhead parrotfish. Spanande ut i det stora blå men ingen skymt av valhaj. Började simma tillbaka och såg ännu en sköldpadda och plötsligt kommer en vitfenad haj simmandes under mig. Svär lite att jag inte hann ta fram kameran och ta en bild på hajen. Simmar vidare och där kommer en eagleray simmandes. Simmar efter och tar lite bilder och plötsligt se jag en skugga, hinner inte uppfatta vad det är men stort vad det. Efter ytterligare ett par sekunder kommer skuggan tillbaka......det är en STOR haj och en haj jag aldrig tidigare sett. Han försvinner men kommer snabbt tillbaka. Jag märker att han cirkulerar runt mig. Då plötsligt kommer dumma tankar i mitt huvud. Två människor har nyligen dött här pga hajattacker. Jag som tidigare inte varit ett dugg rädd fick plötsligt panik. Shit, här simmar en STOR ( förutom vithajarna är detta den största jag sett) haj i cirklar runt mig och jag vet inte vad det är för sort, tänk om det är en tjurhaj eller tigerhaj. Jag märker att jag plötsligt andas otroligt snabbt men får knappt luft och jag kämpar i vågorna och försöker simma så snabbt jag bara kan tillbaka till bukten och jag tittar ständigt bakom mig att hajen inte jagar mig. Inte förrän jag är i grunt vatten kan jag andas ut och känna mig lugn igen. Berättar för personalen och killarna blir alldeles till sig och avundsjuka medans tjejerna blir förskräckta. Var så rädd att jag inte ens försökt ta bilder på hajen, vilket är lite synd nu i efter hand. Men när jag kollar mina foton på rockan jag simmade efter så finns bakdelen på hajen på en av fotona. Ska visa dem för Lee när han kommer tillbaka så kan han säga vad det var för sort. Men nu när jag lugnat mig lite så misstänker jag att det var en lemonshark som är helt ofarlig. Hur som helst har jag inte vågat mig på att snorkla igen haha.

Dagarna innan söndag har jag tagit det väldigt lugnt, läst, tittat på film, studerat koraller. Följde med en kväll till Victoria och gick på bio. Såg braidsmaid. Vi skrattade oss igenom hela filmen. Forsokt se valhaj ytterligare tva ganger men det blir installt hela tiden.

Tillbaka i Beau Vallon

Ett starkt ljus slår ner i mitt ansikte och jag vaknar sakta upp. Flygkapten säger att vi förbereder för landning. Jag tittar ut genom det lilla fönstret och ser ner på den gröna bergiga ön under oss. Jag fylls av glädje, efter två veckors semester är det skönt att komma ”hem” till Seychellerna igen. Nöjd att jag iallafall fick två timmars sömn denna natt och bara längtar att komma tillbaka till Beau Vallon och träffa mina vänner. Hoppar in i en taxi så fort jag landat och fått min stämpel i passet. Perfekt timing, jag kliver in i dykshopen 10 minuter efter de öppnat. Personalen rusar till mig och det blir värsta kram kalaset fast jag bara varit iväg i två veckor. De berättar att kompressorn är sönder och de är sparsamma med tuber, de nya divemastrarna får snällt stanna kvar på stranden men de ger mig två nästan fulla tuber så jag får följa med ut på två dyk. Efter att inte varit i vattnet i två veckor är det underbart att känna saltvattenlukten i näsan. Jag hoppar upp på flaket och sätter mig på all dykutrustning och känner vinddraget i håret. Packar båten med tuber och kunder och Christian vår skipper kör båten till Twin bargers. Vera tar hand om kunderna och jag får göra mitt eget dyk bakom kunderna. Ahhh, det är så härligt att dyka igen. Jag simmar runt och jag kollar så muränerna är kvar i sina hålor, att lejonfiskarna simmar runt i det grunda vraket. Vera pekar på ena väggen och jag jublar när jag ser vad det är hon pekar på. En baby lövfisk, en av mina absoluta favoritfiskar som inte det finns så många av.
Helnöjd efter första dyket åker vi till sajt två vilket är Aquarium. Försöker hitta sköldpaddan Suzy (som de döpt efter mig, haha. Till och med kunder vet numera att hon heter Suzy) men hon vill helt enkelt inte visa sig idag. Resten av eftermiddagen sitter jag på stranden och njuter av det vackra vädret och får sällskap av Niki ( en av volontärerna som kom efter oss) När dykshopen stänger följer jag med Marcus och Nat hem. Marcus är snäll och låter mig sova hos dem i två nätter. VI har jobbat ihop i tre månader och jag har aldrig besökt honom hemma. Han bor högt upp på kullen och har en magnifik utsikt över havet. Marcus som tidigare jobbat som kock slänger ihop en kyckling gryta kvickt och lätt och det smakar så himla gott som alltid när han lagar mat till oss. Dödstrött efter bara två timmar sömn somnar jag innan huvudet fallit ner på kudden.

Klockan åtta vaknar jag av att huset skakar och det tar en stund innan jag inser att det är grannen som spelar musik på högsta volym. Omöjligt att sova så jag äter lite frukost och traskar ner till dykshopen. Är förväntansfull idag, för idag ska jag äntligen få se en valhaj....hoppas jag iallfall. Har bokat en valhajsnorkeltur. Men mobilen ringer och Julia berättar att de varit ute med helikoptern hela morgonen och inte sett en enda valhaj så turen är inställd. Blir så himla besviken, det är verkligen inte meningen att jag ska få se en valhaj tydligen. Stannar en stund i dykshopen och pratar med Vanessa som berättar att jag måste komma till en barbecuefest på kvällen, alla jag lärt känna kommer att vara där. Så jag traskar upp för den enorma backen tillbaka till Marcus hus för att packa ihop alla mina saker så jag är redo att åka tillbaka till basecamp imorgon, tar en powernap och är sen redo för kvällens fest. Vi grillar fisk och dricker Savanna eller grogg.

Alla från dykshopen är där, dem nya divemastrarna, fruktmannen, skippern från en annan dykshop, glasskvinnan och andra som jag inte känner. Vi åt och drack och spelade domino och pratade hela natten lång. Sista kvällen med gänget, lite vemodigt måste jag erkänna. Vi satt på flaket på Darells (fruktmannen) bil och det spelades gitarr och trummor och det sjöngs. Vad jag önskar att jag kunde pratat creol och förstå vad det säger och sjunger.

Dags att ta farväl till Dubai

Tog strandbussen på morgonen och tänkte sen gå från stället där de släpper av oss ut till palmön. Hahaha, min karta var något missvisande. Det tog 20 minuter för taxin att ta sig dit. Men jag kom ut till ön och såg hotellet man sett på bilder.

Det fanns ett stort vattenland som var ganska inbjudande med tanke på hur varmt här är men hur kul är det att leka själv?! De hade även ett akvarium och man kan leka med delfiner. För ett par år sedan hade jag rusat in och kollat fiskarna och det hade varit en stor lycka att få leka med delfiner. Dock har mina åsikter ändrats lite sen jag blivit ett bättre dykare och studerat vattenlivet och tittat på många dokumentärer. Ser ingen anledning att titta på fiskar genom ett glas när jag kan se det på riktigt. Efter att ha sett filmen The Cove (har ni inte sett den så gör det NU!) så har jag tappat lusten att betala för att se delfiner i fångenskap. Med andra ord hade jag inte så mkt att göra ute på palmön så jag tog monorailen tillbaka till fastland.Fast först åt jag världens goaste glass. Man vlade sin smak sen fick man välja typ nötter, kakor eller godis som de blandade i glassen och så stajlade dem genom att kasta glasskulorna högt upp i luften, men oj så gott det var!!

Åkte till en souk som jag läst om, det stod att man kunde gå vilse i smala gränder. Sånt gillar jag, så jag blev ganska besviken när det var ett nybyggt hus som låtsades vara en gammal souk. Men visst där var finnt och gick man utomhus kunde man se byggnaden Burj Al arab.

Blev snabbt uttråkad och tog en taxi till närmste metrostation vilket visade sig vara Mall of Emirates dit jag skulle åkt igår morse. Så jag tog en runda därinne. Ännu ett stort varhus. Kollade in skidbacken men var inte särskilt imponerad, så det blev ingen åktur för min del.

Ja, det var det det. Nu är jag tillbaka på hotellet och ska packa, posta vykort och duscha innan jag drar vidare till Seychellerna. Fick ett meddelande från GVI igår. Pga hajattackerna så har de stängt GVI på Curieuse dit jag skulle :(. Det betyder att jag kommer stanna på ön Mahe och bo där jag började min vistelse i marinparken Cap Terney. Blandade känslor för det. Jag var ju inriktad på den andra ön och såg framemot nya människor. Samtidigt älskar jag att dyka i marinparken, bästa stället i hela Seychellerna. Det blir nog bra......

Så nu blir det nog ingen uppdatering på ett tag. Om ni minns så fanns det inte så mkt internet i marinparken. Kommer dock stanna i Beau Vallon ett par dagar. Ska dyka lite imorgon med mina kollegor i dykshopen och på måndag ska jag ut på valhajsspanning, håll tummarna att jag äntligen kommer få se dem!!!!

På återseende

Världens högsta och största

Igår planerade jag jag mina dagar här och kom upp med en bra plan tyckte jag. Efter en frukost som mest bestod av sötsaker var jag redo att ta metron till emirate varuhuset och kolla in skidbacken. Vad jag inte hade tänkt på var att det idag är fredag vilket är helg i Dubai. Metron var stängd och även alla affärer :(. Som tur är öppnar de kl 13 så det har inte stängt hela dan. Gick till ett fik som jag läst om och läste en bok på förmiddagen istället för att kolla in skidbacken.
På eftermiddagen tog jag äntligen metron (man välja 1:a lr 2: klass, haha) till Dubai mall istället som är världens största varuhus. Jag spenderade ca 4 timmar här inne och hann bara gå igenom 2 våningar och då gick jag inte runt hela vägen. Mitt inne i varuhuset har de ett gigantisk akvarium.

Vet inte om jag ska skratta av förtjusning eller gråta att de är instängda. Men det var väldigt vackert och jag stod där ett bra tag och rabblade upp alla rockor och hajar och fiskar jag såg. Ett annat ställe hittade jag två stora vattenfall.

Jag åt en sen lunch bredvid ishallen och fick mig många goda skratt när jag tittade på alla stackare som försökte lära sig att åka. Får nästan säga att det är tur att jag fortfarande har ont i magen och inte är särskilt sugen på varken mat eller sötsaker. För jag gick förbi hundratals matställen och konditori. Ni skulle se bakverken, rena konstverken och de såg så GOTT ut. Klockan sex gick jag ut ur varuhuset och ställde mig vid dammen som alla andra hundra miljoner andra människor också gjorde. När mörkret faller så sätter de igång ett fontänspel framför byggnaden Burj kahlifa som idag är världens högsta byggnad (över 800 m).

Hade planerat att åka upp i huset och kolla utsikten, men det är disigt och dessutom visade sig att man behöver boka för att komma upp. Så det blev inget besök i detta enorma bygge. Jag fick nöja mig med en dansande fontän istället som kastar upp vatten ca 150 m upp i luften. Det var faktiskt väldigt mäktigt att se, jag var imponerad.

Kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om Dubai. Allt handlar om skrytbyggen, allt ska var stort eller annorlunda. En häftig stad men inte direkt charmig. Skumt att se gubbarna gå i sina pyjamser med ett lakan på huvudet och en svart diadem för att hålla det på plats och kvinnor går med sina slöjor och vissa visssar bara sina ögon. Känns så gammalmodigt i denna hyper moderna stad. Samtidigt har kvinnorna gucciväskor och pradaglasögon och pratar i sina hypermoderna mobiler och männen leker med sina i-pads.

Dubai

Det är nog första gången på länge som jag kommer till ett land där jag inte behöver fylla i ett enda papper på alla mina uppgifter om mig själv och hur länge jag ska besöka landet. Jag visade mitt pass och fick en stämpel, thats it. Höll på att göra en tabbe det första jag gör. Det står taxibilar utanför som jag tänkte ta. Det kom en man och frågade om jag ville ha en taxi och jag frågade hur mkt det kostade. Han sa 120 pengar. Har ju ingen koll på vad det kostar när man kommer till ett land för första gången så jag följde med honom. Men han gick förbi taxibilarna och gick in i ett garage. Jag frågade om det var en riktigt taxi och han mumlade att de som stod vid exitdörrarna var för buisnessmen. Började ana ugglor i mossen så när han bad mig att vänta medan han hämtade bilen sprang jag tillbaka till dem riktiga taxibilarna med taxameter och det visade sig bara kosta 40 pengar. Där ser man....även en resvan person kan nästan bli lurad.

Bor på ett jättemysigt litet hotell med en fin innegård. Hade eftermiddagen på mig att utforska staden så jag tog en väldigt dålig karta och försökte hitta en souk som skulle finnas här. Hittade två andra dåliga kartor och souken ligger på olika ställen på alla kartor. Så jag gick och gick och gick i 40 graders värme och hittade allt annat men inte souken. Det visade sig att jag bor precis bredvid haha. Det var ingen marknad eller basar som jag hade tänkt mig. Så jag tog en båttaxi över floden som jag bor precis bredvid och där fanns en gammal souk med små trånga gränder. Köpte lite nötter. Tog sen båten tillbaka och såg en jättefin stor röd sol som snabbt sjönk ner i havet.

Måste säga att jag är lite förvånad. För alla har sagt till mig att Dubai är så dyrt. Nästan ångrade att jag skulle hit för jag tänkte att jag nog inte har råd. Båttaxin kostar 2 kr, en stor påse nötter kostar 20 kr, min middag bestående av två små kebabrullar en jättestor god mangobanansmoothie och en stor flaska vatten kostade 40 kr, taxin kostade 80 kr.

jag trodde jag var vann vid värme, men över 40 grader i en storstad är nästan olidligt. Nästan svårt att andas. Inte ens nu på kvällen är det skönt ute. Så efter en svettig promenad var det faktiskt skönt att komma in i mitt kalla rum.